Amerikaresan, del 1: resan till Arlanda

Lägesrapport om flytten generellt: Sammanfattningsvis måste jag ärligt säga att det varit jättejobbigt, det har sugit långt mer energi än jag kunde tro (fast såhär lite i efterhand kan jag ju själv undra vad jag egentligen förväntade mig i ett nytt land med tre småbarn vv det äldsta nyss fyllt fyra...). Tack och lov för de svenska vännerna här som hjälpt och stöttat och som tröstat med att det första halvåret ÄR jobbigt. Nu är det ju fortfarande en hel del kvar av våra första sex månader men det känns redan bättre så nu ser vi framåt!

Nu känns det också jätteroligt att äntligen ha skapat en egen blogg som jag ska försöka skriva regelbundet i. Jag börjar med att berätta lite om själva resan:

Man kan väl säga att den fysiska resan började redan när vi skeppade iväg halva vårt bohag. Därefter råkade vi ut för strul i visumprocessen som stoppades och vi fick börja om med en ny typ av visum. Under tiden anlände vår container amerikansk mark på rekordtid (3v) och den fick inte tullas in förrän vi hade visum. Eftersom detta drog ut på tiden hotade tullmyndigheterna med att beslagta containern och låta den gå på exekutiv auktion. Jippie, kändes ju jätteroligt när man hade nog med andra problem, tex med att väntetiden för att få ens komma till Amerikanska ambassaden i Stockholm låg sisådär tre veckor efter att vi skulle ha åkt. Men det blev återbud eller nåt för plötsligt fanns tid så att vi slapp boka om resan mer än en gång; den snabbinbokade visiten till Norrland fick dock ställas in.
När passen med visumen anlände några dar innan avresa upptäckte vi dock att alla fått det sökta 2-årsvisumet utom undertecknad som fått ett tioårigt businessvisum... Men pga det korta tidsperspektivet satsade vi på att åka iallafall...

Vi packade i 1,5 dygn, det var helt sjukt mycket saker! Vi hade fått reda på att vi kunde ringa flyttfirman med ett par dagars varsel så skulle de hämta saker o skicka med samma flight, men ack nej, det visade sig inte vara så enkelt och kollina skulle säkert åka iväg med annat plan och de visste inte om vi kunde hämta ut dem när vi kom fram... Det kändes ju inte toppenbra (vi skulle bila minst fyra timmar efter ankomsten) så vi satsade på att få med alla bilstolar, vagnsinsatser, blöjor, ståbräda, kläder mm mm mm. Smärt- och utrymmesgränsen nåddes vid full kvot (tio kollin plus fem handbagage plus en sulky) så vi fick lämna en bilstol (vi hade redan buntat ihop två till ett kolli, babyskyddet räknades inte, men vår första sverigebesökare släpade med sig den - tack M!!!) samt barnens cykelhjälmar... Packproceduren avslutades fem minuter innan taxin kom, städa var inte att tänka på...

Det blev ett kvalificerat pusselarbete för att få in allt i taxibussen. Tyvärr hade chauffören bara fått tag på en bilstol som han inte kunde montera så det blev till att öppna upp det noga inslagna bilstolspaketet eftersom det var ett bättre alternativ än förslaget att barnen skulle åka obältade... En tvåtimmarsresa med superakut paus senare anlände vi Arlanda kvällen före avresan för att bo på hotell efter incheckningen. Jag hade inte behövt oroa mig under hela resan för hur vi två vuxna skulle få allt vårt pick och pack plus tre småttisar på de minimala bagagekärrorna fram till incheckningsdisken utan att behöva lämna något/någon obevakad eftersom chaffisen ställde upp och skjutsade bagage, skönt! När vi påbörjat incheckningsproceduren av vårt bagageberg fick vi dock reda på att just för USA-resor gällde inte regeln om incheckning 24h innan avresa utan det skulle göras samma dag...

............Nu är det lunchdags här så fortsättning följer senare, efter Walmart, dagishämtning och ev Halloweenfirande...........