Vårsol och Mommy Friday!

Vi har värsta underbara vårvädret idag, det kunde jag inte vänta mig när snön vräkte ner härom dagen när det var vårdagjämning!

I USA hade jag "Mommy Mondays" med Elias, då bara han fick vara ledig och ha mamma alldeles för sig själv. Han har varit ledsen över att det är slut med dem här i Sverige så jag har börjat ta ut mammaledighet varannan fredag då han och Gabi får vara hemma och mysa. Riktigt härligt för oss alla tre!
Nu ska vi strax gå ut och leta vårtecken - ha en underbar dag!

Slukad-av-bil-helg...

Hemma i garaget - gula lampor,
förutom blinkers,
 får man inte ha i Sverige.

När vi flyttade hem till Sverige så flyttade två fyrhjuliga vänner med oss och trots allt stök de orsakat oss har vi fortsatt vara vänner.
En av dem, Saaban, anlände till Göteborg och efter intullning och väntan på registreringsbesiktning (man måste regbesikta importerade bilar innan man får använda dem och det tog 
lång tid att få tid hos Bilprovningen, men sen gick den igenom utan problem) har den ställt upp för oss som vår andra-bil eftersom vi bor så att vi är beroende av två bilar. Men det administrativa jobbet med att komma i mål har varit påfrestande emellanåt, både i USA och i Sverige.

När det begav sig i Columbus.

Den andra bilen vi tog hem har vi haft mer stök med eftersom den är amerikansk och det var ett par saker utvändigt som skulle ändras samt intyg som skulle köpas. Den besiktigades hos Carspect och efter en andra omgång gick den igenom.

Förutom all "måste-administration" hade vi en del turer med försäkringsbolaget som krävde att nycklarna skulle kodas om, tills jag lyckades övertyga dem om att vi inte skulle behöva göra det. Vid det laget hade jag suttit i telefon och pratat fram och tillbaka med olika verkstäder i Stockholmstrakten tills jag något irriterad ringde försäkringsbolaget igen och påpekade det totalt osannolika i att en tidigare amerikansk ägare skulle ha sparat en nyckelkopia i Indiana - där man byter registreringsskyltar vid varje ägarbyte och dessutom hade bilen stått hos en OEM-firma - för att efter drygt ett år spåra bilen till Sverige, ta sig in i vårt garage, starta och dra iväg... Stor chans, not.

Den här helgen har vi stökat med hjulbyte och brottats med diverse tekniska frågor och fått aha-upplevelser.
Det är roligt med bilar och motorer när allt är som det ska men när de tar en hel helg i anspråk är det med lite blandade känslor.

Men trots allt, min ögonsten är värd det. I love you, Stang!

Mellofinalen

Igår kväll samlades tre förväntansfulla barn för att kolla in melodifestivalen och favoriterna "Mirakel" (Elias) och "Amazing" m Danny (Alba). Gabi hade ingen uttalad favorit.
När det var dags för de tatuerade hårdrockarna i "Dead by April" utbrast lillasyster, utan att något kommenterat något innan:
- Ja tycker dom e snygga! Dom e coola! Me tratrueringa!
En liten ilning passerade min magtrakt och bilder om framtida pojkvänspresentationer flashade förbi i mitt inre... *Gulp!*

Alba fick ringa och rösta på Danny och blev alldeles till sig när hon hörde Dannys (inspelade såklart) röst i luren... Elias, som ringde och röstade på Ranelid och Sara Li, föll i tårar när låten kom sist...

Men nu är vi alla laddade för en ny dag och jag ska strax ta och ge mig ut på en liten motionstur i vårsolen! Ha en skön dag!

Växthusdrömmar

Växthuset från skanskabyggvaror.se

En av fördelarna med att vara hemma i sitt eget hus är att man är fri att planera och fixa med hus och trädgård. Vi byggde vårt hus på en skogstomt och där hann vi bo 2,5 år innan vi flyttade till USA. Vi flyttade in i vårt hus med en 1-åring och en bebis på g och innan vi emigrerade hade trean hunnit födas. Mao fanns det inte så väldigt mycket tid över till att greja med tomten utöver det allra mest nödvändiga. Vi hade väldigt mycket lera och grus runt hus och garage efter att vi tagit ner skog och höjt marken något så det var verkligen till att starta från scratch. Baksidan prioriterades med gräsmatta, sandlåda och marksten till uteplats bl.a. men framsidan har varit i princip viltväxande. Nu har vi några träd där och ett lerigt lager som så småningom ska bli grund för något, som gångar, gräsmatta, buskar etc. Jag har en start för ett stenparti också.

Idag var jag ute och mätte upp en plats för ett växthus, det skulle vara så härligt att odla eget grönt. Jag har också hittat ett växthus som jag/vi vill ha och jag tog fram små drivhus på vinden för att starta en odling.
Men så gick luften plötsligt ur mig för det är så mycket annat som egentligen är mer priotiterat såsom redskapsbod, gäststugefriggis, kontorsvägg inomhus och en del andra saker... För man ska ju hinna jobba också så hur många hemmaprojekt mäktar man med egentligen? Det kanske är tre års avsaknad av trädgårdsprojekt (vi gjorde bara mindre insatser och investeringar i den amerikanska trädgården eftersom vi hyrde) som har gett oss ett uppdämt behov av att hinna ikapp här? Och sen är det så många andra måsten också...

Men man kan väl få längta och drömma om ett växthus iaf och hoppas på att kanske, kanske kan man sätta upp det i vår för så komplicerat är det väl inte egentligen, eller?
Kanske bäst att börja så lite frön i drivhusen iaf, just in case...?

Tillbaka i ekorrhjulet...

Oj, nu har jag jobbat i ett halvår och det har varit så mycket i ett i ett så att jag inte orkat skriva något här. Jag skrev några inlägg som aldrig blev klara så de hamnade bara i arkivet, kanske kan damma av dem.
Vet inte om det finns några bloggläsare kvar, men fick iaf ett mejl med en undran om jag skulle skriva nåt mer så här är jag igen.

Livet tog en ganska abrupt vändning när vi kom hem igen; vi blev varnade för "hem(sk)komsten", att det skulle bli så jobbigt. Första tiden var vi fokuserade på att packa upp, skaffa förvaringsutrymmen, ordna tre barnrum (innan vi åkte hade bara Alba ett halvfärdigt rum, Elias o Gabi sov båda med föräldrarna), stöka med bilarna, komma in i ett helt nytt heltidsjobb (jag), skola in på förskola och skola mm mm av praktisk natur, så vi hann inte reflektera så mycket. Det var egentligen inte förrän efter julledigheten som vi kände att vi hade hyggligt i ordning och vardagen hade fått en rutin och då började jag tänka tillbaka lite mer.

Det var konstigt att komma tillbaka. På tre år hinner det hända saker i Sverige som man inte haft koll på och man känner sig lätt som en alien. Vi fick ju ansöka om våra personnummer etc igen och byråkratin kändes trög (precis som första tiden i USA innan man kom över alla hinder och kom in i rutinerna där). Vi är fortfarande inte kreditvärdiga, dvs om vi vill köpa något på faktura via Internet, oavsett om det är en struntsumma, så är vi invandrare utan kredithistoria så man måste betala med kort eller internetbank. Vilket inte heller var lätt med alla dosor och kodkort och personliga koder i kombination.

Sinnet är ett annat också, iaf på mig; när vi kom hem kände jag mig frimodig och lite fri sådär, att tycka fritt och klä mig som jag känner för etc. Men jag hade glömt av att vi svenskar är ett kollektivt folk och att man tycker ganska lika, att det är mainstream och Jantelagen som gäller och att om det t.ex. är modernt med superslimma jeans så har man det, oavsett om man passar i det eller inte (och så har man svarta eller mörkfärgade vinterkläder för att pigga upp sig och andra i vintermörkret)... Nu generaliserar jag lite men i stort sett är det så jag ser det; det finns inte så mycket utrymme för personlighet här som i USA och det känns beklämmande.

Från Marysville IN
(foto från Indianapolis Star, indystar.com,
klicka på bilden för länk.

Nu jobbar jag som sagt heltid och har extremt lite tid över att sitta med datorn och vi har saker som står på vänt (bl.a. en vägg att sätta upp för att ordna ett kontor samt en massa att ordna med utomhus också och det har vi börjat planera så smått). Jobbet är intensivt men är som tur är både roligt och intressant, men trots det så saknar jag livet vi hade i USA då vi bl.a. hann och orkade bjuda hem vänner och umgås, resa, träna mm.
Men var sak har sin tid och sina dåliga och bra sidor och det är underbart skönt att vara hemma i sitt eget, välbyggda, hus och ha natur och hav inpå knuten. Tornadosäsongen, som redan satt igång, saknar vi inte heller. Våra tankar går till dem som förlorat hus och hem eller dödats inte långt ifrån där vi bodde i Indiana, där tornados drog fram i fredags och jämnade de ganska klent byggda husen med marken.

Nej, nu kallar plikten, ungarna ska i säng och måndagen hägrar. Hörs!