Maskeradkalas

I lördags firade vi vår nyblivna 5-åring med ett maskeradkalas för ett dussin kids.
Det finns massor av partyattiraljer, kalasteman och div tillbehör mm att välja på här, så det kändes inte som att man behövde lida av idétorka inför kalasplanerandet. En kul detalj var ballongpaketet med tillhörande heliumtank som gjorde det lite extra festligt.

Det pysslades, röjdes i källaren (lekinrett, men jag vågade mig inte ner då det var världens holabaloo där nere - tack till de föräldrar som höll koll...), åts glasstårta från Cold Stone (med Dora Explorer som hade så mycket målarfärgsaktig dekoration att man lätt såg vilka som ätit av tårtan, som f.ö. var riktigt god).

Det hela avslutades traditionsenligt med en gammal hederlig, svensk fiskdamm med godis- och småsaksfyllda påsar. (Jag skötte fiskdammen och trodde att de blev besvikna eftersom det blev knäpptyst, men det visade sig att hela gänget satt i trappan och tryckte in godis allt vad de orkade...). A var helnöjd efteråt och det kändes som ett lyckat kalas.

Idag var jag på "MOPS" och vi fick lyssna till ett föredrag om kalasplanering, vilket var väldigt intressant... Regel nr 1 är, enligt föredragshållaren, att hålla det enkelt - Keep it simple! Och sen fick vi en lång lista på "Party Basics"...
Jättebra med idéer, men det kändes inte så väldigt enkelt längre.

Jag tror att jag ska ta och berätta lite mer om det imorgon för jag är alldeles för grymt trött för att orka tänka längre - Stay tuned!

Höstmarknad!

Nu börjar vi få höstkänslor här också, trots att det fortfarande är 25-29 grader om dagarna. Men det har regnat några dagar nu, det är fuktigt och löven har börjat trilla här och där. Vår lilla pool håller på att tömmas och morgnarna kan vara kyliga (ca 10 grader).

Ett annat hösttecken är alla Farmers Markets som finns lite här och var, speciellt på lördagförmiddagarna, och här i stan är det dags för den sista planerade nu på lördag. Det säljs bl.a. grönsaker och majs i olika färger plus en massa andra saker som brukar finnas på marknader, jag köpte t.ex. underbara hembakade bröd (gjorda på hemmalet mjöl) av en bekant. Goda bröd är annars sällsynta i affärerna här.

Sen drar ju ihop sig mot Halloween med allt vad det innebär och ett säkert tecken är alla pumpor till försäljning, stora och små, runda och avlånga, i olika färger...

Fast jag har inte riktigt greppat vad man har dem till; provade ett pumpabröd förra hösten och det hamnade till slut i soporna så jag har inte vågat mig på något pumpainköp hittills iaf...

Auktionsfynd

Det har varit en "Silent auction" på Newcomers Club här i stan; man fick gå runt bland alla saker och tjänster som medlemmarna skänkt till klubben och skriva sitt bud på en lista för resp. produkt man var intresserad av. Mina tre svenska bröd gav klubben ca 8-10 dollar var i kassan! Helt otroligt, hoppas bara att de gick att äta...

Själv lyckades jag lägga sista budet på Starbucks jubileumskaffebönor med matchande mugg - härligt!
Men det jag uppskattar mest är nog kapen jag gjorde på en hårklippning med färg samt ett tremånaders medlemsskap på den lokala fitnessklubben - som dessutom har barnpassning!!! Nu finns inga godtagbara undanflykter längre...
Förutom att man har suttit uppe för länge vid datorn och inte orkar, kanske... Good Night!

Mera Chicago - Navy Pier

Navy Pier är en riktigt turistmagnet så vi Chicago-noviser var såklart tvungna att bege oss dit. Det är en stor pir med en massa restauranger o.dyl. och med en fantastisk utsikt över både staden och "havet" (den enorma Michigansjön).
Vädret var kalas, atmosfären trevlig, Starbucks var öppet och barnen glada, så vi njöt av vår vistelse där!

En del av Chicagos skyline, strax innan vi kom fram till Navy Pier.

Mycket folk var det... Men så var det ju ledig dag, Labor Day, också...

Det hann bli mörkt innan vi var tillbaka på vårt hotell igen.

Strolling Chicago

När vi besökte Chicago bodde vi på Embassy Suites; ett trevligt hotell Downtown, med ett extra rum med bl.a. matbord - perfekt när man kommer tillbaka med tre trötta barn efter en heldag på stan och man inte ens orkar tänka på att gå på restaurang utan istället kan äta "hemma" i lugn och ro. De hade även en fantastisk frukostbuffé som ingick (vanligast här i USA är att det inte finns någon frukostservice alls, eller så är det en enkel frukost med typ en blaskig kopp kaffe och en muffins) där man även kunde beställa olika sorters omeletter som tillagades på begäran - mums!

Vi bodde nära The Magnificent Mile, en ganska exklusiv shoppingaveny. Den promenerade vi på eftersom jag skulle till en barnvagnsaffär som ligger där. Det var tur vi gick dit så att jag fick klämma lite på vagnen jag hade tänkt köpa, men aldrig sett i verkligheten, för den var inte heller bra... (Jag skickade förresten tillbaka min guldvagn som jag skrev om för några veckor sedan...) Jag kollade in andra vagnar också men de kändes för plastiga eller klumpiga. De sålde även Mountain Buggy Urban, den vagn jag hade innan men sålde när vi var i Sverige senast, och säljaren sa att det var den bästa...

Så nu, efter en noggrann marknadsundersökning, har vi blivit med en svart/vit "Urban Jungle" igen - den fjärde UJ:n (eller sjunde, om jag räknar med dubbelvagnarna) i ordningen.

Vad ska man säga? Gammal kärlek rostar aldrig, kanske. Jag är iaf helnöjd och har upptäckt ett smart sätt att sätta upp ryggstödet så att även Lillis är nöjd.

När vi var på The Magnificent Mile kom det in kall dimma, men det klarnade upp efter lunchen (som intogs på barnens favorit Rainforest Cafe) och det blev ett riktigt kalasväder när vi skulle gå till Navy Pier, en turistfälla som jag skriver om nästa gång... So long!

Jag tycker att det är så fascinerande med kontraster i en storstad; skyskrapor och små mysiga hus, sida vid sida...

Comments on comments

En supersnabbis innan jag stupar i säng; hela den otränade kroppen skriker "Gå och lägg dig!!!" efter tre dagar på raken tillsammans med nya kompisen! Vi trivs mer och mer ihop, Madde och jag, men det är ju inte frågan om några långturer än så länge...

De utlovade Chicagobilderna har jag inte hunnit välja ut ännu, men de kommer.
Däremot vill jag passa på att tala om att jag numera har blivit ganska duktig på att kommentera kommentarer på bloggen, så skriv gärna nåt någon gång, det är så mycket roligare att skriva om man får lite feedback! Och tack till er som har skrivit, sporadiskt eller ofta, det uppskattas!

Imorgon ska Lillis gå på en slags förskoleverksamhet för första gången och bli en "Moppet" som de kallar det för, återstår att se hur det är. Och så ska jag hämta ut Gary (MTB:n) som såg så ledsen ut bredvid Madde och blev skickad på en "Tune-up" (en genomgång) vilket han var i skriande behov av. Hoppas att han blir upputsad också, då blir han nog som ny, han med! :)

Möt Madde!

Nu är det dags att presentera min nya kompis från Chicago för nu har jag äntligen provkört min Trek Madone 5.2 WSD... En cykel som ger löfte om många härliga mil på vägarna.

Tyvärr ger inte Ben och Flås något positivt bidrag än så länge, de verkar ha åkt på långsemester för jag fick en jobbig första tur. Att det blåste som katten (så fort jag kom ur en skogsdunge eller lämnade ett majsfält så friskade Mellanvästernvinden i) gjorde inte saken bättre och ingen medvind blev det heller på dagens tur, konstigt nog.

Men skam den som ger sig; jag vet att jag kommer att få det riktigt jobbigt i några månader framöver och jag kommer nog att vara arg på Madde emellanåt fast jag har mig själv att skylla som inte tränat nåt på flera år...

Nu ska jag vila benen... God natt från Gräsänkan!

Det visade sig att Village Cycle Center låg i Chicagos Old Town - en helmysig gammal (ursprungligen 1830) stadsdel med många restauranger och uteserveringar. Vi hade turen att hamna på den italienska restaurangen Topo Gigio som visade sig vara en av Chicagos topp tre och omöjlig att få bord hos om vi hade kommit senare... Tur för oss att vi hittade den, för maten, som vi åt på den mysiga bakgården, smakade underbart!

9/11

Idag, den 11 september, har USA haft sin första officiella "National day of Service and Remembrance".
Det har varit någon typ av aktivitet i varje delstat och på TV har gripande, patriotiska (såklart) minnesdokumentärer sänts.

Det flesta minns nog vad man gjorde just i det ögonblick man fick höra om det oerhörda som hände i USA den här dagen för åtta år sedan, gissar jag.
Ungefär en månad dessförinnan tog jag mitt sista foto på WTC, sedan förändrades världen...

Snabblivstecken

Jag ringde till min engelskalärare idag, hon hade sökt mig ett par gånger för en vecka sedan. Hon sa att hon hade blivit orolig för att det hänt nåt eftersom hon inte hört av mig på ett tag. Jag kunde bara säga som det var, att jag har haft en sån späckad vecka att jag inte kom ihåg det under normal ringtid. Därför är det nog läge för en liten snabbuppdatering även här...

Det började i fredags när vi fick trevligt middagsbesök efter arbetsveckans slut.

På lördagen fyllde A fem år och på kvällen var det dags för en fantastisk kräftskiva hos en av svenskfamiljerna; förutom stort kalas med massor av godsaker bjöds det på en underbart varm kväll och natt som inbjöd till en sen kväll.
På söndagen var det dags för barnen att gå på piratkalas, som också hade varit en höjdare. Hemmafrun stannade dock hemma och snabbfixade matsäck och packning eftersom vi skulle dra till Chicago på minisemester direkt efter att de var klara.

Måndagen var röd dag, Labor Day, då många var lediga. T tog även ledig på tisdagen och vi kom tillbaka till vårt hem vid midnatt natten mot onsdag, så barnen fick vara hemma från preschool igår onsdag för att vila upp sig lite.

Chicago är en fantastisk stad som vi fick en liten aptitretare av.
Vi (jag) kollade in barnvagnar (berättar mer om det sen när projektet är i hamn) och så fick jag med en ny kompis hem (skriver mer om det efter att vi lärt känna varandra lite). Vi hamnade också, förstås, i några trevliga turistfällor, men även på ett oplanerat smultronställe.

Bilder kommer sen, har inte hunnit kolla in dem ännu och nu måste jag gå och lägga mig. Nattinatt från Nena i Indiana...

Fyndad jordgubbsnostalgi

Det sista jag brukar göra när jag slitit mig från datorn vid midnatt är att sätta igång diskmaskinen.

Ikväll ska jag sätta in mitt senaste fynd, en mugg i benporslin för 1 dollar (normalpris var 16 så det var väl ganska fyndigt?).

Den påminner mig om svensk sommar och min mormor hade älskat den, därför värmer den hjärtat när jag ser den.

Imorgon ska den få värma magen också, om jag nu kan slita mig nån gång från CNN (som har livesändning med "Breaking News" från Michael Jacksons begravning) och sätta på diskmaskinen... :)

Kan själv?

Vår envisa treåring ska göra allt själv, eftersom det inte finns något han inte klarar av, åtminstone inte innan han fått testa sin förmåga.

Idag berättade en trött Mrs Iyer på Preschool att min son blivit urarg när hon ville ta med honom på toa; han grät och slogs och kissade ner sig när hon till slut lät honom vara. Samma sak hände tre gånger. När vi sedan pratade med honom här hemma kom det fram att han vill gå själv på toa men att han kan inte säga det på engelska.
Vid kvällsbadet hade storasyster engelskalektion med honom och när jag kom upp till badrummet sa han nöjt "I want to go to the bathroom, myself!" med sin lustiga, grova "amerikanska" röst.

Nu hoppas jag bara att han kommer ihåg hur han ska säga imorgon, så att de stackars lärarna slipper fightas mer med honom. Och att han själv får känna sig nöjd med att han faktiskt kan själv, för det vet jag att han gör.
Plus att jag gärna slipper tvätta en extra maskin varje kväll...
Håll tummarna! :)

Before and After..

Det är så befriande att bli av med ett dåligt borde-göra-samvete.
Jag betade av ett idag som hade med oordning att göra; ja, det var en rysare för vem som helst med en gnutta ordningssinne...

Vi har ett stort kök här, men ack så dåligt med utrymme. Inget riktigt skafferi utan alla torrvaror ska samsas med glas, porslin, apparater m.m. så köksutrymmena räcker inte riktigt till. Åtminstone inte om kaos regerar i vissa skåp, som i vårt skåp med barntallrikar och -muggar, sportflaskor, stearinljus, sevetter, plastbestick och lite till. Det finns bara ett hyllplan där, och med en hjälpsam ettåring som lyckas forcera gummisnoddsspärren och som dessutom har ett eget sinne för ordning och reda, kan det inte annat än bli kaos efter ett tag, om och om igen...

Men när hemmafrun till slut får nog av att allt rasar ut varje gång skåpet öppnas och dessutom upptäcker alla underbara förvaringsboxar som finns till försäljning här så är succén given! Eller vad sägs om de underbara Sterilite-boxarna som snällt sväljer allt och dessutom har vänligheten att hålla kvar innehållet när skåpsdörrarna öppnas...?

Fast det här var ändå bara en uppvärmning inför det riktiga provet - vårt "Mud room"! Men det kaoset tänker jag inte visa ännu, inte förrän jag är säker på att ro projektet i hamn...
Men med Sterilite, vad kan gå fel?
Sterilite - My Love!