"...so an Early Spring it will be!"

Punxsutawney Phil, murmeldjuret i Pennsylvania, har idag på Groundhog Day, hjälpt till att förutspå att årets vår blir tidig!
Härligt, det ser vi fram emot.

Oväder och naturkatastrofer

Vi har haft ett väldigt ostadigt väder på sistone med en del kraftiga åskoväder och starka vindar. Imorse t.ex. var det åska och det var en front där man uppmätt 16474 blixtnedslag under en timma (inte bara här utom inom hela ovädersområdet alltså). När man varnar för hagel så har man numer satt gränsen till en quarters storlek (ca 2,5 cm), innan var det en penny, sen går skalan uppåt till en baseballs storlek.

Härom veckan såg vi en "dust devil" som virvlade runt utanför vårt hus och en granne som lagt gräs fick se sin halm (som används vid sådd) flyga upp i luften och strös omkring i området, det såg ganska stökigt ut efteråt.

Vår lilla fågel (som antagligen är en s.k. bebisknarkare eftersom hon redan fostrat en kull som flyttat från boet men nu ligger och ruvar igen) har valt en väldigt trygg plats för sitt bo under taket på vår furstukvist dit inget regn och rusk når. En annan fågel som byggt bo i en en i vår trädgård, fick igår se sitt bo vält av vindarna och en skrämd liten fågelunge satt kvar inne i trädet.
Men vi har ändå haft det jämförelsevis lugnt; i måndags var det flera tornados som slog ner österut i delstaten Oklahoma och flera människor dog, inga hus eller träd går att känna igen i det drabbade området.
Förra helgen var det kraftiga översvämningar i bl.a. Nashville, TN och Obama utnämnde området till Major Disaster Area. 22 personer dog i Tennessee.

Även om det inte kommer att bli fråga om någon katastrof i morgon bitti så kommer jag nog ändå att få det ganska kämpigt med att få E intresserad av att vakna eftersom han fortfarande är piggelin...
E, vid mitt nattningsförsök för tre timmar sen: Mamma, jag är pigg, jag har sovit på Spleeendiiid! Jag: Jippiii...
God natt!

Översvämningar i Nashville, Opryland Hotel. Kanske bloggläsare Inger varit där? (Bilden kommer från gruppen Nashville Flood Prayer Chain på Facebook)

Våruppdatering

Vi har fått lite svalare väder nu men temperaturerna vi har njutit av i en vecka har varit ovanligt höga, det talades om värmerekord för perioden.
Med värmen drog växtligheten igång med fantastiskt vacker vårblomning så den kanske håller i sig lite längre nu när det inte är så varmt. Överallt ser man prydnadspäronträd som är översållade med vita blommor; bl.a. på Washington St i centrala Columbus lyser det vitt från alla träden som kantar gatan.
Ett annat träd, som jag inte vet namnet på, har fullt av små cerisefärgade blommor som lyser upp i skogar och trädgårdar.

Ett ytterligare vårtecken är vår lilla fågel som kommit tillbaka till sitt bo högst upp i ytterhörnet på vår "furstukvist". Det gör att vi inte gärna använder den så mycket just nu så att hon får ruva i fred, men inom kort kläcks äggen och ungarna är ute ur boet på 2-3 veckor så det är en temporär situation. (Jag ska ta en bild vid tillfälle, just nu vilar hon och jag vill inte störa.)
Roligt att hon kom tillbaka, tycker vi!

I går kväll hade vi åska men inget allvarligt oväder så alarmet var tyst den här gången. Jag fick en fråga från Camilla om hur det låter och nedan finns en liten inspelad snutt från måndagens oljud. Efter att ha stått utomhus en kort stund blev jag alldeles lomhörd för ljudet är fruktansvärt starkt när det är fara å färde.

Nu är det mest fara att jag inte hinner med mina "måsten" som jag skulle göra när barnen är i preschool så det är bäst att jag sätter punkt här. Over and Out!

Påkörda pungråttor

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6866178.ab
Yack, jag tror att jag kräks; läste nyss en artikel om en berusad amerikansk mans försök till hjärt- och lungräddning på en väldigt överkörd pungråtta...

Här omkring finns en hel del pungråttor (Nordamerikansk opossum), de är skygga men lever nära människor och de hänger i svansen i träden när de inte är ute och kutar på vägarna bl.a.
Jag har inte sett någon levande pungråtta ännu men det är inte sällan man ser överkörda dito och då gäller det att snabbt stänga av bilens "frisk"luftintag. Det är värre när man tar en cykeltur och närmar sig platsen för olyckan...

Det är inte för inte man kan säga att "det luktar död pungråtta" när man beskriver en otrevlig "doft" - han som försökte sig på "livräddningen" måste ha varit så dyngpackad att både omdömet och hela luktapparaten var totalt utraderade... Bläk!

(Nu luktar väl iofs pungråttan inte värre än andra trafikdödade djur men de är välrepresenterade på vägarna och eftersom de inte är någons husdjur så är det ingen som känns vid dem heller utan de bara ligger där tills de integreras med asfalten eller försvinner på något annat ovärdigt sätt.
Ovan en bild på en fin liten levande pungråtteunge; bilden är lånad från animalpictures1.com.)

Lilla Kanin

Idag har snödagen bl.a. ägnats åt frukostmys vid brasan, tefatsåkning och operation kaninräddning...
I somras hade vi en liten skygg kaninunge som höll till under altanen. Gliporna under vårt "plank" runt tomten är tillräckligt höga för att en kanin ska kunna komma under så jag tänkte att den skulle ge sig av så småningom. Vi såg den inte mer när hösten kom så jag tänkte inte mer på det, men härom dagen innan det stora snöfallet kom, såg jag kaninspår i trädgården. En kanin hade skuttat runt och krafsat bort snön för att hitta mat. Så igår satte vi ut ett fat med äpple, frön och morötter och idag såg vi, till barnens förtjusning, en kanin som satt och tittade på det tomma fatet. Jag fyllde förstås på det igen. För hur kul är det att sitta ute i kylan och vara hungrig? Inte alls, tyckte även en liten fågel som lät sig väl smaka...

Imorgon är det skola igen och det ska bli skönt att få tillbaka lite rutiner...
Nu ska jag dock bryta en rutin och lägga mig i tid. Nattinatt!

Väder för svenskar och vintermaskar...

Idag hade vi ett vackert vinterväder och jag passade på att gå en sväng med Lillis medans Mellis hade engelskalektion hemmavid och Storis var i skolan.

Snön har denna omgång legat sen i lördags men det var alldeles orört på gångvägarna. I princip ingen amerikan här är ute och går på vintern, när man tar sig ut så är det med bil och hundarna kan rastas från altanen på den egna tomten. Det var flera bilister som körde förbi och råglodde på mig; de undrade säkert vad det var för en oansvarig morsa som drog ut i kylan med sitt stackars barn... som sov som en stock i det härliga vädret.

Själv blev jag förvånad när min väg korsades av en daggmask som kröp på snön; jag trodde att de höll sig under marken så här års?? Sen kom en maskpolare krypandes den med och "djurvän" som jag är så gav jag dem lift en bit så att de fick borra ner sig i leran under ett träd där solen smält marken bar.
Hemmafruns actionfyllda dag alltså... :)

Nu ska jag göra hyfsat tidig kväll för nu är en ny snöstorm på intågande och jag är nästan hundra på att skolorna blir stängda imorgon.
Och är det stängt så blir det inget MOPS eller andra skojsigheter och då är jag instängd med mina tre busar, så energidepån behöver fyllas på så mycket som möjligt... Ajöken!

Bekvämt amerikanskt hundliv...

Emellanåt höjer man på ögonbrynen när det görs reklam för någon obegriplig eller totalt onödig sak. Egentligen kanske jag inte alls borde bli förvånad över utskicket jag fick där det bl.a. görs reklam för en hundstege, med tanke på vad jag observerat tidigare. Är det någon som kommer ihåg när jag skrev om vår grannhund som så bekvämt rastas från altanen (det går att läsa om här annars)? Sedan dess har jag från flera håll fått reda på att det är jättevanligt här att rasta jycken på tomten ochdet är inte alls konstigt att inte ta upp det (som våra grannar, 5-barnsfamiljen; när jag sa till A att de inte fick gå på deras baksida sa hon att hon kollar var hon går och kryssar och hoppar över hundavfallet... yuck!).
Men det folk kan bli putta över är om någon annan rastar sin hund på deras tomt.

Sen blev en annan svenskmamma inte särskilt glad över att en grannhund rastades nedanför en lekställning, som visserligen är på grannens tomt men som barnen får låna, med resultat att ett av barnen hamnade rakt i klägget när han åkte rutschkana... Urk!

Nä, lite roligare är det att tänka på att det är Thanksgiving Eve ikväll då USAs största högtid inleds och en härlig långhelg med kalkoner och Black Friday hägrar! So long!

Läskiga lördagar!

Förra lördagen var det ju som bekant Halloween, lite läskigt på sina håll med alla skelett och stora spindlar bl.a.

Senare på kvällen lyste en pumpautställning/tävling, Night of a Thousand Jacks, upp den kyliga, svarta oktobernatten på stan och det hade väl inte varit så scary för barnen ifall de hade sett det; nu sov de i bilen istället, utmattade efter Tricks-or-Treatandet.

Den här lördagen bjöd däremot på en riktig rysare.

Idag när vi öppnade altandörren såg vi att vi hade fått en ny granne - en spindel modell större och döläskig!! Jag brukar, om nerverna håller, försöka ta bort spindlar inomhus och ignorera dem utomhus, men denna hade bosatt sig i ett nät och såg så giftig ut att jag hämtade spindelsprayen och gjorde slut på hennes jordeliv (ja, det tog en stund, hon var minst sagt seglivad...).

Förlåt mig, Argiope Aurantia, du var ju bara en mega(normal)stor trädgårdsspindel (tror jag), men så läskig att jag får frossbrytningar bara jag tänker på dig och jag har fortfarande inte kommit på hur du skulle ha blivit avhyst om jag inte hade haft sprayen...

Nu ska jag sova på saken, ifall jag råkar på någon av Aurantias polare en annan dag... Gulp!

(På bilden ser man undersidan på vår f.d. granne, vars kropp mätte ca 2 cm och så benen på det...)

Pet-O-Ween

Vi slog om till vintertid natten mot söndag och det var välbehövligt med en timma extra i natt, för detta har i sanning varit en hektisk helg med Halloween i kubik.

Bland annat har jag hunnit bli upplyst om vad man använder hundhalloweenkläderna till: Pet-O-Ween Contest & Parade där husdjuren tävlar om bästa utstyrsel!

Och så syntes även en del utklädda hundar ute på gatorna när det var folkvandring på den något kylslagna lördagkvällen (så då kanske kläderna satt fint?) ...

Återkommer med andra bilder från helgen, efter att jag har fått sova lite... Zzztay tuned...

En giraff? Eller kanske ett lamadjur? - You never know!

Naturlig höstprydnad

Om man vill höstpynta med pumpor men inte med de vanliga, stora pumporna så kan man köpa "minipumpor" i blandade former och med olika färger, mönster och struktur. De ser nästan konstgjorda och målade ut och håller jättelänge.

Men de är inga pumpor utan vintersquashar och de är ganska ovanliga att tillaga, men de ska vara söta och delikata och dessutom sprängfyllda med vitaminer, fibrer och andra nyttigheter.

Där ser man. Vi ska på en Halloweenfest och jag ska bidra med en sallad, men jag tror inte att de små squasharna blir en del av den.

De är för fina för att jag ska kunna sätta kniven i dem, mina små prydnadsvitaminbomber...

Arachnophobia

Den här lille kompisen kom traskande över köksgolvet ikväll.
Jag blev inte superglad över besöket; har varit extremt rädd för spindlar tidigare men har väl accepterat deras rätt att existera och kan t.o.m. uppskatta en del egenskaper... Dock har jag fortfarande svårt med riktigt stora exemplar och här i Indiana finns det dessutom en del, för mig, nya okända förmågor och några av dem är giftiga.

Därför ringde varningsklockan när den här relativt stora spindeln (i naturlig storlek på bilden, men inte alls den största jag sett i huset...) visade upp sig. Så jag fångade den i ett glas och slog upp min spindelidentifieringssida på Internet och eftersom jag tror att det var en Wolf Spider så fick den sin frihet åter.
Inte inomhus förstås, för hemmafrun vill gärna somna i tron att det inte finns några potentiella sovrumsgäster här i huset...
Sweet Dreams!

Hundkläder och glass i Nashville

Nashville, Indiana, är en mysig liten ort där husen har en personlig prägel i lite äldre stil och där finns bl.a. en massa små butiker med div. heminredningsdetaljer. Men framför allt är orten känd som en konstort med gallerier och hemgjorda alster lite här och var.

(http://www.nashville-indiana.com/)

Härom dagen kunde jag konstatera att inte ens en liten ort som Nashville saknade en boutique för husdjur med bl.a. en rosa barnvagn, eller hundvagn rättare sagt, utanför (se bilden) plus att de hade en hel massa hundkläder i olika design.
Jag undrar bara - varför? Vad har man hundkläderna till? Det är inte bara varma dressar för små frusna hundar vintertid som saluförs utan även klänningar, t-shirtar mm. Och förresten så finns det nog inga frusna hundar här för de är nästan aldrig ute. Men eftersom det finns hundklädesbutiker lite här och var (jag har sett fem stycken hittills i närområdet) så måste det ju finnas ett hundkundunderlag? ...

Jag slutade att fundera på det hela när E hittade en butik med hemgjord glass, som vi avslutade trippen med ett besök hos. Det var yummy!

Inredningstips!

Jag glömde mina sköna svarta Crocs-badtofflor ute på altanen en dag och de krympte ett par storlekar. Hittade inga ersättare förrän idag då jag fann ett par på Hallmark; de sålde ut det lilla de hade kvar och det enda paret i min storlek var i knallrosa och orange, men vad gör det när de sitter lika bra som de gamla gjorde och bara kostade tio dolares... :)

Men räkningen slutade inte på den blygsamma summan; de hade ju så mycket annat skoj till bra priser...

Fast en sak jag inte riktigt fastnade vid, trots expeditens rekommendationer, var de pyttesmå prydnadsakvarierna för grodor.

Två små vattengrodor i varje glaslåda samt en hjälpsam snigel som rengör rutorna ingår, och till det en dekorativ växt fastsatt i det färggranna gruset - tjusigt! Så kan man välja vad som matchar ens hem och de praktiska små liven behöver bara två små bruna matkulor var, varannan dag i sitt ca femåriga liv. Och de klarar sig längre utan mat behov (fast ska man resa bort kanske man kan stoppa akvariet i handväskan?) och den pyttelilla matpåsen räcker ett helt år! Vad snigeln livnär sig på glömde jag att fråga men om den är flitig överlever den antagligen på det som glasrutorna levererar...

Och som en glad avslutning på dagens shoppande fick jag en julpåse och info om att de första julsakerna anlänt till butiken idag...

Nu är det jul igen, snart, tjohohooo...

Hägrande hemresa med dinospotting

Regn och åska gav en hemmadag idag. När det var lugnt här passade jag på att ringa och beställa biljetter så nu har vi ordnat en sommarsväng på tio dagar till Sverige om en dryg månad!

Tyvärr var vi ju (som vanligt) sena med bokningen så det blir en repris på vårresan då vi fick sju timmar att slå ihjäl i Chicago, eftersom anslutningsflyget från Indy tre timmar senare är fullbokat.

Men det gick ändå hyfsat att slå ihjäl tiden den gången med att bl.a. irra runt för att hitta till terminalen längst bort, och på väg dit blev det en paus med lite dinoskelettkramning...

Bodacious the Bull

Vår lilla stora tjej är helt fascinerad av Bull Riding och TV visar de stora PBR-tävlingarna på kvällar och helger. Det är en relativt stor sport här.
Ridningen varvas med intervjuer och reklaminslag - macho såklart, typ whiskey, Army-värvning och Dodge RAM Heavy Duty-bilar (åtminstone innan Chrysler gick i kk...).

Igår kväll, efter tävlingarna, visades en dokumentär om tidernas grymmaste tjur - Bodacious. Det var bara tio gånger en cowboy lyckades hålla sig kvar de åtta sekunder som krävs; totalt gjordes 135 försök. Bodacious specialitet var att göra oväntade rörelser och ett speciellt kast bakåt med huvudet så att ryttarna knockades... (Här finns en filmsnutt om Bodacious framfart, eller läs om honom på Wikipedia.)

Nu håller jag som bäst på att undersöka om A kan få se en PBR-show irl, vi får se. Hon vill väldigt gärna se en, bara jag garanterar att vi slipper rida själva... :D

Annars har här varit en härlig sommardag, 32 grader och nu vid midnatt 22. Vi har badat och till middag blev det grillning; jag älskar att sitta ute på kvällen när man är helt inbäddad i tropisk värme och slipper ta på sig nåt varmt. Sommaren är troligtvis här för att stanna nu, till slutet av oktober om vi har tur, men redan imorgon är det dags för ett besök i poolen hos några lyckligt lottade svenskar... :)

Poison Ivy

Efter en helg med full rulle (och knökfull säng - vi hade ett par nätter med kraftig åska inför helgen då både A&E kom tassande och kröp ner, plus att minstingen också ville trängas där och så har det fortsatt även de åskfria nätterna därefter...) var det idag dags för A:s klass att ha avslutningsfestligheter hemma hos magistern.
Han bor ute på landet och barnen blev bl.a. upphämtade på parkeringen med häst och vagn och de hade därefter en rolig dag. Men innan vi kom dit bönade och bad A att få slippa; jag hade nämligen talat om att det växer Poison Ivy hos magistern och visat henne bilder på hur den ser ut, bara för att hon skulle veta vad det var om lärarna pratade om det.

Poison Ivy är en vacker växt som är oerhört giftig; man kan bli riktigt sjuk och skadad av den vid kontakt (även om man eldar den så är röken giftig, den kan smitta av sig vattenledes osv). Och den är i princip omöjlig att utrota om man väl fått den i sin trädgård eftersom den sprider sig via ett välutvecklat rotsystem. (Vill du läsa mer så klicka på bilden så kommer en Poison Ivy-hemsida upp. OBS! Varning för känsliga: Om man klickar på "Skin Rash Hall of Fame" får man upp några sidor med helläskiga bilder på folk som har skadats av växten.)
När A kom hem och vi frågade hur dagen varit så pratade hon bara om Poison Ivyn hon sett och som hon hållt sig långt ifrån. Till slut kom det fram att de också åkt med hästarna, klättrat i grottor, grillat, åkt lian och byggt flygplan i balsaträ m.m. vilket såklart varit buskul men inte så fascinerande läskigt som växtligheten...

Buskul är det förresten också att vi fått fler fåglar i vårt fågelbo under entrétaket - åtminstone två små näbbar pockar på uppmärksamhet när den jäktade fågelmamman flyger i skytteltrafik för att hämta maskar och annat gott till småttisarna!

Men nu sover de säkert och det ska jag också göra snart, har jag tänkt. Imorgon hägrar en ny fullspäckad dag då kosan ska styras mot Cincinnati i Ohio, närmare bestämt till IKEA i West Chester, och inför det behövs lite extra sömn... Natti-natt!

Kvällsugglor

Sonen var uppe på övertid och upprepade allt vad pappa T sa.

Till slut sa T lite listigt: "Nu går jag och lägger mig!"
E, blixtsnabbt: "Okej, godnatt pappa!" :D

Nu är det bara jag som sitter uppe och nattugglar, jag tror att t.o.m. vår lilla inneboende (uteboende), oidentifierade fågel har knoppat in så det är väl dags för mig med att dra mig tillbaka nu och ladda batterierna. Imorgon kväll får vi besök över helgen av släktingar från Kalifornien så det är en del jag ska försöka hinna ordna med under dagen. Ska bli så roligt!

Vår lilla pippi har bosatt sig under taket vid vår entré.
Den är skygg och enda sättet att fota den är genom
prismorna i vår ytterdörr, därav den suddiga bilden.

Räddningsaktion med skobelöning :)

Valborgsmässoafton gick oss spårlöst förbi och 1:a maj var en vanlig arbetsdag. En amerikansk bekant såg mest förbryllad ut när jag sa att det är en helgdag i Sverige där en del demonstrerar. Att fira socialism finns inte på kartan här, inte än så länge iaf; vi får väl se framöver om nu Obama&Co är så socialistiska som vissa fruktar...

Någon som inte gick mig spårlöst förbi var den lilla Eastern Box Turtle som försökte korsa en vältrafikerad väg här i närheten när vi var på väg till Outleten (den planerade turen som jag skrev om senast).
Den lilla sköldisen stod mitt emellan vägbanorna och sträckte på halsen men så fort en bil körde förbi drog den in huvudet i skalet. Hur den hade lyckats ta sig helskinnad så långt som till mittremsan är en gåta och oddsen var så låga för att den skulle överleva resten av trippen att jag inte kunde annat än att backa och ta upp den lilla krabaten. E blev såklart förtjust och ville nog helst behålla den men istället fick den lift till skogen och de fuktiga dikena på andra sidan, dit den var på väg.

Räddningsaktionen sinkade oss, som hade begränsad tid för att hinna hämta storasyster i förskolans Drive-Thru', så jag hann "bara" kolla in skor på Outleten (jag skulle byta två barnsandaler), men eftersom jag är väldigt svag för sneakers och de hade fina Skechers (Amerikansk sko som jag inte testat innan) så blev det iaf två par skor till housekeepern... :)

Supersköna!

Duell med Daddy

Vi har haft skruttväder sen jag skurade altanen i lördags så några utemöbler har inte kommit ut än. Senare i veckan ska det bli 25 grader igen så det är bara att hålla ut...

Kan istället berätta om storasysters ofrivilliga närkontakt med en crawdad på förskolan idag. När hon öppnade dörren och klev ut såg jag att hon ställde foten precis bredvid nåt ljusbrunt kryp och ropade att hon skulle akta crawdaden. Hon tittade förvånat ner och flyttade foten så att den hamnade rakt på den lilla stackarens bakdel.

Vem som blev mest chockad av mötet är svårt att säga, för den ena rullade in sin stjärt under kroppen, reste sig upp på frambenen och spärrade hotfullt ut klorna, beredd att slåss mot kolossen som var så närgången.
Den andra sprang in igen och grät skräckslaget.
Hemmafrun lugnade ner känslorna hos bägge parter genom att peta ner daddyn i en hink, beundrad för sitt mod av skoleleverna som med skräckblandad förtjusning följde dramat...

A var knäpptyst i bilen på väg hem men vid lunchen efteråt ställde hon tusen frågor om kräftor. Och hennes nya bekantskap non grata blev förhoppningsvis dumpad för en ny tillvaro i skogen.

Själv hoppas jag nu på att få sova ostört i min säng, men oddsen är emot mig då alla tre den senaste veckan sett till att jag fått en del att göra nattetid (bära tillbaka tumlande barn till sitt rum, byta blöja, fixa nattmjölk (har vi en spädis igen??), torka snornäsa mm... och sen när man äntligen somnat om för sista gången bli väckt med ett "jag är hungrig på frukost" fast man vet att det bara är ett tricks för att få upp mamma innan klockan ringer...). Good night!

Crawdad - en ny lekkompis

En sån här liten goding hittade förskolebarnen igår ute på lekplatsen.
Det är en Crawdad eller en liten kräfta som kan bli rätt så stor. Det skumma med den är att den inte bara trivs i vatten utan även kan leva i t.ex. gräsmattor där den gräver ner sig och lämnar s.k. Crawdad Chimneys efter sig. Om man blir för närgången får man lätt ett rejält nyp och den kan, enligt en med egen erfarenhet som jag pratade med, inte släppa greppet förrän efter ett bra tag. Tydligen gör det grymt ont men det är bara att bita ihop och vänta ut tills daddyn tröttnar och släpper taget.

Ett uthållighetstest jag gärna slipper men imorgon ska jag ut och påta i gräsmattan så man vet ju aldrig vad man kan träffa på där...

Bilder från Plant & Pest Digital Library