Snabbullar på burk!

En dag som denna, när ett centimetertjockt nysnölager tydligen gjort oss insnöade, kan man ju passa på att baka. Men hur gör man?

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av bullbak tidigare (förutom lussebullar) men i och med barnens ankomster så blev det mammafikor etc som gjorde att jag till slut fick lära mig och nu älskar A&E hembakta bullar som de fick ibland hemma i Sverige.
Men här finns ingen färsk jäst, utom vid Thanksgiving, och det är det enda jag vet hur man bakar bullar på.

Räddningen på problemet är att amrisarna faktiskt är väldigt uppfinningsrika när det gäller fast food och quick fixes. Så jag borde inte ha blivit förvånad när jag hittade hyllan med bull- och giffelburkar mm i affären. Först trodde jag att de var färdiga kanelbullar i tuben men när jag läst på lite så förstod jag att man måste baka dem först. När tuben öppnades small det till och bulldeg poppade ur, självklart färdigrullad, fylld och uppskuren i jämna delar; det var bara att ta isär åtta skivor och lägga på en plåt och så in i ugnen. Snopet för ungarna som satt på sig bakförkläden... Men desto gladare miner när de fick spritsa på den medföljande, färdiglagade glasyren på påse! Yummie!

Högoddsare eller lågoddsare...?

Spänningen stiger; ska matlådor preppas inför morgondagen eller blir det som väntat ännu en softarmorgon?
En snabbglutt på lokala newsen ger svaret: Closed.

Men frågan som fortfarande är obesvarad lyder: Varför???
Det allmänna skolsystemet är stängt, men de har ju skolbussar som åker och hämtar och lämnar alla elever utanför deras hus, så om det fortfarande är oplogat någonstans kan det ju bli förseningar plus att det kanske är för halt för dem. Men en förskola utan bussar och som inte ligger ute i obygden?

Hemmafruträningslägret fortsätter alltså och på ett sätt kan man se en bra grej med att jag fick vara hemma själv med sjuka barn i 1,5 v fram till i fredags förra veckan och det är att jag blivit van och bekväm med det. Nu, med långt jullov, sjukledigt och snöledigt, så känns det nästan som ett normalläge. Men lite längtar jag ju efter att få lov att bara ta med ett barn på lite mammaskojsigheter (som shopping t.ex...) fast om de är så goa som de har varit idag (A&E lekte i flera timmar tillsammans på sina rum utan att bråka och de har glatt varit ute mm) så ska det bli riktigt trevligt att vara hemma med dem ännu en dag.

Och roligast av allt blir att få leverera det för dem glada godmorgon-budskapet: No pre-school today!

Ice Storms

"12:38 pm ET Disaster declarations: Last night, President Obama declared federal emergencies caused by winter storms in two states, answering requests for aid from Arkansas Governor Mike Beebe and Kentucky Governor Steve Beshea..."

I bl.a. Kentucky, delstaten strax söder om oss, har det varit kraftiga s.k. Ice Storms, dvs underkylt regn. Vi har haft det här flera gånger i vinter, senast i tisdags kväll, mellan de båda snöfronterna som kom. (Kolla in http://www.weather.com/outlook/photo/keywords?keywords=indiana&x=0&y=0&from=TIW där det finns lite bilder från Indiana.)

Kentucky har dock varit betydligt hårdare drabbat och på vissa håll räknar man t.ex. med att det tar flera veckor att få tillbaka strömmen.

Här kom vi lindrigare undan med en isskorpa som gömdes mellan snölagren (fast vägar man redan hunnit ploga blev förstås glashala), men fasader och växter t.ex blev inglasade och vi fick även ett vackert extra fönsterinsynsskydd. Trist bara att det har så kort livslängd.

Hemmafruträningsläger...

...känns det som nu för imorgon torsdag ska förskolan vara stängd igen! Tredje dan på raken...

Che? Jag fattar inte riktigt varför för det slutade att snöa vid 11-tiden idag och det ska inte komma mer snö nu, och det som kom var inte mer än att jag, med assitans av två barn, pallade att skotta bort det från uppfarten plus sidewalken som går runt halva huset. Samtidigt som grannen tog ut sin snöslunga och körde hårt (E gömde sig i garaget för det stank gammal snöskoter om den och den lät rätt mycket), och till slut avslutade med att salta hela uppfarten...

Jag har MYCKET kvar att lära om de seder och bruk som förekommer här och jag måste nog avslöja min okunnighet nästa gång vi blir insläppta till förskolan genom att fråga om varför det var stängt när det inte snöade längre, för för en härdad viking är det inte helt självklart.
Om jag fortfarande kommer ihåg att jag skulle fråga när de väl öppnar, för det kan ju dröja, verkar det som...

Snowtime!

I natt har det vräkt ner snö så nu är världen vintervit.

A blev lika glad som om hon dragit högsta vinsten imorse när hon fick höra att förskolan är stängd idag igen.

Och nu är hon, som brukar vara värsta innesittaren och nästan aldrig går ut frivilligt, på eget initiativ laddad och färdigklädd för att plumsa ut! Så det är bara för mig att gå och dra på vinterstället också så att jag kan vara med och göra snöänglar och rulla omkring - det är kul att ha småbarn som förkläde när man själv vill rumla runt i snön! Hehe, undrar vad grannarna skulle tänka om det bara var jag som for runt därute istället för att göra nån vuxenvintergrej som att skotta t.ex!

Javisst ja, skottningen... :(

Äkta vita vägar

Till barnens stora lycka hade det kommit en massa snö i natt och som grädde på moset var förskolan stängd - dagen fulländad!


När vi var ute och lekte var det en tunn isskorpa ovanpå den torra, fluffiga snön för det hade dessutom regnat lite, trots 4-5 minusgrader. Men oj vad skoj de hade! Jag hade också kul med de nyinköpta snöskyfflarna... Närmsta grannen satte ribban med en rensopad uppfart och trottoar så jag jobbade ordentligt här ute och har sån träningsvärk nu att det är jobbigt att skriva på datorn. När jag var klar sa T att grannen kört med snöslunga... Fusk! :(


Några grannbarn kom över och mitt hjärta ömmade över deras usla vinteroutfit; där lekte A&E i rejäl overall resp. tjock dunjacka, PoP-handskar och Gore-Tex-vinterkängor som ju är vanligt hemma, medan 4-åriga grannflickan stod i kylan med helt bar hals, blötsnöiga collegemysbyxor och med de stora vinterskorna på fel fot. När hennes 6-årige bror dök upp klagade han på att han frös om fötterna, för han hade inga strumpor (i de alltför små vinröda gummistövlarna...), och händerna, som var istoppade i ett par fingerlösa fingervantar... Kanske är det en normal vinteroutfit här eftersom vintrarna spenderas mest inomhus, så då är det väl kanske inte så stor idé att skaffa en stor vinterutomhusgarderob.

Men imorgon är skolorna fortsatt stängda; de små hårda snöiskulorna som faller just nu förväntas föröka sig under natten, så om det inte snöar för hårt blir det väl ett utomhuspass igen med minst lika mycket skottning som idag... Grrr...

Vita vägar, vita bilar

Jag blir inte riktigt klok på vädret här, det är ett riktigt jojoväder så det gäller att hålla pejl på prognosen. Det enda man kan vara hundra på är att det blåser från väster. Varenda gång jag kollar på Weather Channel och de visar sin Weather radar doppler som visar hur moln, laddade med snö, regn, hagel eller vad det nu är, rört sig över himlen de senaste tre timmarna så kommer de alltid västerifrån. Undrar varför? Upplys mig om det är någon som vet, tack!

Det har varit snålt med snö så här långt men i natt kom det 1-2 cm så det var vitt imorse. När jag var ute och åkte med Superflingan (bilen) noterade jag att vägarna var helt torra men ändå vita, skumt. Men så trillade polletten ner; varför är alla bilar vitflammiga så här års också? Jo, därför att de saltar vägarna som galningar här så fort en snöflinga vågar slå sig ner på dem! Första gången jag såg det grova saltet trodde jag att det var krossat glas som låg på marken och försökte undvika det... Och idag var det väl nermalet av alla bilar, därav de vita vägarna.

Känns f.ö. ganska bra att åka omkring i en vitlackad bil just nu, som jag inte gillar nåt vidare annars, för nu syns åtminstone inte de vita saltflammorna. Och imorgon syns kanske inte ens Superflingan för nu varnas det för snöstorm under natten och morgondagen...

Bullridning

Vi stora har nog fått en släng av de smås krassel så idag har vi inte gjort många knop.

Trist, när man kommit igång lite med träningen och så, men idag kompenserade jag det med lite TV-sportande när A och jag kollade in en rodeotävling från Texas omväxlande med NHL All Stars-matchen.

Men även soffsportande måste väl bränna några kalorier extra om man är tillräckligt engagerad?...

Konstiga kompisar...

Innan vi avverkade dagens grymma shopping så var jag och A till läkaren eftersom småsyskonen igår fick diagnosen öroninflammation och början på lunginflammation = penicillinkur ordinerad. A var den som vart sjuk först men är bara lite rosslig nu, men det kändes bäst att kolla upp iaf. När vi satt inne på doktorns rum och väntade på honom tittade vi på ett infokort där det bl.a. var en mamma som rökte bredvid en liten flicka. A tyckte det var bra att inte jag röker och jag sa att det kan vara väldigt farligt och tog upp ett exempel på en god vän som dog för några år sen pga rökning:

Jag: Jag kände en person en gång som dog för att hon rökte.
A: Men nu är du ju stor och då behöver du inte henne mer.
Jag: Men hon var ju min kompis.
A: Man kan väl inte vara kompis med ett skelett heller!

Eeeh... jag hade inte sagt något om skelett; det är ofta man blir förvånad över vad de små liven associerar till! :D

A blev iaf friskförklarad och DIF tog sin femte raka och har avancerat till 9:e plats - en bra dag med andra ord! :)

När är julen slut, egentligen?

I november (20:e) berättade jag om julhuset som stod i full julskrud redan i början av månaden. Vi fick tillfälle att beskåda huset på kvällen i julas då allt pynt var tänt. En enda färg dominerade: rött. Allt var rött! Ljusstakarna i fönstren hade röda lampor, granarna var översållade av röda lampor mm. Allting reflekterades i detta röda, gräsmattan, träden, grannhusen osv.

Idag tog vi vägen förbi huset på väg hem från förskolan och det var sig likt med julkrubba, renar, släde mm som såg lite malplacerade ut i det 13-gradiga, soliga vårvädret. Jag sa till A att jag tyckte det var lite konstigt att allt julpynt var kvar när julen ju är över.
A: Men kanske Tomten bor där? Fast han bor väl på Nordpolen??

Tja, man kan aldrig veta med Tomten var han har sitt hemliga tillhåll, kanske är det närmare än man tror. Får bara hoppas att han isf tänker på att grannarna kanske är lite less på hans röda belysning så att han skippar att tända den på kvällarna...

Stoppskyltsförsäljarnas favvisstad...

Här i Indiana finns en smidig trafikregel som gör att man får svänga höger även om det är rött, under förutsättning att det är fritt förstås, och trafiken flyter då lite smidigare.

Stoppskyltar kan ibland tröga till det lite mer.

När vi åker till förskolan, tar knappt tio minuter, måste vi passera fem stoppskyltar och två rödljus. Stoppskyltarna finns i bostadskvarter och vid typ landsvägar, trafikljusen är för de större genomfartslederna.

Det är helt galet mycket stoppskyltar i vår stad, jag har aldrig sett så många någonstans förut, det rör sig säkert om över tusen stycken, jag lovar! De finns i minsta villakvarter vid varje utfart (där man har högerregel i Sverige) och när man ska ut på vägar där vi har väjningsplikt hemma, plus att det i korsningar är fyrvägsstopp etc, dvs stopp för alla riktningar.

Nu låter jag negativ men jag är mest förbluffad och egentligen tycker jag ju att det är bra (det går fortare att komma över vältrafikerade korsningar och gör trafiken lite lugnare samt troligtvis säkrare), möjligtvis med undantag för de glest trafikerade villakvarteren med återvändsgränder och lokalgator med fri sikt, det känns lite overkill.

Men en negativ bieffekt är ju att när man ska få fart på bilen igen så drar den mer och släpper också ut mer, och det är inga små bilar som rullar omkring här utan en hel del med t.ex. V8:or på ca 6 liter.

Men nu bor vi ju förstås i bilens förlovade land så det är väl kanske inte så många som tänker på det när bensinen fn kostar ca 4 SEK/liter...

En bra sjukdag

Gissa om jag är trött på att vara hemma med sjuka barn? A har varit hemma sedan i onsdags förra veckan...

Men idag har varit en bra dag:

+ Jag somnade rekordtidigt igår kväll, 22:30, och blev bara väckt 1-2 ggr pga tappad-napp-kris.
+ E vaknade före mig men gick ner till T.
+ Jag fick sova till åtta nästan, och var utsövd!!
+ A och B vaknade strax därpå, utsövda och glada, och E hade redan hunnit ätit frukost!
+ A och E har varit ganska mycket sams idag och på bra humör!
+ Jag hann träna en stund före middagen!
+ Jag har fått lite träningsvärk.
+ Såg att Elitserien är väldigt tight och att DIF, på plats 11, lika gärna kan vara på slutspelsplats när som!
+ A har varit feberfri idag och kan åka till förskolan imorgon!
+ A längtar till förskolan!
- ...Kanske lite för mycket för hon är så uppvarvad nu att hon är uppe fortfarande (22) så jag får ta med henne upp nu,
+ dvs jag verkar komma tidigt i säng igen! En toppendag i hemmafruns vardag alltså och imorgon får vi andas lite frisk luft igen, hurra!...

Inauguration Day

Nu är det fullt pådrag i medierna med anledning av att Obama nu ska bli Mr President istället för "President Elect" som han har kallats för sedan valet. Gissar att installationen även följs med intresse hemma i Sverige.

Ja, om fem minuter (12:00) i skrivande stund har Amerikas förenta stater en ny president - spännande!

Mrs Airhead och professorsgänget

Ännu en dag med tre skruttiga busfrön att underhålla och hålla reda på.
Ett ypperligt tillfälle att hjälpa A med hemläxan från förskolan, om tex Lillis sover och Mellis kollar på film (fast då vill ju Storis också göra det...), men tyvärr är det nästan hopplöst att synka dem.

Den senaste hemläxan handlar om enkla maskiner och krafter. Jag har för mig att man gjorde sånt i högstadiet hemma men jag kanske minns fel? Vet att jag inte var fyra år iaf...

I höstas kom A hem med en läxa om kroppens anatomi och hjärnans beståndsdelar.
Vad sägs om att pricka in Cerebellum, Corpus Callosum, Medulla Oblongata, Pituitary Gland eller Occipital Lobe of the Cerebrum? Och dessutom skriva in det, som fyraåring? Min hjärna vägrade att kännas vid de termerna och mig veterligen har jag inte läst om hjärnan i skolan. Eller jag kanske sov på den lektionen i NaturOrientering på högstadiet, eller så var det bara för dem som gick Naturvetenskaplig på gymnasiet, eller så är det bara läkarstudenter som läser det. Wow, snacka om att våra barn kommer att vara små professorer när de flyttar hem till Sverige igen, tråkigt bara att de har en mamma som nöjer sig med att läxan färgläggs... Men vadå, A kan ju inte skriva än, det räcker med att hon kan rabbla den utantill...

Da hole in da wall

Tack för tipsen på hur hålet i väggen skulle fyllas ut! Jag nappade på belysningstipset som ger en mysig extra ljuskälla. Klocktipset gick bort pga att det är för högt när man ska dra upp klockan.

Det blev en fyrkantig svart metallpiedestal där en ljusslinga i vitt, frost och blått sattes fast på insidan längs metallmönstret. Uppepå en svart fyrkantig metallkruka med en fuskblomma i tyg med tre sorters växter för att fylla ut lite. Känns helt ok men kommer jag på nåt bättre längre fram kanske jag testar någon annan lösning, vi får se.

Lite hemmamys behövs extra mycket nu eftersom alla tre barnen blivit skruttiga nu, suck. A o E har lite feber o B har fått snuva, A har dessutom en hemsk hosta som vi fick tips om dundermedicin på (verkar funka - märkligt med alla hundratals dunderkurer man kan köpa i vanliga mataffärer här, i Sverige kan man väl knappt hitta nåt starkare än Alvedon om man handlar utan recept). Imorgon är förskolan stängd pga att det är Martin Luther King Jr. Day, sen får vi se om vi kommer ut nåt på tisdag istället... Fast då måste man ju hålla lite koll på TV:n också eftersom det är maktskifte då!

Pappafrukost

Idag hade jag anledning att vara avundsjuk på T eftersom han i rollen som pappa blev inbjuden till ett specialevent på E:s förskola - en riktigt maffig frukostbuffé och efterföljande vinterskojs...

Där hade de suttit på barnens mikroskopiska stolar och mumsat gröt och varma scones mm, sen blev det vinterlekar, inomhus. Kul hade de haft i den fejkade snön och E var så utmattad av allt bus att han somnade på väg hem.

Nu är det snart fyra i familjen som sover i soffan - är Pocahontasfilmen så trist? Det lär jag inte få reda på eftersom kastrullerna pockar på uppmärksamhet nu, dags att brassa käk mao. Är man hemmafru så är man... :)

Reward Chart - föräldrabelöningen

Minus 22 imorse och skolorna stängda, även fast det är snö- och halkfritt.
Men det spelade inte så stor roll här i huset eftersom A är lite skruttig och skulle få vara hemma ändå, till hennes lättnad. Men när hon skulle klä på sig strumpor och inte ville och jag påpekade att hon är sjuk sa hon:
- Nähä, det är jag inte alls!
- Joho, det är ju därför du är hemma från förskolan!
- Nä, för den är stängd ändå idag!

Hon tog på sig strumporna till sist efter lite argumentering; har det alltid varit så eller är dagens barn extra slipade i retorik och argumentation?

Jag överlevde iaf ännu en dag med alla tre hemma (trots att den hägrande sovmorgonen blev om intet då Lillis vaknade 6, Storis strax därpå och Mellis inte så långt senare), mycket tack vare A:s Reward Chart där hon får klistra in märken om hon klarat av att t.ex. komma i tid eller varit gnällfri. Hon är väldigt taggad och gillar det verkligen och ser fram emot tills hon skrapat ihop det antal poäng som gäller för en viss belöning.
Men mest känns det som en belöning till föräldrarna eftersom hon plötsligt fått sin hörsel tillbaka, för tjata är bland det tristaste jag vet.

Nu måste jag iaf tjata lite på mig själv igen:
- Gå och lägg dig!!! Tänk på vad trött du kommer att vara imorgon igen annars!
- Jamen, det är ju så skönt att sitta uppe lite när de äntligen lagt sig...
Kanske dags att göra en reward chart till hemmafrun också?...

The American Indoor Life

Vaknade upp till -18, burr, hade varit mysigt att ligga kvar under duntäcket men A&E skulle till preschool. Blev dock bara ett barn som fick gå för A var lite ynklig och efter att jag kollat tempen sa jag att hon fick stanna hemma.
- JAAAA! Och då får jag medicin!!! A piggnade till på en nanosekund, det var som om hon hade vunnit högsta vinsten när hon fick vara hemma. Och den amerikanska, flytande ill-lila barniprenen är tydligen supersmarrig med druvsmak... *urk!*

Inomhuslivet här är ändå ganska bekvämt, om man vill behöver man knappt andas frisk, 14 grader kall luft.

I huset har vi en gasbrasa med fejkade vedträn som kan stå på i stand-byläge och slås på och av via en knapp på väggen, den ger mysvärme.

Och heltäckningsmattorna har jag lärt mig att uppskatta så här på vintern; först tyckte jag att det var så äckligt och de är typ halvrya, men de är nya och stoppar drag från de glesa fönstren och tunna väggarna plus att de är varma att gå på och perfekta för barnen som kryper omkring och leker. Och my darling Dyson gör jobbet perfekt med dem så att de känns fräscha trots allt.

(Däremot tror jag inte att toasitsöverdragen vi såg igår under shoppingrundan känns särskilt fräscha efter ett tag... fast de var billiga, toatomten och toasnögubben, men trots det så lät jag mig inte lockas, inte ens om de varit gratis...)

Om man måste ut så är trebilsgaraget precis i anslutning till köket så man stuvar in barn och tillbehör inomhus och det är smidigt att lasta in matkassar etc i huset.

Restauranger, banker och apotek bl.a. erbjuder bekväm drive thru-service.

Och när man lämnar/hämtar på förskolan erbjuder även de drive-thru, sk Traffic; barnen lämnas in/kommer ut på angivet klockslag och föräldrarna sitter i bilkö och väntar på att en lärare ska komma ut till bilen och hämta/lämna just deras telning.

Jag har själv aldrig gillat livsstilen med drive-thru, men med tre småttisar i bilen har jag lärt mig att uppskatta den emellanåt vid snabba ärenden. Men ändå, oftast är det ensamma bilister i stora Dodge RAM-bilar som utnyttjar servicen och med tanke på alla avgasutsläpp så skulle jag rösta för att drive-thru avskaffades trots allt.

Efter en fika utan punschpralinsmys (min omtänksamma mamma skickade med ett gäng i julpaketet men nyss rök den sista som iaf hedrades med att förevigas på bild) är det snart dags att hämta vår mellis, fast han är för liten för Traffic så då blir det till att ta hjälp av de miljövänliga apostlahästarna istället. Ajöken!

Lång dags färd mot natt...

E har förskola tisdag och torsdag, 9-11:30. På förskolan har de drop-in alla dagar; det kallas Splendid Days och där får barnen vara 7-18, de har stämpelkort och man betalar 4:50 USD i timman. Splendid är mer lek än undervisning och populärt bland barnen. Sedan E vant sig har han fått en del Splendid-tid emellanåt och han har även valt själv att gå vissa dagar. Igår slutade A:s klass 11:15 och E fick gå kvar medan A hängde med på kinabuffé och shopping.

Jag trodde E skulle vara trött efter en heldag igår men det var istället fullt pådrag till fram emot elva på kvällen och A hängde på... E hade fått sova middag på Splendid och då blir det ingen egen tid alls på kvällen för föräldrarna och Mom får det tufft morgonen efter då de små liven ska upp. Utan förmiddagskaffe hade jag legat i koma för länge sen, är så trött och längtar bara efter att det ska bli kväll då jag får sova igen... kanske. Har hela gänget hemma idag då A var lite hostig imorse.

(Kl 22, elva timmar efter att jag påbörjade inlägget - tre små vildbattingar som höll mig fullt sysselsatt hela dagen och oförmodat länge på kvällen... Här har blivit kallt och snöat; nu håller jag bara tummarna att skolan inte ska vara stängd imorgon!)

Nu är det verkligen äntligen kväll och jag har glömt bort vad jag tänkte skriva om så jag avrundar väl här så att jag får zzzova... men jag måste bara kort berätta om shoppingen jag nämnde tidigare för nu har jag fyndat igen! På en av favvisbutikerna här, Hobby Lobby, hade de 90% rabatt på julsakerna - wow, för bra för att nobba! Tiden går ju så fort så snart är det jul igen. Jag och A gick loss i hyllorna och skrapade ihop en fin liten hög för 50 dollar (ca 400 kr). Det dyraste var tygpresentband med glitter och annat blingbling på, de kostade normalt 20 men nu 2 så det blev några stycken. Glasskålar, presentinslagningsgrejer och diverse annat (tex stora julblockljus för en dollar), A köpte pynt. Det fyndigaste var nog Scotch magic-tejpen, den fick jag för ca 15 cent (1 kr) rullen, inkl. hållare! Ja, sen var vi på en affär till och hittade bra saker men hela shoppingsyftet var egentligen att hitta nåt till vårt vägghål, återkommer om vad det blev.

Nu ska jag gå och släcka den kitchiga lilla lampan som har fått ersätta elljusstaken på vitrinskåpet (finns inga fönsterbrädor här så ljusstakarna har stått på andra ställen). Hemsk eller kul? Udda iallafall. C U!

Gränsfall!!! Not.

Ikväll kunde jag äntligen, sedan barnen lagt sig, inviga spinningcykeln som inköptes under "Black Friday". Varvar ner med lite bloggande och gluttar på Detroit-Dallas som just nu står 4-4 och förlängningen har precis startat.

Som kontrast till allt det sportiga ska jag berätta om mina erfarenheter som amerikansk alkoholkonsument.

Här finns inget alkoholmonopol utan allt säljs i vanliga matbutiker eller i detaljhandeln, utom på söndagar, då det är no-no att handla, liksom för de som är under 19 år gamla.

Vi bor i det amerikanska "bibelbältet" och det kanske är därför jag sällan ser nån som köper dessa delvis kontroversiella produkter. Vi spär inte på statistiken nåt vidare men det är trevligt att t.ex. ha nåt att bjuda på till maten vid tillfälle.

Hur som helst, när jag skulle handla en flaska vin på Walmart första gången och kom fram till kassan tändes plötsligt saftblandaren, en av kassören tillkallad anställd kom för att assistera och låste upp ett speciallås på kassan samt bad om legitimation. Jag fattade ingenting och förklarade att det var ett svenskt körkort. När hon låst igen och gått frågade jag killen i kassan om det var någon kundundersökning eller så.

- Nä, det är för att du köper alkohol, förklarade han. Det är åldersgräns.

- Jaha, sa jag, rätade på ryggen och smilade upp mig, smickrad eftersom jag med råge passerat den legala gränsen.

För att förlänga den positiva känslan och få bekräftat hur ung jag ser ut frågade jag:

- Och vad är gränsen då?

- Nitton.

- Åh, ja då får jag känna mig lite smickrad då då! sa jag och drog ut på smilbanden ännu mer och glittrade med ögonen.

- Ja, vi frågar alla som ser ut att vara under fyrtio, det är vår policy.

Ridå.

- Jaha, jag förstår.

Smajlet borta och blicken slocknad.

Saken blev ju inte bättre när maken, ett par år äldre än mig, handlade öl till vår fest på Sam's Club (tror inte de har samma policy där) och kassören frågade honom:

- Sir, har du åldern inne att köpa det här?

Buuuh!...

Jag blev dock nekad en dag att handla vin på Sam's. Jippi!

Fast det visade sig vara pga att det var 4 nov och valdag, före kl 18 var det säljstopp. Vad synd, jag som tänkt hälla i mig allt och pga det gå och rösta på fel presidentkandidat om jag inte dessförinnan slocknat på soffan... :(

Men strunt samma, jag handlar ju vin där var och varannan dag ändå så det var ingen fara! ;)

Cheers och Nattinatt från Mellanvästern!

PS Matchen slutade 5-4 till Dallas, de avgjorde i förlängningen. DS

PPS Till ev. oroliga föräldrar: Det var ett skämt, jag handlar inte vin varje dag, inte varannan heller för den delen. DS

Deppigt och nattsvart...

När man befinner sig i "Staterna" så finns ett enormt utbud av sport, särskilt om man är intresserad av framför allt basket, baseball och amerikansk fotboll, men även hockey, tack och lov. Det är såklart jätteroligt att på närmare håll kunna följa favoritlaget San Jose Sharks eller t.ex. Zäta och övriga i svenskgänget i hyfsat närbelägna Detroit Redwings, men så vandrar tankarna förstås iväg till laget som ligger en närmast hjärtat, Djurgårdens IF... Men en titt på tabellen på http://www.elitserien.nu/ får mitt humör att falla som en puck. Vad har hänt? Ja, jag vet, de senaste säsongerna har varit lite knaggliga med missade slutspel, men att växelvis med SSK prenumerera på jumboplatsen känns ju lite väl...

Får drömma mig tillbaka till säsongerna 99/00 resp 00/01 då DIF var på topp, fyllde Globen (som för ovanlighetens skull kokade) i slutspelet och till slut tog hem SM-guldet... Å, det var tider det, *suck*...

Nä, gott folk, gå och fyll Hovet, lyft fram Laget och gör som jag och bli medlem i Klubben och stärk laget så att de orkar klättra i tabellen och åter få glänsa som Stockholms Stolthet!!! http://www.difhockey.se/medlem

Hålet i väggen

I vårt vardagsrum har vi rätt högt i tak, ca 4,5 m, ett s.k. cathedral ceiling. Mitt i, på kortsidan, finns en fejkad murstock och den hade kunnat ge känslan av en äkta skorsten till den gaseldade braskaminen om inte nån designer lagt till en fiffig nisch som är djupare än själva innerväggen. Den sitter högt upp på väggen och inne i nischen finns både el- och TV-uttag...

Problem: vad ska man ha den till?
Nu under julen fyllde vi hålet med en gran och den har lyst upp mysigt, dessutom är den praktiskt placerad när man har klåfingriga småbarn.
Men sen då? Nu ska granen ut och det ser ju jättetråkigt ut med ett tomt hål.

Lösningsförslag:

En TV? - Ja, om man vill få nackspärr.

En tavla? - Som ett lock för hålet då? Placerad längst in så syns den ju inte.

En blomma kanske? - Ja en i plast i så fall om man inte vill dra fram en stege varje gång den ska vattnas (händer iofs ungefär en gång i månaden här, på sin höjd... men blommor härdas och klarar sig, även om de går in i ett slags djupsömn och inte växer, men det är å andra sidan bra i en nisch med begränsad takhöjd).

Någon som har nåt bättre förslag? Tips emottages tacksamt...

Nu kommer timern snart att mörklägga nischen, brukar hända efter ett-tiden, så ett godnatt kommer här ifrån Indiana, eller ett godmorgon kanske snarare, ha en bra dag!...

Kommentarer och mejl

Jag har i dagarna fått meddelanden om att det inte funkar att kommentera blogginläggen. Jag har kollat på det och har nu gjort om inställningarna så att man inte måste ha ett registrerat konto för att kommentera utan det går att skriva som bl.a. Anonym. Det vore roligt med någon liten feedback emellanåt (tack till er som lyckats knåpa till kommentarer hittills!) och ge mig gärna en hint om vem du är om du vill. Annars: stort tack även för de mejl som droppat in hittills, de har glatt mig mycket!

En dag i mallen

Igår slog vi ihjäl några timmar i ett köpcenter här i stan där man lugnt kan säga att man slipper trängas. Det konstiga med köpcentret var att det vid ingångarna hängde övergivna jackor lite här och där och sen var det en del pensionärer som strök längs väggarna. Strange, tyckte jag, tills jag såg ett anslag från ansvariga för köpcentret där man uppmuntrade till power walks, helst på förmiddagen och senare på kvällen för att i möjligaste mån inte störa och trängas med andra, shoppande, människor (vilka? var?)... Detta för att främja hälsan med motion, men jag gissar att syftet snarare är att få statister till de ödsliga kulisserna.

Vi hamnade utanför en affär som var förvillande lik en barnbutik med gosedjur, små kläder och vagnar. Men namnet "All About Paws" avslöjade att det inte var till småbarnsmammor och -pappor man vänder sig utan till hussar och mattar och den promenadvänliga vagnen på bilden är följdaktligen ämnad åt en liten fyrbent vän... (Ja vadå, de kan väl också bli trötta i benen, eller? Får dock bara inte ihop det eftersom man aldrig ens ser folk med barnvagn ute utan alla åker bil till alla ställen. Eller förresten, såklart är det så att man ska ha den för den uttråkade vovven när man shoppar i de stora mallarna och säkert är det mången medföljande husse som också skulle vilja krypa ner där när tålamodet tryter? Tips: Köp en i grand danois-storlek så kan mannen krypa in där lite fint och diskret, det är ju nät och tyg över hela så det är ju bara att dra igen blixtlåset - voilà, alla nöjda och glada! )

Eeeh... var var jag? Jo just det, efter lite inköp (E valde ett rosa skrin med speldosa och snurrande ballerina där han i teorin ska ha sina nappar dagtid; det blev såklart krig när han sen hemma stolt visade A vad han fått, psykologiskt av mig...) åt vi på en faktiskt fullsatt mexikansk restaurang i mallen och de serverade supersizemuggar med mjölk = mamma fick göra täta blöjbyten på em.

Väl hemma igen tog vi fram glasburken E hade gjort i ordning på förskolan som julklapp till Mom & Dad och bakade kakor som vi i övriga familjen på nåder fick smaka av. Yummie!

Pinsamt är bara förnamnet...

Jag har åkt ganska mycket skidor tidigare, utför och på längden, i mitt tidigare ickeförälderliv. Att få känna farten pirra i kroppen när man ger sig iväg, mmm... men liftköer är ju ingen höjdare och liftåkningen kan vara ganska tråkig den med.

Jag har varit ganska förskonad från incidenter och pinsamheter vad jag minns, eller så har jag förträngt dem... Kommer bara på en pinsam händelse när jag var tonåring; om jag åkte ankarlift själv (den som är gjord för två) brukade jag sätta ett ben på vardera sidan om mittpinnen för att få bättre jämvikt och kunna slappa lite. En gång slappnade jag av för mycket och föll bakåt, hängde kvar i knävecken och skidorna släpade i marken, spretande utåt som en omvänd plog och jag kunde inte komma loss förrän efter en pinsam evighet då jag snabbt vek av in i skogen för att slippa alla stirrande ögon...

Men det var ingenting jämfört med den amerikanske skidåkare jag just läste om i Aftonbladet; stackars kille, men han klarade iaf livhanken... http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4126597.ab

Efter regn kommer solsken!

Idag var det bara A som skulle till förskolan och E skulle hänga med mig istället. I höstas var han ofta ledsen när jag lämnade honom när det var förskoledags och när inte kardborremetoden fungerade brukade han lägga sig ned på golvet och gråta. Att det i början av terminen var rena gökboet i småbarnsklassen där så gott som samtliga gick omkring och snyftade eller storgrät gjorde ju inte saken lättare... Och när jag hämtade honom brukade han säga: "Mamma, du glomde mig förskolan!..." Men i slutet på förra terminen började E trivas och jag fick rapporter om att han kramat fröknarna och började få lite kompisar som han skojade med, vilket förstås gladde mig enormt. En av de sista dagarna när A gick på julfest valde han t.o.m. att gå på extra lektimmar istället för att följa med mig hem några timmar.

Hur som helst, idag när vi lämnat A blev han väldigt upprörd i bilen när vi åkte och var ledsen och arg över att inte också han fick gå i förskolan, och ikväll när han skulle nattas somnade han med ett leende efter att ha fått löfte om att han ska få gå imorgon igen!

Tänk vad fort saker kan ändras, något som känts hopplöst blir plötsligt något roligt! :)

Tack och adjö!

Att det är tuffa tider i USA har väl knappast gått någon förbi; det är den värsta finanskrisen sedan 30-talet. T jobbar inom fordonsindustrin och det är katastroftider för branschen i allmänhet. Om man t.ex. tittar på de amerikanska personbilstillverkarna så har de bett om och till viss del blivit beviljade hjälp (nätt och jämnt; de tre giganternas resp VD:ar tog nyligen privatjetarna till mötet med politikerna de skulle vädja om hjälp till men de avvisades och fick ett tips om att kliva ned från sina höga hästar och istället visa en mer ödmjuk attityd. Nästa gång de gjorde ett försök tog de varsin biobil istället...). Om man vill köpa en amerikansk bil kan man göra riktiga fynd - vad sägs t.ex. om att köpa en ny Ford F150 och få en till på köpet?

Hur som helst, idag var det första dagen efter den obligatoriska julsemestern och det meddelades att en av T:s nära medarbetare hade fått sparken pga nedskärningar. Uppsägningen gäller, som det brukar vara här, omgående, ev kommer han in och städar skrivbordet. En bra, välutbildad kille med småbarn. I det här landet är det inte ovanligt att företagen har poänglistor där man får poäng för vissa avklarade uppgifter mm, där även skrivbordets status räknas, ett slags rankingsystem. Kanske ett resultat av att USA är ett väldigt individualistiskt samhälle, jämfört med t.ex Sverige som ligger i andra änden av skalan som väldigt kollektivt.

Händelser som denna får en att tänka efter och vara tacksam för vad man har idag; man får mer perspektiv på saker och ting och kan försöka skaka av sig den lite bortskämda attityd som vi i Sverige verkar vara drabbade av lite i allmänhet...
Good night från förkylda besserwissern Hemmafrun! ;)

Välkommen vardag!

Klockan är sent och sena i säng var alla våra små nattugglor. Jullovet är slut nu och förskolan startar upp på den svenska trettondagsaftonen. På ett sätt känns det tråkigt, tiden har gått så fort, men mest känns det skönt ändå att komma in i lite rutiner och förhoppningsvis få lite lugnare kvällar. Fast imorgon bitti blir det nog inte så underbart när klockan pockar på uppmärksamhet vid 6:15...

Gott Nytt År förresten!