Tillbaka i ekorrhjulet...

Oj, nu har jag jobbat i ett halvår och det har varit så mycket i ett i ett så att jag inte orkat skriva något här. Jag skrev några inlägg som aldrig blev klara så de hamnade bara i arkivet, kanske kan damma av dem.
Vet inte om det finns några bloggläsare kvar, men fick iaf ett mejl med en undran om jag skulle skriva nåt mer så här är jag igen.

Livet tog en ganska abrupt vändning när vi kom hem igen; vi blev varnade för "hem(sk)komsten", att det skulle bli så jobbigt. Första tiden var vi fokuserade på att packa upp, skaffa förvaringsutrymmen, ordna tre barnrum (innan vi åkte hade bara Alba ett halvfärdigt rum, Elias o Gabi sov båda med föräldrarna), stöka med bilarna, komma in i ett helt nytt heltidsjobb (jag), skola in på förskola och skola mm mm av praktisk natur, så vi hann inte reflektera så mycket. Det var egentligen inte förrän efter julledigheten som vi kände att vi hade hyggligt i ordning och vardagen hade fått en rutin och då började jag tänka tillbaka lite mer.

Det var konstigt att komma tillbaka. På tre år hinner det hända saker i Sverige som man inte haft koll på och man känner sig lätt som en alien. Vi fick ju ansöka om våra personnummer etc igen och byråkratin kändes trög (precis som första tiden i USA innan man kom över alla hinder och kom in i rutinerna där). Vi är fortfarande inte kreditvärdiga, dvs om vi vill köpa något på faktura via Internet, oavsett om det är en struntsumma, så är vi invandrare utan kredithistoria så man måste betala med kort eller internetbank. Vilket inte heller var lätt med alla dosor och kodkort och personliga koder i kombination.

Sinnet är ett annat också, iaf på mig; när vi kom hem kände jag mig frimodig och lite fri sådär, att tycka fritt och klä mig som jag känner för etc. Men jag hade glömt av att vi svenskar är ett kollektivt folk och att man tycker ganska lika, att det är mainstream och Jantelagen som gäller och att om det t.ex. är modernt med superslimma jeans så har man det, oavsett om man passar i det eller inte (och så har man svarta eller mörkfärgade vinterkläder för att pigga upp sig och andra i vintermörkret)... Nu generaliserar jag lite men i stort sett är det så jag ser det; det finns inte så mycket utrymme för personlighet här som i USA och det känns beklämmande.

Från Marysville IN
(foto från Indianapolis Star, indystar.com,
klicka på bilden för länk.

Nu jobbar jag som sagt heltid och har extremt lite tid över att sitta med datorn och vi har saker som står på vänt (bl.a. en vägg att sätta upp för att ordna ett kontor samt en massa att ordna med utomhus också och det har vi börjat planera så smått). Jobbet är intensivt men är som tur är både roligt och intressant, men trots det så saknar jag livet vi hade i USA då vi bl.a. hann och orkade bjuda hem vänner och umgås, resa, träna mm.
Men var sak har sin tid och sina dåliga och bra sidor och det är underbart skönt att vara hemma i sitt eget, välbyggda, hus och ha natur och hav inpå knuten. Tornadosäsongen, som redan satt igång, saknar vi inte heller. Våra tankar går till dem som förlorat hus och hem eller dödats inte långt ifrån där vi bodde i Indiana, där tornados drog fram i fredags och jämnade de ganska klent byggda husen med marken.

Nej, nu kallar plikten, ungarna ska i säng och måndagen hägrar. Hörs!

Stormar i bilder

Vi har haft ännu en varm och åskfri sommardag med 34 grader i luften. Äldsta dottern är på Sleep Over hos bästa kompisen och jag sitter o pillrar med bilder i bloggen. Tyvärr kom de i oordning och jag lyckas inte flytta om dem och orkar inte ladda om allt igen, så håll till godo med föjlande:

"Vår" tornado i onsdags kom från Bedford, IN, där den ställde till en del oreda (se wishtv för mer info).

I onsdags kom det en storm några timmar innan tornadon, lagom till att T skulle hem från jobbet. Himlen blev alldeles svart, strömmen gick och det blev mörkt inne. Regnet och haglet piskade mot de tunna rutorna och det lilla trädet på baksidan kämpade i stormen. Grannhusen anas bara som vaga skuggor i bakgrunden. T ringde från bilen, omsvärmad av stora hagel och träd som rasade längs vägen. Saaben fick ett par mindre bucklor av haglen men på vissa ställen haglade bilarnas plåt i princip sönder av golfbollsstora hagel.

I måndags hade vi också en kraftig storm med tornadovarningar och det blev strömlöst i några timmar på vissa håll. Dagen efter hade Dimitris "Best Breakfast in Town"-skylt blåst sönder.

Onsdagens första storm (den T fastnade i) rullar in över området tvärs över gatan. Så här ser det ofta ut åt väst/sydväst när stormarna snabbt tornar upp sig.
(Foto Stephanie Harris, The Republic)

Här har samma storm kommit lite längre in i området.
(Foto Stephanie H.)

En bild av tornadon ur en film på Youtube utlagd av några Storm Chasers.

Överst är ett hus på en väg strax nedanför vårt område. Ingen fastighet längs den sidan av vägen hade klarat sig undan fallande träd.
På The Republics hemsida finns också bilder på stormarnas framfart.

Extrem tornadovår

Oh man... Time flies! (Tack för kommentarer på senaste inlägg BQ, Katarina och mammaxtre!)
Vi hade en mycket kort och intensiv vistelse i Sverige, bara tre hela dagar med ett späckat schema, sen tillbaka hit igen.
Jag har inte hunnit sova ut ordentligt sedan vi åkte till Sverige och är rätt mosig i skrivande stund. En svensk Ladies Night Out ikväll har inte gjort saken bättre.

Det har gått i 180 på sistone med försäljning (många både bra och dåliga erfarenheter), skolavslutning och oväder bl.a.

Jag antar att man i Sverige hört talas om vårovädren här i USA? Det har varit helt galet mycket tornados och kraftiga åskstormar; 513 personer har dött hittills i år och det är en toppnotering sedan 1953. Den dödligaste US tornadon sedan 1947 var den som drog fram i Joplin, Missouri, i söndags. Se bl.a. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13082917.ab.

Vi hade oväder i måndags då det blåste kraftigt. Det var dock ingenting mot det vi upplevde i onsdags då vi hade en mycket kraftig åskstorm med stora hagel (ca 2 cm) som ställde till en hel del oreda (fällde jättestora träd och orsakade ett dygnslångt elavbrott bl.a.).
Några timmar senare på kvällen kom ett tornadolarm och denna gången var det en bekräftad tornado som rörde sig mot vår stad efter att ha förstört några hus i Bedford, IN. En granne såg en stor tratt sänka sig ner mot vårt område innan hon sprang ned i källaren i sitt hus. Vi satt redan och kurade i vår källare med tända ljus, chips och jordnötter och lyssnade till vår "tornadoradio" där den lokale radiomannen andfådd och med darrande röst gav de senaste tornadouppdateringarna. Det blev mycket springande upp och ned mellan huset och källaren eftersom tornadoalarmet tjöt ca 8-9 ggr på em/kväll/natt. Ja kära nån, vi är tacksamma för att vi kom helskinnade undan och har ett intakt hem (bortsett från några fasadpaneler som slets loss).

Nu är klockan sent och det är dags för mig att avrunda kvällen, med en förhoppning om att min säng är ledig (ja man vet aldrig; det har varit ett väldans nattvandrande här på sistone...).
Layla Saida! - God Natt på arabiska!

Ovädersnätter

Min nya kudde har inte kunnat hindra att jag sovit ganska dåligt de senaste nätterna pga oväder. Det värsta hittills i vår var natten mot lördag, samma oväder som drog fram med den massiva tornadon (en EF4) över St Louis, ca 4 timmar väster om oss. Vi hade "cirkulerande" moln här enligt ett meddelande och ett riktigt åskbombardemang väckte oss medan tornadolarmet tjöt.
Mellan ovädren har det regnat en massa och vägar har varit stängda pga flooding. Aprilrekordet för tornados i USA har rykt nu och den nya toppnoteringen lyder på 292 st (tidigare 267 i april 1974) men än har vi fler apriloväder på ingång, imorgon o på tisdag bl.a. Maj är f.ö. statistiskt sett den värsta månaden och i maj 2003 sattes all-time high rekordet på 543 tornados.
Nu ska kalenderbitaren dejta kudden, är så galet trött, orkar inte tänka längre... Zzzz o gonatt...

Drömkudde

Här sitter jag i natten och håller ett halvt öga på vädret som är utlovat att bli ganska hårt i natt. Jag hoppas att vi slipper tornadovarning och får ligga i våra sängar hela natten. Natten som gick bjöd på några kraftiga åsksmällar och en liten gråtande Gabi kom och kröp ner bredvid mig med händerna för öronen, men i natt verkar det bli lite värre så jag har bäddat åt mig i tjejernas rum. Bl.a. har jag lagt dit mitt senaste shoppingfynd - en Tempurkudde för "sidsovare" (25 dollar ist.f. ordinarie 100) och man sover grymt bra med den (vilket jag inte gjorde med den "vanliga" Tempurkudden).
Oj, vad trött jag blev av att tänka på den... så jag tror att jag går upp o drömmer lite nu och håller en tumme för att vi inte blir väckta.
Godnatt från Columbus!

En tidsresa till värmen

Vi lämnade kylan i Saint Louis och styrde kosan söderut till Arkansas, besökte därefter Elvis Presleys Graceland i Memphis, TN. En fascinerande upplevelse även för en som inte är Elvis fan. Det var som om tiden stått stilla sedan 70-talet och man fick en

tidsresa tillbaka till tiden när det begav sig. Tyvärr hann jag inte njuta så mycket av lyxkitchen eftersom sonen, strax efter att vi gått in i huset (som, när man lämnade, inte fick gå in i igen) blev akut kissnödig. Vad göra? Dra igenom så fort som möjligt, för att

låna Elvis toalett kunde vi bara drömma om.
Hann ta en del kort längs vägen dock så det gick att studera lite detaljer i

efterhand, haha.

Mycket att se förutom huset; kostymer,

alla utmärkelser såsom guldskivor (i ett eget hus), hans flygplan, bilsamlingen i eget museum, familjebegravningsplatsen mm.
Och så njöt vi av värmen som kom!

Dagen efter, igår, var vi på Memphis Zoo och det var 25-30 grader - härligt!

Igår kväll hamnade vi i Nashville, TN, där vi befinner oss just nu.
Härnäst på agendan står poolbad med kidsen, sen får vi se. Howdy hoo!

"Surprise Snow"...

Innan vi åkte så kollade jag väderprognosen och den kallaste dagen skulle vara idag måndag med +11C och lite regn. När vi drog ifrån gardinerna i morse så snöade det (liksom fortfarande) och maxtemperaturen kommer att bli 4 blygsamma grader. På den lokala nyhetskanalen kallar de det för Suprise Snow.
Nyheterna här på hotellet lyser i övrigt med sin frånvaro, det är bara en massa såpor, reklam etc och man är ganska avklippt från omvärldens händelser. Vill vi bli uppdaterade med mer relevanta news, såsom katastrofen i Japan t.ex., får man hänga på Internet eller bläddra i USA Today.

Nu ska jag lämna nätet och vi ska göra oss i ordning för en innedag på Saint Louis Science Center... (Ja, jag skippade allt vad vinterkläder heter när jag packade vårklädesbagaget - fortfarande hoppas vi på åtminstone en varm torsdag då det är utlovat 27 sköna grader på vårt nästa resmål)
Have a Nice Day!

"Let's Get Fired Up!"

I natt (natten mot måndag) avslutades weekenden med att vädersirenerna tjöt för första gången i år och väckte oss först för en tornadovarning vid ettsnåret, sen för en thunderstorm varning vid fyra. Vi gick aldrig ner i källaren för jag hade förberett med iPoden vid sängen så jag kollade hur ovädret rörde sig och läste de uppdaterade meddelandena och kunde dra slutsatsen att den potentiella tornadostormen gick lite längre norrut (det gjorde den också och det var senare ett mindre nerslag nordost om Indy). Skönt med internet, det gjorde att jag slapp väcka barnen (som faktiskt sov som stockar!). Åskovädret dundrade dock över oss och vi kan bara konstatera att thunderstorm/tornadosäsongen startat (det sägs att den gör det i mars så den var ju ganska punktlig då).

Inför helgen var det också bra drag då skolan i fredags hade basketmatcher där killarna spelade och tjejerna var Cheers (...) Det var Albas första gång i hejaklacken och alla var riktigt laddade och från läktaren satt barnen och sjöng och hejade med:
"Who are we? We are the Suns! And who's the best? We are the best!"; "Let's get fired up!"; "Up, up, on your feet..." osv. Riktigt roligt och spännande för oss åskådare också!

Nu ska jag heja på mig själv så att jag kommer i säng i hyfsad tid, är lite trött efter nattens vädervaka... Hörs!

I helgen hann vi bl.a. med att besöka ett köpcentrum i stan där man ordnade den årliga "Community Day"; en välgörenhetsdrive för den lokala Food Bank där man samlar in både mat och pengar till behövande. En utställning med konservburkar, CANstruction, stod utplacerad på olika ställen i köpcentrat; det är olika lag som byggt skapelser av konserver (här ovan föreställer de en burk av läsken Mtn Dew) och man får rösta på vilken man gillar bäst. När de rivs går burkarna, som donerats av privatpersoner o/e företag, till food banken.

"...so an Early Spring it will be!"

Punxsutawney Phil, murmeldjuret i Pennsylvania, har idag på Groundhog Day, hjälpt till att förutspå att årets vår blir tidig!
Härligt, det ser vi fram emot.

Ice Days

Oh Man, long time no hear!
Snödagar och sjukdagar har nästlat sig in i vardagen sedan sist så det har inte varit många "normala" dagar och jag har kommit av mig med bloggandet totalt...
Jag har haft alla barnen hemma igår och idag; Alba har varit magsjuk och febrig och idag var skolan stängd. Liksom imorgon.

Vi är mitt uppe i vinterns värsta oväder med underkylt regn som kapslat in allt i en isskorpa (får se om våra stackars träd, som bågnar, klarar sig) och gjort gatorna ishala. Man avråds från att bege sig ut om man inte absolut måste. Fönsterrutorna har en bubblig isskorpa på sig och de ser ut precis som insynsskyddade badrums- eller entréfönster.
I natt ska det dessutom snöa på isen. Men vi har sluppit att få besök av den blizzard som sveper fram i Mellanvästern och som orsakat avstängningar på motorvägarna och även gjort att man varit tvungen att kalla in National Guard.
Chicago, fyra timmar norrut härifrån, är mitt uppe i snöstormen nu och förväntas få mer än 60 cm snö. Där ska de allmänna skolorna, för första gången på tolv år, hållas stängda under onsdagen (de är mer vana vid snö än vad man är här).

För att få upp min bloggånga igen så blir mitt mål för februari: ett inlägg om dagen/kvällen!
See you soon again - iskalla hälsningar i Columbusnatten!

Stuck in... Rockville Centre?

Idag (eller igår, tisdag) påbörjades hemresan mot Indianapolis.
Vi visste att det var snökaos i New York där vi skulle mellanlanda, men flygplatsen (JFK), som varit stängd i två dagar efter snöstormen i söndags (då det kom 70 cm, se bilden där snö ligger på en ställning utanför fönstret), hade öppnat igen och imorse stod det att våra flyg skulle gå som planerat. Vi tyckte att vi hade världens flyt eftersom båda flygen hade varit inställda både söndag och måndag.
Flyget gick punktligt men i höjd med North Carolina gjorde piloten en extralov för att han inte fick landa som planerat och innan vi landade hade han hunnit med fyra extra rundor över New Jersey vilket var rekord för honom. Bränslet höll på att ta slut och han gjorde oss beredda på att landa på en annan flygplats för att tanka men i sista stund blev vi prioriterade och fick landa.
Vi blev två timmar sena och klev av samtidigt som vårt nästa flyg skulle gå, men det var inställt så det spelade ingen roll.

På JFK är det kaotiskt och folk ligger och sover på golvet och på tältsängar överallt. Delta, som vi flög med, kunde inte hjälpa till med något annat än att boka om oss till den 31:a...
Vi skippade deras mastodontkö med att få hjälp med hotellbokning (som man ändå fick betala själv) och ringde själva runt till några flygplatshotell men allt var fullbokat. Klockan närmade sig 23 och läget började kännas jobbigt men så ringde jag till ett av våra favorithotell och de hittade till slut ett rum i Rockville Centre på Long Island.
Vi är dyngtrötta och vet knappt var vi befinner oss men är så tacksamma över vårt stora, härliga hotellrum och vi ser fortfarande folk som kommer i NYC-taxis från flygplatsen, även piloter, så vi känner oss så glada över att vi fick tag i detta trots allt... Och lättade över att vi inte satt fast i 11 timmar på planet, se cnn.com.
Nu ska jag sova - Good night!

Ooops! Nära-ögat-upplevelse...

Vi fick en varm och skön kväll igår igen och idag har vi haft ännu en rekordvarm dag. Igår kom dock en hel del regn, inte här men i Indianapolisområdet där jag befann mig, och regnet hade så när gjort att det inte blivit någon BBQ på kvällen...

Jag hade varit med vår ponny och fixat en reklamation så att den blev så fin den kan bli. På väg hemåt kom några riktiga störtskurar med mycket vatten på vägbanorna. Trafiken på rullade på och jag satt och lyssnade på radiostationen K-LOVE medan jag körde österut i innerfilen på Interstate 465. Jag hade inte några bilar direkt i närheten av mig på den trefiliga motorvägen men plötsligt ser jag i vänstra ögonvrån något stort och svart som kommer rusande emot sidan på bilen, ett par meter ifrån.
Jag hinner se att det är en stor sedan som fått vattenplaning och som skruvar sig emot mig med grillen mot min förarplats. Jag hinner också tänka att det ju vore värsta oflytet att få feta bucklor på bilen just nu, på väg hem från verkstan...
Det är bara med några centimeter tillgodo (jag var förvånad över att den inte touchade) som jag vrider ut bilen i vägrenen och därmed undgår att bli träffad. Allt går på en bråkdel av en sekund.

Medan jag kör vidare ser jag i backspegeln att bilen bakom mig, en stor, tung van, inte har samma flyt. Den ostyrbara bilen kör rakt in i vanens sida och trots att vanen är större blir smällen så kraftig att den lyfter från marken och kör på två hjul, nära att slå runt.
Det blir alldeles tomt bakom mig; alla som kört efter bromsade in rejält och bildade som en vägg längre bort, antagligen chockade över den skenande bilen som sopade över alla vägbanor.

Inom 5-10 sekunder efter att jag girade ringer min man. Vad hade hänt om han ringt 10-15 sek tidigare? Hade jag haft samma reaktionsförmåga om jag pratade i mobilen? Antagligen inte.
Jag sa att jag var så lättad över att jag undgick att buckla bilen. Han undrade om jag inte hade tänkt på hur det hade kunnat gå för mig?
Tanken hade inte ens funnits där förrän han frågade.
När jag tänker på hur den tunga vanen blev träffad och lutade nästan 45 grader, inser jag att min bil mycket väl kan ha fått inte bara några bucklor på sidan utan voltat runt och blivit totalkvaddad. (Det är en cab med mjukt tak så det hade inte varit mycket till skydd för föraren heller.) Då känner jag mig så extra tacksam över att allt gick bra för mig, en hårsmån ifrån en olycka som jag var.
Jag lider förstås med den som fick vattenplaning och den som fick ta smällen, men vanföraren gick iaf ur bilen och jag kan bara hoppas att inte den den andra föraren blev skadad.

Som en liten avslutning kan jag berätta att någon bilprovning inte existerar här så det är lite si och så med mönsterdjupen på däcken, mao borde det generellt vara lite riskablare att köra i regn här än i Sverige. Något att tänka lite extra på nästa gång det öser ner.

Nu avser jag att sova gott. God natt, eller god morgon till er i Sverige!

Nytt värmerekord

Idag hade vi 95F (ca 35C) vilket för den 21 september var en putsning med ett par grader av det tidigare rekordet från 1955 (93F/34C). Det kändes nästan som om det var en gigantisk varm fön som hettade på. Vi njöt av värmen och grillade tonfisk o lax till middag. Wunderbar... Vi hoppas på att kunna ha en BBQ även imorgon för några gäster, men det kanske blir åskskurar så vi får se.
Men skurar kan vi behöva, även om de helst får komma nattetid. Det har inte varit något regn av betydelse här sedan den 28 juli och nederbörden har varit 1,5 dm mindre än normalt (vilket verkligen märks då alla gräsmattor och åkrar utan konstbevattning är gulgrå och snustorra; mycket majs torkade bara ihop t.ex.).

Själv ligger jag lite back med sömnen så det är dags att fylla på det kontot nu.
Godnatt från Kalenderbitaren!

Oanvända stövlar (än så länge!)

Nu stundar första ordinarie skolveckan och vardagsrutinerna ska förhoppningsvis börja sätta sig. Imorgon är det tjejerna som ska gå i skolan medan Elias har sin lediga dag. Det ska bli lite mysigt att bara ha honom att fokusera på och vi ska bl.a. äta lunch ute med en god vän innan det är dags att åka till skolan.

Ikväll grillade vi hemma och åt ute på altanen; vad sägs om 34 grader dagtid och 24 kvällstid? Vi njuter allt vad vi kan för det sägs att det brukar ta slut abrupt. Än så länge ser dock 10-dagarsprognosen lovande ut, men man vet aldrig med vädret i Indiana. ("Don't like the weather in Indiana? Just wait ten minutes!")
Jag har iaf tagit det säkra före det osäkra och inhandlat ett par gummistövlar hos Kungen (Rural King). Om inte annat så kommer de nog garanterat till pass när man flyttat hem till Sverige igen...

Nu är morgondagens lunchboxar förberedda och Hemmafrun är redo att släcka ner.
Ha en bra dag! :)

På g igen

En snabb uppdatering i natten...
Jag har verkligen inte hunnit blogga nåt, inte hunnit hålla på med bilder etc utan det har bara varit en massa aktiviteter med barnen på dagar och kvällar samt en massa måsten sent på kvällen/natten typ skriva omständiga reklamationsbrev eller skriva klart barnens visumansökningar (varför sparar jag allt trist in i det sista?) och svara på frågor om de tänkt ägna sig åt eller sponsra terrorverksamhet, idka pengatvätt eller om de någonsin varit drogberoende... Jag kan förstå att de amerikanska myndigheterna vill försäkra sig om att de inte släpper in fel "element" men vem skulle svara yes på frågorna om man har något olagligt i görningen eller har ett dunkelt förflutet?
Känns mest som slöseri med tiden för min del. När de ändå gjorde om onlineansökningssystemet kunde de väl ha tänkt på att bygga in en spärr som automatiskt sållar bort alla dessa frågor vid ansökningar för småbarn så att föräldrarna kunde spara lite dyrbar tid?

Well, well, nu ser vi fram emot nästa resa istället och första anhalt blir New York där vi stannar några dar. Jag hoppas att maken ska få uppleva ett sommarvarmt och trevligt NYC; hittills har det varit ett par råkalla vinterbesök och han har inte varit särskilt imponerad av The Big Apple så här långt. Men nu hoppas jag att han ändrar åsikt, annars har jag nog fått dit honom för sista gången...

Hörs av igen, antingen härifrån Rostbältet (hur kan det förresten vara så otroligt fuktigt här?? Och så mycket oväder? Igår var det faktiskt en tornado "touch-down" ca tio minuter söder om oss och några "funnel clouds", dvs roterande trattformade moln, observerades i vårt County, men vi hörde bara tornadosirenen och skyndade oss hem) eller från östkusten om vi har tillgång till Internet på hotellet, men det brukar ju finnas.
Adios Amigos!

Blixtar i massor

Igår kväll och i natt hade vi åskoväder igen, men även om det var rejält så var det inte lika kraftigt som natten mellan fredag och lördag för en dryg vecka sedan.
Jag vaknade flera gånger av att det blev alldeles vitt för ögonen, trots att jag blundade, och inom en sekund så brakade det till så att hela huset skakade. En av de nära blixtarna träffade ett hus några hundra meter bort i ett område där husen ligger ganska tätt. Som tur var blev ingen skadad men man kan ju tänka sig att det var en traumatisk händelse både för den drabbade familjen och deras grannar.

På lördagsmorgonen när min klocka ringde i ottan åskade det fortfarande och regnet öste ner. Det kändes ju inget vidare eftersom jag skulle cykla Girlfriend Ride tillsammans med ett gäng grannar och väderprognosen såg fortsatt dyster ut. Jag tog Gary (MTB:n) och åkte knölade ner en regnjacka i bakfickan, men det gjorde jag i onödan för väl på plats så blev det kalasväder, soligt och klarblå himmel!
Det blev en väldigt trevlig cykeltur, även om det inte gick blixtsnabbt, och arrangemanget var mycket bra organiserat med underhållning och generösa mat- och dryckbord på flera ställen längs rutten.

Nu ska jag och barnen åka och kolla på en helt annan blixt, nämligen en bil... Jag önskar mig själv lycka till att åka med tre barn; har inte glömt den extremt jobbiga bilaffären när vi köpte Saaban och A o E var mer vilda än tama och vi tog första bästa bil (som tur var visade den sig vara bra...). Men det är ju nästan två år sen nu och de har blivit lugnare, fast nu har vi ju en till som röjer runt... *Gulp!*

Oväderspaus

Ikväll är det fjärde kvällen i rad som vi har oväder på ingång och det har åskat ordentligt.
Nu har det blivit svart på himlen igen, åskovädervarningen har skickats ut och jag passar på att snabbt meddela mig... Har inte möjlighet att blogga på dagarna pga fullt upp och nu på kvällarna har jag pga åska fått plugga ur datorn vars kassa batteri dykt på några minuter.

Anledningen till det ostabila vädret är att vi har fått in massor av heta och fuktiga tropiska vindar söderifrån. Det har varit ca 33 idag men fukten gör att det kan jämföras med ca 40 grader, mao ganska olustigt att vara ute. Det gick även ut en varning idag om att man skulle stanna inne:

"IF POSSIBLE... STAY IN AN AIR CONDITIONED BUILDING. IF YOU MUST BE OUTDOORS THIS AFTERNOON... BE SURE TO TAKE FREQUENT BREAKS IN THE SHADE. REMEMBER TO DRINK PLENTY OF WATER AND AVOID OVEREXERTING YOURSELF."

Nu måste jag sluta, ovädret har nu börjat komma över oss, ville bara ge ett livstecken så länge...

Luftkonditionering

Vi har ganska så varmt här nu, 31 grader på dagarna och 23 framåt midnatt.
Vintern här är en ganska trist historia så nu njuter vi. Jag älskar känslan av att bli inbäddad av värmen, utomhus. Igår kväll blev vi ofrivilligt inbäddade av värmen inomhus också...

I många amerikanska hus här har man en Air Condition-anläggning. Ytterväggarna är så tunna att det på sommaren snabbt blir väldigt varmt inne om man inte har AC:n på. I vårt hus har vi luftkonditionering men igår kom det bara små svaga pustar av sval luft fastän maskinen utomhus jobbade för högtryck. I källaren upptäckte jag att det kom vatten från den kombinerade kyl- och värmepannan så vi gissade att det var något filter som blivit igensatt.
Idag kom vår handyman men hittade inte felet och svarade på min fråga att det inte finns något mer filter på pannan. Sen kom en AC-installatör, tog bort all is som bildats och lyfte sedan upp ett annat filter som satt diskret placerat på bortre sidan på pannan så att man inte såg det. Det var knappt man såg att det var ett filter bakom den gråsvarta mattan som satt där.
"Har ni aldrig bytt det?!" Nä, för ingen talade om att det fanns ett andra filter...

Superäckligt! Lite ironiskt sådär att jag har varit jättenoga med att köpa det allra bästa anti-allergenfiltret (som ska ta kvalster, bakterier mm) till det filter vi kände till, och så har vi haft jordens äckligaste filter till övervåningens AC...

Men nu är det slut med det och AC-anläggningen blev så glad över att bli av med det igenkloggade filtret att det nu överöser oss med skön, sval luft som inbjuder till en skön sömn! Godnatt!

Oväder och naturkatastrofer

Vi har haft ett väldigt ostadigt väder på sistone med en del kraftiga åskoväder och starka vindar. Imorse t.ex. var det åska och det var en front där man uppmätt 16474 blixtnedslag under en timma (inte bara här utom inom hela ovädersområdet alltså). När man varnar för hagel så har man numer satt gränsen till en quarters storlek (ca 2,5 cm), innan var det en penny, sen går skalan uppåt till en baseballs storlek.

Härom veckan såg vi en "dust devil" som virvlade runt utanför vårt hus och en granne som lagt gräs fick se sin halm (som används vid sådd) flyga upp i luften och strös omkring i området, det såg ganska stökigt ut efteråt.

Vår lilla fågel (som antagligen är en s.k. bebisknarkare eftersom hon redan fostrat en kull som flyttat från boet men nu ligger och ruvar igen) har valt en väldigt trygg plats för sitt bo under taket på vår furstukvist dit inget regn och rusk når. En annan fågel som byggt bo i en en i vår trädgård, fick igår se sitt bo vält av vindarna och en skrämd liten fågelunge satt kvar inne i trädet.
Men vi har ändå haft det jämförelsevis lugnt; i måndags var det flera tornados som slog ner österut i delstaten Oklahoma och flera människor dog, inga hus eller träd går att känna igen i det drabbade området.
Förra helgen var det kraftiga översvämningar i bl.a. Nashville, TN och Obama utnämnde området till Major Disaster Area. 22 personer dog i Tennessee.

Även om det inte kommer att bli fråga om någon katastrof i morgon bitti så kommer jag nog ändå att få det ganska kämpigt med att få E intresserad av att vakna eftersom han fortfarande är piggelin...
E, vid mitt nattningsförsök för tre timmar sen: Mamma, jag är pigg, jag har sovit på Spleeendiiid! Jag: Jippiii...
God natt!

Översvämningar i Nashville, Opryland Hotel. Kanske bloggläsare Inger varit där? (Bilden kommer från gruppen Nashville Flood Prayer Chain på Facebook)

Spring Program på Valborg

Om jag inte blivit påmind om att det var Valborg imorgon hade jag aldrig kommit ihåg det för här finns ju inte den traditionen. Vi fick istället fira lite med att på kvällen kolla in skolans årliga stora Spring Program där alla elever från 2-åringarna i Preschool till de som ska examineras ut från Elementarys 6th grade uppträdde. Klassen för 2-4-åringarna var först ut och sjöng. Ja, några iaf, vår minsting t.ex. nöjde sig med att suga på nappen. Alla barnen var förvånansvärt disciplinerade och stod fint kvar på sina röda små plattor.

3-7-åringarna i A&E:s klass gjorde ett framträdande som byggde på en indianberättelse där alla barn var djur resp en "Creator". A var en kanin och E en skunk. (När jag först hörde att han skulle spela skunk trodde jag nästan att han fått den rollen eftersom det ibland händer en "olycka" p[ skolan men jag blev lättad när jag insåg att alla de yngsta pojkarna var skunkar... vad nu det beror på...)

När storasyskonen var klara med sin show var Lillis så pass otålig att vi var tvungna att avlägsna oss men vi hann glutta lite på klassens "graduates", dvs Kindergartnerbarn som till hösten går vidare till 1st grade. Alba var så ledsen eftersom hennes bästa vänner försvinner från klassen. Själv är hon född strax efter gränsen (1 aug) de sätter för att man ska få gå vidare och en av hennes bästisar är född i juli. Det tyckte även jag kändes lite sorgligt men samtidigt är det ju skönt för henne att få ett år till i lite lugnare tempo, hon är ju trots allt bara 5,5...

I natt var vi vakna (eller egentligen bara jag, resten sov som stockar) då ett kraftigt åskoväder drog förbi. Det varnas för mer plus översvämningar idag och inatt. Jag ska iväg på poolparty hemma hos en av svenskfamiljerna nu på em men poolen är som tur är inomhus...
Det är avtackningsdags för tre av svenskorna som lämnar oss nu i maj/juni. Efteråt ska vi gå på fin restaurang i stan, det ska bli trevligt men också lite sorgligt.
Förra helgen var killarna ute och roade sig i Indy, men att komma dit om man inte kör själv är svårt då det inte går att åka kollektivt och taxi finns inte heller så då återstod bara limoalternativet. Men ska det va så ska det och avtackning är det ju inte varje dag.
Vi tjejer stannar dock i stan och nöjer oss med att åka Mom's Taxi (minivan) istället... :)
Bye for now!