Slukad-av-bil-helg...

Hemma i garaget - gula lampor,
förutom blinkers,
 får man inte ha i Sverige.

När vi flyttade hem till Sverige så flyttade två fyrhjuliga vänner med oss och trots allt stök de orsakat oss har vi fortsatt vara vänner.
En av dem, Saaban, anlände till Göteborg och efter intullning och väntan på registreringsbesiktning (man måste regbesikta importerade bilar innan man får använda dem och det tog 
lång tid att få tid hos Bilprovningen, men sen gick den igenom utan problem) har den ställt upp för oss som vår andra-bil eftersom vi bor så att vi är beroende av två bilar. Men det administrativa jobbet med att komma i mål har varit påfrestande emellanåt, både i USA och i Sverige.

När det begav sig i Columbus.

Den andra bilen vi tog hem har vi haft mer stök med eftersom den är amerikansk och det var ett par saker utvändigt som skulle ändras samt intyg som skulle köpas. Den besiktigades hos Carspect och efter en andra omgång gick den igenom.

Förutom all "måste-administration" hade vi en del turer med försäkringsbolaget som krävde att nycklarna skulle kodas om, tills jag lyckades övertyga dem om att vi inte skulle behöva göra det. Vid det laget hade jag suttit i telefon och pratat fram och tillbaka med olika verkstäder i Stockholmstrakten tills jag något irriterad ringde försäkringsbolaget igen och påpekade det totalt osannolika i att en tidigare amerikansk ägare skulle ha sparat en nyckelkopia i Indiana - där man byter registreringsskyltar vid varje ägarbyte och dessutom hade bilen stått hos en OEM-firma - för att efter drygt ett år spåra bilen till Sverige, ta sig in i vårt garage, starta och dra iväg... Stor chans, not.

Den här helgen har vi stökat med hjulbyte och brottats med diverse tekniska frågor och fått aha-upplevelser.
Det är roligt med bilar och motorer när allt är som det ska men när de tar en hel helg i anspråk är det med lite blandade känslor.

Men trots allt, min ögonsten är värd det. I love you, Stang!

Ooops! Nära-ögat-upplevelse...

Vi fick en varm och skön kväll igår igen och idag har vi haft ännu en rekordvarm dag. Igår kom dock en hel del regn, inte här men i Indianapolisområdet där jag befann mig, och regnet hade så när gjort att det inte blivit någon BBQ på kvällen...

Jag hade varit med vår ponny och fixat en reklamation så att den blev så fin den kan bli. På väg hemåt kom några riktiga störtskurar med mycket vatten på vägbanorna. Trafiken på rullade på och jag satt och lyssnade på radiostationen K-LOVE medan jag körde österut i innerfilen på Interstate 465. Jag hade inte några bilar direkt i närheten av mig på den trefiliga motorvägen men plötsligt ser jag i vänstra ögonvrån något stort och svart som kommer rusande emot sidan på bilen, ett par meter ifrån.
Jag hinner se att det är en stor sedan som fått vattenplaning och som skruvar sig emot mig med grillen mot min förarplats. Jag hinner också tänka att det ju vore värsta oflytet att få feta bucklor på bilen just nu, på väg hem från verkstan...
Det är bara med några centimeter tillgodo (jag var förvånad över att den inte touchade) som jag vrider ut bilen i vägrenen och därmed undgår att bli träffad. Allt går på en bråkdel av en sekund.

Medan jag kör vidare ser jag i backspegeln att bilen bakom mig, en stor, tung van, inte har samma flyt. Den ostyrbara bilen kör rakt in i vanens sida och trots att vanen är större blir smällen så kraftig att den lyfter från marken och kör på två hjul, nära att slå runt.
Det blir alldeles tomt bakom mig; alla som kört efter bromsade in rejält och bildade som en vägg längre bort, antagligen chockade över den skenande bilen som sopade över alla vägbanor.

Inom 5-10 sekunder efter att jag girade ringer min man. Vad hade hänt om han ringt 10-15 sek tidigare? Hade jag haft samma reaktionsförmåga om jag pratade i mobilen? Antagligen inte.
Jag sa att jag var så lättad över att jag undgick att buckla bilen. Han undrade om jag inte hade tänkt på hur det hade kunnat gå för mig?
Tanken hade inte ens funnits där förrän han frågade.
När jag tänker på hur den tunga vanen blev träffad och lutade nästan 45 grader, inser jag att min bil mycket väl kan ha fått inte bara några bucklor på sidan utan voltat runt och blivit totalkvaddad. (Det är en cab med mjukt tak så det hade inte varit mycket till skydd för föraren heller.) Då känner jag mig så extra tacksam över att allt gick bra för mig, en hårsmån ifrån en olycka som jag var.
Jag lider förstås med den som fick vattenplaning och den som fick ta smällen, men vanföraren gick iaf ur bilen och jag kan bara hoppas att inte den den andra föraren blev skadad.

Som en liten avslutning kan jag berätta att någon bilprovning inte existerar här så det är lite si och så med mönsterdjupen på däcken, mao borde det generellt vara lite riskablare att köra i regn här än i Sverige. Något att tänka lite extra på nästa gång det öser ner.

Nu avser jag att sova gott. God natt, eller god morgon till er i Sverige!

Tillbaka i Rostbältet!

I natt kom vi tillbaka från en härlig semester i den härliga staden Los Gatos med omnejd. Det blev späckade dagar och vi avslutade med en natt i San Francisco innan vi flög hem.
Det som slog oss direkt när vi kom till Cincinnatis flygplats var värmen och fukten; ca 27 grader och en luftfuktighet på 90%.
En annan sak som vi noterade som lite "annorlunda" från den senaste vistelsen utanför Mellanvästern var att det är så mycket Pick-ups och Mini-vans här i jämförelse med California, där mindre och sportigare bilar dominerar (dessutom rostar de inte som här i "The Rust Belt", som vårt geografiska läge tydligen kallas...). I Los Gatos t.ex. var det bilshow varje dag om man kollade in medtrafikanterna; Corvette, Rolls-Royce, Lamborghini och Ferrari är ingen ovanlig syn och nedcabbade BMW, Mercedes och Mustanger vardagsmat...
Det är otroligt tydligt hur mycket mer pengar det finns generellt i Silicon Valley där minsta hus på en vanlig gata på en attraktiv ort kostar åtminstone 1 milj USD. Sen finns förstås egendomar till rena fantasipriser och allt däremellan.
Hemmafrun kunde även notera att maten också är dyrare, men är marken dyr och lönerna generellt högre än här så är det ju inte så konstigt om varupriserna också är högre.

Borta bra men hemma bäst, heter det ju, och barnen som stortrivdes hos släktingarna var ändå väldigt nöjda med att komma hem till sina rum och leksaker. Poolen längtade de också till och den skulle behövas i hettan nu, men tyvärr tappade den stinget lite när vi var borta...
Bilder dröjer lite till för nu ska jag kolla till just poolen innan jag låter John Blund komma på besök.
Have a nice day!

Blixtar i massor

Igår kväll och i natt hade vi åskoväder igen, men även om det var rejält så var det inte lika kraftigt som natten mellan fredag och lördag för en dryg vecka sedan.
Jag vaknade flera gånger av att det blev alldeles vitt för ögonen, trots att jag blundade, och inom en sekund så brakade det till så att hela huset skakade. En av de nära blixtarna träffade ett hus några hundra meter bort i ett område där husen ligger ganska tätt. Som tur var blev ingen skadad men man kan ju tänka sig att det var en traumatisk händelse både för den drabbade familjen och deras grannar.

På lördagsmorgonen när min klocka ringde i ottan åskade det fortfarande och regnet öste ner. Det kändes ju inget vidare eftersom jag skulle cykla Girlfriend Ride tillsammans med ett gäng grannar och väderprognosen såg fortsatt dyster ut. Jag tog Gary (MTB:n) och åkte knölade ner en regnjacka i bakfickan, men det gjorde jag i onödan för väl på plats så blev det kalasväder, soligt och klarblå himmel!
Det blev en väldigt trevlig cykeltur, även om det inte gick blixtsnabbt, och arrangemanget var mycket bra organiserat med underhållning och generösa mat- och dryckbord på flera ställen längs rutten.

Nu ska jag och barnen åka och kolla på en helt annan blixt, nämligen en bil... Jag önskar mig själv lycka till att åka med tre barn; har inte glömt den extremt jobbiga bilaffären när vi köpte Saaban och A o E var mer vilda än tama och vi tog första bästa bil (som tur var visade den sig vara bra...). Men det är ju nästan två år sen nu och de har blivit lugnare, fast nu har vi ju en till som röjer runt... *Gulp!*

Tid för Recreation

Jag tror inte att jag har sett en enda "vanlig" RV (Recreational Vehicle) ute på vägarna. Nej, här är det husbussar som gäller och så fort det blev vår började de rulla och nästan alltid med en bil på släp.

I vår familj nöjer vi oss med vår minivan när vi funderar på semesterplaner och när det blir för långt så får vi ta flyget.
(Lyx-)problemet är att det finns så otroligt mycket intressant att se och göra här så det är svårt att välja; begränsningarna sätts främst av barnen och plånboken. Det finns många roliga aktiviteter här i stan, större städer ca en timma bort (Indianapolis eller Louisville bl.a.) och andra stora metropoler på ca fyra timmars bilavstånd (Chicago i norr, Nashville i söder och Saint Louis västerut). Och så allt däremellan på mindre orter och landsbygd. Mao så är det mycket som Superflingan kan ta oss till och även längre med övernattning förstås.
Låter det inte lockande? Adresserat till våra vänner i Sverige - passa på att hälsa på oss och upplev en bit av det fantastiska landet USA medan vi bor kvar här - Välkomna!! :)

En "RV-buss" med bil på släp blir omkörd av en annan dito.
Bilden överst är lånad från RealAdventures.com.

Nedcabbat!

Idag kunde man äntligen se öppna cabrioleter och jeepar på vägarna här i stan!
Tjohoo - 24 grader har vi haft idag och sköna 26 är utlovade tor-fre!
Passar perfa nu när barnens klasser är stängda imorgon (Parent/Teacher conferences) och på fredag har vi en röd dag även här.
Men, men, säg den väderlycka som varar för evigt; på lördag ska det visst bli huttriga 18 o regn... Bäst att passa på att glida omkring med kapellet nere medan solen skiner! Ride on!

(PS Bilen ovan, en Mustang GT Premium, ingår tyvärr inte i hemmafruns fordonsstall utan bilden är lånad från fordvehicles.com.
Jag får hålla till godo med att bussa runt i en VW Routan med rutorna upphissade och AC:n på max... DS)

Påkörda pungråttor

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6866178.ab
Yack, jag tror att jag kräks; läste nyss en artikel om en berusad amerikansk mans försök till hjärt- och lungräddning på en väldigt överkörd pungråtta...

Här omkring finns en hel del pungråttor (Nordamerikansk opossum), de är skygga men lever nära människor och de hänger i svansen i träden när de inte är ute och kutar på vägarna bl.a.
Jag har inte sett någon levande pungråtta ännu men det är inte sällan man ser överkörda dito och då gäller det att snabbt stänga av bilens "frisk"luftintag. Det är värre när man tar en cykeltur och närmar sig platsen för olyckan...

Det är inte för inte man kan säga att "det luktar död pungråtta" när man beskriver en otrevlig "doft" - han som försökte sig på "livräddningen" måste ha varit så dyngpackad att både omdömet och hela luktapparaten var totalt utraderade... Bläk!

(Nu luktar väl iofs pungråttan inte värre än andra trafikdödade djur men de är välrepresenterade på vägarna och eftersom de inte är någons husdjur så är det ingen som känns vid dem heller utan de bara ligger där tills de integreras med asfalten eller försvinner på något annat ovärdigt sätt.
Ovan en bild på en fin liten levande pungråtteunge; bilden är lånad från animalpictures1.com.)

Feta raggarbilar med krom

Vi har haft två härliga dagar här i Panama City Beach och barnen har njutit av sandlek och poolbad (alldeles för svalt i Gulfen ännu) medan solen har strålat från en klarblå himmel.
Idag promenerade vi även till Pier Park (bilden ovan) som bl.a. har restauranger, fik och spännande små affärer (såg spännande ut utifrån iaf; med tre barn och en make som följeslagare så är det bara fönstershopping som gäller). Ett besök hos Kilwin's för att avnjuta deras underbara glass blev uppskattat (och kladdigt).
I natt ska ett åskoväder komma in och bjuda på kasst väder under söndagen så vi känner att vi har haft lite flyt eftersom vi ska påbörja resan norrut imorgon.

Det är förstås fler än vi som har hittat hit denna vecka, bl.a. pga Spring Break. Jag vet inte om det är därför, eller om det tillhör den normala gatubilden, som en massa bilar cruisear huvudgatan fram och ligger i lååånga köer. Det som är mest slående är alla dessa kromfälgar i jätteformat (har de kommit till Sverige ännu? Hoppas inte!) som bilägarna satt på sina lyxiga Lincolns, feta Hummers eller gamla Chevor för att sen, med hip hop på högsta nivå, glida fram och spana in brudar (det är mest killar som sitter och hojtar i bilarna iaf).
Sen är det party, party natten lång, det finns hur mycket ställen som helst att välja på om man känner för det.

Riktigt skönt att vi bor så högt upp... här hör man mest havsvågorna som slår in. Havsvågor som ska få vagga till sömns nu... Sweet dreams!

Jättebebisar och söndagsödsligt

Här har varit bråda dagar, bl.a. gick nästan hela lördagen åt för mig och A när vi skulle göra några inköp samt göra några återköp. Det är så smidigt att lämna tillbaka saker här, man blir aldrig ifrågasatt och om man inte har kvar kvittot så går det bra det med. Vi trängdes med en massa andra lördagsshoppare och gjorde några fynd, bl.a. några Sperry kvalitetsbarnskor för 8 dollar styck.

Däremot blev det ingen "babypyjamas" till E (en sån där hel med fötter). Han älskar sin giraffpyjamas i plysch som snart är för liten och jag hade tänkt försöka hitta en i hans storlek. Trodde att han var lite för stor för en sån men där hade jag fel; jag hittade fotpyjamasar upp till storlek 17 år! (Det kanske finns för vuxna med frusna fötter också...?) Men alla jag hittat här är i 100% polyester och det tycker inte jag är så trevligt att sova i, så E får fortsätta att nöta på giraffen.

Ja, lördagen var folk som sagt ute och rörde på sig men idag söndag runt lunchtid var det öde vägar som mötte mig och Madde när vi var ute på en liten träningsrunda. Att det var tomt på vägarna beror bl.a. på att väldigt många går på söndagsgudstjänst här (Hobby Lobby har t.o.m. stängt för att personalen ska kunna besöka kyrkan), men hade jag åkt lite senare hade det nog varit tvärt om när alla skulle hemåt igen, för så gott som alla tar bilen när de ska någonstans.

Nu ska mina apostlahästar få ta mig till övervåningen - Good night, sleep tight! :)

Lappen i hamn!

Tjohoo, idag klarade jag uppkörningen och är nu godkänd och klar för att rulla omkring med ett Indianakörkort!

Tyvärr kan jag inte fingra på den efterlängtade plastbiten ännu utan får nöja mig med ett interimskörkort i form av en papperslapp.

Jag är i alla fall glad att jag fick den med mig, för det blev en väldigt komplicerad procedur (som tog längre tid än vad själva uppkörningen hade gjort) när de skulle ta fram den. Förvirringen uppstod när mitt tilltalsnamn egentligen inte är mitt First Name eftersom det är det sista av två förnamn och de hade då felaktigt skrivit mitt riktiga namn, tilltalsnamnet alltså, på det blivande körkortet och alla tillhörande papper. De fick göra om allt igen och löste det hela smidigt genom att konstatera att jag alltså har två First Names...

Men inom 30 dagar ska DHS, Homeland Security skicka hem körkortet, om alla mina papper (svenskt körkort, internationellt körkort, Social Security Card, sjukförsäkringskort, pass med visa, sjukvårdsräkning med adress på, och jag vet inte allt de efterfrågade...) passerar terroristnålsögat eller vad det nu är de kollar på...

Körkortsågren...

Här sitter jag vid datorn; klockan är strax 23:30 och det är bara en dryg timma sedan förskolebarnen äntligen kom till ro, nap time-utsövda, grrr...
Jag tycker att det är så mycket som är toppen med deras förskola men den där sovstunden gör mig nästan förtvivlad på kvällarna; jag får "egentid" bara om jag naggar på nattsömnen. Och så här sent på kvällen är jag alldeles för trött för att göra saker jag verkligen borde göra, som t.ex. att läsa på körkortsteorin...

Om man blir invånare i Indiana har man 60 dagar på sig att skaffa en Indiana driver's license, om man inte, som jag, har skaffat ett internationellt körkort som komplement till det svenska - det där som bl.a. Motormännen utfärdar och som ser så hemkört ut att man inte fattar att det går igenom ifall man blir ombedd att visa upp det... Det har jag sluppit än så länge och när det gått ett år så är det iaf ogiltigt, då är det tänkt att man ska ha hunnit skaffa ett riktigt körkort.

Men jag gör mitt bästa och läser lite i manualen medan jag steker pannkakor t.ex. så nån gång borde jag ju ha plöjt igenom den och då kan jag bara titta förbi BMV's kontor (Bureau of Motor Vehicles) och skriva teoriprovet. Därefter bokas man in för uppkörning, ifall man fått godkänt på teorin.

Men än har jag en bit kvar; får väl bjuda ungarna på pankisar lite oftare den närmaste tiden så att jag kan bli laglig bilist så småningom...

De gula bussarna

Idag har det varit ovanligt lugnt här hemma då skolbussarna, som brukar dundra in i området 5-6 ggr/dag, också har spring break.

Skolbussarna här i USA är ett fantastiskt system och där ligger Sverige i lä, får man väl säga.

Chaffisarna åker och hämtar upp skolbarnen utanför deras hus, lämnar dem vid skolan och sen skjutsar de hem barnen till resp hus på eftermiddagen.

Tydliga gula varningslampor gör andra trafikanter uppmärksamma på att skolbussen är på g och när den stannar flärpar två stoppskyltar med rött blink fram samtidigt som röda lampor fram och bak flashar. Då måste all trafik i bägge riktningar stanna tills kusten är klar igen.

Jättebra, tycker jag, och det måste kännas tryggt för föräldrarna, både pga trafiken och ev risk att barnen ska försvinna. Fast i Sverige kanske inte samma säkerhetsbehov finns men ur trafiksäkerhetssynpunkt är det ju mycket bättre. Det kanske skulle räcka med att man utrustade befintliga skolbussar med lite extra varningslampor plus införde en regel om att alla ska stanna; det vore väl en relativt enkel åtgärd?

Stoppskyltsförsäljarnas favvisstad...

Här i Indiana finns en smidig trafikregel som gör att man får svänga höger även om det är rött, under förutsättning att det är fritt förstås, och trafiken flyter då lite smidigare.

Stoppskyltar kan ibland tröga till det lite mer.

När vi åker till förskolan, tar knappt tio minuter, måste vi passera fem stoppskyltar och två rödljus. Stoppskyltarna finns i bostadskvarter och vid typ landsvägar, trafikljusen är för de större genomfartslederna.

Det är helt galet mycket stoppskyltar i vår stad, jag har aldrig sett så många någonstans förut, det rör sig säkert om över tusen stycken, jag lovar! De finns i minsta villakvarter vid varje utfart (där man har högerregel i Sverige) och när man ska ut på vägar där vi har väjningsplikt hemma, plus att det i korsningar är fyrvägsstopp etc, dvs stopp för alla riktningar.

Nu låter jag negativ men jag är mest förbluffad och egentligen tycker jag ju att det är bra (det går fortare att komma över vältrafikerade korsningar och gör trafiken lite lugnare samt troligtvis säkrare), möjligtvis med undantag för de glest trafikerade villakvarteren med återvändsgränder och lokalgator med fri sikt, det känns lite overkill.

Men en negativ bieffekt är ju att när man ska få fart på bilen igen så drar den mer och släpper också ut mer, och det är inga små bilar som rullar omkring här utan en hel del med t.ex. V8:or på ca 6 liter.

Men nu bor vi ju förstås i bilens förlovade land så det är väl kanske inte så många som tänker på det när bensinen fn kostar ca 4 SEK/liter...