Long time, lots of strul...

Ja, nu var det ett tag sen jag skrev, ofrivilligt. Sitter på annan plats för att snabbt kolla av mejl och andra datornödvändigheter då vår Internetanslutning hemma packat ihop. Vi skulle fått en ny, snabbare anslutning i fredags men istället för en postavi om paket skickade Telia en anmälan om telefonavstängning... Nu funkar telefonen igen men Internet kan vi få vänta på i ytterligare ett par veckor.
SUCK men det är bara att ställa in sig på att allt inte går så smidigt som man har tänkt sig att det ska. Som att de skeppade bilarnas batterier och bensin var slut i Göteborg resp Stockholm och gav oss tre mycket hektiska dagar. Sedan har det inte hänt så mycket mer med bilarna då byråkratin när man importerar bilar maler på lååångsamt och vi lär inte kunna utnyttja den månadslånga trafikförsäkringen vi tecknade då vi inte får köra bilarna förrän till den första besiktningen (och vi har inte ens någon bokad tid ännu eftersom vi väntar på att importärendet ska behandlas). Nåväl, vi har en bil iaf och det är ju tur (vi bor på landet och tar oss ingenstans utan bil).
Bilar och Internet är två av de saker som vi stökar med men nu måste jag snabbt hem och fortsätta med Albas rum; hon är hos mormor i Norrland och kommer hem i morgon kväll och förväntar sig att hon kan flytta in i sitt rum när hon kommer... :)

Med förhoppning om att vi snart synes här igen - Eder Hemmafru (snart f.d.)
 

Invandrad flyttröra...

Vi kom hem till Sverige i torsdags kl 07, hela resan gick väldigt bra ända fram till dörren. Sen måste vi ha fått lyckohormoner av att komma hem eftersom ingen, inklusive barnen, tog någon lur förrän framåt sju/åttatiden på kvällen då det var dags att ta nattvila.
Det har varit mycket att ordna med här och igår kom flyttlasset, det som var i containern, så nu är här rörigt, vill jag lova... Vi har levt i olika typer av flyttstök i ett par månader nu så man börjar bli van, men det känns nog roligast nu, att få packa upp allt. Det är lite av julaftonsfeeling kan man säga.
Idag begav vi oss även till Skattekontoret för att få status som invandrare och bli inskrivna i alla olika system men det tar några veckor så vi hoppas att vi inte behöver åka till läkare nu t.ex. för då kan det bli lite problem med kostnader etc.
Nu ska jag sova; vi har så hopplöst seg internetuppkoppling här att jag inte vågar mig på att ladda upp några bilder sent som det är. Och så måste jag sova lite så att jag orkar åka till Göteborg imorgon för att hämta en bil som vi tagit med som flyttgods. Det är som sagt mycket som ska ordnas... Vi höres! :)

Från Los Gatos

I natt kom vi till Newark efter en lång och jobbig resa från San Francisco, kraftigt försenade. Vi orkade aldrig åka in till New York (Manhattan) idag som planerat utan blev kvar på hotellet på New Jersey där vi har badat i utomhuspoolen och ätit på Applebees och Starbucks härintill.

Vi längtar hem nu och ser fram emot att sätta oss på planet onsdag em, även om det aldrig känns särskilt kul att anlända till Arlanda kl 07:15 när barnen sover tungt sedan ett par timmar tillbaka och man själv knappt fått en blund i ögonen pga den korta natten...

Men det är inte utan att vi saknar vår sista vistelseort Los Gatos och vår kära familj där. Det var så mysigt och vi har fina minnen därfrån.
Mexikanska favoritrestaurangen Andalé t.ex. med sin härliga bakgård där man kan njuta av den goda maten.
Gabbis var mer imponerad av den nyöppnade Applebutiken där hon hittade en dator fullmatad med barnprogram. Hon fick tom åka med dit en andra gång eftersom hon tyckte att det var så roligt att köra dator på plats i Silicon Valley...

Överhuvudtaget är det mysigt att promenera i Los Gatos och kolla in alla fina hus och butiker längs huvudgatan Santa Cruz Avenue.
Apropå fina butiker förresten så finns det ett område i grannstaden San Jose som heter Santana Row och där är det fullproppat med flashiga och exklusiva butiker och trevliga restauranger. Min faster Z och jag fick en härlig tjejdag med god mat och lite shopping där, den sista på amerikansk mark för min del för denna gången, sedan fanns ingen mer plats i väskorna... :) En sak som slog mig var att de flesta var slanka och välvårdade (dessutom snyggt klädda); jag tror inte att jag såg en enda överviktig vid det här besöket, däremot en hel uppsjö cyklister och joggare. I Columbus var det mer tvärt om.
På Santana Row förresten bor bl.a. det svenska hockeyproffset Douglas Murray  som spelar i San José Sharks, kan tänka mig att han har det bra i det behagliga klimatet och den trevliga omgivningen. 

En dag tillbringade vi på Happy Hollows, en härlig park för barn med både djur, diverse åkattraktioner och lekplatser. Innan vi kom dit lunchade vi i Little Vietnam och vi var de enda västerlänningarna så långt ögat nådde. Senare fick vi reda på att vi hade besökt en av de farligaste platserna i San Jose men på dagen verkade det iaf kav lugnt.

Idag pratade jag med min faster och hon sa att Bo, deras Grand Danois, gick och hängde med huvudet; det hade blivit tomt efter oss.

Snart lämnar vi ett tomt rum efter oss här med men först ska vi få oss lite mer nattsömn än vi fick natten innan, har vi tänkt.
Good Night from New Jersey!

Bo hemma i trädgården med kompisarna Gabi och Alba.

Kusin R:s söta lilla Haley, barnens favvis, fanns alltid i närheten... (Fotograf: Gabi)

Farväl till Det lilla huset på Mellanvästernprärien...

Vi är nu i Los Gatos, California, sedan några dagar och bor hos min faster med familj. Det är så otroligt skönt att bo i ett riktigt hem och slippa nya hotellrum och äta på restaurang hela tiden! Samt jättemysigt att träffa kära vänner förstås.
Jag ska berätta mer om vad vi har sett och gjort men tills dess kommer bilderna från flytten som inte gick att ladda upp tidigare. Vårt f.d. hem är på den översta bilden - "The Little Green House on the Corner" som det kallades! Så mysigt med sina vinklar och vrår på den sparsamma ytan på drygt 300 kvm...

Igår fick vi förresten besked om att containern anlänt till Sverige - fyra veckor efter den gick iväg, fastän de sa att det skulle ta mellan sex och tio veckor! Så igår fick vi bråttom att skicka iväg tullhandlingarna som flyttfirman sagt att vi kunde vänta med tills kom till Sverige eftersom vi skulle få vänta på containern...

I två dagar packade flyttkillarna in våra saker; det gick åt hur mycket bubbelplast, tejp och kartong som helst! Och massor av papper i kartongerna... Jag funderar redan på hur vi ska mäkta med att slänga alltihop sen... Många turer till återvinningen blir det.

Flyttbilen kom den tredje dagen.

Jag vet inte om jag berättat om madrassen "Barbapappa" men inpackad och utlyft blev den med fyra mans hjälp (plus en flyttgubbewanna-be... "Yo don' wanna be a movah, Am suh' 'boud tha'! ")

När vi fått in våra kartonger etc byggdes en vägg upp inuti containern för att ge plats åt bilen.

Bilen på plats, klart för avfärd.

Bye, bye, see you later Over There!

Från stad till öken

I Las Vegas kan man bo på alla möjliga fantasihotell; här är "New York, New York", ett hotell uppbyggt i modell med namngivna gator inuti. Plus en berg-och-dalbana som går inne och utanför hotellet och kittlar i magen...

På väg mot Death Valley passerar man ett ödsligt landskap och man har inte så mycket service att välja mellan. Vi hade bara ett val när det gällde lunch och det blev på Nevada Joe's...

...ett ställe som specialicerat sig på stabbig "trucker friendly" mat (typ drypande pommes och kycklingsallad bestående av stora bitar kyckling och några få isbergssalladsblad för syns skull) samt Aliens! "Area 51" ligger i närheten, ett område där det sägs att man hittade ett ufo på 50-talet och det påstås att någon amerikansk myndighet fortfarande har en nedfryst utomjording någonstans...! 

Death Valley - varmt och torrt. USAs lägsta punkt ligger här och det finns inte mycket till synligt liv. Förutom turister då och folk som sprang ett Ultra Marathon genom dalen! Tyckte man inte att det var varmt innan så... Vi valde en väg genom parken som visade sig vara extremt brant och var lite som smala alpvägar bitvis. Vi var tvungna att stanna i en lång nerförsbacke eftersom våra bromsbelägg började ryka i hettan och bromsarna höll på att tappa sin verkan. Men allt gick bra, vi hittade en plats att stanna precis i rätt tid.

Nu ska vi lämna Bishop där vi övernattat och åker vidare mot Yosemite och förhoppningsvis kommer vi fram till våra släktingar i Los Gatos till kvällen! På återhörande!

Från östkust till västkust på en vecka

Vi hade en skön badsemester i Myrtle Beach och därefter besökte vi den underbart vackra staden Charleston, även den i South Carolina. Resan hem gick förvånansvärt nog i ett svep, kanske tack vare de nya spelen - en bra investering mao.

Myrtle Beach - utsikt från hotellrummet.

Många mysiga gator i Charleston, SC. Här på bilden kallas huslängan Rainbow Row; ett f.d. förslummat område som köptes upp av ett par på 30-talet och därefter renoverades, vilket inspirerade andra att göra detsamma.

Vi fick två intensiva dagar i ett mycket varmt och fuktigt Columbus (över 100 Fahrenheit, ca 38 C) då vi packade och rensade det sista plus gjorde alla de där sista ärendena som måste göras (bl.a. tre tandläkarbesök på en dag, byta sex klockbatterier, beställa och redigera i skolans årsbok och adressändra) plus att Elias skulle hinna med sin sista engelskalektion. Jäktigt värre alltså. Allra sist innan resdagen hann vi förbi vårt f.d. bostadsområde för att hämta lite saker och när Gabi fick se vårt gamla hus började hon gråta och ville till sitt hus och cykla... hon var så ledsen, det är ju det enda hem hon känner till och hon trivdes så bra där precis som vi andra.

I tisdags flög vi till Phoenix där vi stannade två nätter och laddade batterierna innan vi åkte mot Gran Canyon. Idag har vi åkt ett tag på Route 66 och fått i oss lite 50-talsnostalgi i Seligman, därefter hamnade vi i flashiga Las Vegas.

En skön baddag på hotellet i Phoenix.

På väg mot Flagstaff stannade vi till i Sedona och beundrade bergen.

Ingen bild i världen gör Grand Canyon rättvisa. Det är makalöst mäktigt och vackert; har man inte känt sig hänförd någon gång så gör man det garanterat här.

Seligman vid gamla mytomspunna Route 66. Vi gick inte in till nostalgibutiken på bilden, däremot valde vi att fika på Road Runner som har massor med roliga prylar plus ett underbart gott kaffe - Starbucks förstås!

Nu ska jag sova i den goa Vegassängen. Imorgon bär det av mot Death Valley och därefter mot San Francisco; natur och stad om vartannat. Vi höres! :)

Maratonresa med bil

Varför tar en resa, som enligt Google Maps ska dryga 12 timmar, tre dagar att göra för oss?
Visserligen tog vi en liten omväg över Smoky Mountains National Park på en krokig väg och det kryllade av turister (och bilköer) både där och när vi närmade oss Myrtle Beach. Vi har även tre osynkade barn när det gäller nödpausar.
Vi har försökt att kort tiden med att ta någon Drive Thru' bl.a. och försöker få alla att sträcka på benen samtidigt. Idag tog vi dock en extra bensträckare på Walmart och inhandlade diverse spel, uttråkenivån i bilen blev för påtaglig till slut. Men ändå, två övernattningar...
Nåväl, i eftermiddags kom vi iaf fram till en varm badort med regn i luften men imorgon hoppas vi kunna ladda batterierna lite på stranden innan vi ska bege oss vidare.
Vi höres - Stay Tuned!

Hälsning från SC...

Igår, när amrisarna firade 4th of July som bäst, drog vi kosan österut. Vi är på väg mot Myrtle Beach och Charleston i South Carolina och vi körde nyligen över gränsen till SC och har hamnat utanför Spartanville där vi har vår nattvila.

Efter den intensiva flytthetsen kan vi äntligen lämna just det momentet bakom oss och vi känner oss ganska lättade över det...
Här tänkte jag visa några bilder men Blogger är inte med på det ikväll tycks det, hm. Det är väl dags att sova då, antar jag. Imorgon har vi 4 tim körning, sen kommer det en hälsning från beachen istället. See ya'll!

Varning för vaktkalkonen!

Imorgon bitti sätter vi punkt för saker som ska skeppas hem, då en biltrailer kommer och plockar upp vår Saab. Det har varit intensivt med flytten, verkligen, och sen vi flyttade in på hotellet har vi stökat med flygfrakten som de kom och plockade upp igår; det var de sista resterna av vårt hem som inte hanns med innan containern drog iväg. Det har även varit (och är förstås fortfarande) intensivt med barn som ska underhållas för att inte tråkas ihjäl. Vi är lyckliga över den sköna poolen här på hotellet, vill jag lova.

Har suttit och kollat igenom diverse bilder men orkar inte fixa med dem just nu utan bjuder istället på den bitska(?) vaktkalkonen som ett bärgningsbolag har gåendes på sitt område när det är stängt - med skyltarna "No Trespassing" resp. "Warning for the Guard Turkey" hälsas objudna kunder att hålla sig undan. Lite läskig såg den faktiskt ut när den burrade upp fjädrarna och blängde på oss som satt och glodde på den från bilen... :)

Nu är det läggdags också för mig, ska försöka skriva lite oftare nu när vi kan börja slappna av; jag kommer att ha en del spännande resor att rapportera ifrån snart! Good Night!

Containerdagen

Idag gick var container ivag... Det har varit sjukt mycket senaste veckan med forberedelser o sa kom flyttfirman o packade man o tis. Jag kom nyss fr huset, ar galet trott o ska upp t tandlakaren om nagra timmar, sen tillbaka o husstoka igen o slappa in stadfirmanr. Far mer tid att skriva nar allt ar klart o da ska jag beratta mer. Zzzov goooott... snark...

Snabbis

Jag är galet trött efter att ha tränat i 34 graders hetta, ränt runt på ärenden med tre barn, lagt in säljannonser och mejl-/sms-svarat på allt möjligt från både trevliga och halvknäppa (i mitt tycke) personer (en del verkar enbart sällskapssjuka och messar alla möjliga frågor utan att komma till kärnan sas, kan berätta lite mer sen). Jag har haft garage sale i helgen hos en annan svensk familj och jag plockar och packar och rensar...
Försöker även hinna rusta upp en sekretär samt en bänk och tänka på allt som vi måste hinna pricka av innan vi flyttar.
Idag räckte inte orken till att tänka på mat utan det blev hämtmat både till lunch och middag...
Jag har så mycket jag vill skriva om men jag orkar inte just nu, måste sova lite. Ville bara höra av mig en snabbis i rekordhettan och tala om att jag är här i flyttkaoset. Det är kul men lite rushigt sas.
Ja, vi hörs väl snart igen, hoppas jag! :)

Stormar i bilder

Vi har haft ännu en varm och åskfri sommardag med 34 grader i luften. Äldsta dottern är på Sleep Over hos bästa kompisen och jag sitter o pillrar med bilder i bloggen. Tyvärr kom de i oordning och jag lyckas inte flytta om dem och orkar inte ladda om allt igen, så håll till godo med föjlande:

"Vår" tornado i onsdags kom från Bedford, IN, där den ställde till en del oreda (se wishtv för mer info).

I onsdags kom det en storm några timmar innan tornadon, lagom till att T skulle hem från jobbet. Himlen blev alldeles svart, strömmen gick och det blev mörkt inne. Regnet och haglet piskade mot de tunna rutorna och det lilla trädet på baksidan kämpade i stormen. Grannhusen anas bara som vaga skuggor i bakgrunden. T ringde från bilen, omsvärmad av stora hagel och träd som rasade längs vägen. Saaben fick ett par mindre bucklor av haglen men på vissa ställen haglade bilarnas plåt i princip sönder av golfbollsstora hagel.

I måndags hade vi också en kraftig storm med tornadovarningar och det blev strömlöst i några timmar på vissa håll. Dagen efter hade Dimitris "Best Breakfast in Town"-skylt blåst sönder.

Onsdagens första storm (den T fastnade i) rullar in över området tvärs över gatan. Så här ser det ofta ut åt väst/sydväst när stormarna snabbt tornar upp sig.
(Foto Stephanie Harris, The Republic)

Här har samma storm kommit lite längre in i området.
(Foto Stephanie H.)

En bild av tornadon ur en film på Youtube utlagd av några Storm Chasers.

Överst är ett hus på en väg strax nedanför vårt område. Ingen fastighet längs den sidan av vägen hade klarat sig undan fallande träd.
På The Republics hemsida finns också bilder på stormarnas framfart.

Memorial Day

Idag har det varit Memorial Day, en röd dag här och viktig för väldigt många då man hyllar de amerikaner som förolyckats i militärtjänst under de krig som USA deltagit/deltar i.
Det här kom t.ex. på Facebook från en amerikan:

✰✰✰✰✰☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰ If Your Proud To Be An American Wave
✰✰✰✰✰☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰ This Flag In Honor Of The Fallen Men
✰✰✰✰✰☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰ And Women Who Serve Our Country
✰✰✰✰✰☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰ And For Those Who Are Still Fighting
☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰☰ THANKS AMERICAN SOLDIERS!

Tack för kommentarer på mitt förra inlägg; jag återkommer imorgon tisdag med svar plus lite bilder på stormen förra veckan, just nu är jag för trött efter en intensiv städ- och röjdag som avrundades med en trevlig svenskgrillning i ett numera varmt (33C idag, 25 fortfarande nu efter midnatt) Columbus utan vare sig regn eller storm, härligt! Godnatt!

Extrem tornadovår

Oh man... Time flies! (Tack för kommentarer på senaste inlägg BQ, Katarina och mammaxtre!)
Vi hade en mycket kort och intensiv vistelse i Sverige, bara tre hela dagar med ett späckat schema, sen tillbaka hit igen.
Jag har inte hunnit sova ut ordentligt sedan vi åkte till Sverige och är rätt mosig i skrivande stund. En svensk Ladies Night Out ikväll har inte gjort saken bättre.

Det har gått i 180 på sistone med försäljning (många både bra och dåliga erfarenheter), skolavslutning och oväder bl.a.

Jag antar att man i Sverige hört talas om vårovädren här i USA? Det har varit helt galet mycket tornados och kraftiga åskstormar; 513 personer har dött hittills i år och det är en toppnotering sedan 1953. Den dödligaste US tornadon sedan 1947 var den som drog fram i Joplin, Missouri, i söndags. Se bl.a. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13082917.ab.

Vi hade oväder i måndags då det blåste kraftigt. Det var dock ingenting mot det vi upplevde i onsdags då vi hade en mycket kraftig åskstorm med stora hagel (ca 2 cm) som ställde till en hel del oreda (fällde jättestora träd och orsakade ett dygnslångt elavbrott bl.a.).
Några timmar senare på kvällen kom ett tornadolarm och denna gången var det en bekräftad tornado som rörde sig mot vår stad efter att ha förstört några hus i Bedford, IN. En granne såg en stor tratt sänka sig ner mot vårt område innan hon sprang ned i källaren i sitt hus. Vi satt redan och kurade i vår källare med tända ljus, chips och jordnötter och lyssnade till vår "tornadoradio" där den lokale radiomannen andfådd och med darrande röst gav de senaste tornadouppdateringarna. Det blev mycket springande upp och ned mellan huset och källaren eftersom tornadoalarmet tjöt ca 8-9 ggr på em/kväll/natt. Ja kära nån, vi är tacksamma för att vi kom helskinnade undan och har ett intakt hem (bortsett från några fasadpaneler som slets loss).

Nu är klockan sent och det är dags för mig att avrunda kvällen, med en förhoppning om att min säng är ledig (ja man vet aldrig; det har varit ett väldans nattvandrande här på sistone...).
Layla Saida! - God Natt på arabiska!

Hemma i Sverige

Det snurrar i huvudet - vi kom till Sverige igår kväll efter ett dygns resande med svettig språngmarsch på Kastrup (Chicagoplanet försenat men efter ny security check, passkontrollkö och fel gateanvisning så hann vi med ett nödrop), anmälan av tre försvunna kollin på Arlanda (de hann inte med oss men skjutsades senare hem till dörren av SAS - där hade vi flyt, för det visade sig att alla väskor plus en vagn omöjligt kunde ha fått plats i den full size bil vi fick...) och en frontalkrock mellan en flygplatsbuss och en personbil (A o T på väg till Europcar för att hämta ut hyrbilen, se http://www.sigtunabygden.se), pust!
Idag har vi haft en heldag hos vår arbetsgivare och tor o fre varvar vi plus kollar in skolor, sen går resan tillbaka västerut på lördag vid 4-5-tiden på morgonen... Kort och intensivt mao.
Nu längtar jag och min trötta lekamen efter kudden - God natt från Trosa, Sweden!

Rensningskaos...

Sorry att jag inte hört av mig på ett tag men här har det varit bråda och späckade dagar. Det börjar nämligen så smått dra ihop sig för flytten tillbaka till Sverige! Vi ska visserligen inte lasta containern förrän om knappt två månader men det är massor med problem och frågor att lösa på vägen.
När vi flyttade hit var det ju inte definitivt sas utan vi kunde lämna en del i vårt hus och magasinera annat. Men nu är det verkligen finito här och inget som vi vill ha kan ju lämnas kvar.

För två veckor sedan var en besiktningsman från flyttfirman här för att uppskatta vår volym och återkom med ett "chockbesked" - vi har 19 kbm för mycket och då får inte vår bil plats som vi hade tänkt. Vi har under våra år här köpt en större soffa och en stor säng bl.a. men sen är det en massa mindre prylar också. Så de senaste två veckorna har jag ägnat den tid jag haft mellan varven med att rensa och komprimera, lägga ut säljannonser och sortera ut till garage sale resp att ge bort. Jag hade tänkt ta med finare barnsaker och -kläder för att ge bort hemma men det kan jag bara glömma nu, här är det hårdgallring som gäller!
Men jag är optimist; det är många tomma kartonger och onödigt emballage plus rent skräp som upptäckts så den osannolika volymen verkar vara just osannolik... hoppas jag...

Nu måste jag fixa upp några till-salu-saker för om en timma kommer en potentiell köpare och kollar in lite barnmöbler! Fortsättning följer...

Ovädersnätter

Min nya kudde har inte kunnat hindra att jag sovit ganska dåligt de senaste nätterna pga oväder. Det värsta hittills i vår var natten mot lördag, samma oväder som drog fram med den massiva tornadon (en EF4) över St Louis, ca 4 timmar väster om oss. Vi hade "cirkulerande" moln här enligt ett meddelande och ett riktigt åskbombardemang väckte oss medan tornadolarmet tjöt.
Mellan ovädren har det regnat en massa och vägar har varit stängda pga flooding. Aprilrekordet för tornados i USA har rykt nu och den nya toppnoteringen lyder på 292 st (tidigare 267 i april 1974) men än har vi fler apriloväder på ingång, imorgon o på tisdag bl.a. Maj är f.ö. statistiskt sett den värsta månaden och i maj 2003 sattes all-time high rekordet på 543 tornados.
Nu ska kalenderbitaren dejta kudden, är så galet trött, orkar inte tänka längre... Zzzz o gonatt...

Drömkudde

Här sitter jag i natten och håller ett halvt öga på vädret som är utlovat att bli ganska hårt i natt. Jag hoppas att vi slipper tornadovarning och får ligga i våra sängar hela natten. Natten som gick bjöd på några kraftiga åsksmällar och en liten gråtande Gabi kom och kröp ner bredvid mig med händerna för öronen, men i natt verkar det bli lite värre så jag har bäddat åt mig i tjejernas rum. Bl.a. har jag lagt dit mitt senaste shoppingfynd - en Tempurkudde för "sidsovare" (25 dollar ist.f. ordinarie 100) och man sover grymt bra med den (vilket jag inte gjorde med den "vanliga" Tempurkudden).
Oj, vad trött jag blev av att tänka på den... så jag tror att jag går upp o drömmer lite nu och håller en tumme för att vi inte blir väckta.
Godnatt från Columbus!

Back in Business!

Tjohoo, jag fick tack och lov tillstånd att köra bil! :)
På BMV såg de själva förvånade ut att det gick igenom... Superskönt, vilken frihet; det är konstigt att man kan uppskatta något så mycket som i vanliga fall är så självklart att man inte ens tänker på det. Så nu skjutsar jag barn, handlar mat, shoppar "förnödenheter" osv...

Apropå shoppa förresten - härom dagen var vi och köpte en ny ullmatta att ha under vardagsrumsbordet när vi är tillbaka i Sverige (den gamla såg lite trist ut efter bebiskräk, utspilld saft etc) och den var ett fynd prismässigt iaf. Lite kul att ha med sig lite inredning härifrån. Nu kollar jag på gardiner och lite fler mattor och det känns faktiskt mysigt att planera och fundera på hur vi ska ha det när vi flyttar hem igen.
Nu ska jag iväg o luncha - hörs igen sen! :)

TIllbaka i byråkrativerkligheten

Idag agerade maken taxi till mig igen när jag behövde komma till posten och sen till Social Security Administration. Det var samme kille som tog emot bakom disken och denna gång kom jag igenom hans nålsöga. Han knappade in alla uppgifter och både jag och maken kände oss rätt nöjda. Ett tag iaf, tills tjänstemannen var klar och upplyste mig om att jag måste ha varit i landet i tio dagar innan Homeland Security tittar på ärendet och sen kan det ta upp till en månad innan de godkänner mig i systemet.
T såg nästan svimfärdig ut, trött som han är på att skjutsa fruga och barn fram och tillbaka och serva med allehanda andra saker samtidigt som han försöker hinna med att jobba mellan varven...
Jag känner mig inte lika pessimistisk, även om man skulle kunna kosta på sig att få panik vid den svindlande tanken att vara körkortslös en hel månad till. Imorgon ska jag åka till trafikmyndigheten BMV (ja, T följer naturligtvis med...) och försöka med plan A resp reservplan B så får vi se vad det ger.
Jesus var klok och sa att man inte ska oroa sig för morgondagen utan istället ta en dag i sänder och det rådet tänker jag följa nu - Godnatt och fortsättning följer, for sure!

Längtan

Jag Skypeade med familjen ikväll, jag saknar dem så himla mycket redan och jag är faktiskt glad över att få åka hem igen imorgon!
Det var skönt att få en dag utan krav och stress och det var underbart att få bada i Karibiska havet igen, det var en bonus (tänk en sån tur att det var mycket billigare att åka hit än norrut till Kanada...). Men blod är tjockare än vatten och nu vill jag krama barnen!

Sen kommer jag otåligt vänta in först måndagen då T får skjutsa mig ännu än gång till SSA och sedan tisdagen då han får agera taxi till BMV, förhoppningsvis för sista gången. För då räknar jag med att jag ska ha kommit in i systemen och ha körkort igen. Eller så får jag göra om alla prov igen. Eller så händer nåt annat som poppar upp som en not so nice surprise.
Men en sak i taget och imorgon ska jag försöka komma ihåg att skriva fel förnamn på I-94, alltså rätt namn. Eller tvärtom alltså. Annars måste jag hit igen om det blir fel. Hm... vilket var rätt nu då...?

Hola Mexico!

Ja, då var man här, i Cancun, thanks to Social Security Administration...
Resan gick bra, faktiskt riktigt avkopplande utan barn att hålla koll på. Lite konstig känsla, men ändå. Sovmorgon, buffet frukost, vit sandstrand och en skuggig, varm bakong att surfa på. Ska försöka njuta medan det varar; imorgon fm bär det av norrut igen! :)

Fast i den amerikanska administrationen...

Long time no hear... sen vi kom hem har vi haft kyla, värme (+25C), kyla och snö, värme igen och så några åskoväder däremellan, sjuka barn etc, mao en vanlig vår so far.

Vanlig med ett undantag: jag har inget körkort!
För en vecka sen skulle jag förnya det då det gick ut - en enkel process i vanliga fall. För T gick det smärtfritt men för mig, som har ett förnamn före mitt tilltalsnamn, gick det sämre. De hade uppdaterat systemen på fordonsmyndigheten och mitt pass och visum matchade inte mitt Social Security Card som bara hade mitt (svenska) tilltalsnamn.
I korthet åkte jag till S.S. Administration där de vägrade att lägga till mitt första namn, trots att det står på körkort, pass, visum etc. Det enda de tittar på är en lapp man själv fyller i när man kommer in i landet, I-94, och där hade jag skrivit mitt vanliga förnamn...
Fick leta (ingen myndighet verkar se helheten) mig vidare till Homeland Security i Indy, hamnade på USCIS (typ immigrantbyrån) som hänvisade vidare till US Border and Customs Protection där de sa att de kanske kunde hjälpa till om jag faxade in uppgifter och sen skulle de ringa mig nästa vecka för en ev intervju. Eller så kunde jag riva ut I-94 och skicka till någon annan myndighet och be att de rättade till namnet. Under tiden de administrerar ärendet skulle jag vara utan giltigt körkort och inte kunna lämna landet...

Vad göra? Den här veckan har maken fått skjutsa, hämta och handla och det funkar inte i längden (plus att det är ganska jobbigt att inte kunna köra bil i en omgivning där det inte finns någon kollektivtrafik öht och att cykla med tre småbarn när det inte finns cykelvägar... I don't think so).
Snabbaste och billigaste lösningen: jag åker till Mexiko - idag! Så nu ska jag packa min enda väska (handbagage!) och göra mig redo för att T ska komma förbi och skjutsa mig till flygplatsen. Känns konstigt att packa utan att behöva fundera på skötväska, snacks, sagoböcker, extrakläder mm, men väldigt befriande att bara behöva tänka på sig själv i stressiga säkerhetskontroller etc. Nu hoppas jag bara att detta löser mitt problem nästa vecka!
Vi höres... Adios Amigos!

En tidsresa till värmen

Vi lämnade kylan i Saint Louis och styrde kosan söderut till Arkansas, besökte därefter Elvis Presleys Graceland i Memphis, TN. En fascinerande upplevelse även för en som inte är Elvis fan. Det var som om tiden stått stilla sedan 70-talet och man fick en

tidsresa tillbaka till tiden när det begav sig. Tyvärr hann jag inte njuta så mycket av lyxkitchen eftersom sonen, strax efter att vi gått in i huset (som, när man lämnade, inte fick gå in i igen) blev akut kissnödig. Vad göra? Dra igenom så fort som möjligt, för att

låna Elvis toalett kunde vi bara drömma om.
Hann ta en del kort längs vägen dock så det gick att studera lite detaljer i

efterhand, haha.

Mycket att se förutom huset; kostymer,

alla utmärkelser såsom guldskivor (i ett eget hus), hans flygplan, bilsamlingen i eget museum, familjebegravningsplatsen mm.
Och så njöt vi av värmen som kom!

Dagen efter, igår, var vi på Memphis Zoo och det var 25-30 grader - härligt!

Igår kväll hamnade vi i Nashville, TN, där vi befinner oss just nu.
Härnäst på agendan står poolbad med kidsen, sen får vi se. Howdy hoo!

"Surprise Snow"...

Innan vi åkte så kollade jag väderprognosen och den kallaste dagen skulle vara idag måndag med +11C och lite regn. När vi drog ifrån gardinerna i morse så snöade det (liksom fortfarande) och maxtemperaturen kommer att bli 4 blygsamma grader. På den lokala nyhetskanalen kallar de det för Suprise Snow.
Nyheterna här på hotellet lyser i övrigt med sin frånvaro, det är bara en massa såpor, reklam etc och man är ganska avklippt från omvärldens händelser. Vill vi bli uppdaterade med mer relevanta news, såsom katastrofen i Japan t.ex., får man hänga på Internet eller bläddra i USA Today.

Nu ska jag lämna nätet och vi ska göra oss i ordning för en innedag på Saint Louis Science Center... (Ja, jag skippade allt vad vinterkläder heter när jag packade vårklädesbagaget - fortfarande hoppas vi på åtminstone en varm torsdag då det är utlovat 27 sköna grader på vårt nästa resmål)
Have a Nice Day!

St Louis - barnens favvis

Vi har tillbringat lördagen i St Louis, Missouri och dagens huvudattraktion var City Museum, ett makalöst och unikt ställe designat för barn med ett ändlöst myller av gångar, labyrinter och diverse galna konstruktioner där det inte finns en sportslig för föräldrarna att hålla järnkoll på sina kottar. Stället är uppbyggt i flera våningar och man kan göra upptäcksfärder både inomhus och utomhus. Vi är här med en annan svensk familj och det kändes extra bra idag då vi kunde hjälpas åt att försöka hålla koll på kidsen (vilket var hyfsat svårt ändå; när det släpptes iväg drog de ofta iväg åt olika håll, ungefär som biljardbollar när man öppningsspränger).

Vi fick även en god men intensiv middag på The Old Spaghetti Factory så efter den här dagen är jag både trött och mätt och ska nu joina resten av familjen som ligger och trynar för fullt.
Hörs igen!

Svenska hjärtan

Härom dagen var det för en gångs skull riktigt roligt att stå och steka pannkakor till barnen eftersom det hade kommit en försändelse från Sverige med ett lååångt brev, som räckte några pannkakor, plus en hel liten hög med svenska pysselböcker som barnen kastade sig över.
- TACK käraste M med familj, det var en så välkommen överraskning som värmde våra hjärtan!! :)
Svenska hälsningar betyder extra mycket när man är så långt hemifrån och inte riktigt har den där dagliga kontakten eller kollen på vad som rullar på; tom den svenska vardagen känns lite exotisk när man har varit hemifrån ett tag.
(Vilket påminner mig om att jag genast måste boka om våra flygbiljetter till Sverige för vi vill inte åka hem nu i mars till snön och kylan som vi hört talas om... Hm, vi hörs...)

DN-mys

Ikväll har jag valt att läsa lördagens DN istället för att blogga... En omtänksam amerikanska som varit på tjänsteresa till Sverige hade med sig den hem till sina svenska arbetskamrater; ett uppskattat initiativ! Så mysigt att få frossa lite i nyheter på svenska. Vi hörs mer en annan kväll... :)

"Let's Get Fired Up!"

I natt (natten mot måndag) avslutades weekenden med att vädersirenerna tjöt för första gången i år och väckte oss först för en tornadovarning vid ettsnåret, sen för en thunderstorm varning vid fyra. Vi gick aldrig ner i källaren för jag hade förberett med iPoden vid sängen så jag kollade hur ovädret rörde sig och läste de uppdaterade meddelandena och kunde dra slutsatsen att den potentiella tornadostormen gick lite längre norrut (det gjorde den också och det var senare ett mindre nerslag nordost om Indy). Skönt med internet, det gjorde att jag slapp väcka barnen (som faktiskt sov som stockar!). Åskovädret dundrade dock över oss och vi kan bara konstatera att thunderstorm/tornadosäsongen startat (det sägs att den gör det i mars så den var ju ganska punktlig då).

Inför helgen var det också bra drag då skolan i fredags hade basketmatcher där killarna spelade och tjejerna var Cheers (...) Det var Albas första gång i hejaklacken och alla var riktigt laddade och från läktaren satt barnen och sjöng och hejade med:
"Who are we? We are the Suns! And who's the best? We are the best!"; "Let's get fired up!"; "Up, up, on your feet..." osv. Riktigt roligt och spännande för oss åskådare också!

Nu ska jag heja på mig själv så att jag kommer i säng i hyfsad tid, är lite trött efter nattens vädervaka... Hörs!

I helgen hann vi bl.a. med att besöka ett köpcentrum i stan där man ordnade den årliga "Community Day"; en välgörenhetsdrive för den lokala Food Bank där man samlar in både mat och pengar till behövande. En utställning med konservburkar, CANstruction, stod utplacerad på olika ställen i köpcentrat; det är olika lag som byggt skapelser av konserver (här ovan föreställer de en burk av läsken Mtn Dew) och man får rösta på vilken man gillar bäst. När de rivs går burkarna, som donerats av privatpersoner o/e företag, till food banken.

Noll paltkoma!

En kortis bara innan jag stupar i säng.
Idag hade jag en dag då alla barnen faktiskt var i skolan (Gabi var hemma i måndags, lite febrig, och Elias hade sin "Mommy Monday" och igår var det MOPS och halvdag) och dagen startade med en styrketräningsklass kl 5.15 på gymmet. Efter det var jag oförskämt pigg och mitt pass som "Moppets helper" (min insats för MOPS då man hjälper till i barnverksamheten medan mammorna har möte) på förmiddagen gick som en dans. Lunchade med T och hade sedan fullt upp tills jag hämtade på skolan. En riktigt bra dag med utebliven paltkoma (som jag trodde skulle komma som ett brev på posten efter lunch).
Nu är det dags för skönhetssömnen (den behövs, kan jag lova). Sorry för trist inlägg men jag orkar inte skriva om något annat just nu...
Hörs igen, zzznart... zzznark...

Nostalgitripp

Igår kväll ordnade ett par av svenskarna ett 80-talsdisco. Det var med skräckblandad förtjusning jag grävde i minnena hur man klädde sig då. Eftersom det inte är min favoritera vad gäller klädmode så har jag noll axelklaffar, benvärmare, knallrosa kjolar, byxdressar etc i min garderob men det fanns ju lite annat också. Hur som; tajts, skärp i midjan, bling-bling och ett tuperat hår fick duga för min del. 80-talsmusik blandades med nyare tongångar och det hela blev en riktigt lyckad partycocktail!
Men, det kostar att ligga på topp så nu är det dags att inta vertikalläge - Let's go to bed! (The Cure)