Back in Business!

Tjohoo, jag fick tack och lov tillstånd att köra bil! :)
På BMV såg de själva förvånade ut att det gick igenom... Superskönt, vilken frihet; det är konstigt att man kan uppskatta något så mycket som i vanliga fall är så självklart att man inte ens tänker på det. Så nu skjutsar jag barn, handlar mat, shoppar "förnödenheter" osv...

Apropå shoppa förresten - härom dagen var vi och köpte en ny ullmatta att ha under vardagsrumsbordet när vi är tillbaka i Sverige (den gamla såg lite trist ut efter bebiskräk, utspilld saft etc) och den var ett fynd prismässigt iaf. Lite kul att ha med sig lite inredning härifrån. Nu kollar jag på gardiner och lite fler mattor och det känns faktiskt mysigt att planera och fundera på hur vi ska ha det när vi flyttar hem igen.
Nu ska jag iväg o luncha - hörs igen sen! :)

TIllbaka i byråkrativerkligheten

Idag agerade maken taxi till mig igen när jag behövde komma till posten och sen till Social Security Administration. Det var samme kille som tog emot bakom disken och denna gång kom jag igenom hans nålsöga. Han knappade in alla uppgifter och både jag och maken kände oss rätt nöjda. Ett tag iaf, tills tjänstemannen var klar och upplyste mig om att jag måste ha varit i landet i tio dagar innan Homeland Security tittar på ärendet och sen kan det ta upp till en månad innan de godkänner mig i systemet.
T såg nästan svimfärdig ut, trött som han är på att skjutsa fruga och barn fram och tillbaka och serva med allehanda andra saker samtidigt som han försöker hinna med att jobba mellan varven...
Jag känner mig inte lika pessimistisk, även om man skulle kunna kosta på sig att få panik vid den svindlande tanken att vara körkortslös en hel månad till. Imorgon ska jag åka till trafikmyndigheten BMV (ja, T följer naturligtvis med...) och försöka med plan A resp reservplan B så får vi se vad det ger.
Jesus var klok och sa att man inte ska oroa sig för morgondagen utan istället ta en dag i sänder och det rådet tänker jag följa nu - Godnatt och fortsättning följer, for sure!

Längtan

Jag Skypeade med familjen ikväll, jag saknar dem så himla mycket redan och jag är faktiskt glad över att få åka hem igen imorgon!
Det var skönt att få en dag utan krav och stress och det var underbart att få bada i Karibiska havet igen, det var en bonus (tänk en sån tur att det var mycket billigare att åka hit än norrut till Kanada...). Men blod är tjockare än vatten och nu vill jag krama barnen!

Sen kommer jag otåligt vänta in först måndagen då T får skjutsa mig ännu än gång till SSA och sedan tisdagen då han får agera taxi till BMV, förhoppningsvis för sista gången. För då räknar jag med att jag ska ha kommit in i systemen och ha körkort igen. Eller så får jag göra om alla prov igen. Eller så händer nåt annat som poppar upp som en not so nice surprise.
Men en sak i taget och imorgon ska jag försöka komma ihåg att skriva fel förnamn på I-94, alltså rätt namn. Eller tvärtom alltså. Annars måste jag hit igen om det blir fel. Hm... vilket var rätt nu då...?

Fast i den amerikanska administrationen...

Long time no hear... sen vi kom hem har vi haft kyla, värme (+25C), kyla och snö, värme igen och så några åskoväder däremellan, sjuka barn etc, mao en vanlig vår so far.

Vanlig med ett undantag: jag har inget körkort!
För en vecka sen skulle jag förnya det då det gick ut - en enkel process i vanliga fall. För T gick det smärtfritt men för mig, som har ett förnamn före mitt tilltalsnamn, gick det sämre. De hade uppdaterat systemen på fordonsmyndigheten och mitt pass och visum matchade inte mitt Social Security Card som bara hade mitt (svenska) tilltalsnamn.
I korthet åkte jag till S.S. Administration där de vägrade att lägga till mitt första namn, trots att det står på körkort, pass, visum etc. Det enda de tittar på är en lapp man själv fyller i när man kommer in i landet, I-94, och där hade jag skrivit mitt vanliga förnamn...
Fick leta (ingen myndighet verkar se helheten) mig vidare till Homeland Security i Indy, hamnade på USCIS (typ immigrantbyrån) som hänvisade vidare till US Border and Customs Protection där de sa att de kanske kunde hjälpa till om jag faxade in uppgifter och sen skulle de ringa mig nästa vecka för en ev intervju. Eller så kunde jag riva ut I-94 och skicka till någon annan myndighet och be att de rättade till namnet. Under tiden de administrerar ärendet skulle jag vara utan giltigt körkort och inte kunna lämna landet...

Vad göra? Den här veckan har maken fått skjutsa, hämta och handla och det funkar inte i längden (plus att det är ganska jobbigt att inte kunna köra bil i en omgivning där det inte finns någon kollektivtrafik öht och att cykla med tre småbarn när det inte finns cykelvägar... I don't think so).
Snabbaste och billigaste lösningen: jag åker till Mexiko - idag! Så nu ska jag packa min enda väska (handbagage!) och göra mig redo för att T ska komma förbi och skjutsa mig till flygplatsen. Känns konstigt att packa utan att behöva fundera på skötväska, snacks, sagoböcker, extrakläder mm, men väldigt befriande att bara behöva tänka på sig själv i stressiga säkerhetskontroller etc. Nu hoppas jag bara att detta löser mitt problem nästa vecka!
Vi höres... Adios Amigos!

Gaaahh!!! (Irriterande banksäkerhet)

Jag uppskattar den svenska banksäkerheten, absolut, den är jättebra. När man är med i klubben. Men när man sitter hundratals mil utanför rikets gränser så är läget lite annorlunda.
Jag har dock precis med ett nödrop, efter att ha testat ca fem olika betalningsalternativ på två likvärdiga sajter, lyckats få igenom en enkel internetbeställning. Det tog bara en timma...

Problem som brukar uppstå är nyss utgånget kort (varför får jag nytt ibland, ibland inte?), ej skriven i Sverige eller uppge kod på dosa (dosan har jag fått men koden att logga in kom aldrig). Försöker man med amerikanska kreditkort så funkar det inte för att de inte är svenska.
Jag blir galen! Det är iaf irriterande när det är sent och man vill gå och sova.

I Sverige har jag två olika banker. Den ena har min internetbank packat ihop för och i somras var jag in på bankkontoret när vi var hemma i Sverige. De skickade sedan dosa för internetbanken och kod för telefonbanken. Dosan behöver ett inloggningskort och det ligger på bankkontoret för personlig uthämtning (fast jag sa att vi bor här). Telefonkoden, som kom i eftersänd post, hade så kort giltighet att jag inte hann ringa innan den gick ut.
När jag kontaktar banken kan de inget göra om jag inte kommer in på kontoret då de inte vet att jag är jag. De kan inte skicka ny telefonkod per post till min svenska adress heller. Vad ska jag göra?? Jag måste få veta hur mycket som finns på kontot, det är viktigt. Ska jag behöva åka till Sverige bara för det?

Tacka vet jag amrisarna som har ett inloggningsnamn för internetbanken och en fast kod som aldrig byts. Och som accepterar att det är felstavade namn på checkarna ("Stör det dig? Annars kan det stå kvar, oss gör det inget."). Eller som tycker att det är ok med ett förnamn som efternamn på kreditkortet, om det är ok för mig. Eller som inte lämnar kvitto på banktransaktioner så att man inte vet att pengar gått till rätt konto (tur att man kan läsa handstil upp-och-ner). ...

Nä, nu raljerar jag förstås, för det är ju störande åt andra hållet sas.
Nu ska jag sova. Tack för ordet och för att jag fick skriva av mig lite bankilska i natten (och det rådde faktiskt lite bot på de rosa och röda hjärtan som dansat för ögonen efter allt Valentines-pyssel ikväll)... Good Night!

På g igen

En snabb uppdatering i natten...
Jag har verkligen inte hunnit blogga nåt, inte hunnit hålla på med bilder etc utan det har bara varit en massa aktiviteter med barnen på dagar och kvällar samt en massa måsten sent på kvällen/natten typ skriva omständiga reklamationsbrev eller skriva klart barnens visumansökningar (varför sparar jag allt trist in i det sista?) och svara på frågor om de tänkt ägna sig åt eller sponsra terrorverksamhet, idka pengatvätt eller om de någonsin varit drogberoende... Jag kan förstå att de amerikanska myndigheterna vill försäkra sig om att de inte släpper in fel "element" men vem skulle svara yes på frågorna om man har något olagligt i görningen eller har ett dunkelt förflutet?
Känns mest som slöseri med tiden för min del. När de ändå gjorde om onlineansökningssystemet kunde de väl ha tänkt på att bygga in en spärr som automatiskt sållar bort alla dessa frågor vid ansökningar för småbarn så att föräldrarna kunde spara lite dyrbar tid?

Well, well, nu ser vi fram emot nästa resa istället och första anhalt blir New York där vi stannar några dar. Jag hoppas att maken ska få uppleva ett sommarvarmt och trevligt NYC; hittills har det varit ett par råkalla vinterbesök och han har inte varit särskilt imponerad av The Big Apple så här långt. Men nu hoppas jag att han ändrar åsikt, annars har jag nog fått dit honom för sista gången...

Hörs av igen, antingen härifrån Rostbältet (hur kan det förresten vara så otroligt fuktigt här?? Och så mycket oväder? Igår var det faktiskt en tornado "touch-down" ca tio minuter söder om oss och några "funnel clouds", dvs roterande trattformade moln, observerades i vårt County, men vi hörde bara tornadosirenen och skyndade oss hem) eller från östkusten om vi har tillgång till Internet på hotellet, men det brukar ju finnas.
Adios Amigos!

Frustrerande visumansökan i nattmörkret...

Vi har precis lagt ner jobbet med att fylla i visumansökan online där det krånglade så att en del av jobbet fick göras om och om igen...
Våra visa går ut i sommar och om vi vill åka till Sverige måste vi förnya dem i Stockholm, annars kommer vi inte in i USA igen. Dessvärre är det en hel vetenskap att sätta sig in i allt och även om vi gjorde ansökan för första gången för två år sen så är en hel del omgjort sen sist. Till det bättre, sägs det, vi får väl se i slutänden om vi någonsin blir klara... Fast vi förväntar oss att få en del hjälp med några uppsatser som ska skrivas så det ska väl gå vägen till slut.
Men innan vi har gjort onlineansökan klar kan vi inte boka ambassadtid och iom det kan vi inte heller boka våra biljetter hem mer än preliminärt, så det blir till att ligga i om vi ska ha en sportslig att komma hem innan höstkylan slår till...

Klockan är snart ett och mörkret och tystnaden råder. Ett åskoväder är eventuellt på ingång så det lyser kanske upp natthimlen här vad det lider. Tills dess får mina nyinköpta kitschiga lampor lysa upp tillvaron en stund...
Jag stötte på dem i en butik här och tyckte att de var oemotståndliga! Den stora är min favvis och den rosa föll förstås A för, men jag förstår henne för den är cool och välgjord. :)

Nu ska jag dock släcka ner här, måste hinna ladda batterierna lite också för den förväntat intensiva morgondagen då jag mellan varven ska försöka hinna svara på alla miljoner visumfrågor fem gånger, en gång för varje familjemedlem...
Önskar att vi hade haft grönt kort istället, det hade underlättat tillvaron! Men jag får nu istället nöja mig med att gå och lägga mig och drömma om att jag har ett...
Godnatt alla goa bloggläsare! :)