Vi hade hört från olika håll om olika svårigheter som kan uppstå när man bjuder in amrisar; de tackar nej till att bli bjudna på mat för att slippa bjuda igen; de vill inte bli bjudna på hemlagat för att de kör med hämtpizzabjudningar själva; de säger att de ska komma men dyker aldig upp, alt. de ger varken besked om det ena eller andra men dyker upp i alla fall; de är slafsigt klädda och äter bara med en gaffel - för att nämna några negativa exempel (kommer inte på att jag hört några positiva i skrivande stund, men de finns förstås också).
Min spontana inbjudan kvällen innan till grannpappan med fru och fem barn mellan fem och fjorton år hade alltså förutsättningar att kunna gå snett från början...
När vi kom hem från vår utflykt på lördagseftermiddagen skyndade jag mig till affären och bunkrade upp rejält; de har ju trots allt två tonårssöner). Jag dukade upp för grillning utomhus så att alla skulle få plats, plus att jag inte ville ha en massa röj inomhus.
Klockan sju dök de två yngre bröderna och lillasystern (ca åtta, sju resp fem år gamla) upp och tackade för inbjudan, frågade artigt om de fick komma in, tog av sig skorna och rusade sen in som ett gäng termiter och nagelfor huset. Jag slängde in nachipsen i ugnen, väntade, tog ut dem och efter en kvart började jag undra om vi skulle få mer besök än de yngsta barnen? Jag såg att pappan höll på med bildammsugaren utanför garaget så jag plockade upp lite av grannbarnens kvarglömda uteleksaker och gick dit för att lämna tillbaka dem plus få en hint om det skulle komma några fler... Mamman i huset hade inte möjlighet att komma med och den näst äldste sonen valde också att stanna hemma men den äldste hängde med pappan.
Jag hade fixat ganska mycket mat (à la amerikansk BBQ med div tillbehör så att det skulle passa deras smaklökar) men de var väldigt försiktiga med att ta för sig (utom de yngsta som skyfflade in och sen fortsatte med sina upptåg) och pappan lämnade t.o.m. kvar en stor bit av biffen på tallriken och sa att det var till hans fru. Vi hade annars en trevlig middag och utbytte div info om jobb, samhällsläget, USA/Sverige etc. När de gick hem fick han med sig mer än den halva biffen, efter att han försäkrat sig om att vi inte behövde det själva (bl.a. jätteburk med cole slaw, grillade grönsaker och marinerade, ogrillade biffar) och vi behöll chipspåsarna de hade haft med sig.
Lite funderingar efteråt är om de var ganska små i maten för att de är rädda att behöva bjuda igen eller om det inte var gott? Och var det ofint av mig att skicka med överbliven mat, fastän vi tror att de har det lite knapert?
När jag träffade grannpappan och hans fru idag sa de ingenting om gårdagen så jag fick ingen mer input om det. Men det var intressant med vårt första amerikanska grannmiddagsbesök och jag noterade att de var klädda "casual" plus att de åt med både kniv och gaffel (lite svårt att äta kött utan kniv iofs...). Vi får se när vi får tillfälle att studera infödda amerikaner på nära håll nästa gång - det blir nog upp till oss att bjuda in i så fall för jag räknar inte med att vi utlänningar ska bli inbjudna först iaf...
Har suttit och kollat igenom diverse bilder men orkar inte fixa med dem just nu utan bjuder istället på den bitska(?) vaktkalkonen som ett bärgningsbolag har gåendes på sitt område när det är stängt - med skyltarna "No Trespassing" resp. "Warning for the Guard Turkey" hälsas objudna kunder att hålla sig undan. Lite läskig såg den faktiskt ut när den burrade upp fjädrarna och blängde på oss som satt och glodde på den från bilen... :)
En giraff? Eller kanske ett lamadjur? - You never know!
.JPG)
Jag slutade att fundera på det hela när E hittade en butik med hemgjord glass, som vi avslutade trippen med ett besök hos. Det var yummy!
.jpg)
Inlägg
.JPG){kind=link}