"Let's Get Fired Up!"

I natt (natten mot måndag) avslutades weekenden med att vädersirenerna tjöt för första gången i år och väckte oss först för en tornadovarning vid ettsnåret, sen för en thunderstorm varning vid fyra. Vi gick aldrig ner i källaren för jag hade förberett med iPoden vid sängen så jag kollade hur ovädret rörde sig och läste de uppdaterade meddelandena och kunde dra slutsatsen att den potentiella tornadostormen gick lite längre norrut (det gjorde den också och det var senare ett mindre nerslag nordost om Indy). Skönt med internet, det gjorde att jag slapp väcka barnen (som faktiskt sov som stockar!). Åskovädret dundrade dock över oss och vi kan bara konstatera att thunderstorm/tornadosäsongen startat (det sägs att den gör det i mars så den var ju ganska punktlig då).

Inför helgen var det också bra drag då skolan i fredags hade basketmatcher där killarna spelade och tjejerna var Cheers (...) Det var Albas första gång i hejaklacken och alla var riktigt laddade och från läktaren satt barnen och sjöng och hejade med:
"Who are we? We are the Suns! And who's the best? We are the best!"; "Let's get fired up!"; "Up, up, on your feet..." osv. Riktigt roligt och spännande för oss åskådare också!

Nu ska jag heja på mig själv så att jag kommer i säng i hyfsad tid, är lite trött efter nattens vädervaka... Hörs!

I helgen hann vi bl.a. med att besöka ett köpcentrum i stan där man ordnade den årliga "Community Day"; en välgörenhetsdrive för den lokala Food Bank där man samlar in både mat och pengar till behövande. En utställning med konservburkar, CANstruction, stod utplacerad på olika ställen i köpcentrat; det är olika lag som byggt skapelser av konserver (här ovan föreställer de en burk av läsken Mtn Dew) och man får rösta på vilken man gillar bäst. När de rivs går burkarna, som donerats av privatpersoner o/e företag, till food banken.

Sverige = Gnällbälte?

Ingen har väl missat att Peter Forsberg ska göra comeback i NHL och det tycker vi hockeyälskare här är jättekul! Åtminstone vi som blivit "smittade" av den allmänt mer positiva livssynen som amerikaner har jämfört med oss svenskar.

Jag läste en krönika av Per Bjurman på aftonbladet.se, "Bjurman: Här tycker folket det är underbart att Foppa är tillbaka", där han skriver om hur mycket kritik och gnäll Foppa fått adresserat till sig från svenskarna i och med beslutet att göra en ny vända i Colorado Avalanche. Varför? Är Jantelagen så stark därhemma? Lever vi i ett gnällbälte där? Nu har jag ju inte bott här i USA så länge men jag har redan influerats av det mer lättsamma, positiva synsättet som oftast lyckönskar folk till framgång istället för att kritisera och racka ner (det finns förstås, som alltid, undantag). Att kunna tycka att det är roligt och spännande när folk gör försök och har målsättningar.

Det kan ju vara lätt att dras med i negativt tänkande och bli allmänt missnöjd, så varför inte haka på och tänka positivt och försöka se möjligheter istället för alla potentiella svårigheter? Och peppa varandra till vardagsframgångar, även om de är små och till synes obetydliga?

Bjurman skriver: "Det finns mycket att ifrågasätta i det amerikanska samhället och det finns mycket man kan sakna från Sverige, men vad gäller just vardaglig livsåskådning och synen på hur tillvaron bör föras känns det ofta lättare, generösare och mer inspirerande här."

Jag kan bara hålla med. Och utbrista: Go Foppa, you rock!! :D

Football

Idag gick årets amerikanska sporthöjdpunkt av stapeln: Super Bowl, finalen i amerikansk fotboll. Green Bay Packers besegrade Pittsburgh Steelers med 31-25 på Cowboys Stadium, Arlington, Texas.
Vårt Indianapolis Colts, som förlorade finalen i fjol, var på god väg i slutspelet men åkte ut då de besegrades med en poäng när det återstod ca 0,1 sekunder av matchen, vilket ju kändes väldigt snopet när de hade segern som i en liten ask...

Nu gör NFL uppehåll fram till hösten men jag och några andra svenskor hann med nöjet att få se dem spela mot Dallas Cowboys på Lucas Oil Stadium i Indy i december. Det var en riktigt bra och spännande match som avgjordes i absolut sista stund, tyvärr till Cowboys fördel som vann med 38-35.

Den amerikanska flaggan som rullades ut på arenan inför de 70000 åskådarna på Colts-matchen var gigantisk och låg utrullad medan nationalsången The Star-Spangeled Banner sjöngs (som alltid inför sportsevenemang bl.a.).
That's it, folks - Stay tuned!

Oh, my...

Att blogga är lite som att träna; om man tränar regelbundet så blir det ett skönt måste, men om man ofrivilligt kommer av sig och tappar ett antal dagar så blir det bara allt svårare att komma igång igen... Förutom att jag kommit av mig så har jag faktiskt haft osedvanligt mycket på g, har bara hunnit med det allra nödvändigaste på datorn när jag varit hemma.
Nu har Thanksgivingledigheten startat för kidsen så jag får hålla mig lite mer hemmavid med dem och vi skippar att åka någon längre tur denna årets stora resehelg i USA.

Jag hoppas att få upp bloggångan igen (om det finns några läsare kvar, vill säga...) med en liten tillbakablick på Halloweenhelgen som jag skrev om senast. På återseende!

Fredagen före Halloween hade skolan stor fest där lärare och elever var utklädda. Från vår familj deltog Pirate, Supergirl och Beautiful Bride (ej i bild).


Fredagskvällen bjöd bl.a. på Night of a Thousand Jacks som var en pumputställning där man kunde rösta på bästa pumpa. Till det en utomhusfest med många som var utklädda, det var livemusik och utomhusbarer och allmänt trevlig stämning. Kanske inte den bästa uppladdningen inför lördagens cykeltur, men, men, det var trevligt...


Beer Ride -10 var en väldigt rolig men också väldigt blåsig 73-kilometersupplevelse. Jag fastnade på ett foto när vi lämnade en av kontrollerna (längst th). Efter målgång blev det en Cold Treat på Columbus Bar, lite av After ski-stämning med alla som kämpat i vinden - kul!
(Foto: Paul Ashbrook. Fler bilder finns online (klicka här).)

Efter cykelturen kom vi hem till barnen och barnvakten som lyckats förvandla fröna till tre små lamm och bedyrade att de varit sååå snälla (hur fixade hon det?? Gissa om vi kände oss som kassa föräldrar när det kommer hem en sjuttonåring som lyckas regera totalt!). Efter en dusch var det dags att förvandla oss till Sheriff, Zoo keeper (A), Handy man (E), Supergirl (favorit i repris) och Pirate... Arrrh... Ahoy, Matey! Mot svenskarnas Halloween Party!

Söndagen var den riktiga Halloweendagen (31/10), med Trick-or-Treat, kulmen för barnen och punkten för årets firande. I år valde vi att gå T-o-T i vårt område med en amerikansk familj samt svenska grannar. Barnen (Vampyr-prinsessan, Kommandosoldaten (vi hittade inte piratkostymen) och Supergirl (inget annat dög - varför ändra på ett vinnande koncept?)) blev oväntat snabbt nertyngda av godis i sina hinkar (här pratar vi kilon!) så vi bestämde oss för att inte åka någon annanstans för att fortsätta utan det blev istället en liten spontan pizzafest hemma hos oss innan gästerna skulle hem och knyta sig. Vår familj gjorde dock ett uppskattat snabbesök hos barnens engelskalärare innan det var dags att runda av kvällen.

Hektiska Halloweentider

Igår cyklade jag och maken en tur tillsammans för allra första gången här i USA! Han kom hem på lunchen och vi drog iväg på en runda i blåsten, härligt!
Idag har det varit Halloween Party i skolan och förskolan och jag fick fullt upp med att springa emellan tre olika klasser (en för vardera Super Girl, Piraten resp Bruden) för att besöka Haunted House, hänga med på Trick or Treat samt hålla koll på att glasyr och sprinkles hamnade där de skulle.
Imorgon tänkte vi åka Beer Ride med Halloweentema och det är varnat för frost fram till nio, jippiii... Men starten är utsatt till elva och då ska det vara +6 minsann (ska kännas som +3, fartvindsfaktorn borträknad). Kanske bäst att rota fram vinterutrustningen ändå.
Efter cyklingen är det party hos arrangören Columbus Brewing Co. men vi sparar oss nog till kvällen då den svenska Halloweenfesten går av stapeln. Om vi inte slocknat innan dess.
I övermorgon är det dags för den riktiga Trick or Treat; barnen är grymt laddade!
Nu är det dags att lägga sig för att orka med en hektisk helg efter en späckad vecka! Godnatt!

Nära en nära-döden-upplevelse

Onsdagar är tänkt att vara en lyxig dag då jag får rå mig lite själv o kan göra vad som faller mig in, om jag inte känner en påtaglig lust att städa. Alla barnen är för en gångs skull friska (!) och gick i skolan. (Men jag var ändå inte ensam eftersom maken för första gången har stannat hemma från jobbet; till slut gav hans immunförsvar upp för den massiva attacken av div elaka virus och baciller. Vi övriga i huset hoppas på att stå emot så att vi inte kommer in i ännu en snurr av konvalecens...)

Innan jag gav mig i kast med att städa vårt "Mud Room" (med ett berg av osorterat scrapbookingmaterial - mer om det i ett kommande inlägg) passade jag på att åka till gymet och gå på en timmas styrkepass, därefter blev jag oplanerat en av deltagarna i en timmas spinning. Eftersom jag inte har tränat på nära fyra veckor (det hände en gång och dessförinnan typ nada) blev det mer eller mindre en nära-döden-upplevelse. Fast det är säkert ingenting mot vad jag kommer att uppleva i form av träningsvärk imorgon... :(
Att jag trots allt gick med på självplågeriet beror på att jag satt upp som mål att köra ett motionslopp på cykel om några veckor, Beer Ride, och lite obetänksamt har jag sagt att jag ska köra 39 miles-rundan (ca 63 km - ganska lagom egentligen, men jag är så otroligt otränad f.n...).

Nu tigger min mörbultade lekamen om vila och så får det bli. Håller en tumme för att jag mot alla odds ska lyckas ta mig ur sängen när klockan ringer 6:15. Nattinatt! :)

Valstuga blev sjukstuga

"...hörs snart igen!" skrev jag så käckt senast, men det var innan jag däckade under i sjukstugan...
Innan vi blev sjuka så hade vi vallokal hemma; våra svenska grannar kom hit och vi bevittnade varandras valkuvert innan de åkte iväg med posten till Sverige. Man hade kunnat rösta på flera lokaler runtom i USA och många av dem hade dessutom förtryckta valsedlar, men det var smidigt att kunna poströsta och slippa resa. Det enda vi saknade lite var den högtidliga skärmen man brukar få gå in bakom därhemma, men det kompenserades av bekvämligheten att få rösta här hemma i köket.

Så var det ju Elias som fick lunginflammation men han blev snabbt kry av penicillinet (som jag fick lirka i honom morgon och kväll med hjälp av en dryck gjord av mjölk, glasschokladsås och så det oaptitliga penicillinet - varför måste det smaka så illa, även om det är hårdkamouflerat?)
När han var redo för skolan var det Alba som fick vara hemma en dag pga feber kvällen innan, men hon var jättepigg, visade det sig. Sen var det Gabis tur att krokna med hög feber i några dagar och jag själv hakade på med hög feber och halsont. Det var inte roligt att vara hemma med barn när man själv bara vill gå och vila. Mitt krassel höll i sig en vecka (idag är första dan jag känner att jag är ganska ok) och under den tiden däckade Alba i 40 grader och var hemma ons-fre den gångna veckan... och har i helgen betat av en väska med "Absent Work" plus den ordinarie veckoläxan - strongt jobbat!
Den enda som klarade sig från sjukdom den här gången var maken, vilket var tur för honom för han åkte Hope Ride igår och det hade han sett fram emot länge.

Nu ska jag lägga mig och jag hoppas att jag kan få vakna upp till en dag då alla känner att de mår bra och kan återgå till sina ordinarie måndagssysslor! Och är vi alla ok så skriver jag ett nytt inlägg om något helt annat. :)

Blixtar i massor

Igår kväll och i natt hade vi åskoväder igen, men även om det var rejält så var det inte lika kraftigt som natten mellan fredag och lördag för en dryg vecka sedan.
Jag vaknade flera gånger av att det blev alldeles vitt för ögonen, trots att jag blundade, och inom en sekund så brakade det till så att hela huset skakade. En av de nära blixtarna träffade ett hus några hundra meter bort i ett område där husen ligger ganska tätt. Som tur var blev ingen skadad men man kan ju tänka sig att det var en traumatisk händelse både för den drabbade familjen och deras grannar.

På lördagsmorgonen när min klocka ringde i ottan åskade det fortfarande och regnet öste ner. Det kändes ju inget vidare eftersom jag skulle cykla Girlfriend Ride tillsammans med ett gäng grannar och väderprognosen såg fortsatt dyster ut. Jag tog Gary (MTB:n) och åkte knölade ner en regnjacka i bakfickan, men det gjorde jag i onödan för väl på plats så blev det kalasväder, soligt och klarblå himmel!
Det blev en väldigt trevlig cykeltur, även om det inte gick blixtsnabbt, och arrangemanget var mycket bra organiserat med underhållning och generösa mat- och dryckbord på flera ställen längs rutten.

Nu ska jag och barnen åka och kolla på en helt annan blixt, nämligen en bil... Jag önskar mig själv lycka till att åka med tre barn; har inte glömt den extremt jobbiga bilaffären när vi köpte Saaban och A o E var mer vilda än tama och vi tog första bästa bil (som tur var visade den sig vara bra...). Men det är ju nästan två år sen nu och de har blivit lugnare, fast nu har vi ju en till som röjer runt... *Gulp!*

Grattis Saints!

Ingen av oss svenskar som samlats hemma hos familjen S ikväll fick Super Bowl-segerjubla eftersom alla höll på Colts... som efter en härlig 10-0-ledning till slut fick se sig besegrade av New Orleans Saints som vann sin första Super Bowl-seger någonsin. Grattis till dem!
Läs en sammanfattning av matchen på aftonbladet.se .
Nu ska jag gå och drömma om något roligare istället. Nattinatt!

Super-söndag!

Nu är den snart här, megasporthändelsen i USA: den årliga Super Bowl-finalen!
Och i år är det vårt lag, Indianapolis Colts, som är det ena finallaget och de möter New Orleans Saints i Miami, Florida.

Vart man än åker här möter man supporters i blå-vita Colts-tröjor, de har laddat i ett par veckor nu. De lyckliga som har råd och möjlighet att åka och se händelsen på plats och inte har köpt biljetter ännu, har i skrivande stund 302 biljetter att välja på i prisintervallet från 1072 USD till 5885 USD, styck!! (1 USD är ung. 7:50 SEK)
Helt galet dyrt tycker jag, men så är jag ingen hängiven supporter av amerikansk fotboll heller. Inte ens en SM-final i hockey med Djurgården i avgörande match skulle få mig att lätta på plånboken om biljetterna kostade så mycket, och det vittnar om hur stort, riktigt stort, Super Bowl faktiskt är!

De mer ekonomiskt sinnade och bekväma supportrarna bänkar sig istället framför TV:n som direktsänder, vilket även vi svenskar ska göra och heja på vårt blå-vita lag - Go, Colts, go!

Hundsupportern Miles med blå-vit Colts-scarf placerar nog hundkorgen framför TV:n dagen till ära

Fakirpasset - grymmaste dealen?

Godmorgon! Vid den här tiden på dygnet (07:00) brukar jag i normala fall vara ganska trött, nattuggla som jag är. Men idag: pigg som en mört (än så länge...) fastän klockan ringde 04:30, för att jag skulle hinna vara med på ett spinningpass på gymmet strax efter 05.

Jag gjorde ett riktigt kap på en auktion nyligen då jag kom över ett halvårs medlemsskap för en bråkdel av vad det normalt kostar och äntligen har jag nu startat upp det hela. När jag såg schemat för första gången trodde jag att det var felskrivet, för vem är galen nog att träna vid den tiden? Men sen insåg jag att det faktiskt är väldigt smart, t.ex. om man har barn för då är man hemma igen normal "duschtid" och dessutom piggare än vanligt och allt man ska ordna innan avfärden till preschool går mycket snabbare! Och jag hann t.o.m. blogga några rader...
Ha en bra dag! :)

Möt Madde!

Nu är det dags att presentera min nya kompis från Chicago för nu har jag äntligen provkört min Trek Madone 5.2 WSD... En cykel som ger löfte om många härliga mil på vägarna.

Tyvärr ger inte Ben och Flås något positivt bidrag än så länge, de verkar ha åkt på långsemester för jag fick en jobbig första tur. Att det blåste som katten (så fort jag kom ur en skogsdunge eller lämnade ett majsfält så friskade Mellanvästernvinden i) gjorde inte saken bättre och ingen medvind blev det heller på dagens tur, konstigt nog.

Men skam den som ger sig; jag vet att jag kommer att få det riktigt jobbigt i några månader framöver och jag kommer nog att vara arg på Madde emellanåt fast jag har mig själv att skylla som inte tränat nåt på flera år...

Nu ska jag vila benen... God natt från Gräsänkan!

Det visade sig att Village Cycle Center låg i Chicagos Old Town - en helmysig gammal (ursprungligen 1830) stadsdel med många restauranger och uteserveringar. Vi hade turen att hamna på den italienska restaurangen Topo Gigio som visade sig vara en av Chicagos topp tre och omöjlig att få bord hos om vi hade kommit senare... Tur för oss att vi hittade den, för maten, som vi åt på den mysiga bakgården, smakade underbart!

Yee Haa!!

I fredags tog jag och A Saaban och styrde kosan söderut mot Nashville i Tennessee. Målet med resan var att gå och se en PBR-tävling live(Professional Bull Riding, http://www.pbrnow.com/).

Den spännande staden Nashville fick vi på köpet och kunde frossa i Country&Western och diverse cowboyattiraljer. Att gå omkring i cowboyhatt och boots etc var ganska vanligt, de dryga 30 graderna till trots. A och jag ville ju inte vara sämre utan såg till att utrusta oss med cowboyhatt (A) resp. boots (jag) inför lördagkvällens begivenhet.

Platsen för bull ridingen var Sommet Center, Nashville Predators hemmaarena, och mycket i den inledande showen var likt det man kan se inför hockeymatcher.
Det var dånande musik, eldfontäner som sprutade och "USA" lyste i eld på marken. Det var hyllningar till marinkårssoldater på plats och en Air Force-soldat hissade ner sig från taket. Det sjöngs även två patriotiska sånger (den ena var förstås nationalsången), man bad för nationen samt att ingen skulle bli skadad under tävlingen.

Och själva tävlingen var härligt cowboyig och macho och stämningen var på topp - helkul tyckte vi och min stora lilla tjej bad att vi skulle gå på fler bull riding event framöver! :) Yee Haa!

Kasey Hayes blir avslängd från Go Getta Gun (Kaseys stövel skymtar till vänster om manken)...

Och till sist en videosnutt från Kody Lostrohs lyckosamma ritt på Total Darkness (han klarar 8-sekundersgränsen). Beklagar den dåliga kvalitén men den ger iaf lite av Bull Riding-känslan:

Mmm... Madone...

Varje år när det är dags för Tour de France, som får så mycket mediabevakning att även en strängt upptagen mamma inte kan undgå att få se litegrann då och då, vaknar min slumrande cykeltarm till och börjar suga lite.

Som gammal tävlingscyklist har jag fortfarande en förkärlek till cykelsporten, även om jag inte har tränat mer än ett fåtal gånger sedan jag fick barn. För några år sedan köpte jag en Gary Fisher MTB och det var underbart roligt att köra i skog och grus och i ett anfall av optimism fick Gary hänga med i flyttlasset hit. Tyvärr har han bara stått och hängt i garaget sedan dess...

Härom dagen började T prata om att skaffa en racer för sina jobbturer, eftersom det är lite tungt att köra mtb på landsväg, och han tyckte att även jag skulle göra slag i saken och komma ut lite. Jag rabblade upp en massa undanflykter och så var det inget mer med det. Men så igår på beachen pratade jag med en annan svensk mamma här och hon berättade att hon nyss köpt en cykel och kör några gånger i veckan. Gissa om jag blev sugen på att hänga med! Så nu har jag surfat nätet på cyklar och idag var jag även in i två cykelaffärer för mer info. Jag har blivit lite småförälskad i en TREK Madone, men den skulle kräva att jag verkligen tar mig i kragen.

Ja, det vore buskul att få känna fartvinden igen, även om den inte kommer vara så fartig i början utan istället bara kännas grymt motig, men så är det ju när man har legat lågt så länge...

Nu ska jag bädda ner mig och drömma ljuva cykeldrömmar, förhoppningsviss sanna sådana... Zzzz...

(Bild från Trekbikes.com)

Bodacious the Bull

Vår lilla stora tjej är helt fascinerad av Bull Riding och TV visar de stora PBR-tävlingarna på kvällar och helger. Det är en relativt stor sport här.
Ridningen varvas med intervjuer och reklaminslag - macho såklart, typ whiskey, Army-värvning och Dodge RAM Heavy Duty-bilar (åtminstone innan Chrysler gick i kk...).

Igår kväll, efter tävlingarna, visades en dokumentär om tidernas grymmaste tjur - Bodacious. Det var bara tio gånger en cowboy lyckades hålla sig kvar de åtta sekunder som krävs; totalt gjordes 135 försök. Bodacious specialitet var att göra oväntade rörelser och ett speciellt kast bakåt med huvudet så att ryttarna knockades... (Här finns en filmsnutt om Bodacious framfart, eller läs om honom på Wikipedia.)

Nu håller jag som bäst på att undersöka om A kan få se en PBR-show irl, vi får se. Hon vill väldigt gärna se en, bara jag garanterar att vi slipper rida själva... :D

Annars har här varit en härlig sommardag, 32 grader och nu vid midnatt 22. Vi har badat och till middag blev det grillning; jag älskar att sitta ute på kvällen när man är helt inbäddad i tropisk värme och slipper ta på sig nåt varmt. Sommaren är troligtvis här för att stanna nu, till slutet av oktober om vi har tur, men redan imorgon är det dags för ett besök i poolen hos några lyckligt lottade svenskar... :)

Memorial-helg med Racing

Idag måndag har det varit helgdag här i USA. Det är Memorial Day då de militärer som stupat när de tjänat sitt land hedras. Det har varit parader och konserter mm runt om i landet och direktsändningar på TV, bl.a. från jättekyrkogården Arlington National Cemetery. Det är många krigshjältar att hedra från alla krig som USA deltagit i och man är ju faktiskt i krig idag med. Det har varit intervjuer med småbarnsfamiljer som förlorat fadern i Irak eller Afghanistan och där barnen inte ens kommer ihåg pappan för att de är så små. Det är sorgligt och jag känner mig tacksam för att Sverige lever i fred.

Hela helgen har gått i patriotismens tecken och här i stan har bl.a. flaggstänger satts upp vid vissa gravar och affärerna har haft diverse patriotsaker till salu (förutom flaggor även tröjor, flaggmönstrade stolar, blå-vit-röd belysning etc) plus att man lockat med "Memorial Day Sale" - som vanligt är det nån kampanj just till storhelgerna.

En annan stor händelse den här helgen har varit Indianapolis 500 - ett gigantiskt rallyevent där man kör 500 varv på en 1-milesbana (ca 1,6 km). Under maj har det varit diverse aktiviteter på motorstadion i Indy med träningar och placeringstävlingar inför det Stora Racet igår söndag. T och min amerikanske onkel var på plats för ett par veckor sedan under Pole Day och njöt... Den som var mest uthållig och snabbast i årets race var Helio Castroneves (se länken ovan).

Själv ser jag fram emot nästa år för då har jag paxat att få åka! Så nu ska jag boka in den 30 maj 2010 i min späckade agenda... :)

Slutspel!

Som hockeyfantast kändes det lite trist att missa Elitserien och ha så taskig koll på hur säsongen framskred (fast med facit i hand så var det ju inte så mycket att hänga i julgranen...).

Desto roligare här och nu är att kunna följa (eller rättare sagt hålla ett öga på i förbifarten) NHL-slutspelet! Varje kväll är det matcher och just nu spelas kvartsfinaler i de två serierna (Eastern resp Western Conference) tills två av lagen gör upp om bucklan till slut.

Mitt favoritlag är San José Sharks men nu får man väl hålla en tumme för Chicago Blackhawks eller Columbus Blue Jackets som är de lag som ligger närmast oss geografiskt sett.

Men egentligen är det nog allra roligast att följa svensklagen som t.ex.Vancouver Canucks med bl.a. Sedinarna som spelar som aldrig förr och blir hyllade för att de är så himla bra. (Har enäggstvillingar nån genetisk programmering som gör att de är helsynkade även i teknik och formtoppar resp -svackor? Strange...) Mats Sundin i samma lag känns nästan som en statist i jämförelse, så bra är de.

Ikväll är det dags igen och om vi får för de små regenterna så blir det lite hockeymys... (håller tummarna!)

Nedräkning och uppladdning!

Förväntningarna är höga och temperaturen stiger när det är nedräkning till årets största (?) sportevent här i USA: Super Bowl!

Imorgon söndag ska Pittsburgh Steelers och Arizona Cardinals drabba samman i Tampa Bay inför bl.a. The Boss och hans E-Street Band som uppträder på arenan, dagen till ära.

Vi som bor alltför långt bort i obygden för att ens göra ett försök att få tag på biljetter får hålla tillgodo med http://www.nfl.com/superbowl/43 eller TV-showen, kryddad med TV-sportartillbehör som tillhandahålls av de lokala matvaruaffärerna, om man nu inte är lite mera socialt lagd och går på lokal och partar loss med andra fotbollsintresserade.

Jag tror att jag väljer sporttillbehören och nöjer mig med en snabbevakning av eventet. Det är ju trots allt inte Elitserien de sänder...

Bullridning

Vi stora har nog fått en släng av de smås krassel så idag har vi inte gjort många knop.

Trist, när man kommit igång lite med träningen och så, men idag kompenserade jag det med lite TV-sportande när A och jag kollade in en rodeotävling från Texas omväxlande med NHL All Stars-matchen.

Men även soffsportande måste väl bränna några kalorier extra om man är tillräckligt engagerad?...

Deppigt och nattsvart...

När man befinner sig i "Staterna" så finns ett enormt utbud av sport, särskilt om man är intresserad av framför allt basket, baseball och amerikansk fotboll, men även hockey, tack och lov. Det är såklart jätteroligt att på närmare håll kunna följa favoritlaget San Jose Sharks eller t.ex. Zäta och övriga i svenskgänget i hyfsat närbelägna Detroit Redwings, men så vandrar tankarna förstås iväg till laget som ligger en närmast hjärtat, Djurgårdens IF... Men en titt på tabellen på http://www.elitserien.nu/ får mitt humör att falla som en puck. Vad har hänt? Ja, jag vet, de senaste säsongerna har varit lite knaggliga med missade slutspel, men att växelvis med SSK prenumerera på jumboplatsen känns ju lite väl...

Får drömma mig tillbaka till säsongerna 99/00 resp 00/01 då DIF var på topp, fyllde Globen (som för ovanlighetens skull kokade) i slutspelet och till slut tog hem SM-guldet... Å, det var tider det, *suck*...

Nä, gott folk, gå och fyll Hovet, lyft fram Laget och gör som jag och bli medlem i Klubben och stärk laget så att de orkar klättra i tabellen och åter få glänsa som Stockholms Stolthet!!! http://www.difhockey.se/medlem