Mellofinalen

Igår kväll samlades tre förväntansfulla barn för att kolla in melodifestivalen och favoriterna "Mirakel" (Elias) och "Amazing" m Danny (Alba). Gabi hade ingen uttalad favorit.
När det var dags för de tatuerade hårdrockarna i "Dead by April" utbrast lillasyster, utan att något kommenterat något innan:
- Ja tycker dom e snygga! Dom e coola! Me tratrueringa!
En liten ilning passerade min magtrakt och bilder om framtida pojkvänspresentationer flashade förbi i mitt inre... *Gulp!*

Alba fick ringa och rösta på Danny och blev alldeles till sig när hon hörde Dannys (inspelade såklart) röst i luren... Elias, som ringde och röstade på Ranelid och Sara Li, föll i tårar när låten kom sist...

Men nu är vi alla laddade för en ny dag och jag ska strax ta och ge mig ut på en liten motionstur i vårsolen! Ha en skön dag!

Reclaim the Master!

I kväll gjorde vi något nytt i vårt Master Bedroom (ja, sovrum för de vuxna alltså); vi tog bort Lillis säng och det är första gången på ca 6,5 år som vi inte har en barnsäng i sovrummet! Hon flyttade in till Alba och de två var fnissiga och spända på en "sleep over". Och vi är spända på att se om storasyster nu håller sig i sitt rum och bryter sin vana att komma över till Mastern på natten, vilket hon påstod att hon inte skulle göra nu när hon har sällskap i sitt rum.
Ja, återstår att se om det var ett smart flyttdrag eller ej.
Elias tog iaf tillfället i akt och flyttade in sin kudde och sitt täcke till mitten av mammas och pappas säng och konstaterade nöjt att "de (syrrorna) får sova med en men jag får sova med två!" Så barnfritt har det inte blivit men så länge alla är nöjda o sover gott så får vi också känna oss nöjda... Natti natt!

Back in (Homemaking) Business!!

Very Long Time No See!!! Bloggen har haft semester och Hemmafrun med den...
Vi blev fast i Sverige några dagar längre än beräknat pga visumförsening och fick boka om, men för en dryg vecka sen damp vi ned i vårt kära hem i Columbus, IN. Vistelsen i Sverige var trevlig med skönt väder (en riktig regndag, annars 20+25 sköna grader) och väldigt intensiv. Förutom tre (!) besök på US Embassy hann vi med att träffa familj och vänner, men alltför få, tiden var för kort. Plus några utflykter och fix på tomten samt planera ombyggnad i huset inför återflytten nästa sommar.

Här har det varit varmt sen vi kom hem och vi har njutit av poolen, särskilt nu ikväll (24gr) då jag o maken tog ett sällsynt dopp efter att barnen lagt sig, i mån- och fackelsken... så mysigt och avkopplande! Det kommer man att sakna när man flyttat till Sverige igen, antar jag, men där finns förstås annat härligt som vi inte har här.

Skolan har börjat så smått också; det är fortfarande introduktion med halvdagar men på onsdag drar det igång för fullt. Alba har börjat First Grade (ettan) medan Elias går kvar i Preschool, liksom Gabi, och de verkar alla ha funnit sig väl tillrätta.

Nu ska jag strax ge skönhetssömnen en chans, det behövs...
Konversation ikväll, framför spegeln i barnens badrum medan jag borstade A:s tänder:
Jag: "Usch, vad jag ser trött ut..."
A: "Jag tycker att du ser död ut!"
E (nyfiket förvånat, sittandes på toaletten): "Är du verkligen död, Mamma?"

Good Night from Indiana! :)

Lösa tänder

I tisdags morse, när det planerade shoppingpasset skulle äga rum, vaknade jag av att A kräktes på mig i sängen...
Hon tappade sin första tand för en månad sedan när hon borstade tänderna och var överlycklig då. Men nu är en till lös och då känns det inte lika bra tydligen, trots att tandfén var generös. Hon åt i princip ingenting i måndags och berättade sen att hon var rädd för att tanden skulle trilla ur och att hon därefter skulle tappa alla andra också så att hon skulle bli som en baby igen. Och äter man inget så mår man ju illa till slut, särskilt om man bälgar i sig vatten istället. Så hon fick vara hemma i tisdags och äta istället.
Mao så har jag lite shoppingrelaterat att hämta upp imorgon; bäst att gå o lägga sig med andra ord! :) Over and Out!

Nödlögner

Våra barn säger nästan alltid sanningen, så vitt vi vet (utom när de fantiserar om saker och ting eller leker olika låtsaslekar förstås). De är ärliga alltså.
Nästan alltid, som sagt. E nekar gärna att han varit inblandad om lillasyster kommer storgråtandes, även om han själv varit i närheten. Men han pekar gärna ut kylskåpet (!) som skyldigt, så om man frågar om det var "kylskåpet" som gjort nåt och vad i så fall, så får man en detaljerad redogörelse över hur dumt Kylskåpet var som smackade Lillis i huvudet med boken, eller vad det nu var.

Jag kan inte bli arg på E då för jag uppskattar att han talar om vad som hände, däremot kan han ju få höra vad jag tycker om det som Kylskåpet gjorde, och han kan bara hålla med och så skäller han lite på den oskyldiga apparaten... :)

A hamnar inte i trubbel så ofta men igår drog hon en nödlögn när hon, som den enda betrodda av barnen, kom ut från Mud Room där hon suttit och ritat:

A, mumlandes, med en hemkörd röd tatuering på ena armen: - Jag ska gå och tvätta mig...
Jag, förvånad (och kanske med en gnutta panik i rösten efter alla konstnärliga uttryck på sistone): - Vad har du gjort?! Har du målat dig på armen?
A, med ett väldigt skyldigt och medvetet uttryck i ansiktet: - Nej, det gjorde jag inte! Jag skulle skriva på papperet och tittade bort och så hamnade det fel!
Jag, konfunderad: - Hamnade det på armen, utan att du märkte det?
A, tveksamt, med flackande blick: - Jaa...

När hon förstod att jag inte gick på det och efter att jag sagt att jag inte blev arg för det hon gjort men gärna ville att hon ska säga som det är, så erkände hon och gick med på att bli fotad med sitt tillfälliga konstverk som var en kärleksförklaring till hennes mamma... Min busiga gullunge!

Kan själv?

Vår envisa treåring ska göra allt själv, eftersom det inte finns något han inte klarar av, åtminstone inte innan han fått testa sin förmåga.

Idag berättade en trött Mrs Iyer på Preschool att min son blivit urarg när hon ville ta med honom på toa; han grät och slogs och kissade ner sig när hon till slut lät honom vara. Samma sak hände tre gånger. När vi sedan pratade med honom här hemma kom det fram att han vill gå själv på toa men att han kan inte säga det på engelska.
Vid kvällsbadet hade storasyster engelskalektion med honom och när jag kom upp till badrummet sa han nöjt "I want to go to the bathroom, myself!" med sin lustiga, grova "amerikanska" röst.

Nu hoppas jag bara att han kommer ihåg hur han ska säga imorgon, så att de stackars lärarna slipper fightas mer med honom. Och att han själv får känna sig nöjd med att han faktiskt kan själv, för det vet jag att han gör.
Plus att jag gärna slipper tvätta en extra maskin varje kväll...
Håll tummarna! :)

Syskonkärlek

Ikväll skulle E nattas med en Bamsesaga och A kom in i hans rum och ville vara med, men E var inte riktigt med på noterna.
A, listigt: - Om jag också får vara med så är jag kär i dig!
E, makar på sig, tacksam över vänligheten från sin idol: - Okej, du får det.

"Kär" för barnen är att de tycker om någon och på sistone har det varit mycket bekräftelsefrågor som t.ex. "Är du kär i mig?" vilket får ett jakande svar om mottagaren av frågan är på bra humör (som exempelvis vid lördagsgodisutdelning), eller "Jag är inte kär i dig!" när man är osams, vilket gör att frågeställaren brister ut i tårar (i alla fall om det är lillebror som frågar).

Storasyster vet att det finns nåt annat "kär" också, som man kan bli när man är äldre:
- När jag blir stor så blir jag kär i en annan kille!
Jag, retas lite: - Ja, kanske Charlie i din klass till exempel.

(När vi råkat stöta på Charlie ute på stan har han blivit överförtjust och hejat glatt medan A trumpet stirrat ner i marken och inte låtsats höra, för hon "pratar inte med killar" (iallafall inte Charlie tydligen, så det blir bara trista morsan som hurtigt hejar tillbaka...)).
A, surt: - Nähä, för jag ska bli kär i en smal och svensk kille!!

Det sistnämnda känns ju rätt okej för mig som mamma, för då är chansen troligtvis större att hon stannar i Sverige som vuxen (det skulle ju vara lite jobbigt om hon kärade ner sig i en nyzeeländare t.ex.)...

...nattfunderar hemmafrun som har gett barnen alltför långt sömnförsprång nu...

Shakepeppning

Hemmafrun sliter med ett stelfruset vaniljglasspaket som är tänkt att vara en av ingredienserna i en svalkande milkshake till barnen.
Glassen är nästan omöjlig att få upp med den nya, vanligtvis effektiva skopan från Farberware så snabbt som den ivrige sonen vill. För att inte riskera att mamma ska tappa sugen hejar han på:

"Du är stark! Du är så stark, mamma. Så du KAN!!!"

Ja, med den supporten så kunde jag ju inte misslyckas utan bytte ut glasspaketet mot ett med ett mindre motspänstigt innehåll och så blev det en milkshake som slank ner direkt (eller två, för A gillade inte jordgubbssmaken från det nya paketet utan gav sin till E som slukade den lika snabbt som den första).

Det är härligt att bli peppad emellanåt men ibland får jag heja på mig själv för att orka slå på datorn på kvällen, eller peppa mig själv för att släpa mig upp till sängen...
"Upp och hoppa, iväg till sovrummet; tänk på att Lillis somnade tidigt och kommer att vakna tidigt, men att ni troligtvis får en lugn mysmorgon medans de två storisarna ligger och drar sig..."
Godnatt från Indiana! *Zzzz...*

Maskopiklubben

Den här veckan har A&E varit på Soccer Camp, i en nybörjarklass som kallas First Kicks. Det har varit en hel del gnäll på morgnarna när jag väckt dem och jag har fått frågan om varför de måste gå i fotbollsskola... Idag skulle ha varit den sista dan egentligen men eftersom måndagen åskade bort så ska de få en lektion imorgon istället och det hela ska avslutas med vattenkrig.

Eftersom de har blivit väckta tidigt (nåja, vid 8-snåret, men de små trynarna tar gärna igen sig någon timma till om de är lediga), så har jag varit lite "sträng" med sänggåendet och pushat på dem så att det inte skulle bli för sent (jag har inte lyckats alla kvällar, men skam den som ger sig...). T däremot är inte så insatt i hur trötta de är på morgnarna etc så han är lite softare, och detta faktum utnyttjas...

Ikväll t.ex. när T skulle natta A så hade hon viskat till sin far:

- Pappa, vi tar och leker med barbisarna först innan sagan! Jag har låst dörren så mamma kan inte komma in och om hon knackar på dörren så hoppar jag upp i sängen och så läser vi sagan!

Hmm... och här gick jag omkring och trodde att vi spelade med öppna kort, tala om att bli dragen vid näsan! :D

Kalasjäkt med namnobildad hemmafru

Lördag: En fullmatad midsommardag med två kalas och två fester. Efter pusslande och kompromissande skulle vi försöka hinna med tre av dem; ett födelsedagskalas på ChuckE.Cheese's för A&E, ett badkalas för A och sen en svensk midsommarfest på det.

Förberedd: Ja, Sleeping Beauty-barbie inköpt till kalas nr 1, en lite killbetonad mekgrej resp en princesspysselbok till tvillingarna (enligt A) Cassidy (som jag inte kom ihåg vem det var)& Mya på kalas nr 2 samt matkasse förberedd till det svenska knytmidsommarkalaset.

Två timmar före kalas nr 1: Före lunch ville A hjälpa till att slå in presenterna. Vi gick ner till källarförrådet för att välja ut presentpapper. A valde prinsesspapper till alla.

Jag: Men tror du inte att Cassidy kanske vill ha ett annat papper på sin present? (här är det väldigt strikt uppdelat mellan vad som är kill- resp tjejgrejer)
A, förvånat: Men hon gillar också prinsessor!
Jag, ännu mer förvånat: Hon?! Är inte Cassidy en kille??
A: Nä, en tjej såklart.

Jag föreslog att vi skulle ge bort en annan prinsesspysselbok som jag köpt till A inför vår hemresa, med löfte om en ny till A förstås, men eftersom hon var nära att bryta ihop så gjorde jag en rivstart med Superflingan för att hinna till Walmart och panikshoppa två andra, snarlika presenter. Därmed rök också T:s efterlängtade löptur.

Kalas nr 1: T åkte m A&E till ChuckECheese-kalaset och när jag skulle hämta A till nästa kalas tog det en bra stund att få med henne (klicka på bilden ovan så blir det uppenbart varför...) och när vi skulle ut blev det stopp. De har ett system där att den vuxna som checkar in ett barn får en osynlig stämpel som matchar barnets, så jag var tvungen att hämta T. Då blev det ytterligare förvirring eftersom jag plankat in med ett barn (Lillis) som T skulle ta med ut sen m E.
De kontrollfrågade A vem jag var och vad jag hette. A fick tunghäfta (eller chokladhäfta rättare sagt, för munnen var proppfull) och hon bara nickade när de frågade om jag var hennes syster... Läget såg lite mörkt ut och jag bad henne på svenska att säga nåt och åtminstone tala om vad jag heter.
- Men jag vet ju inte hur man säger ditt namn på engelska! väste hon fram mellan chokladtänderna.
Jag vet inte om det var tack vare det faktum att vi pratade svenska med varandra eller att den legale fadern gav sitt samtycke, men iväg kom vi iaf till slut.

Kalas nr 2: Knappa tre kvart återstod av nästa kalas och av tårtan återstod bara den del som befinner sig under glasyren. Men det märkte inte A för hon drog på sig baddräkten och slängde sig i poolen tillsammans med sina klasskamrater.
Jag noterade att den ena tvillingen var ett huvud längre än den andra och hade ungefär dubbelt så stor kroppsmassa. Jag frågade lite diskret vad de egentligen fyllde och det var ett år som skilde dem åt. När jag pratade med deras pappa sa jag "Jag trodde att de var tvillingar, men nu ser jag ju att den ena är huvudet längre än den andra!" Han tittade klentroget på mig och sa inget, men det såg ut som om han tänkte "Antingen driver hon med mig eller också har hon problem med synen"...
Tur att jag inte kläckte ur mig att jag trodde att den kraftigare av dem var en kille också (pga namnet alltså)...

Svenskfesten: Efter tjat igen om att åka från ett kalas så kom vi hem och bytte om och drog iväg till nästa fest, kraftigt försenade. Det var jättegott och trevligt och lite märkligt att stå framför ett svenskt midsommarsmörgåsbord med västerbottenost, sill och nubbe mm, midsommarstång och svenska servetter i den 30-gradiga värmen. Våra barn, som var tårt- och godisstinna, nöjde sig med några kex, glass och godis och sen var de sockerspeedade resten av kvällen och somnade inte ens i bilen på väg hem, trots att klockan var efter 23 när vi kom hem.

Idag har vi också haft en späckad dag som började med åskoväder och inställd fotbollsskola, men det skriver jag om någon annan dag. Adios!

Kvällsugglor

Sonen var uppe på övertid och upprepade allt vad pappa T sa.

Till slut sa T lite listigt: "Nu går jag och lägger mig!"
E, blixtsnabbt: "Okej, godnatt pappa!" :D

Nu är det bara jag som sitter uppe och nattugglar, jag tror att t.o.m. vår lilla inneboende (uteboende), oidentifierade fågel har knoppat in så det är väl dags för mig med att dra mig tillbaka nu och ladda batterierna. Imorgon kväll får vi besök över helgen av släktingar från Kalifornien så det är en del jag ska försöka hinna ordna med under dagen. Ska bli så roligt!

Vår lilla pippi har bosatt sig under taket vid vår entré.
Den är skygg och enda sättet att fota den är genom
prismorna i vår ytterdörr, därav den suddiga bilden.

Sanning med modifikation...

Vi skulle äta middag härom dagen och jag bad E att tvätta händerna. Han ville inte och jag tjatade några gånger, sen blev jag distraherad av annat.

Innan han satte sig till bords hörde jag T fråga om han hade tvättat händerna och svaret blev "Ja!". Jag visste att han inte gjort det men iddes inte säga nåt mer.

En stund in i måltiden gjorde sig nog samvetet påmint, för E mumlade fram:
"Jag tvättade hännorna på förskolan..."

Ja, det var ju sant iofs, även om det var typ två veckor sen han var på förskolan senast, och tydligen förstod han trots allt att det inte var det T frågade honom om... :)

Gummivitaminer

Vi har ju varit sjuka en hel del i vinter; knappt har en blivit frisk så har det varit dags igen. Jag tror att vi dels blir utsatta för en massa nya baciller, dels är inne för mycket i den torra inomhusluften.
Nu är ju vintern snart slut men jag har nu äntligen köpt en luftfuktare och olika specialvitaminer.
I helgen var barnen med och handlade och de blev överlyckliga när de såg vitaminhyllan... Inte så konstigt eftersom bl.a. alla Disneyfavoriterna finns som vitaminer. De fick välja varsin burk, för det är omöjligt att samsas om antingen Bilar-vitaminer eller Princess-vitaminer...
- Jaja, de går väl åt, tänkte jag och lät dem lyckliga få varsitt paket. Och jag hade mer rätt än jag kunde tro, för i burkarna gömde sig gelégodis-vitaminer och jag har sen den upptäckten haft en hel del jobb med att förklara för E att det är som medicin och att man bara får ta två per dag, annars blir man sjuk.
- Men jag är sjuk! hävdade han och ville därför ha mer medicin...
Hur ska han fatta skillnaden att han får godis på lördagar men godisvitaminer varje dag?

Och trots rätt dos på vitaminbilarna så fick E 39,5 i feber i natt så nu är jag hemma med sjukling igen och kan bara hoppas att det är tjugonde gången gillt för den här vintern...

Kakförhörsmetod

Att få njuta av en kopp kaffe med skummad mjölk och ibland nåt gott till är en av hemmafruns höjdpunkter på dagen, åtminstone om det får avnjutas i lugn och ro, vilket iofs inte är så ofta.
Härom dagen hade fikapausen förberetts med en kaka på köksbordet då kakmonstren var utom synhåll. När kaffet var klart och ställdes på bordet så var det bara en halv kaka kvar...

Jag (ropar): - Vem av er har mumsat på kakan här?!
Ingen hör, förstås.
Jag (muttrar för mig själv): - Ja, då är det väl en råtta som har varit här och knaprat då...
E (ropar ilsket): - Jag är ingen råtta!!!

Ett sånt erkännande förtjänar nästan resten av kakan... :D

Hemmafruns teori om julhuset...

Idag, på väg hem från förskolan:

Jag: -Vad sägs om att ta vägen förbi julhuset och se om det är kvar?
A&E i kör: -JAJAJA, det vill vi!!!
Jag: -Oj, kolla, allt är kvar, fortfarande!
A, glatt: -Ja, tomten bor nog där!
Jag: -Tänk att tomten bor här i vår lilla stad och inte på Nordpolen! Fast stallet och krubban och lite annat har visst blåst omkull...
A, besviket: -Fast jag tror nog att det är en människa som bor där, för tomten bor faktiskt på Nordpolen! (Och har ett klart grymmare ställe för sitt tomteland, det har A sett på dvd:n Polarexpressen. Så det så.)

Jag kan inte låta bli att undra när de tänker ta bort allt? Det har varit fullt utstyrt nu i snart fyra månader. Tänkte att de kanske inte är hemma men det är bilar där. Kanske är de sjuka eller nåt? Man kan väl knappast ringa på och oroligt fråga hur de mår?

Min senaste teori är att de har blivit så vana vid pyntet att de inte ser det längre, ungefär som att man inte tänker på att det står ett träd eller en buske utanför huset. Inte ens när krubbscenen inte ser så glädjefylld ut längre utan mer som om en tornado har tagit stallet och knockat människor och djur och endast Josef och de tre vise männen orkar titta på förödelsen...

Jag tror att pyntet kommer att återupptäckas i vår när den närsynte trädgårdsmästaren startar gräsklipparsäsongen och grenslar åkklipparen, som strax därpå storknar för att den tuggat i sig för mycket stalldelar samtidigt som trädgårdsmästaren ramlar av, avsvimmad för att han klippt av kablarna till de elektriska renarna...

Sorry folks, det är sent ocn nu ska jag ta och stänga ner! C U!

Konstiga kompisar...

Innan vi avverkade dagens grymma shopping så var jag och A till läkaren eftersom småsyskonen igår fick diagnosen öroninflammation och början på lunginflammation = penicillinkur ordinerad. A var den som vart sjuk först men är bara lite rosslig nu, men det kändes bäst att kolla upp iaf. När vi satt inne på doktorns rum och väntade på honom tittade vi på ett infokort där det bl.a. var en mamma som rökte bredvid en liten flicka. A tyckte det var bra att inte jag röker och jag sa att det kan vara väldigt farligt och tog upp ett exempel på en god vän som dog för några år sen pga rökning:

Jag: Jag kände en person en gång som dog för att hon rökte.
A: Men nu är du ju stor och då behöver du inte henne mer.
Jag: Men hon var ju min kompis.
A: Man kan väl inte vara kompis med ett skelett heller!

Eeeh... jag hade inte sagt något om skelett; det är ofta man blir förvånad över vad de små liven associerar till! :D

A blev iaf friskförklarad och DIF tog sin femte raka och har avancerat till 9:e plats - en bra dag med andra ord! :)