Maskopiklubben

Den här veckan har A&E varit på Soccer Camp, i en nybörjarklass som kallas First Kicks. Det har varit en hel del gnäll på morgnarna när jag väckt dem och jag har fått frågan om varför de måste gå i fotbollsskola... Idag skulle ha varit den sista dan egentligen men eftersom måndagen åskade bort så ska de få en lektion imorgon istället och det hela ska avslutas med vattenkrig.

Eftersom de har blivit väckta tidigt (nåja, vid 8-snåret, men de små trynarna tar gärna igen sig någon timma till om de är lediga), så har jag varit lite "sträng" med sänggåendet och pushat på dem så att det inte skulle bli för sent (jag har inte lyckats alla kvällar, men skam den som ger sig...). T däremot är inte så insatt i hur trötta de är på morgnarna etc så han är lite softare, och detta faktum utnyttjas...

Ikväll t.ex. när T skulle natta A så hade hon viskat till sin far:

- Pappa, vi tar och leker med barbisarna först innan sagan! Jag har låst dörren så mamma kan inte komma in och om hon knackar på dörren så hoppar jag upp i sängen och så läser vi sagan!

Hmm... och här gick jag omkring och trodde att vi spelade med öppna kort, tala om att bli dragen vid näsan! :D

Hetta med svalkande dopp och toppnyhet

Det råder värmebölja här med temperaturer på 34 grader på dagen och, som nu, 28 grader nattetid.

Det kommer meddelanden emellanåt om att man ska vara försiktig i värmen och den höga luftfuktigheten:

"A HEAT ADVISORY MEANS THAT A PERIOD OF HOT TEMPERATURES IS EXPECTED. THE COMBINATION OF HOT TEMPERATURES AND HIGH HUMIDITY WILL COMBINE TO CREATE A SITUATION IN WHICH HEAT ILLNESSES ARE POSSIBLE. DRINK PLENTY OF FLUIDS...STAY IN AN AIR-CONDITIONED ROOM...STAY OUT OF THE SUN...AND CHECK UP ON RELATIVES AND NEIGHBORS."

(Kommentar: kolla upp grannarna behöver man knappast göra här för inga är ute i värmen, man sitter inne och har det gott i luftkonditionerade hus... liksom man jämt är inne i värmen på vintern...)

Om man har möjlighet att ta sig ett svalkande dopp så är det dock riktigt skönt. Idag var vi inbjudna till pool-party, som det kallas, hos våra goda vänner som flyttar hem till Sverige om en vecka. Barnen, alla tre, låg i 2-3 timmar, det var knappt att jag fick hem dem sen.
Efter middagen åkte jag och A till Walmart, som alltid är öppet (24/7), och köpte en pool som är stor nog för hela familjen att svalka sig i. Men först ska bl.a. marken fixas till, men kanske kan vi premiärdoppa oss i helgen, det vore underbart.

Värmeböljan är ingen toppnyhet här längre nu när Michael Jackson har gått bort. Nyhetskanalerna visar nyheten och varvar med intervjuer, analyser, tillbakablickar osv non-stop; det är hur stort som helst! Jag har svårt att fatta det, men hypen kring MJ kanske är att jämföra med Elvis och när han gick bort? Jag kommer iaf ihåg hur cool jag tyckte att han var på 80-talet, han var verkligen stor då med Thriller m.fl. alster.

Nu ska jag sova, det är fotbollsskola imorgon bitti igen och de små fröna var svåra att få i säng ikväll så det blir nog en kämpig morgon igen. Nattinatt!

God bless America!

"America's Got Talent" har startat på NBC.
Vi halkade in på ett bananskal i slutet på programmet när nattningsritualen var avklarad, och kvällsteet fick avnjutas till en tårdrypande version av God Bless America (som de tre talangfulla syskonen sjungit till sin numera rullstolsbundna mamma när hon legat medvetslös).
Det var så vackert och så patriotiskt och så amerikanskt att de fick stående ovationer av både den tårögda juryn och publiken - succé mao!

Kalasjäkt med namnobildad hemmafru

Lördag: En fullmatad midsommardag med två kalas och två fester. Efter pusslande och kompromissande skulle vi försöka hinna med tre av dem; ett födelsedagskalas på ChuckE.Cheese's för A&E, ett badkalas för A och sen en svensk midsommarfest på det.

Förberedd: Ja, Sleeping Beauty-barbie inköpt till kalas nr 1, en lite killbetonad mekgrej resp en princesspysselbok till tvillingarna (enligt A) Cassidy (som jag inte kom ihåg vem det var)& Mya på kalas nr 2 samt matkasse förberedd till det svenska knytmidsommarkalaset.

Två timmar före kalas nr 1: Före lunch ville A hjälpa till att slå in presenterna. Vi gick ner till källarförrådet för att välja ut presentpapper. A valde prinsesspapper till alla.

Jag: Men tror du inte att Cassidy kanske vill ha ett annat papper på sin present? (här är det väldigt strikt uppdelat mellan vad som är kill- resp tjejgrejer)
A, förvånat: Men hon gillar också prinsessor!
Jag, ännu mer förvånat: Hon?! Är inte Cassidy en kille??
A: Nä, en tjej såklart.

Jag föreslog att vi skulle ge bort en annan prinsesspysselbok som jag köpt till A inför vår hemresa, med löfte om en ny till A förstås, men eftersom hon var nära att bryta ihop så gjorde jag en rivstart med Superflingan för att hinna till Walmart och panikshoppa två andra, snarlika presenter. Därmed rök också T:s efterlängtade löptur.

Kalas nr 1: T åkte m A&E till ChuckECheese-kalaset och när jag skulle hämta A till nästa kalas tog det en bra stund att få med henne (klicka på bilden ovan så blir det uppenbart varför...) och när vi skulle ut blev det stopp. De har ett system där att den vuxna som checkar in ett barn får en osynlig stämpel som matchar barnets, så jag var tvungen att hämta T. Då blev det ytterligare förvirring eftersom jag plankat in med ett barn (Lillis) som T skulle ta med ut sen m E.
De kontrollfrågade A vem jag var och vad jag hette. A fick tunghäfta (eller chokladhäfta rättare sagt, för munnen var proppfull) och hon bara nickade när de frågade om jag var hennes syster... Läget såg lite mörkt ut och jag bad henne på svenska att säga nåt och åtminstone tala om vad jag heter.
- Men jag vet ju inte hur man säger ditt namn på engelska! väste hon fram mellan chokladtänderna.
Jag vet inte om det var tack vare det faktum att vi pratade svenska med varandra eller att den legale fadern gav sitt samtycke, men iväg kom vi iaf till slut.

Kalas nr 2: Knappa tre kvart återstod av nästa kalas och av tårtan återstod bara den del som befinner sig under glasyren. Men det märkte inte A för hon drog på sig baddräkten och slängde sig i poolen tillsammans med sina klasskamrater.
Jag noterade att den ena tvillingen var ett huvud längre än den andra och hade ungefär dubbelt så stor kroppsmassa. Jag frågade lite diskret vad de egentligen fyllde och det var ett år som skilde dem åt. När jag pratade med deras pappa sa jag "Jag trodde att de var tvillingar, men nu ser jag ju att den ena är huvudet längre än den andra!" Han tittade klentroget på mig och sa inget, men det såg ut som om han tänkte "Antingen driver hon med mig eller också har hon problem med synen"...
Tur att jag inte kläckte ur mig att jag trodde att den kraftigare av dem var en kille också (pga namnet alltså)...

Svenskfesten: Efter tjat igen om att åka från ett kalas så kom vi hem och bytte om och drog iväg till nästa fest, kraftigt försenade. Det var jättegott och trevligt och lite märkligt att stå framför ett svenskt midsommarsmörgåsbord med västerbottenost, sill och nubbe mm, midsommarstång och svenska servetter i den 30-gradiga värmen. Våra barn, som var tårt- och godisstinna, nöjde sig med några kex, glass och godis och sen var de sockerspeedade resten av kvällen och somnade inte ens i bilen på väg hem, trots att klockan var efter 23 när vi kom hem.

Idag har vi också haft en späckad dag som började med åskoväder och inställd fotbollsskola, men det skriver jag om någon annan dag. Adios!

Glad midsommar!

Glad midsommar önskar vi från en del av världen där midsommar är ett okänt begrepp (liksom överallt utanför Sveriges gränser?)! Här har det varit en vanlig vardag och vi har inte haft den minsta midsommarfeeling. Jag har svårt att få in att det redan är dags för årets längsta dagar och att tiden har gått så fort.

Vi har haft årets varmaste dag hittills; staketkillarna höll på att förgås i värmen på närmare 35 grader. Vi har haft en varm och skön kväll (nu klockan elva på kvällen är det fortfarande 27 grader), som gjort för lite grillning, så det blev en mysig midsommarafton ändå. Och imorgon fortsätter firandet med två amerikanska kalas och en svensk pitch-in... Ha en skön fortsättning på helgen! :)

Läge att börja sluta, kanske?...

På barnens förskola heter den yngsta klassen "Two's More or Less" och i den antas elever från 22 månaders ålder och uppåt; de får gå vidare till nästa klass först när de är blöjfria.

E har antagits preliminärt till nästa steg till hösten, samma klass som A går i (de har Preschool och Kindergarten i samma klass och går vidare vid sex år fyllda när det dags för skarpt läge i Elementar School). Det skulle vara väldigt praktiskt att kunna lämna dem samtidigt och i samma byggnad.

Kruxet är blöjan. E har varit i det närmaste ointresserad av att sluta men har glimrat till några gånger då han faktiskt sagt till om pottan när det gäller nr 1, eller en gång t.o.m. själv tagit av sig nattblöjan och satt sig på pottan innan han kom ner till frukost. Varje sånt initiativ har förstås belönats med beröm och applåder, till hans stora förtjusning. Vi tränar med kalsonger emellanåt och det händer olyckor men det får man ju räkna med.

Värre är det med nr 2. Vid varje sånt blöjbyte påminner jag om att det vore toppen om han fick pröva på att sitta på pottan och se resultatet... Men nä. Jag får vara nöjd om han kommer och talar om att han behöver ny blöja, för ibland låtsas han som om det regnar när jag erbjuder ett nödvändigt blöjbyte.

Men idag överraskade han mig med att ta fram underlägg, våtservetter och en ny blöja och sedan be om ett byte! Då kände jag att min lille kille nog börjar bli mogen att sluta med blöja, bara han själv också vill.

Men å andra sidan; håller han fast vid blöjan så får vi ju användning av mitt felköp igår. Jag hade i mitt barnkaos lyckats ta träningsblöjor (de för pojkar har "Cars"-motiv och blir kalla när de är blöta, fast det struntar E i...) för 4-5 år, vilket jag upptäckte först när jag fiskade upp en av jätteblöjorna.

Och dessutom förväntas faktiskt de små 3-åringarna på förskolan att sköta sina toalettbestyr helt själva om de är blöjfria och har flyttats upp en klass, vilket ju faktiskt känns sådär.

Fast förväntas de kunna lära sig bl.a. hjärnans beståndsdelar som jag skrev om tidigare så fixar de nog en sån simpel uppgift lätt som en plätt... :)

Historiens oväntade vingslag

Det finns ett stort, nybyggt bostadsområde här som ger mig Edward Hopper-vibbar (am. konstnär) och som passar bra att ta långa barnvagnspromenader i.
Tomterna är relativt små och de fyrkantiga husen står tätt i långa rader. Därför blev jag väldigt förvånad härom dagen när den monotona lunken plötsligt avbröts av en öppen, rund plats inklämd mellan husen.

Det var en väldigt liten park med två parkbänkar och i bortre änden var den avskärmad med ett svart järnstaket. Jag blev förstås nyfiken och gick dit och fick då se att det faktiskt var en över hundrafemtio år gammal begravningsplats som var inramad av järnstaketet, med fyra identifierade och tre oidentifierade gravar; en begravningsplats för några av stadens pionjärer.

Förr i tiden hade man ofta en familjegravplats på sina ägor och jag började fundera på hur det hade sett ut i området innan de byggde de nya husen, var farmen låg, vilka som bodde där och vilka det var som blivit begravda i området.

Vem var James R. Sweeny och varför dog han vid 28 års ålder? Hade han fler barn än George som dog tre år före honom, blott en månad gammal? Vad hände med hans fru efter hans bortgång? Är det hans föräldrar som är begravda där med honom? Om de var pionjärer, var kom de ifrån? Osv...

Ja, upptäckten genererade en del funderingar och jag tycker att det är spännande med historia och hur folk levde förr. Sent nu ikväll har jag blivit sittandes framför datorn, ivrigt sökandes efter person- resp. farmnamn men jag kammade noll. Någonstans måste det finnas nån info och när jag besöker det än så länge oupptäckta stadsbiblioteket så ska jag fråga där och förhoppningsvis få stilla min nyfikenhet något...

Miniflaggor visar vägen

Jag har tidigare undrat över vad de små miniflaggorna, som man ibland ser uppsatta i trädgårdar här, har varit bra för. Jag gissade att de var trädgårdsdesignflaggor som visar var man ska gräva för träd etc.

Kanske hade jag delvis rätt men nu vet jag iaf att de gula, röda resp orangea är för gas, tele och el. "Holey Moley" kom hit härom dagen och satte ut dessa (till de två yngstas förtjusning - jättekul att dra upp dem och vifta med dem...) och sprayade färg på gräset inför vår plankuppsättning. Fiffigt, tycker jag, då ser man ju precis var ledningarna går i marken.

Idag kom materialleveransen och imorgon kommer de att börja markborra mm. Spännande! Äntligen ska vi få vårt efterlängtade insyns- och rymningsskydd! :)

Mera trädgårdspynt...

När det blir sommartemperaturer här lever samhället upp och folk kommer ut ur vinterdvalan (oj, hade vi grannar?!) och börjar pyssla och pynta i sina trädgårdar, det har jag nämnt tidigare tror jag.

I början tyckte jag, som inte direkt gillat utomhuspynt tidigare (speciellt inte gnomer *ryyys*), att det såg ganska gräsligt ut. Men jag har väl ändrat mig lite grann för det är ganska kul också...
Till en viss gräns i alla fall.

Här är lite bilder på diverse krimskrams att pynta sin utomhusmiljö med - väggtavlor, fågelholkar och pinnar, pinnar... Jag har inte köpt något av det som syns här men lite annat småkitchigt; återkommer med bilder på dem, om jag törs... :)

Hägrande hemresa med dinospotting

Regn och åska gav en hemmadag idag. När det var lugnt här passade jag på att ringa och beställa biljetter så nu har vi ordnat en sommarsväng på tio dagar till Sverige om en dryg månad!

Tyvärr var vi ju (som vanligt) sena med bokningen så det blir en repris på vårresan då vi fick sju timmar att slå ihjäl i Chicago, eftersom anslutningsflyget från Indy tre timmar senare är fullbokat.

Men det gick ändå hyfsat att slå ihjäl tiden den gången med att bl.a. irra runt för att hitta till terminalen längst bort, och på väg dit blev det en paus med lite dinoskelettkramning...

Dagar som suger...

Vissa dagar känns det toppen att få vara hemmafru, andra suger det. Som idag.
Hur vilda, stojiga och olydiga kan barn bli? Och mitt i alltihopa ska det åkas och vaccineras plus handlas lite efteråt. Lillasyster, som kan vara ganska besvärlig att ha med i affärer numera, satt som ett ljus i vagnen och iakttog sina äldre syskon; hon kände väl på sig att morsan skulle explodera om hon också satte igång...

Men, tack och lov är det inte så här alla dagar. Och när det känns bedrövligt försöker jag att tänka på de fina ögonblick som faktiskt också existerar. Som en dag härom veckan när A o E stormade in efter preschool, lekte och stojsade med humöret på topp, och E plötsligt stannar upp mitt i leken och i ett anfall av ömhet omsluter sin storasysters ansikte med sina händer och med rörelse i rösten säger: "Min lilla A, du är min bästa kompis!"
Jag smälte förstås medan A stirrade förvånat på sin bror en bråkdels sekund och sen fortsatte de att stoja runt... :)

Ett exempelhyss i mängden: Mellis blev lämnad ensam i ca fem minuter och lyckades öppna den nya målarfärgsförpackningen, trots förbud att göra det, och visar stolt upp vad han skapat...

Att förena nytta med nöje

Vi har haft en varm dag igen, 30 grader. Igår kväll inhandlades badkläder och en badleksak bl.a. på Kohls (många affärer har öppet sent även på söndagar) och badgrejen - en slang man kopplar till trädgårdsslangen och som har en massa småslangar som sprutar vatten åt alla håll - invigdes till barnens förtjusning. Vår gräsmatta är i stort behov av vatten så det här var ju ett fiffigt sätt att glädja både den och barnen!

Nu ser vi fram emot ett "plank" (Full Private Vinyl Fence - ett plastplank alltså, som ser ut som målat trä! Väldigt vanligt här, underhållsfritt och allt...) som vi ska snart få uppsatt runt tomten, efter önskemål till vår hyresvärd. Hon är verkligen en toppen landlord som själv har tre barn, numera tonåringar, och hon förstod precis rymningsproblematiken (jag hittar E i grannens garage dagligen, han försvinner på nolltid om man har altandörren öppen...). Och när vi har fått det så skaffar vi kanske en liten pool att svalka sig i också, vi får se. Thank you, Lisa!

(A med sin nya favoritstass som helst skulle vara på hela dan.)

Helgens BBQ-besök

Vi hade hört från olika håll om olika svårigheter som kan uppstå när man bjuder in amrisar; de tackar nej till att bli bjudna på mat för att slippa bjuda igen; de vill inte bli bjudna på hemlagat för att de kör med hämtpizzabjudningar själva; de säger att de ska komma men dyker aldig upp, alt. de ger varken besked om det ena eller andra men dyker upp i alla fall; de är slafsigt klädda och äter bara med en gaffel - för att nämna några negativa exempel (kommer inte på att jag hört några positiva i skrivande stund, men de finns förstås också).
Min spontana inbjudan kvällen innan till grannpappan med fru och fem barn mellan fem och fjorton år hade alltså förutsättningar att kunna gå snett från början...

När vi kom hem från vår utflykt på lördagseftermiddagen skyndade jag mig till affären och bunkrade upp rejält; de har ju trots allt två tonårssöner). Jag dukade upp för grillning utomhus så att alla skulle få plats, plus att jag inte ville ha en massa röj inomhus.

Klockan sju dök de två yngre bröderna och lillasystern (ca åtta, sju resp fem år gamla) upp och tackade för inbjudan, frågade artigt om de fick komma in, tog av sig skorna och rusade sen in som ett gäng termiter och nagelfor huset. Jag slängde in nachipsen i ugnen, väntade, tog ut dem och efter en kvart började jag undra om vi skulle få mer besök än de yngsta barnen? Jag såg att pappan höll på med bildammsugaren utanför garaget så jag plockade upp lite av grannbarnens kvarglömda uteleksaker och gick dit för att lämna tillbaka dem plus få en hint om det skulle komma några fler... Mamman i huset hade inte möjlighet att komma med och den näst äldste sonen valde också att stanna hemma men den äldste hängde med pappan.

Jag hade fixat ganska mycket mat (à la amerikansk BBQ med div tillbehör så att det skulle passa deras smaklökar) men de var väldigt försiktiga med att ta för sig (utom de yngsta som skyfflade in och sen fortsatte med sina upptåg) och pappan lämnade t.o.m. kvar en stor bit av biffen på tallriken och sa att det var till hans fru. Vi hade annars en trevlig middag och utbytte div info om jobb, samhällsläget, USA/Sverige etc. När de gick hem fick han med sig mer än den halva biffen, efter att han försäkrat sig om att vi inte behövde det själva (bl.a. jätteburk med cole slaw, grillade grönsaker och marinerade, ogrillade biffar) och vi behöll chipspåsarna de hade haft med sig.

Lite funderingar efteråt är om de var ganska små i maten för att de är rädda att behöva bjuda igen eller om det inte var gott? Och var det ofint av mig att skicka med överbliven mat, fastän vi tror att de har det lite knapert?
När jag träffade grannpappan och hans fru idag sa de ingenting om gårdagen så jag fick ingen mer input om det. Men det var intressant med vårt första amerikanska grannmiddagsbesök och jag noterade att de var klädda "casual" plus att de åt med både kniv och gaffel (lite svårt att äta kött utan kniv iofs...). Vi får se när vi får tillfälle att studera infödda amerikaner på nära håll nästa gång - det blir nog upp till oss att bjuda in i så fall för jag räknar inte med att vi utlänningar ska bli inbjudna först iaf...

Sushi igen och hägrande stormiddag...

Idag har barnen varit SÅ stökiga och jag hade min engelskalärare här mitt i alltihopa medans de låg och fightades vid mina fötter... Men så fort Charlotte stuckit iväg (mot sin hägrande Florida-helg - hon skulle njuta lite extra när hon tänkte på mig...) så blev de så lugna och snälla, då de slapp dela mammas uppmärksamhet längre... *suck*

T kom iaf till slut hem från jobbet och hade med sig extrastor sushi - yummygott såklart och perfekt mat när man sitter ute och måste avbryta x antal gånger pga barnen; det gör ju inget om det kallnar...

Glad i hågen av den goda middagen passade jag på att bjuda hem en av grannfamiljerna när familjefadern återbördade E och samlade ihop alla leksaker som spritts omkring när barnen lekt.
Så imorgon, efter att vi socialiserat med Newcomers Club och deras Spring Social Event, åker jag till Supermarketen och storhandlar eftersom vi blir tolv (!) peroner till middagen! Oooops, ska bli spännande att se hur det går med logistiken, dessutom är det faktiskt vår första riktigt amerikanska middagsdejt! Fortsättning följer... :)

Lappen i hamn!

Tjohoo, idag klarade jag uppkörningen och är nu godkänd och klar för att rulla omkring med ett Indianakörkort!

Tyvärr kan jag inte fingra på den efterlängtade plastbiten ännu utan får nöja mig med ett interimskörkort i form av en papperslapp.

Jag är i alla fall glad att jag fick den med mig, för det blev en väldigt komplicerad procedur (som tog längre tid än vad själva uppkörningen hade gjort) när de skulle ta fram den. Förvirringen uppstod när mitt tilltalsnamn egentligen inte är mitt First Name eftersom det är det sista av två förnamn och de hade då felaktigt skrivit mitt riktiga namn, tilltalsnamnet alltså, på det blivande körkortet och alla tillhörande papper. De fick göra om allt igen och löste det hela smidigt genom att konstatera att jag alltså har två First Names...

Men inom 30 dagar ska DHS, Homeland Security skicka hem körkortet, om alla mina papper (svenskt körkort, internationellt körkort, Social Security Card, sjukförsäkringskort, pass med visa, sjukvårdsräkning med adress på, och jag vet inte allt de efterfrågade...) passerar terroristnålsögat eller vad det nu är de kollar på...

Baby Shower och markservice

En trevlig tradition här är Baby Shower - ett party som de blivande föräldrarna håller medan de väntar barn. Gästerna överöser då familjen med allt möjligt som kan behövas när babyn väl anländer; jag fick t.ex. guida en förvirrad festdeltagare som skulle välja babyblöjor på Walmart - lättare sagt än gjort om man inte redan är inne i blöjgamet...

Det finns en markservicetradition här också. En av våra grannar fick sitt första barn i lördags, en liten pojke. Den nya familjen har varit osynlig än så länge, men det har rått febril aktivitet i huset av föräldrar och andra som har stökat och grejat en massa. Jag fick reda på att det är tradition att man hjälper familjen och lagar mat m.m. när det är en nyfödd i huset, oavsett om det är första barnet eller ett syskon som flyttat in. Det förklarar mejl jag fått från stadens Newcomers Club och som jag inte riktigt fattade först, om matlagning till en medlem som nyss fått barn.

Jag önskar att det var tradition att laga mat till en trebarnsmamma någon gång emellanåt också... Men just ikväll går faktiskt den drömmen i uppfyllelse för då ska Red Lobster få brassa middag till nästan hela svenska hemmafrugänget här! Yummy!

Vatten och vädrets växlingar

Jag återkommer ständigt till det här med vädret, med risk för att bli tjatig men jag är så fascinerad av det...

Här i Indiana är det snabba väderväxlingar när det är något på gång. Som idag t.ex; en strålande vacker dag med över 30 graders hetta redan på fm. Jag och barnen var tacksamma över att bli inbjudna till våra svenska vänner för ett dopp i poolen, otroligt skönt!

När vi kom hem och precis hade avslutat middagen började det mullra långt bort ifrån och inom kort blåste det upp och en svart molnkant tornade upp sig västerifrån (det blåser nästan alltid från väst pga jetström från Stilla havet). Efter några minuter var åskfronten över oss, det blev alldeles mörkt ute, regnet vräkte ner och och temperaturen sjönk snabbt. Efter en halvtimma ungefär så blixtrade det vidare österut, så oftast både kommer det och går snabbt här. Det kommer fortfarande en dutt då och då men "Severe Thunderstorm-varningen" är passé för ikväll iaf...

Bodacious the Bull

Vår lilla stora tjej är helt fascinerad av Bull Riding och TV visar de stora PBR-tävlingarna på kvällar och helger. Det är en relativt stor sport här.
Ridningen varvas med intervjuer och reklaminslag - macho såklart, typ whiskey, Army-värvning och Dodge RAM Heavy Duty-bilar (åtminstone innan Chrysler gick i kk...).

Igår kväll, efter tävlingarna, visades en dokumentär om tidernas grymmaste tjur - Bodacious. Det var bara tio gånger en cowboy lyckades hålla sig kvar de åtta sekunder som krävs; totalt gjordes 135 försök. Bodacious specialitet var att göra oväntade rörelser och ett speciellt kast bakåt med huvudet så att ryttarna knockades... (Här finns en filmsnutt om Bodacious framfart, eller läs om honom på Wikipedia.)

Nu håller jag som bäst på att undersöka om A kan få se en PBR-show irl, vi får se. Hon vill väldigt gärna se en, bara jag garanterar att vi slipper rida själva... :D

Annars har här varit en härlig sommardag, 32 grader och nu vid midnatt 22. Vi har badat och till middag blev det grillning; jag älskar att sitta ute på kvällen när man är helt inbäddad i tropisk värme och slipper ta på sig nåt varmt. Sommaren är troligtvis här för att stanna nu, till slutet av oktober om vi har tur, men redan imorgon är det dags för ett besök i poolen hos några lyckligt lottade svenskar... :)