Perfekta MOPSar?

Jag är med i MOPS - Mothers of Preschoolers. Det är en förening för hemmamammor med barn i förskoleåldern och en förmiddag i veckan får barnmedlemmarna, Moppets, vara på barnverksamheten. Varannan vecka är det möte för mammorna (med stor brunch, föredrag och diskussionsgrupper, ofta ganska lättsamt typ pyssel eller spel men ibland lite mer med eftertanke) och varannan vecka är det enbart barnverksamhet så att mammorna kan få ett par timmar till egen tid. Ett trevligt och uppskattat upplägg (men idag hade det snöat ca 3cm och skolorna öppnade två timmar senare så dagens Mopsmöte ställdes in...)

Några av mammorna på MOPS verkar, åtminstone ytligt sett i mina ögon, så "perfekta"; håret är stylat och de ser snygga ut och de verkar i allmänhet ganska bekymmerslösa. Jag har fått bilden av ganska städade barn och skrupelfria hem.
På senaste mötet, som handlade om Intimacy och förhållandet man/hustru, blev jag förvånad över att några av mammorna var ganska öppna med intima problem i sina frågor till föredragshållaren.

Jag blev också förvånad, och inte minst lättad, när vi hade gruppdiskussioner efteråt och vi kom in på hur man sköter sitt hem och bl.a. städar innan maken kommer hem från jobbet. Flera av de "perfekta" hemmafruarna berättade om det kaos som råder i hemmet med banade vägar mellan leksakerna i vardagsrummet samt hopplösa papperstravar i köket där allt tycks hamna... De var överens om att det var trevligt om det inte var totalt kaos när maken kommer hem så de ansträngde sig för att röja en del iaf.
Det var så skönt att höra det, att det inte alls var så ordnat som jag dumt nog hade inbillat mig samt att man själv kanske inte är så udda när man kämpar med att hålla iordning och städa undan allt som dras fram, vilket mer undantagsvis lyckas...

Och ytterligare ett tecken på att hushållsambitionerna ofta stannar vid just ambitioner var en liten artikel i senaste Mops-nytt om nyårslöften, se bilden. Löftena 2,3,5,6 och 7 skulle jag vilja kunna lova...

Femman har jag gjort ett försök till när jag var till frissan för några dar sen och kapade håret, trött som jag var på mig själv att jag alltid satte upp håret i en hästsvans - nu skulle det bli en roligare, lättskött frisyr! Dagen efter, när stylingen släppt, ångrade jag mig och kämpade för att få ihop hårtestarna med hårspänne och tofs... Men det växer ut snart igen och under tiden vänjer jag mig nog, precis som jag vant mig att inte kunna uppfylla löfte nummer 3 mer än sporadiskt.

Adios!

Hemmakväll... :(

Ikväll får jag, lite ofrivilligt kanske, möjlighet att skriva några rader...
Jag hade ju egentligen bokat in mig på en "Ladies Night Out" på stan, som initierats av ett gäng här i vårt bostadsområde. Hade varit sååå kul men jag kom på det för sent nu ikväll när jag stod och stekte pannkakor till morgondagens lunchboxar och då råkade snegla i min agenda... Men, det går väl fler tåg.

Nu går sömntåget strax och jag kanske drömmer lite om Aruba; har precis kollat igenom alla bilder vi tog... Ska skriva mer om det snart, men tills dess:
en solnedgång från vår stora, härliga takterass och ett litet divi-divi-träd från stranden...
Sweet dreams!

Tappade sugar

Världen är full av tappade sugar och min bloggsug tillhör just nu det gänget...
Men jag är den på spåren och tills dess får ni njuta av en familj som inte har tappat sin julsug ännu; lysande tomtar, snögubbar m.m. i trädgården plus fullt drag inne med bl.a. vit, gnistrande gran och 5-armade fönsterljusstakar (ovanliga här).
Stay tuned!

P.S. Julhuset, som jag skriver om ibland, är (no surprise!) fortfarande still going strong! D.S.

Yummigt paket!

I lördags stod ett julpaket från Sverige utanför ytterdörren (vi får post även på lördagar), det var det sista paketet på irrvägar.
Sist, men inte minst, för däri gömde sig bl.a. svenska veckotidningar och... svenskt godis!! Ostisar, punschpraliner, Peps-kulor och Lonka-kolor - mina favvisar allihop!
Tur att jag har en gymkort för det lär jag behöva utnyttja lite flitigare nu ett tag framöver...
- Tack kära mamsen och brorsan, ni vet vad en hemmafru far away uppskattar! Yummy! :)

Snöbio

Skolorna i vårt county var stängda idag då det snöade, ungefär så mycket som ett "normalt" snöfall hemma i Sverige då ingen skulle tänka tanken på att stänga.
Frissan hade också stängt; jag hade äntligen fått en tid som passade men när jag kom dit så var hon inte där för hon bor en bit ifrån... Buuuh...
(5 min senare:) Nu kom ett meddelande om att skolan är stängd imorgon igen, men det ska ju faktiskt snöa en hel inch (tum, ca 2,5 cm) i natt så det är väl befogat (mutter, mutter) ...
Ja, ja, barnen blir lyckliga en dag till iaf!

Och jag blev lycklig ikväll; en annan mamma föreslog bio, något jag faktiskt inte unnat mig här ännu (och det var den första vuxenfilmen på bio sen Lillis var nyfödd och hon och jag var på bio på Heron City i Skärholmen).
Vi såg "It's Complicated" med bl.a. Meryl Streep, Alec Baldwin och Steve Martin - jag njöt av proffsiga skådisar och en intressant story samt av att jag fick fnissa och skratta emellanåt.
Kan rekommenderas (såg precis att den har premiär i Sverige 22/1).
Himla kul kväll - tack kära mammakollega! :)

Snow day?

Sitter i soffan framför brasan och myser lite innan det är dags att krypa ner i sänghalmen.
Väntar med spänning på snöbuset som är på ingång - preschool imorgon eller ej?
Det krävs inte mycket vit nederbörd innan de stänger skolorna. Denna vecka har det hittills bara kommit lite puder och varit ca -10, men naturligtvis har barnen inte fått vara utomhus. (Jag slutar snart att ta på dem varma vinterkängor etc när de ändå inte behövs...)

Makens nya iPod (som f.ö. köptes i en iPod-automat på Indys flygplats - enkelt och bekvämt på amerikanska) lägger jag på sängbordet så att jag, enkelt och bekvämt, kan kolla skolstatus på nätet direkt när klockan ringt. Så att jag inte behöver gå upp i onödan, ifall det har kommit några cm... :) Nattis!

Gripen av en bok

När vi drog iväg till NY packade jag med en bok och några av mina olästa tidningar som jag prenumererar på. På hemvägen började jag läsa i boken "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak" av Pigge Werkelin som förlorade hela sin familj, fru och två pojkar, i tsunamin.

Boken kom ut för drygt fyra år sedan och har stått och väntat tålmodigt i min bokhylla men nu blev det alltså den som skulle läsas. Jag hann ju förstås inte läsa klart den, men den är så gripande, intressant, sorglig och skrämmande att det inte går att sluta läsa i den, trots alla hemmafru-/mammaplikter som annars sätter käppar i läshjulen. Det gäller bara att passa på när någon liten öppning ges; som idag på gymmet t.ex, då värmde jag upp med en rask promenad på löpbandet innan spinningpasset och det gick alldeles utmärkt att läsa då. Eller i sängen med en diskret röd spöklampa för att inte väcka de andra sovande. Men det är inte så bekvämt, som tur är, för annars hade jag nog inte slutat förrän jag läst ut boken.
(Som på Aruba när jag läste Martina Haags "I en annan del av Bromma" och inte kunde sluta då den var både spännande och rolig - jag försökte skratta tyst så att jag inte väckte Elias som sussade bredvid men då började hela sängen hoppa och han satte sig yrvaket upp och jag lovade att strax släcka. Som tur var var boken nästan färdigläst då för jag kunde inte släppa den innan jag fick reda på hur den slutade...)

Att läsa är en lyx, precis som att få träna, och jag är glad och tacksam över varje möjlighet som ges.
Undrar om jag njöt lika mycket av det för några år sen, då före barnen, när jag kunde göra det nästan när som helst? Nej, det gjorde jag nog inte, antagligen för att det var något som var självklart och vardagligt...

Något som inte heller längre är självklart är att kunna lägga sig när man vill och få sova ut (åtminstone på helgerna) om man vill. Kanske ska jag ta chansen nu när barnen sover sött, lunchlådorna är grejade och kvällsteet uppdrucket? Eller ska jag ta chansen att borra ner mig i resten av min bok? Hmm... vilket drömläge att kunna välja! C U!

"New York, New York"

Idag startade preschool och vardagen har knackat på dörren, fast vi har fortfarande farmor och farfar på besök.
Det roligt att vi hann med ett besök i ett nyårs-stämningsfullt NYC, ett besök som blev kort (4 dgr) och intensivt. När vi anlände var det svinkallt och det visade sig att det var årets kallaste dag. Sen hann vi få både snö och lite regn under vårt besök.
Vi försökte gå till fots så mycket vi kunde för att hinna uppleva så mycket som möjligt. Det var mitt femte besök i staden men jag har fortfarande mycket kvar på min vill-göralista. (Men det kommer att bli ett styvt jobb att försöka övertala T, som bara upplevt New York på vintern tidigare, om en resa tillbaka i framtiden. Fast det blir på sommaren i så fall, då man mer kan njuta av promenader, parker, caféer... Me like!)

Vi hann förstås inte allt vi hade planerat denna gång, men bl.a noga utvald shopping hanns med och så fick jag äntligen se julgranen vid Rockefeller Center. Vi gjorde även ett emotsett besök i Madison Square Garden där New York Rangers tog emot Philadelphia Flyers dagen före nyårsafton. King Henrik (Lundqvist) står i Rangers mål men han hade en bedrövlig kväll och släppte in fyra mål i första perioden och blev bänkad resten av matchen. Trist. Och trist match, det var bara Flyers som spelade hyfsat. De vann lätt med 6-0. Känns lite oroväckande inför OS (men idag vann iaf Rangers hemma mot Boston Bruins med 3-2, alltid något).

På nyårsafton skulle vi fira med sushi på trevlig japansk restaurang. Jag har njutit av sushi i flera år men har aldrig riktigt fått kläm på alla de japanska termerna hit och dit. Har lärt mig några saker som vad t.ex. Nigiri är för typ men Sashimi var något nytt som vi fastnade för på menyn. När sushi-sashimitallriken anlände fastnade skrattet i halsen, T blev stum och stirrade panikslaget på maten och jag kände mig plötsligt mätt - hur i hela friden skulle vi klara av att äta upp både de extra stora sushibitarna plus ett helt gäng med tjocka, råa fiskbitar?!

Nu hade vi lärt oss vad sashimi är och jag låtsades som ingenting och började genast beta av högen för att vi skulle hinna bli klara innan restaurangen stängde och tolvslaget var förbi... T blev grymt imponerad av hur mycket jag, till synes med lätthet, lyckades få ner, men hemligheten heter hot saké... Utan denna utsökta dryck hade det varit kämpigt med sashimin men nu blev fatet tomt och flaggan var i topp resten av året!

Firandet på Times Square gav vi dock upp, det var så galet mycket folk att man inte kom närmare än en kilometer minst (ja, lååångt ifrån var det iaf och folk hade köat där hela dagen, det visste vi sedan tidigare men det hade vi abolut inte haft lust att göra) och så regnade det lite, så det blev istället en bar som besöktes och där sjöng man i kör till Sinartas New York, New York, precis som de gjorde på Times Square vid tolvslaget, plus Auld Lang Syne, så det blev bra det med.

Så var det med New York-resan i korthet, fast det blev ett ganska långt inlägg ändå.
Nu ska jag försöka se till att inte natten blir alltför kort, det är ju trots allt fortfarande vardag imorgon... Natti-natt!

Happy New Year!

Gott Nytt Ar fran ett kallt men festligt New York!
Nu ska vi strax ata nyarsmiddag och sen till Times Square och fira lite. Vi hors igen nasta ar!
Happy New Year!!!