Happy New Year from New York!

För exakt ett år sen var jag och T på besök i NYC utan barn och nu är vi här igen på nyårsaton... Kändes roligare då för nu längtar vi hem! Vi är ganska trötta på att bo på hotell, äta på restaurang med barn (det har gått förhållandevis bra; de sköter sig ganska bra men har ju inte så mycket tålamod att sitta still...) och packa om våra väskor. Trötta på de få kläder vi har för det här klimatet - mao, det ska bli himla skönt att åka hem ikväll! Och det räknar vi med att göra denna gång så nästa gång jag hör av mig borde vi vara hemma i Columbus, IN - förhoppningsvis! :)
Gott Nytt År!

Stuck in... Rockville Centre?

Idag (eller igår, tisdag) påbörjades hemresan mot Indianapolis.
Vi visste att det var snökaos i New York där vi skulle mellanlanda, men flygplatsen (JFK), som varit stängd i två dagar efter snöstormen i söndags (då det kom 70 cm, se bilden där snö ligger på en ställning utanför fönstret), hade öppnat igen och imorse stod det att våra flyg skulle gå som planerat. Vi tyckte att vi hade världens flyt eftersom båda flygen hade varit inställda både söndag och måndag.
Flyget gick punktligt men i höjd med North Carolina gjorde piloten en extralov för att han inte fick landa som planerat och innan vi landade hade han hunnit med fyra extra rundor över New Jersey vilket var rekord för honom. Bränslet höll på att ta slut och han gjorde oss beredda på att landa på en annan flygplats för att tanka men i sista stund blev vi prioriterade och fick landa.
Vi blev två timmar sena och klev av samtidigt som vårt nästa flyg skulle gå, men det var inställt så det spelade ingen roll.

På JFK är det kaotiskt och folk ligger och sover på golvet och på tältsängar överallt. Delta, som vi flög med, kunde inte hjälpa till med något annat än att boka om oss till den 31:a...
Vi skippade deras mastodontkö med att få hjälp med hotellbokning (som man ändå fick betala själv) och ringde själva runt till några flygplatshotell men allt var fullbokat. Klockan närmade sig 23 och läget började kännas jobbigt men så ringde jag till ett av våra favorithotell och de hittade till slut ett rum i Rockville Centre på Long Island.
Vi är dyngtrötta och vet knappt var vi befinner oss men är så tacksamma över vårt stora, härliga hotellrum och vi ser fortfarande folk som kommer i NYC-taxis från flygplatsen, även piloter, så vi känner oss så glada över att vi fick tag i detta trots allt... Och lättade över att vi inte satt fast i 11 timmar på planet, se cnn.com.
Nu ska jag sova - Good night!

Tillbaka i San Juan

Ahoy Matey! Här gungar det fortfarande för fullt efter en vecka till sjöss...
Båten förflyttade sig på nätterna och vi vaggades skönt till sömns men sista nätterna var det märkbar sjögång och det har satt sig i huvudet.

Vi fick en helt fantastiskt fin båtvecka med utflykter och bad på i ordning St Thomas, Barbados, St Lucia, St Kitts (julafton; julaktiviteter ombord på kvällen annars inte mycket till julkänsla...)och St Maarten. Vi har hundratals bilder, några kommer i kommande inlägg.
Det serverades massor med läcker mat i många olika restauranger ombord (bl.a. otroligt god trerätters på kvällen och a la cartemenyn var ny varje kväll), det var bara att sätta sig till bords närhelst man kände för det - perfekt för oss med barn och så skönt att slippa tänka på matlagning, disk mm. Tom tvätten fixade de... Så nu har vi blivit mäkta bortskämda ett tag och varvar ner på Puerto Rico innan det är dags att åka hem till vardagen i Columbus igen.

Sista badet på resan tog vi i St Maartens underbara turkosa vatten med den vita sandstranden... Miss it!

San Juan är USA:s äldsta stad (Old San Juan, grundad på 1500-talet) och stora delar är omgiven av gamla stadsmurar med ett par stora fort i ändarna.

Vackra gamla hus och mysiga stenlagda gator där bilar tyvärr är tillåtna vilket gör det lite svårframkomligt till fots (särskilt om man har en sulky också).

Frodigt och grönt även inne i staden.

Nu ska vi ta vara på vår sista semesterdag och ta oss ner till den närbelägna strande på Isla Verde. Hej så länge!

Uppe i det bla...

Den senaste veckan har varit grymt spackad med alldeles for lite somn...
Just nu sitter jag och familjen bankade i business nagonstans mellan Indianapolis och Orlando for vidare transport mot San Juan pa Puerto Rico infor var Karibien cruise. Det ska bli sa skont efter avklarat scrapbookande, pepparkaks- o lussebakande, 16 lararpresenter, Sverigepaketskickande, luciafirande, julshower, dioramabyggande, paketbytande pa skola o annorstades plus en del andra decemberaktiviteter forutom det vanliga och nu packandet till fyra personer, inklusive nagra julklappar, resten far vi ta nar vi kommer tillbaka hem igen.
Jag ar faktiskt ganska slut och ser verkligen fram emot att slippa laga mat mm i nagra dagar. Vi kommer att besoka St Thomas, St Lucia, St Kitts eller Antigua, Barbados och St Maarten, om jag inte minns fel, sen stannar vi ett par dagar i San Juan.

En sak som gramer mig ar att jag for forsta gangen i mitt vuxna liv bommade att skicka julkort, det fanns helt enkelt inte tid. Min ambition var att gora egna julkort i ar; att klippa, klistra, mala o stampla, det hade varit sa roligt. Sen tankte jag skicka kopekort men hann inte det heller och nu vet jag inte ens om vi har internettillgang sa det blir val inte ens e-kort. Jag hann inte heller sla in barnens julklappar fardigt sa det far jag gora nar de sover nar vi kommer tillbaka, men jag kan knappast gora julkorten da ocksa, haha.

Om jag har internettillgang nagon gang fore/efter batresan sa ska jag beratta hur vi har det.
Nu ar jag for trott for att tanka mer o ska forsoka koppla av lite innan det ar dags for flygbyte.
Take care och God Jul om vi inte hors av innan den 24:e!

Pepparkakshus

En snabbis: Jag har precis mellanlandat från en förmiddag på preschool (Elias klass) där de har Open House idag med julpyssel och pepparkakshusbygge för barn och föräldrar.
Jag hade varit med och bakat delar till husen och det var spännande att se hur allt till slut passade ihop. E var i sitt skaparesse och sparade inte på krutet (godiset)! Jag fick sedan förtoendet att ta hem dyrgripen och placera i hans rum tills han kommer hem.
Nu ska jag iväg o fixa några ärenden innan det är dags för hämtning. Bye for now!

Full fart igen

Nu är det dagar som går alltför fort igen, men det är som bekant december och då ska ju allt hinnas med... Jag fattar inte riktigt hur jag ska få ihop det men får ta en sak i sänder.

Förra veckan hade skolan en tvådagars "Santa's Secret Shoppe" där donerade och inköpta saker säljs till barnen (som ska lära sig hur långt pengarna räcker till julklappar) och behållningen går sen till skolan. Elias och jag hjälpte till att göra i ordning borden och E hjälpte också till med att fylla på en papperskorg med candy canes, sen blev det en kartong full med några hundra canes som inte fick plats. De gick sedan åt som smör i solen då skolbarnen shoppade candy canes för glatta livet (åt sig själva).

Jag klämde också in en Pampered Chef Show hemmavid; det är ett slags home party där en Consultant kommer hem och lagar mat och samtidigt demar köksprodukter.
Jag har aldrig förr haft något home party och inte varit intresserad av det men denna gång gjorde jag ett undantag. Eftersom jag har varit gäst på några shower och tycker att det var trevligt plus att jag gillar deras produkter så jag ville visa de andra svenskarna vad det var. Tyvärr kom bara en amerikanska då de andra som först tackat ja fick lämna återbud pga sjuka barn, krassliga män etc så det flabbiga chit chattet som jag tycker är kul att lyssna på uteblev. Sen kändes det inte riktigt bra när konsulten pushade för alla förmåner jag skulle få om gästerna shoppade för si och så mycket eftersom jag inte gjorde det för vinnings skull, men jag förstår ju att hon ville ha så mycket bonus som möjligt förstås. Får jag det chica bonushemmafruförklädet så ska jag iaf lotta ut det... Men det blev trevligt ändå då i princip hela svenskkolonin (fruarna) var på plats och maten blev yummig.

Sen har en resa med Polarexpressen hunnits med, en adventsglögg hos en ny svenskfamilj har avklarats och igår blev det en heldag med några andra svenska mammor i Indianapolis där vi kollade in när Colts tyvärr förlorade i förlängningen med 35-38 mot Dallas Cowboys efter en riktigt bra och spännande match (amerikansk fotboll)! Men mer om det i kommande inlägg.
Idag är det Elias Mommy Monday så nu ska vi göra nåt skoj.
Stay tuned! :)

Påslogik...?

När jag handlade mat på JayC härom dagen tillfrågades jag som vanligt om jag ville ha gallondunken (ca 4 liter) med mjölk i en plastpåse eller inte och jag tackade nej. Den som packade påsarna satte på ett grönt tack-klistermärke som upplyste om att en plastpåse sparats.
Väl hemma var det en förbryllad JayC-kund som packade upp plastpåsarna som i vissa fall bara innehöll en enda vara (och det var inte typ ägg, kladdiga kycklingfilépaket etc) och inte riktigt kunde förstå logiken i påssystemet.
Kunde de inte bara skippat klistermärket och sparat lite på resurserna för papper, klister och tryckfärg också...? :)

Regnar in...

Ute vräker regnet ner och en och annan åskblixt smäller till.
Här inne är gasbrasan på och sprider mysig värme.
Det låter väl hur bra som helst men det regnar faktiskt in genom ett av köksfönstren när det drar på som mest. Ett nybyggt hus med amerikansk mellanvästernstandard; snyggt på ytan men inte särskilt gediget...
Nåväl, en Sham Wow ligger och suger åt sig vätan i köket och sovrummet håller än så länge tätt så nu ska jag göra kväll! Zzzweet Dreamzzz...

Första advent...

Jag har som vanlig taskig koll på tiden, som jag har svårt att hänga med när den rusar fram, och idag var inget undantag då jag insåg att det faktiskt är första advent. Redan!!
Trots att jag julfixat ute och inne så har jag inte direkt julkänslor, men dels är det ju tidigt ännu, dels saknar jag de svenska dofterna och smakerna (var är glöggen och saffransbullarna? Annas Pepparkakor finns iaf, tack Walmart!) och så är det ingen snö här (som jag förstått att man redan fått nog av i Sverige!). Men idag besökte jag kyrkan och där hade de pyntat så fina granar och hängt grangirlanger med lampor i längs väggarna och så fanns där förstås en "Nativity Scene" (julkrubba då, fast utan stall o krubba, Maria håller i Jesusbarnet i armarna). Så jag fick lite adventsvibbar ändå när de tände ett ljus och läste julevangeliet.

(Btw, på tal om krubbor: "Julhuset" som jag har skrivit om tidigare år svek inte i år heller; redan någon vecka före Halloween smög man igång så smått. En dag satt de röda lamporna uppe, nästa kom stallet upp, efter någon dag ytterligare flyttade stallgästerna in... Nu är förstås allt uppe och ska de hålla på sin privata tradition så lär det få vara kvar en bit in i mars då det sakta rustas ned, en bit i taget. Som en tidvåg som långsamt kommer och sakta drar sig tillbaka igen (ja, med mellanliggande djupfrysning på fem månader då). )

Taskig koll på tiden ja, jag borde legat i sängen för länge sen! Ooops, godnatt!!!

Nattsudd med resedrömmar

Här sitter jag ensam i natten och pillrar med datorn efter en heldag med julpyntning (här startar skarpt läge under Thanksgivinghelgen), vilket tog lite tid när man har medhjälpare.
Datorpillrandet har dock äntligen gett resultat då jag nästan har bokat klart vår julsemester. För en vecka sedan bokade jag en båttripp från San Juan (Puerto Rico), men eftersom det är en ö en bra bit bort så måste vi boka flyg dit. Priserna har varierat lite och för tre nätter sedan bokade jag resan dit med ett bolag och med is i magen väntade jag med hemresan. Det såg ganska mörkt ut för priserna gick bara upp men nyss fick jag bingo hos ett annat bolag på lite omvägar!
Måste även boka hotell för några övernattningar, men det får bli en annan natt (eller dag, förhoppnigsvis).
Nu ser jag nästan i kors, återstår att se om jag orkar upp imorgon bitti för ett pass på gymmet...
Godnatt från ett nollgradigt Columbus!

Thanksgiving & Black Friday

Thanksgiving Day lider mot sitt slut. Vi har varit på en trevlig, traditionell middag med kalkon som huvudattraktion, hos amerikanska vänner.
Nu har klockan slagit midnatt och Black Friday har kört igång med Midnight Madness hos vissa butiker, andra ger kunderna lite vila efter all mat och väntar med att slå upp portarna till klockan fem. Är man morgonpigg kan man göra Early Bird dealar fram till tiotiden, men sen rullar det ändå på med köpfest hela helgen...

Alba ville göra om samma sak som i fjol och åka ut före fem men den gången sa jag att jag aldrig mer skulle göra om det och det håller jag fortfarande fast vid, trots att det sista A sa innan hon somnade var "Glöm inte att väcka mig...".
Tyvärr så kommer vår lilla shopper att bli besviken när hon vaknar för jag är mer sugen på att få sova än att åka ut i mörkret och trängas med en massa andra Early Birds, särskilt efter att vi blev väckta av tornadoalarmet 5:30 imorse (totalt blev det tre varningar)...
Godnatt från Late Nite Owl!

Oh, my...

Att blogga är lite som att träna; om man tränar regelbundet så blir det ett skönt måste, men om man ofrivilligt kommer av sig och tappar ett antal dagar så blir det bara allt svårare att komma igång igen... Förutom att jag kommit av mig så har jag faktiskt haft osedvanligt mycket på g, har bara hunnit med det allra nödvändigaste på datorn när jag varit hemma.
Nu har Thanksgivingledigheten startat för kidsen så jag får hålla mig lite mer hemmavid med dem och vi skippar att åka någon längre tur denna årets stora resehelg i USA.

Jag hoppas att få upp bloggångan igen (om det finns några läsare kvar, vill säga...) med en liten tillbakablick på Halloweenhelgen som jag skrev om senast. På återseende!

Fredagen före Halloween hade skolan stor fest där lärare och elever var utklädda. Från vår familj deltog Pirate, Supergirl och Beautiful Bride (ej i bild).


Fredagskvällen bjöd bl.a. på Night of a Thousand Jacks som var en pumputställning där man kunde rösta på bästa pumpa. Till det en utomhusfest med många som var utklädda, det var livemusik och utomhusbarer och allmänt trevlig stämning. Kanske inte den bästa uppladdningen inför lördagens cykeltur, men, men, det var trevligt...


Beer Ride -10 var en väldigt rolig men också väldigt blåsig 73-kilometersupplevelse. Jag fastnade på ett foto när vi lämnade en av kontrollerna (längst th). Efter målgång blev det en Cold Treat på Columbus Bar, lite av After ski-stämning med alla som kämpat i vinden - kul!
(Foto: Paul Ashbrook. Fler bilder finns online (klicka här).)

Efter cykelturen kom vi hem till barnen och barnvakten som lyckats förvandla fröna till tre små lamm och bedyrade att de varit sååå snälla (hur fixade hon det?? Gissa om vi kände oss som kassa föräldrar när det kommer hem en sjuttonåring som lyckas regera totalt!). Efter en dusch var det dags att förvandla oss till Sheriff, Zoo keeper (A), Handy man (E), Supergirl (favorit i repris) och Pirate... Arrrh... Ahoy, Matey! Mot svenskarnas Halloween Party!

Söndagen var den riktiga Halloweendagen (31/10), med Trick-or-Treat, kulmen för barnen och punkten för årets firande. I år valde vi att gå T-o-T i vårt område med en amerikansk familj samt svenska grannar. Barnen (Vampyr-prinsessan, Kommandosoldaten (vi hittade inte piratkostymen) och Supergirl (inget annat dög - varför ändra på ett vinnande koncept?)) blev oväntat snabbt nertyngda av godis i sina hinkar (här pratar vi kilon!) så vi bestämde oss för att inte åka någon annanstans för att fortsätta utan det blev istället en liten spontan pizzafest hemma hos oss innan gästerna skulle hem och knyta sig. Vår familj gjorde dock ett uppskattat snabbesök hos barnens engelskalärare innan det var dags att runda av kvällen.

Hektiska Halloweentider

Igår cyklade jag och maken en tur tillsammans för allra första gången här i USA! Han kom hem på lunchen och vi drog iväg på en runda i blåsten, härligt!
Idag har det varit Halloween Party i skolan och förskolan och jag fick fullt upp med att springa emellan tre olika klasser (en för vardera Super Girl, Piraten resp Bruden) för att besöka Haunted House, hänga med på Trick or Treat samt hålla koll på att glasyr och sprinkles hamnade där de skulle.
Imorgon tänkte vi åka Beer Ride med Halloweentema och det är varnat för frost fram till nio, jippiii... Men starten är utsatt till elva och då ska det vara +6 minsann (ska kännas som +3, fartvindsfaktorn borträknad). Kanske bäst att rota fram vinterutrustningen ändå.
Efter cyklingen är det party hos arrangören Columbus Brewing Co. men vi sparar oss nog till kvällen då den svenska Halloweenfesten går av stapeln. Om vi inte slocknat innan dess.
I övermorgon är det dags för den riktiga Trick or Treat; barnen är grymt laddade!
Nu är det dags att lägga sig för att orka med en hektisk helg efter en späckad vecka! Godnatt!

Julfeeling

Vissa dagar hinner jag inte ens peta på min dator och igår var en sån dag. Då hade jag fullt upp med en massa andra saker och bland annat så åkte jag till Walmart, där de piggade upp sina kunder med stämningsfull julmusik i Halloweentider.
Kanske var det det som omedvetet gav mig pepparkaksfeeling eftersom ett paket med Anna's Ginger Thins hamnade i kundvagnen; yummy!
Framåt kvällen fick vi ett trevligt svenskbesök som hade med sig några andra svenska godsaker, mmm... Tack för det!

Vill man få mer jul kan man åka till Menard's som återigen öppnat upp sin Enchanted Forest. Jag var där med tjejerna härom dagen och för mig kändes det väl sådär att vara omgiven av alla julljus och glittrande, snurrande julgranar i oktober, men Alba och Gabi stortrivdes förstås och lät sig hänföras av blinget...

Nu ska jag lägga mig, har näst intill paltkoma efter en rejäl middag på Texas Roadhouse tillsammans med en granne (vi hade en "Ladies Night Out"). Zzzleep Tight!

Senilsnören?

Finns det inga "senilsnören" för mobiltelefoner, ni vet såna där som hänger runt halsen så att man inte förlägger sina glasögon?
Jag skulle gärna ha nåt sånt till mobben för jag gör mig själv galen eftersom jag ideligen glömmer eller förlägger den någonstans, minst en gång per dag i snitt...
Vet inte hur många gånger jag fått ringa till mig själv för att kunna hitta den. Och idag t.ex. låg den kvar hemma i fickan på min cykeljacka när jag drog iväg på stan vilket fick till följd att jag inte kunde ringa och föreslå en lunchdejt. Men jag fick sällskap av Gabi iaf och vi åt en god måltid på favoritkinan, vilket inte var fy skam. :)

Tanken på mat får det att börja suga i magtrakten så jag ska väl förflytta mig till köksregionen, mitt favoritställe (not!)... C u l8er alligator!

Trick or Treat?

Det börjar dra ihop sig mot Halloween, som i år, liksom alla andra år, infaller den 31 oktober.
De små söta prinsessorna, nyckelpigorna och brandmännen som med sina (stora) hinkar i händerna knackar på husdörrarna för Trick or Treat ("bus eller godis") står i bjärt kontrast mot det mer, vad ska jag säga, mörka och blodiga Halloween...

Halloween City ("Halloween USA" hette de i fjol) förnekar sig inte och bjuder sina presumptiva kunder på en riktigt blodig entré i år med en skelettlik, mager man (?) iklädd trasor, i naturlig storlek, upphängd som en hängmatta i kedjor och köttkrokar med blodet rinnande från händer och fötter och ur munnen (ej i bild här). Mina svenska barn (A&E) uppskattade det inte när de skulle kolla in barnkollektionen som är längre in i affären och själv undrar jag vem som är sugen på att köpa en sån "dekoration" eller andra figurer i samma genre? Not me. Fast...

Vi har i vårt och andra bostadsområden haft ovälkomna besökare som tagit sig in i husen (vilket inte är svårt, kan jag lova; nån som kommer ihåg barndomens dagbokslås? Typ såna är låsanordningarna på dörrar och fönster som standard...). Framför allt letar de efter smycken då guldpriset skjutit i höjden.
Kanske skulle man hänga upp ett sånt där köttkrokskadaver utanför huset, bara så att potentiella påhälsare avskräcks med att det kanske blir mer bus än godis om de kliver in? För är det tillåtet av freda sig med skjutvapen mot inkräktare så kanske det är tillåtet med slaktredskap också?...

...Funderingar i natten från den bostadvakande hemmafrun som inte sett någon konstigare än John Blund stryka omkring här i huset ikväll. Sleep Tight! :)

Diverse njutningar

Här ligger jag bekvämt i soffan och surfar sköna semestersajter medan direktsändningen av den chilenska gruvarbetarräddningen pågått...
Lite kontraster kan man tycka, att vistas på en skön karibisk ö och att vistas i en igenrasad gruva hundratals meter under markytan. Men på CNN hade de räknat ut att gruvarbetarna, som blivit nationens hjältar med presidenten närvarande vid räddningsinsatsen, kunde tjäna hundratusentals dollar på intervjuer mm.
Så förhoppningsvis får de, när de återhämtat sig, ta igen det ofrivilligt långa skiftet och njuta lite av tillvaron...

Själv har jag, av olika anledningar, inte åtnjutit mycket datortid senaste veckan och det har bloggen fått lida för. Nu har Fall Break (höstlov to-sö) dragit igång och det kan bli datortid om barnen är sams och leker fint; är de inte det och alla tre pockar på uppmärksamhet samtidigt så blir det inte det.

Det blir det inte heller om mitt Mastodontprojekt vill bli avslutat... Det är scrapboken jag håller på med till skolan och som stulit många kvällar. Igår gjorde jag klar sida nr 40 och jag tror att jag har ca fyra kvar. Men då har jag fuskat och skickat vidare en bunt foton till en annan mamma; tänkte att det kunde vara trevligt om albumet blir klar denna sida om nyår...
Fast jag måste erkänna att jag faktiskt njuter av att pillra med det och under tiden det pågått har jag frossat i div verktyg och material som jag gradvis laddat upp med, såpass att maken tycker att jag blivit helt insnöad på det. Kanske tur ändå att jag inte har tid att jobba med det alltför ofta...

Nu ska jag iaf njuta av sovtid, är extra trött för att jag var på gymmet idag igen (dock inget spinningpass efteråt; skulle hinna handla lite innan hemmafrugänget samlades för en trevlig och god lunch hemma hos en av svenskorna... en vanlig dag här alltså.
Hehe, nä, det var en skönt lyxig dag!)
Nattis! :)

Nära en nära-döden-upplevelse

Onsdagar är tänkt att vara en lyxig dag då jag får rå mig lite själv o kan göra vad som faller mig in, om jag inte känner en påtaglig lust att städa. Alla barnen är för en gångs skull friska (!) och gick i skolan. (Men jag var ändå inte ensam eftersom maken för första gången har stannat hemma från jobbet; till slut gav hans immunförsvar upp för den massiva attacken av div elaka virus och baciller. Vi övriga i huset hoppas på att stå emot så att vi inte kommer in i ännu en snurr av konvalecens...)

Innan jag gav mig i kast med att städa vårt "Mud Room" (med ett berg av osorterat scrapbookingmaterial - mer om det i ett kommande inlägg) passade jag på att åka till gymet och gå på en timmas styrkepass, därefter blev jag oplanerat en av deltagarna i en timmas spinning. Eftersom jag inte har tränat på nära fyra veckor (det hände en gång och dessförinnan typ nada) blev det mer eller mindre en nära-döden-upplevelse. Fast det är säkert ingenting mot vad jag kommer att uppleva i form av träningsvärk imorgon... :(
Att jag trots allt gick med på självplågeriet beror på att jag satt upp som mål att köra ett motionslopp på cykel om några veckor, Beer Ride, och lite obetänksamt har jag sagt att jag ska köra 39 miles-rundan (ca 63 km - ganska lagom egentligen, men jag är så otroligt otränad f.n...).

Nu tigger min mörbultade lekamen om vila och så får det bli. Håller en tumme för att jag mot alla odds ska lyckas ta mig ur sängen när klockan ringer 6:15. Nattinatt! :)

Feberbingo!

Jag njöt av några friska, normala dagar efter sjukstugetillvaron härom sistens.
Lite extra njöt jag i fredags efter en trevlig lunch då jag tittade in till Guess i Edinburg, en ny favvis med härlig blingvarning på många plagg... :) Det var så roligt där att jag inte hann med barnens höstgarderobsinköp (det egentliga syftet med att åka till Outleten) och fick åka dit igen dagen efter - så trist... (not! :D )

I måndags hade Elias sin favoritdag i veckan (ja, näst efter lördag då) - Mommy Monday! Då får han rå om mamma utan konkurrens från syrrorna som är i skolan och han är som en liten sol hela tiden och lyser lite extra när han får luncha pappa på stan också, riktigt mysigt.

Men säg den lycka som varar... Alba fick bingo idag, blev skruttig och fick feber igen; är vi trötta på feber i det här huset? - You bet! Men hon var mycket nöjd med att få vara hemma själv med mamma. (Sen hon blev frisk för 1,5 v sen har hon varje morgon haft någon typ av krämpa som inte godkänts som anledning att stanna hemma). Vi besökte doktorn som konstaterade lunginflammation... Nu har hon fått penicillin och vi hoppas på ett snabbt tillfrisknande. Ja, Alba själv också faktiskt, för jag gick till slut, efter en dags tjat, med på att måla hennes naglar i olika färger och sätta på små blommor. Så nu är hon väldigt ivrig över att få visa upp dem i skolan, haha.
Lillebror är inte lika ivrig över att få gå i preschool så han bad enträget sin storasyster att hosta eller åtminstone andas på honom i hopp om att han skulle få lunginflamation igen...
Ungar - är de redan skoltrötta eller är skolan så hemsk? Eller är det rentav jag som är så fantastisk? :) Dream on, nu ska jag sova!

Ooops! Nära-ögat-upplevelse...

Vi fick en varm och skön kväll igår igen och idag har vi haft ännu en rekordvarm dag. Igår kom dock en hel del regn, inte här men i Indianapolisområdet där jag befann mig, och regnet hade så när gjort att det inte blivit någon BBQ på kvällen...

Jag hade varit med vår ponny och fixat en reklamation så att den blev så fin den kan bli. På väg hemåt kom några riktiga störtskurar med mycket vatten på vägbanorna. Trafiken på rullade på och jag satt och lyssnade på radiostationen K-LOVE medan jag körde österut i innerfilen på Interstate 465. Jag hade inte några bilar direkt i närheten av mig på den trefiliga motorvägen men plötsligt ser jag i vänstra ögonvrån något stort och svart som kommer rusande emot sidan på bilen, ett par meter ifrån.
Jag hinner se att det är en stor sedan som fått vattenplaning och som skruvar sig emot mig med grillen mot min förarplats. Jag hinner också tänka att det ju vore värsta oflytet att få feta bucklor på bilen just nu, på väg hem från verkstan...
Det är bara med några centimeter tillgodo (jag var förvånad över att den inte touchade) som jag vrider ut bilen i vägrenen och därmed undgår att bli träffad. Allt går på en bråkdel av en sekund.

Medan jag kör vidare ser jag i backspegeln att bilen bakom mig, en stor, tung van, inte har samma flyt. Den ostyrbara bilen kör rakt in i vanens sida och trots att vanen är större blir smällen så kraftig att den lyfter från marken och kör på två hjul, nära att slå runt.
Det blir alldeles tomt bakom mig; alla som kört efter bromsade in rejält och bildade som en vägg längre bort, antagligen chockade över den skenande bilen som sopade över alla vägbanor.

Inom 5-10 sekunder efter att jag girade ringer min man. Vad hade hänt om han ringt 10-15 sek tidigare? Hade jag haft samma reaktionsförmåga om jag pratade i mobilen? Antagligen inte.
Jag sa att jag var så lättad över att jag undgick att buckla bilen. Han undrade om jag inte hade tänkt på hur det hade kunnat gå för mig?
Tanken hade inte ens funnits där förrän han frågade.
När jag tänker på hur den tunga vanen blev träffad och lutade nästan 45 grader, inser jag att min bil mycket väl kan ha fått inte bara några bucklor på sidan utan voltat runt och blivit totalkvaddad. (Det är en cab med mjukt tak så det hade inte varit mycket till skydd för föraren heller.) Då känner jag mig så extra tacksam över att allt gick bra för mig, en hårsmån ifrån en olycka som jag var.
Jag lider förstås med den som fick vattenplaning och den som fick ta smällen, men vanföraren gick iaf ur bilen och jag kan bara hoppas att inte den den andra föraren blev skadad.

Som en liten avslutning kan jag berätta att någon bilprovning inte existerar här så det är lite si och så med mönsterdjupen på däcken, mao borde det generellt vara lite riskablare att köra i regn här än i Sverige. Något att tänka lite extra på nästa gång det öser ner.

Nu avser jag att sova gott. God natt, eller god morgon till er i Sverige!

Nytt värmerekord

Idag hade vi 95F (ca 35C) vilket för den 21 september var en putsning med ett par grader av det tidigare rekordet från 1955 (93F/34C). Det kändes nästan som om det var en gigantisk varm fön som hettade på. Vi njöt av värmen och grillade tonfisk o lax till middag. Wunderbar... Vi hoppas på att kunna ha en BBQ även imorgon för några gäster, men det kanske blir åskskurar så vi får se.
Men skurar kan vi behöva, även om de helst får komma nattetid. Det har inte varit något regn av betydelse här sedan den 28 juli och nederbörden har varit 1,5 dm mindre än normalt (vilket verkligen märks då alla gräsmattor och åkrar utan konstbevattning är gulgrå och snustorra; mycket majs torkade bara ihop t.ex.).

Själv ligger jag lite back med sömnen så det är dags att fylla på det kontot nu.
Godnatt från Kalenderbitaren!

Ur led är tiden...

...åtminstone i vissa butiker som ligger flera månader före tidtabell.
I junihettan förvånades jag över att bl.a. Hobby Lobby hade höstdekorationer till försäljning; i julihettan höjde jag på ögonen när de började plocka upp julsaker så smått och i augustihettan stod jag plötsligt framför en vägg av gröna (plast)granar och hyllmetrar med julpynt i kubik, sida vid sida med Halloweenpyntet...
Det var dock ingen rusning till juldekorationerna så man undrar ju lite varför de måste vara så tidigt ute att inte ens den mest inbitne julfantasten kan ha hunnit få julfeeling i sommarvärmen?

Men i septemberhettan (ja faktiskt, vi har ca 30 grader på dagarna; något jag dock inte märkte av i förra veckans feberfrossa inomhus med AC, förutom när jag frös så mycket att jag satte mig ute i solen med huvan på den tjockfordrade munkjackan uppdragen, fast det kändes ändå kallt...) kapitulerade jag till sist inför den massiva väggen av fantasifulla julband; det var 50% rabatt och vore ju ganska dumt att inte passa på när utbudet är som störst, när man nu är lite svag för vackra band... :)

Som tur var köpte jag inte så mycket att jag blev utrustad med Hobby Lobbys jättekasse med julmotiv (vilken jag tidigare hade sett en annan kund stå och svänga med utanför affären) nu blev det en vanlig kasse istället.

Jingle Bells - nu minner nattklockan om att det lackar mot läggdags - Nattis!

Valstuga blev sjukstuga

"...hörs snart igen!" skrev jag så käckt senast, men det var innan jag däckade under i sjukstugan...
Innan vi blev sjuka så hade vi vallokal hemma; våra svenska grannar kom hit och vi bevittnade varandras valkuvert innan de åkte iväg med posten till Sverige. Man hade kunnat rösta på flera lokaler runtom i USA och många av dem hade dessutom förtryckta valsedlar, men det var smidigt att kunna poströsta och slippa resa. Det enda vi saknade lite var den högtidliga skärmen man brukar få gå in bakom därhemma, men det kompenserades av bekvämligheten att få rösta här hemma i köket.

Så var det ju Elias som fick lunginflammation men han blev snabbt kry av penicillinet (som jag fick lirka i honom morgon och kväll med hjälp av en dryck gjord av mjölk, glasschokladsås och så det oaptitliga penicillinet - varför måste det smaka så illa, även om det är hårdkamouflerat?)
När han var redo för skolan var det Alba som fick vara hemma en dag pga feber kvällen innan, men hon var jättepigg, visade det sig. Sen var det Gabis tur att krokna med hög feber i några dagar och jag själv hakade på med hög feber och halsont. Det var inte roligt att vara hemma med barn när man själv bara vill gå och vila. Mitt krassel höll i sig en vecka (idag är första dan jag känner att jag är ganska ok) och under den tiden däckade Alba i 40 grader och var hemma ons-fre den gångna veckan... och har i helgen betat av en väska med "Absent Work" plus den ordinarie veckoläxan - strongt jobbat!
Den enda som klarade sig från sjukdom den här gången var maken, vilket var tur för honom för han åkte Hope Ride igår och det hade han sett fram emot länge.

Nu ska jag lägga mig och jag hoppas att jag kan få vakna upp till en dag då alla känner att de mår bra och kan återgå till sina ordinarie måndagssysslor! Och är vi alla ok så skriver jag ett nytt inlägg om något helt annat. :)

Vår effektiva, amerikanska sjukvård!

Jag har varit hemma i tre dagar med en ynklig liten kille som har haft 39-40 graders feber sedan i tisdags kväll. Eftersom han fortfarande var febrig imorse åkte vi till läkaren efter att vi lämnat tjejerna på skolan.
Läkarstationen som vi är registrerade på har "Walk-in" fram till 9 på fm, dvs man behöver inte ha bokat en tid för att få träffa en läkare. Efter drygt fem minuters väntan fick vi komma in och de tog diverse prover på honom. Eftersom de inte hittade något fick han en remiss till sjukhuset för att röntga lungorna. Väl där fick vi snabbt komma in för registrering och efter några minuters väntetid i det välfyllda väntrummet fick vi träffa röntgenläkaren. Resultatet fick vi efter ytterligare en kvarts väntan då vi blev uppringda av vår läkare på läkarstationen och hon talade om att man sett att Elias har lunginflammation på höger lunga. Därefter ringde hon in ett recept till vårt apotek och vi kunde hämta penicillinet i apotekets Drive-thru. (Fantastiskt bra inrättning att kunna hämta medicin från bilen, speciellt när man har ett eller flera sjuka barn med sig!).

Allt som allt tog det ca 2,5h att besöka läkarstationen, sjukhuset och till sist apoteket.
Så otroligt smidigt och skönt, speciellt när man har ett sjukt barn som inte har samma tålamod att vänta som en vuxen. Jag är så tacksam över att det gick så bra samt att vi fick veta vad det var för fel på E.
Nu hoppas vi förstås att han snabbt kryar på sig; medicinen har redan gjort att han har blivit piggare och inte verkade febrig ikväll. Sen återstår det förstås att se om medicinen är lika effektiv som sjukvården och om det isf blir läge för honom att gå på efterlängtat kalas på Chuck E Cheese's imorgon (plus kräftskiva på kvällen...) eller om han får ligga lågt ett tag till...

Nu ska jag inta horisontalläget - Gonatt och hörs snart igen!

"Doggy Bag"

Idag avnjöt jag en lunch hemma, favoriten Southwestern Quesadillas från Chili's. Det var inte hämtmat utan rester från gårdagens besök på restaurangen.
Om man inte orkar äta upp jätteportionerna som ofta serveras på restaurangerna här så blir man vanligtvis tillfrågad om man vill ha en "box", dvs ta med sig resterna hem. Om det är mat som blir bra att värma upp igen så tackar jag ibland ja om jag ändå tänkt luncha hemma själv dagen därpå.

I Sverige skulle man ju inte drömma om att be om att få ta med sig resterna hem, men egentligen är det konstigt att det är så; Sverige är före USA i miljötänk, återvinning etc medan man i konsumtionslandet USA generellt är ganska slösaktiga och bekymmerslösa när det gäller miljön. Borde det inte vara självklart att ha möjlighet att ta vara på restaurangmaten i Sverige också? Stod det inte på mjölkförpackningarna i somras att 1/4 av all mat slängs (alltså inte bara restaurangmat utan totalt, om jag minns rätt)?
Fast vid närmare eftertanke så är väl just restaurangportionerna i Sverige oftast så blygsamma att de lätt slinker ned vid själva besöket... Men ändå, möjligheten borde kanske vara självklar vid behov.

Funderingar i kvällsmörkret i varma Columbus men nu ska jag boxa morgondagens luncher till kidsen, dock ej rester... Ajöken!

Oanvända stövlar (än så länge!)

Nu stundar första ordinarie skolveckan och vardagsrutinerna ska förhoppningsvis börja sätta sig. Imorgon är det tjejerna som ska gå i skolan medan Elias har sin lediga dag. Det ska bli lite mysigt att bara ha honom att fokusera på och vi ska bl.a. äta lunch ute med en god vän innan det är dags att åka till skolan.

Ikväll grillade vi hemma och åt ute på altanen; vad sägs om 34 grader dagtid och 24 kvällstid? Vi njuter allt vad vi kan för det sägs att det brukar ta slut abrupt. Än så länge ser dock 10-dagarsprognosen lovande ut, men man vet aldrig med vädret i Indiana. ("Don't like the weather in Indiana? Just wait ten minutes!")
Jag har iaf tagit det säkra före det osäkra och inhandlat ett par gummistövlar hos Kungen (Rural King). Om inte annat så kommer de nog garanterat till pass när man flyttat hem till Sverige igen...

Nu är morgondagens lunchboxar förberedda och Hemmafrun är redo att släcka ner.
Ha en bra dag! :)

Back in (Homemaking) Business!!

Very Long Time No See!!! Bloggen har haft semester och Hemmafrun med den...
Vi blev fast i Sverige några dagar längre än beräknat pga visumförsening och fick boka om, men för en dryg vecka sen damp vi ned i vårt kära hem i Columbus, IN. Vistelsen i Sverige var trevlig med skönt väder (en riktig regndag, annars 20+25 sköna grader) och väldigt intensiv. Förutom tre (!) besök på US Embassy hann vi med att träffa familj och vänner, men alltför få, tiden var för kort. Plus några utflykter och fix på tomten samt planera ombyggnad i huset inför återflytten nästa sommar.

Här har det varit varmt sen vi kom hem och vi har njutit av poolen, särskilt nu ikväll (24gr) då jag o maken tog ett sällsynt dopp efter att barnen lagt sig, i mån- och fackelsken... så mysigt och avkopplande! Det kommer man att sakna när man flyttat till Sverige igen, antar jag, men där finns förstås annat härligt som vi inte har här.

Skolan har börjat så smått också; det är fortfarande introduktion med halvdagar men på onsdag drar det igång för fullt. Alba har börjat First Grade (ettan) medan Elias går kvar i Preschool, liksom Gabi, och de verkar alla ha funnit sig väl tillrätta.

Nu ska jag strax ge skönhetssömnen en chans, det behövs...
Konversation ikväll, framför spegeln i barnens badrum medan jag borstade A:s tänder:
Jag: "Usch, vad jag ser trött ut..."
A: "Jag tycker att du ser död ut!"
E (nyfiket förvånat, sittandes på toaletten): "Är du verkligen död, Mamma?"

Good Night from Indiana! :)

Hälsning från New York!

Här kommer en snabbhälsning från ett mycket varmt och fuktigt (fast inte så fuktigt som i Indiana) Manhattan!
De har haft extremt varmt i flera veckor och nu när vi är här ca 35. Igår em drog dock ett kraftigt regnoväder in som svalkade och dyngvåta hade vi lyckan att få tag i en tillräckligt stor taxi vid Central Parks södra del som tog oss tillbaka till torra ombyten på hotellet.

Vi är så nöjda med vistelsen så här långt; hotellet är toppen och ligger med perfekta omgivningar, fr.a. när man reser med barn, och vi har haft flera oväntade och spännande upplevelser. Vi har också "sluppit" turistfällorna, även om vi hade tänkt oss att åka till Frihetsgudinnan eller till Ellis Island, men köerna var så groteskt långa att det inte fanns på kartan att ställa sig där i hettan med småbarn. Så istället blev vi bl.a. bekanta med en svensk familj bosatt här, vilket var intressant att höra hur de upplever USA.
Igår, efter att vi döpt vår minsting (hanns aldrig med innan vi flyttade hit när hon var nyfödd) i Svenska Kyrkan här, gjorde vi en annan intressant bekantskap med uteliggaren Ben i Central Park. Han tyckte om att läsa Dostojevskij bl.a. och hade publicerat ett eget alster på Internet. När det började ösregna grävde han i sitt lilla bagage och bland flera gamla plastkassar tog han upp ett nytt, fint regnskydd som han gav till oss, vilket särskilt Alba var tacksam för; själv tog han en väl använd plastsäck. Ett fint hjärta under ett skabbigt yttre.

Nu ska vi hasta vidare, jag hoppas att kunna återkomma med bilder när jag orkat plöja igenom dem...
Ha det gott! :)

På g igen

En snabb uppdatering i natten...
Jag har verkligen inte hunnit blogga nåt, inte hunnit hålla på med bilder etc utan det har bara varit en massa aktiviteter med barnen på dagar och kvällar samt en massa måsten sent på kvällen/natten typ skriva omständiga reklamationsbrev eller skriva klart barnens visumansökningar (varför sparar jag allt trist in i det sista?) och svara på frågor om de tänkt ägna sig åt eller sponsra terrorverksamhet, idka pengatvätt eller om de någonsin varit drogberoende... Jag kan förstå att de amerikanska myndigheterna vill försäkra sig om att de inte släpper in fel "element" men vem skulle svara yes på frågorna om man har något olagligt i görningen eller har ett dunkelt förflutet?
Känns mest som slöseri med tiden för min del. När de ändå gjorde om onlineansökningssystemet kunde de väl ha tänkt på att bygga in en spärr som automatiskt sållar bort alla dessa frågor vid ansökningar för småbarn så att föräldrarna kunde spara lite dyrbar tid?

Well, well, nu ser vi fram emot nästa resa istället och första anhalt blir New York där vi stannar några dar. Jag hoppas att maken ska få uppleva ett sommarvarmt och trevligt NYC; hittills har det varit ett par råkalla vinterbesök och han har inte varit särskilt imponerad av The Big Apple så här långt. Men nu hoppas jag att han ändrar åsikt, annars har jag nog fått dit honom för sista gången...

Hörs av igen, antingen härifrån Rostbältet (hur kan det förresten vara så otroligt fuktigt här?? Och så mycket oväder? Igår var det faktiskt en tornado "touch-down" ca tio minuter söder om oss och några "funnel clouds", dvs roterande trattformade moln, observerades i vårt County, men vi hörde bara tornadosirenen och skyndade oss hem) eller från östkusten om vi har tillgång till Internet på hotellet, men det brukar ju finnas.
Adios Amigos!

Tillbaka i Rostbältet!

I natt kom vi tillbaka från en härlig semester i den härliga staden Los Gatos med omnejd. Det blev späckade dagar och vi avslutade med en natt i San Francisco innan vi flög hem.
Det som slog oss direkt när vi kom till Cincinnatis flygplats var värmen och fukten; ca 27 grader och en luftfuktighet på 90%.
En annan sak som vi noterade som lite "annorlunda" från den senaste vistelsen utanför Mellanvästern var att det är så mycket Pick-ups och Mini-vans här i jämförelse med California, där mindre och sportigare bilar dominerar (dessutom rostar de inte som här i "The Rust Belt", som vårt geografiska läge tydligen kallas...). I Los Gatos t.ex. var det bilshow varje dag om man kollade in medtrafikanterna; Corvette, Rolls-Royce, Lamborghini och Ferrari är ingen ovanlig syn och nedcabbade BMW, Mercedes och Mustanger vardagsmat...
Det är otroligt tydligt hur mycket mer pengar det finns generellt i Silicon Valley där minsta hus på en vanlig gata på en attraktiv ort kostar åtminstone 1 milj USD. Sen finns förstås egendomar till rena fantasipriser och allt däremellan.
Hemmafrun kunde även notera att maten också är dyrare, men är marken dyr och lönerna generellt högre än här så är det ju inte så konstigt om varupriserna också är högre.

Borta bra men hemma bäst, heter det ju, och barnen som stortrivdes hos släktingarna var ändå väldigt nöjda med att komma hem till sina rum och leksaker. Poolen längtade de också till och den skulle behövas i hettan nu, men tyvärr tappade den stinget lite när vi var borta...
Bilder dröjer lite till för nu ska jag kolla till just poolen innan jag låter John Blund komma på besök.
Have a nice day!

"Soliga Kalifornien"

I lördags packade vi väskorna och drog iväg till San Francisco för att hälsa på några familjemedlemmar som bor här, strax söder om SF.

Det var så skönt att komma hit där det är lite mer svalkande värme än i Indiana. Dessutom är vädret jämnt och "Sunny California" är ingen klyscha just här iaf, eftersom det inte förväntas regn förrän i november. Det är egentligen hett men tjock dimma ("fog"), från Stilla havet drar ofta in över land och hamnar på bergen västerut, vilket ger en behaglig svalka här i Los Gatos. När vi var i kuststaden Santa Cruz igår var dimman dock inte så skön eftersom det var rått och bara ca 15 grader. Men det går ju bra att klä på sig mer om man vet om det, så det blev trevligt iaf.

Vi har även hunnit med bl.a. en dag i spännande Monterey och imorgon torsdag bär det antagligen av till SF. "Imorgon" skriver jag, fastän klockan precis passerat midnatt och klockan i Sverige är nio på torsdagsförmiddagen.
Hur som helst ska jag gå och lägga mig nu och bilder kommer senare eftersom jag inte hittar min kamerakabel just nu...
Over and out from Dark California :)

Blixtar i massor

Igår kväll och i natt hade vi åskoväder igen, men även om det var rejält så var det inte lika kraftigt som natten mellan fredag och lördag för en dryg vecka sedan.
Jag vaknade flera gånger av att det blev alldeles vitt för ögonen, trots att jag blundade, och inom en sekund så brakade det till så att hela huset skakade. En av de nära blixtarna träffade ett hus några hundra meter bort i ett område där husen ligger ganska tätt. Som tur var blev ingen skadad men man kan ju tänka sig att det var en traumatisk händelse både för den drabbade familjen och deras grannar.

På lördagsmorgonen när min klocka ringde i ottan åskade det fortfarande och regnet öste ner. Det kändes ju inget vidare eftersom jag skulle cykla Girlfriend Ride tillsammans med ett gäng grannar och väderprognosen såg fortsatt dyster ut. Jag tog Gary (MTB:n) och åkte knölade ner en regnjacka i bakfickan, men det gjorde jag i onödan för väl på plats så blev det kalasväder, soligt och klarblå himmel!
Det blev en väldigt trevlig cykeltur, även om det inte gick blixtsnabbt, och arrangemanget var mycket bra organiserat med underhållning och generösa mat- och dryckbord på flera ställen längs rutten.

Nu ska jag och barnen åka och kolla på en helt annan blixt, nämligen en bil... Jag önskar mig själv lycka till att åka med tre barn; har inte glömt den extremt jobbiga bilaffären när vi köpte Saaban och A o E var mer vilda än tama och vi tog första bästa bil (som tur var visade den sig vara bra...). Men det är ju nästan två år sen nu och de har blivit lugnare, fast nu har vi ju en till som röjer runt... *Gulp!*

Midsommar? Redan?!

Sitter uppe sent och betalar räkningar i Sverige och blev lite förvånad när det inte gick att betala imorgon fredag utan först på måndag, men så kom jag på att det ju är midsommarafton!

Här firas det förstås inte, om man inte är svensk. Vi har blivit inbjudna till två olika midsommarfester på lördag och har valt att fira tillsammans med våra goda svenskvänner här i stan, det ska bli roligt. Jag har tyckt att det har varit så långt till midsommar men det är bara att inse att det är dags nu... Dagarna fortsätter att flyga på och idag har jag och barnen hunnit med öronläkarbesök, simskola och sedan skojig lunch på Chuck E. Cheese's. Jag hann med att åka en sväng till Edinburgh efter middagen också för en liten avskedsshopping (shoppingvännen L flyttar hem till Sverige nu, usch vad trist!!) i den varma kvällen där eldsflugorna flyger omkring i mörkret och blinkar som små stjärnbloss, så vackert...

Nu är jag trött. Räkningarna är betalda, bloggen skriven och det finns ingen anledning för mig att sitta uppe längre och göra om samma sak som föregående natt då jag satt uppe sent och surfade bilar... Jag tycker att det är så roligt att sitta och drömma lite om RAM 1500 Laramie, F-150 Lariat och allt vad de heter, men nu ska jag nog ta och drömma "på riktigt" - Nattis från eder Homemaker in da Indiana!

Shoppare med fullt upp!

Sommarlov och full rulle hela dagarna (och mestadels även på kvällarna också...)!
Det är något på g hela tiden; vi gör utflykter till andra orter i närheten, poolar och pysslar (jag scrappar på Mastodontprojektet...) och denna vecka går barnen på simskola. Om vädret är ok när T kommer hem från jobbet bokar jag gärna in en dejt med Madde (min racer alltså).
Mellan varven försöker jag även hinna med att handla och kolla lite i affärer, vilket jag brukar finna nöje i emellanåt under terminerna, men nu med den skillnaden att jag har tre små följeslagare som hjälper till...
Vilken tur att vi bor i shoppingens förlovade land där de tar oss shoppers på allvar, tom trafikskyltar har de - me like! :)

Oväderspaus

Ikväll är det fjärde kvällen i rad som vi har oväder på ingång och det har åskat ordentligt.
Nu har det blivit svart på himlen igen, åskovädervarningen har skickats ut och jag passar på att snabbt meddela mig... Har inte möjlighet att blogga på dagarna pga fullt upp och nu på kvällarna har jag pga åska fått plugga ur datorn vars kassa batteri dykt på några minuter.

Anledningen till det ostabila vädret är att vi har fått in massor av heta och fuktiga tropiska vindar söderifrån. Det har varit ca 33 idag men fukten gör att det kan jämföras med ca 40 grader, mao ganska olustigt att vara ute. Det gick även ut en varning idag om att man skulle stanna inne:

"IF POSSIBLE... STAY IN AN AIR CONDITIONED BUILDING. IF YOU MUST BE OUTDOORS THIS AFTERNOON... BE SURE TO TAKE FREQUENT BREAKS IN THE SHADE. REMEMBER TO DRINK PLENTY OF WATER AND AVOID OVEREXERTING YOURSELF."

Nu måste jag sluta, ovädret har nu börjat komma över oss, ville bara ge ett livstecken så länge...

Frustrerande visumansökan i nattmörkret...

Vi har precis lagt ner jobbet med att fylla i visumansökan online där det krånglade så att en del av jobbet fick göras om och om igen...
Våra visa går ut i sommar och om vi vill åka till Sverige måste vi förnya dem i Stockholm, annars kommer vi inte in i USA igen. Dessvärre är det en hel vetenskap att sätta sig in i allt och även om vi gjorde ansökan för första gången för två år sen så är en hel del omgjort sen sist. Till det bättre, sägs det, vi får väl se i slutänden om vi någonsin blir klara... Fast vi förväntar oss att få en del hjälp med några uppsatser som ska skrivas så det ska väl gå vägen till slut.
Men innan vi har gjort onlineansökan klar kan vi inte boka ambassadtid och iom det kan vi inte heller boka våra biljetter hem mer än preliminärt, så det blir till att ligga i om vi ska ha en sportslig att komma hem innan höstkylan slår till...

Klockan är snart ett och mörkret och tystnaden råder. Ett åskoväder är eventuellt på ingång så det lyser kanske upp natthimlen här vad det lider. Tills dess får mina nyinköpta kitschiga lampor lysa upp tillvaron en stund...
Jag stötte på dem i en butik här och tyckte att de var oemotståndliga! Den stora är min favvis och den rosa föll förstås A för, men jag förstår henne för den är cool och välgjord. :)

Nu ska jag dock släcka ner här, måste hinna ladda batterierna lite också för den förväntat intensiva morgondagen då jag mellan varven ska försöka hinna svara på alla miljoner visumfrågor fem gånger, en gång för varje familjemedlem...
Önskar att vi hade haft grönt kort istället, det hade underlättat tillvaron! Men jag får nu istället nöja mig med att gå och lägga mig och drömma om att jag har ett...
Godnatt alla goa bloggläsare! :)

Spruckna ambitioner...

När jag började blogga hade jag ambitionen att skriva ett inlägg om dagen för jag har så mycket idéer om saker att skriva om. Men verkligheten hann ifatt mig och jag har sedan länge insett att det inte är realistiskt när man fr.a. har småbarn som styr mycket av skeendena.

Sedan senaste inlägget har vi bl.a. haft skolavslutningsaktiviteter, varit på familjeutflykt till Madison och haft ett par trevliga dagar i Eagle's Nest tillsammans med en annan familj. Vi har även hunnit med Memorial Day-firande, satt upp poolen och sett till att den gått igång och fixat i trädgården.
Samt haft Superflingan på Recall Service i Greenwood under en knapp vecka. Jag och barnen åkte i den komfortabla, välutrustade och sprillans nya Låne-Routanen för att hämta Flingan igår. De hade tvättat vår bil skinande vit, den trasiga sidobackspegeln var utbytt och den såg så fin ut. Tills jag öppnade dörrarna... Kontrasten mot den nya bilen blev för stor, så när vi kom tillbaka hem sattes bilstorstädning högst upp på priolistan! Vilket tog några timmar, men fin blev den.
Och nu senast, ikväll, var jag på ett Pampered Chef Party som var både roligt och gott.

Med andra ord så har jag haft lite för mycket att ge uppmärksamhet på sistone, så datorn, och bloggen, har blivit något åsidosatta. Men nu är det sommarlov och tempot ska väl bli lite lugnare med färre aktiviteter så förhoppningsvis ska det bli tätare inlägg framöver.
Men nu är det kudden som kallar, så ni, mina kära bloggläsare (om jag har några kvar) får vänta lite till på att jag tömmer kameran och visar några bilder från min senaste hektiska vecka.
Over and Out!

Luftkonditionering

Vi har ganska så varmt här nu, 31 grader på dagarna och 23 framåt midnatt.
Vintern här är en ganska trist historia så nu njuter vi. Jag älskar känslan av att bli inbäddad av värmen, utomhus. Igår kväll blev vi ofrivilligt inbäddade av värmen inomhus också...

I många amerikanska hus här har man en Air Condition-anläggning. Ytterväggarna är så tunna att det på sommaren snabbt blir väldigt varmt inne om man inte har AC:n på. I vårt hus har vi luftkonditionering men igår kom det bara små svaga pustar av sval luft fastän maskinen utomhus jobbade för högtryck. I källaren upptäckte jag att det kom vatten från den kombinerade kyl- och värmepannan så vi gissade att det var något filter som blivit igensatt.
Idag kom vår handyman men hittade inte felet och svarade på min fråga att det inte finns något mer filter på pannan. Sen kom en AC-installatör, tog bort all is som bildats och lyfte sedan upp ett annat filter som satt diskret placerat på bortre sidan på pannan så att man inte såg det. Det var knappt man såg att det var ett filter bakom den gråsvarta mattan som satt där.
"Har ni aldrig bytt det?!" Nä, för ingen talade om att det fanns ett andra filter...

Superäckligt! Lite ironiskt sådär att jag har varit jättenoga med att köpa det allra bästa anti-allergenfiltret (som ska ta kvalster, bakterier mm) till det filter vi kände till, och så har vi haft jordens äckligaste filter till övervåningens AC...

Men nu är det slut med det och AC-anläggningen blev så glad över att bli av med det igenkloggade filtret att det nu överöser oss med skön, sval luft som inbjuder till en skön sömn! Godnatt!

Lösa tänder

I tisdags morse, när det planerade shoppingpasset skulle äga rum, vaknade jag av att A kräktes på mig i sängen...
Hon tappade sin första tand för en månad sedan när hon borstade tänderna och var överlycklig då. Men nu är en till lös och då känns det inte lika bra tydligen, trots att tandfén var generös. Hon åt i princip ingenting i måndags och berättade sen att hon var rädd för att tanden skulle trilla ur och att hon därefter skulle tappa alla andra också så att hon skulle bli som en baby igen. Och äter man inget så mår man ju illa till slut, särskilt om man bälgar i sig vatten istället. Så hon fick vara hemma i tisdags och äta istället.
Mao så har jag lite shoppingrelaterat att hämta upp imorgon; bäst att gå o lägga sig med andra ord! :) Over and Out!

Diskad iPod

Vår 2-åring kan nästan allting själv, såklart. Vi får snart inte göra någonting åt henne, hon tar t.ex. på sig blöjan själv (och då är det inte en byxblöja utan en med snibbar som hon krånglar på...) och hon klättrar upp i bilstolen på egen hand.

Det kan ju delvis vara skönt som förälder att bli lite avlastad emellanåt men det är inte alltid man uppskattar initiativen. Som när jag hade lagt makens iPod på diskbänken medan jag lagade mat med E (och försökte hinna läsa klart nåt på iPoden mellan varven) för att efter en liten stund bli upplyst av sonen: "Kolla Mamma, Lillis diskar pappas iPod! Får hon det?" Eeeh, skulle inte tro det...
T kunde bara konstatera att den var så väldiskad att många funktioner hade sköljts ur. Men idag är ordningen återställd och friden råder åter efter att den nya iPoden hittat hem och snällt utför allt den blir tillfrågad om.

Nu är det min tur att ladda batterierna inför morgondagen då jag och en hemmafrukollega ska köra ett heldagspass i shopping! Nattinatt!

Mastodontprojektet

Jag tycker aldrig att jag hinner med allt jag vill och har ständigt dåligt samvete för det, även fast dygnet ju bara har 24 timmar och endast en bråkdel är till eget förfogande. Då är det mycket som vill hinnas med...
En sak som jag velat göra länge är att sortera foton, sätta in dem i ramar och göra fotoalbum/scrapbooking och jag har i princip allt material som behövs förutom foton som ska väljas ut, ev. redigeras och printas. Det jag inte har gjort hittills är att prioritera detta och nu lär det få vänta ett tag till. Jag har nämligen "råkat" få ett mastodontprojekt på halsen: en låda full med hundratals, mestadels gamla och tillklippta, foton från barnens preschool plus ett scrapbookalbum med extrablad. Det är en del av ett 25-årsjubileum att sammanställa detta material. Väldigt roligt egentligen men idag avsatte jag fyra, fem timmar till projektet och lyckades bara pillra ihop två blad efter allt pusslande med att få ihop temabilderna på just de sidorna, så det lär ta tid...

Men, men, jag blir iaf av med ett av de dåliga samvetena, nämligen att jag nu har möjlighet att bidra med min tid till skolan (man förväntas lägga ner 20 timmar per elev, i vårt fall 60 alltså, men med Lillis hemma heltid tidigare blev det inte så mycket gjort) och dessutom har jag rätt skoj under tiden.
Återstår att se om jag får upp ångan så pass att jag tar itu med de egna albumen när jag väl är klar med nuvarande mastodontprojekt...
Nu ska jag sova och förhoppningsvis inte drömma alltför mycket om barn i skolan och på utflykt, Halloweenkalas, jultomtebesök, klistermärken och saxklippklippklipp utan ände...
Nattinatt från ett regngrått Columbus!

Oväder och naturkatastrofer

Vi har haft ett väldigt ostadigt väder på sistone med en del kraftiga åskoväder och starka vindar. Imorse t.ex. var det åska och det var en front där man uppmätt 16474 blixtnedslag under en timma (inte bara här utom inom hela ovädersområdet alltså). När man varnar för hagel så har man numer satt gränsen till en quarters storlek (ca 2,5 cm), innan var det en penny, sen går skalan uppåt till en baseballs storlek.

Härom veckan såg vi en "dust devil" som virvlade runt utanför vårt hus och en granne som lagt gräs fick se sin halm (som används vid sådd) flyga upp i luften och strös omkring i området, det såg ganska stökigt ut efteråt.

Vår lilla fågel (som antagligen är en s.k. bebisknarkare eftersom hon redan fostrat en kull som flyttat från boet men nu ligger och ruvar igen) har valt en väldigt trygg plats för sitt bo under taket på vår furstukvist dit inget regn och rusk når. En annan fågel som byggt bo i en en i vår trädgård, fick igår se sitt bo vält av vindarna och en skrämd liten fågelunge satt kvar inne i trädet.
Men vi har ändå haft det jämförelsevis lugnt; i måndags var det flera tornados som slog ner österut i delstaten Oklahoma och flera människor dog, inga hus eller träd går att känna igen i det drabbade området.
Förra helgen var det kraftiga översvämningar i bl.a. Nashville, TN och Obama utnämnde området till Major Disaster Area. 22 personer dog i Tennessee.

Även om det inte kommer att bli fråga om någon katastrof i morgon bitti så kommer jag nog ändå att få det ganska kämpigt med att få E intresserad av att vakna eftersom han fortfarande är piggelin...
E, vid mitt nattningsförsök för tre timmar sen: Mamma, jag är pigg, jag har sovit på Spleeendiiid! Jag: Jippiii...
God natt!

Översvämningar i Nashville, Opryland Hotel. Kanske bloggläsare Inger varit där? (Bilden kommer från gruppen Nashville Flood Prayer Chain på Facebook)

Indianas primärval

I tisdags var det primärval i Indiana och inför valet har kandidatskyltarna stått som spön i backen, bokstavligt talat.
De röstberättigade medborgarna fick ett ark att fylla i med vilka personer de ville rösta på till div. poster inom sitt County (en administrativ enhet ung. kommun el. län inom en delstat) såsom County Clerk, County Assessor, County Prosecutor m.fl. ämbeten.

Man röstade även fram kandidater till Senaten. Denna gången framkom kritik på att det var svårt att avgöra om det var en republikan eller demokrat som stod bakom namnen på valskyltar mm. En som dock var väldigt tydlig med var han står är Richard Behney som kandiderade till Senaten som Boldly Conservative! Men budskapet gillades bara av 4% av väljarna så han går inte vidare.

En som däremot lyckades i denna valomgång var John Layton som blev demokraternas sheriffval i Marion County (Indianapolis) men så hade han också en slagkraftig reklamfilm som visades dagligen på de lokala nyheterna.
Visst har de en härlig stil här, lite som Vilda Västern! :)

Bilden på John Layton samt filmen kommer från http://www.laytonforsheriff.com/
Valresultaten hittas på Fox59 för den intresserade.

Pricken på PromptMed

Igår morse när jag vaknade och trött tittade på min spegelbild i badrummet så var det en inverterad prickig korv som stirrade tillbaka! Alltså, jag var helt rödprickig! Ingen feber eller så men på kvällen när T kom från jobbet åkte jag till PromptMed, denna fantastiska service som jag först nyligen upptäckt efter tips från en väninna (- Tack L!). Det är en läkarstation med generösa öppettider och drop-in; perfekt när man har barn och hämtningar mm att tråckla ihop tider med.

Jag, som hittills aldrig lidit av någon allergi, fick diagnosen drug rash (medicinutslag, dvs allergi), iaf mot just den sort som jag ätit i över en vecka och nästan var klar med. Men jag har hört att penicillin de har här är "starkare" än de hemma i Sverige och det är tydligen ganska vanligt med allergiska reaktioner.
Dock lider jag av sprutskräck, men inser att det inte alltid går att undvika sticken så jag gick med på att få en steroidinjektion. Den gjorde inte ont, först... sen efteråt gjorde det apont och jag höll på att svimma plus att jag knappt kunde gå på ena benet dit steroiderna spridit sig...
Jag fick med mig ett recept så att jag skulle kunna fortsätta behandlingen hemma, men till min lättnad så är den i tablettform.

"Vill man bli fin får man lida pin" heter det ju men det fina väntar jag på fortfarande och kan rapportera om att jag har ännu mer prickar överallt nu, fast i ansiktet är jag tack o lov bara röd. Men pinan fortsätter för nu ikväll kliar det otäckt, ungefär som när man bränt sig i solen och på kvällen är varm och det skaver o klåar... Buuuh från Pricken...

Tid för Recreation

Jag tror inte att jag har sett en enda "vanlig" RV (Recreational Vehicle) ute på vägarna. Nej, här är det husbussar som gäller och så fort det blev vår började de rulla och nästan alltid med en bil på släp.

I vår familj nöjer vi oss med vår minivan när vi funderar på semesterplaner och när det blir för långt så får vi ta flyget.
(Lyx-)problemet är att det finns så otroligt mycket intressant att se och göra här så det är svårt att välja; begränsningarna sätts främst av barnen och plånboken. Det finns många roliga aktiviteter här i stan, större städer ca en timma bort (Indianapolis eller Louisville bl.a.) och andra stora metropoler på ca fyra timmars bilavstånd (Chicago i norr, Nashville i söder och Saint Louis västerut). Och så allt däremellan på mindre orter och landsbygd. Mao så är det mycket som Superflingan kan ta oss till och även längre med övernattning förstås.
Låter det inte lockande? Adresserat till våra vänner i Sverige - passa på att hälsa på oss och upplev en bit av det fantastiska landet USA medan vi bor kvar här - Välkomna!! :)

En "RV-buss" med bil på släp blir omkörd av en annan dito.
Bilden överst är lånad från RealAdventures.com.

Spring Program på Valborg

Om jag inte blivit påmind om att det var Valborg imorgon hade jag aldrig kommit ihåg det för här finns ju inte den traditionen. Vi fick istället fira lite med att på kvällen kolla in skolans årliga stora Spring Program där alla elever från 2-åringarna i Preschool till de som ska examineras ut från Elementarys 6th grade uppträdde. Klassen för 2-4-åringarna var först ut och sjöng. Ja, några iaf, vår minsting t.ex. nöjde sig med att suga på nappen. Alla barnen var förvånansvärt disciplinerade och stod fint kvar på sina röda små plattor.

3-7-åringarna i A&E:s klass gjorde ett framträdande som byggde på en indianberättelse där alla barn var djur resp en "Creator". A var en kanin och E en skunk. (När jag först hörde att han skulle spela skunk trodde jag nästan att han fått den rollen eftersom det ibland händer en "olycka" p[ skolan men jag blev lättad när jag insåg att alla de yngsta pojkarna var skunkar... vad nu det beror på...)

När storasyskonen var klara med sin show var Lillis så pass otålig att vi var tvungna att avlägsna oss men vi hann glutta lite på klassens "graduates", dvs Kindergartnerbarn som till hösten går vidare till 1st grade. Alba var så ledsen eftersom hennes bästa vänner försvinner från klassen. Själv är hon född strax efter gränsen (1 aug) de sätter för att man ska få gå vidare och en av hennes bästisar är född i juli. Det tyckte även jag kändes lite sorgligt men samtidigt är det ju skönt för henne att få ett år till i lite lugnare tempo, hon är ju trots allt bara 5,5...

I natt var vi vakna (eller egentligen bara jag, resten sov som stockar) då ett kraftigt åskoväder drog förbi. Det varnas för mer plus översvämningar idag och inatt. Jag ska iväg på poolparty hemma hos en av svenskfamiljerna nu på em men poolen är som tur är inomhus...
Det är avtackningsdags för tre av svenskorna som lämnar oss nu i maj/juni. Efteråt ska vi gå på fin restaurang i stan, det ska bli trevligt men också lite sorgligt.
Förra helgen var killarna ute och roade sig i Indy, men att komma dit om man inte kör själv är svårt då det inte går att åka kollektivt och taxi finns inte heller så då återstod bara limoalternativet. Men ska det va så ska det och avtackning är det ju inte varje dag.
Vi tjejer stannar dock i stan och nöjer oss med att åka Mom's Taxi (minivan) istället... :)
Bye for now!

Looong time...

Hur fort går inte tiden när man har roligt?! Och även när man inte har det... Jag tycker ju inte att det var så mycket som ett par veckor sen jag skrev sist, men eftersom vi dels har haft fullt upp, dels har varit sjuka med tre läkarbesök och ständigt avbrutna sömnnätter, så har jag knappt haft tid eller ork att ens slå på datorn... Men, men, nu börjar det ljusna så det är dags för en liten uppdatering...

Förra helgen, precis innan krassligheterna började, firade vi vår nyblivna 4-åring! Det han önskade sig allra, allra mest i födelsedagspresent var ett kalas på Chuck E. Cheese's... Jag har skrivit om det stället tidigare; det är ett ställe som barnen älskar mer än föräldrarna och som specialiserat sig på barnkalas med pizza, tårta, besök av Chuck E. Cheese (som bl.a. showar och delar ut medalj och krona till födelsedagsbarnet, vilket kan vara lite läskigt, även om man varit heltaggad i ett par veckor...) plus, det allra bästa: massor av buskul maskiner o apparater à la nöjespark inomhus i småttig skala.

Som vuxen besökare känns stället lätt hysteriskt men barnen går omkring med fokuserad blick och njuter med pollettmuggen hårt i handen. Har de tur och lyckas samla ihop en tjock bunt med biljetter (som man får som belöning i vissa maskiner) kan de växlas in till kvitton som därefter byts mot en tatuering eller klubba eller nåt annat smått. För de finare priserna måste man ha typ flera tusen biljetter - min mardröm eftersom barnen noggrant drar isär biljetterna så att föräldern måste mata in dem en och en, istället för som en lång remsa, innan man får sitt kvitto... För, ja, det måste övervakas, annars trycker de på kvittoknappen efter varje inmatad biljett, för det är ju så roligt när det kommer ut ännu mer papperslappar...

Hur som helst så var det en trött men lycklig liten kille som lämnade Chuck E. den dagen och som dessutom tagit reda på att man visst kan åka dit och äta och leka även utan kalas. Och även om man inte gillar pizza sådär särskilt mycket, kan man offra sig om man får ha lite skoj till efterrätt!
Födelsedagsbarnets föräldrar var också nöjda över att sonen och hans gäster haft roligt, men var kanske allra mest nöjda över att slippa städa efter kalaseriet!

Sisådärja, nu fick jag ju ihop ett inlägg till slut, det tog bara dryga två dygn att skriva... Himmel...

En levande karikatyr?

När jag var ute och körde med Superflingan gled en SUV upp bredvid med nedhissade rutor. Ur ena bakrutan kikade en liten knähund och vid ratten satt en kvinna obekymrat med enorma solglasögon och håret fullt av färgglada papiljotter!
Det kändes så härligt att se hennes avslappnat eleganta stil och jag är övertygad om att jag skådat en tvättäkta amerikansk hemmafru i karikatyrtappning... :)

Endless service!

USA är ett riktigt konsumtionsland och det kan man ju tycka vad man vill om.
En positiv sak, ur min synvinkel, är att det finns så mycket att välja på, även på nätet. Det är väldigt skönt när man har begränsad tid att leta efter något man är ute efter, man kan jämföra priser och så, när man slagit till, får man det hemkört till dörren. USPS, UPS och FedEx kör dagliga rundor här, vilket jag först tyckte var tveksamt ur miljösynpunkt men om alternativet är att alla ska köra till något utlämningsställe så är det nog inte så dumt. Och väldigt tidsbesparande för kunden.

Hur som helst, jag har hittat en ny favoritsajt för skor: endless.com! Skor kan ju kännas sådär att beställa innan man har haft möjlighet att prova men Endless har, förutom ett enormt utbud, fri hemfrakt på max 2 dgr och även fri retur. Schysst service, tyckte jag och vågade prova.
Av fyra par skor och stövlar har ett par FRYE-stövlar åkt tillbaka, ett annat par av samma märke stannat kvar liksom ett par Steve Madden. FRYE-sandalerna kommer dock, efter lite övervägande, också att få åka tillbaka med UPS; med 360 dagars returrätt har man ju tid att fundera lite om man är osäker!

Nu är jag iaf säker på att jag ska gå och lägga mig; solen och värmen tar på krafterna... :) GoodNite!