Gaaahh!!! (Irriterande banksäkerhet)

Jag uppskattar den svenska banksäkerheten, absolut, den är jättebra. När man är med i klubben. Men när man sitter hundratals mil utanför rikets gränser så är läget lite annorlunda.
Jag har dock precis med ett nödrop, efter att ha testat ca fem olika betalningsalternativ på två likvärdiga sajter, lyckats få igenom en enkel internetbeställning. Det tog bara en timma...

Problem som brukar uppstå är nyss utgånget kort (varför får jag nytt ibland, ibland inte?), ej skriven i Sverige eller uppge kod på dosa (dosan har jag fått men koden att logga in kom aldrig). Försöker man med amerikanska kreditkort så funkar det inte för att de inte är svenska.
Jag blir galen! Det är iaf irriterande när det är sent och man vill gå och sova.

I Sverige har jag två olika banker. Den ena har min internetbank packat ihop för och i somras var jag in på bankkontoret när vi var hemma i Sverige. De skickade sedan dosa för internetbanken och kod för telefonbanken. Dosan behöver ett inloggningskort och det ligger på bankkontoret för personlig uthämtning (fast jag sa att vi bor här). Telefonkoden, som kom i eftersänd post, hade så kort giltighet att jag inte hann ringa innan den gick ut.
När jag kontaktar banken kan de inget göra om jag inte kommer in på kontoret då de inte vet att jag är jag. De kan inte skicka ny telefonkod per post till min svenska adress heller. Vad ska jag göra?? Jag måste få veta hur mycket som finns på kontot, det är viktigt. Ska jag behöva åka till Sverige bara för det?

Tacka vet jag amrisarna som har ett inloggningsnamn för internetbanken och en fast kod som aldrig byts. Och som accepterar att det är felstavade namn på checkarna ("Stör det dig? Annars kan det stå kvar, oss gör det inget."). Eller som tycker att det är ok med ett förnamn som efternamn på kreditkortet, om det är ok för mig. Eller som inte lämnar kvitto på banktransaktioner så att man inte vet att pengar gått till rätt konto (tur att man kan läsa handstil upp-och-ner). ...

Nä, nu raljerar jag förstås, för det är ju störande åt andra hållet sas.
Nu ska jag sova. Tack för ordet och för att jag fick skriva av mig lite bankilska i natten (och det rådde faktiskt lite bot på de rosa och röda hjärtan som dansat för ögonen efter allt Valentines-pyssel ikväll)... Good Night!

Tillbaka i Rostbältet!

I natt kom vi tillbaka från en härlig semester i den härliga staden Los Gatos med omnejd. Det blev späckade dagar och vi avslutade med en natt i San Francisco innan vi flög hem.
Det som slog oss direkt när vi kom till Cincinnatis flygplats var värmen och fukten; ca 27 grader och en luftfuktighet på 90%.
En annan sak som vi noterade som lite "annorlunda" från den senaste vistelsen utanför Mellanvästern var att det är så mycket Pick-ups och Mini-vans här i jämförelse med California, där mindre och sportigare bilar dominerar (dessutom rostar de inte som här i "The Rust Belt", som vårt geografiska läge tydligen kallas...). I Los Gatos t.ex. var det bilshow varje dag om man kollade in medtrafikanterna; Corvette, Rolls-Royce, Lamborghini och Ferrari är ingen ovanlig syn och nedcabbade BMW, Mercedes och Mustanger vardagsmat...
Det är otroligt tydligt hur mycket mer pengar det finns generellt i Silicon Valley där minsta hus på en vanlig gata på en attraktiv ort kostar åtminstone 1 milj USD. Sen finns förstås egendomar till rena fantasipriser och allt däremellan.
Hemmafrun kunde även notera att maten också är dyrare, men är marken dyr och lönerna generellt högre än här så är det ju inte så konstigt om varupriserna också är högre.

Borta bra men hemma bäst, heter det ju, och barnen som stortrivdes hos släktingarna var ändå väldigt nöjda med att komma hem till sina rum och leksaker. Poolen längtade de också till och den skulle behövas i hettan nu, men tyvärr tappade den stinget lite när vi var borta...
Bilder dröjer lite till för nu ska jag kolla till just poolen innan jag låter John Blund komma på besök.
Have a nice day!

Garage Sale Day

Idag var det Garage Sale i vårt område, ungefär som ett loppis. Man placerar det man vill sälja i garaget eller på uppfarten och så får folk komma och botanisera bland ens saker.

Det är jättevanligt med garage sale, eller Yard Sale, här och det är mäkta populärt, har vi fått erfara.
Oftast startar man vid 7-8 på fredag/lördag morgon och här var försäljningen lördag 8-14, men redan vid 6:30 åkte det runt bilar och rekade.
Vi hade bara några få saker att göra oss av med denna gång och när jag tog ut dem vid 8:15 var det redan rusning; fullt med stora pick-ups och andra bilar rullade omkring i vårt vanligtvis sömniga område och jag hann knappt ut innan en kvinna kom och frågade om jag hade begagnade parfymer eller hudkrämer till salu (jag trodde inte att sånt var säljbart?).

Det märktes att det var rutinerade proffs som drog runt och fyllde bilarna med fynd. Kul, tyckte vi, som bl.a. blev av med våra hundgrindar (eller barngrindar då, fula som bara den). Sen gick vi runt och kollade vad de andra grannarna hade ställt ut (printrar, köksapparater, kläder, skor, hudkrämer&parfymer (!), filmer, barngrejer, m.m, m.m, you name it...) och gjorde av med en del av vår förtjänst på Littlest Pet Shop-prylar till A o E:s stora förtjusning. (Personligen fattar jag inte vad som är så himla roligt med de små plastdjuren och deras pyttesmå tillbehör, men jag är väl för gammal...)

Som en bonus fick vi chansen att prata med flera trevliga grannar och börja spåna på ett Neighborhood party, plus att vi lärde oss en hel del om hur vi ska gå tillväga den dag det är dags att rensa ur huset inför Sverigeflyttens "Huge Garage Sale".
Business and Pleasure! :)

Matkassar till hungrande medborgare

Nyligen har USPS (United States Postal Service) haft en drive där de via ett infoblad uppmanade till välgörenhet i form av matdonationer. De vädjade om att man skulle göra en rensning i skafferiet och skänka bort fräscha konserver och torrvaror och därefter ställa ut dem i en kasse vid brevlådan i lördags. Brevbäraren plockade upp kassarna vid den ordinarie rundan (här får vi post även på lördagar), sen skulle allt samlas ihop i ett lager och därefter delas maten ut till behövande familjer.

Som svensk är ju detta med välgörenhet i form av mat till ens grannar i staden något nytt och lite svårt att förstå att det verkligen finns och behövs för att det finns hungriga människor som inte är t.ex. missbrukare.

När jag skulle handla inför helgens besök köpte jag lite extra att ställa ut vid brevlådan och totalt blev det så mycket att jag och Lillis behövde två kundvagnar från kassan. En vänlig kvinna i kön bakom skickade med sin man att hjälpa mig ut till bilen och då passade jag på att fråga honom om det var övervämningsoffren från förra sommaren som behövde maten (det har varit en del insamlingar till dem tidigare). Han tittade lite förvånat på mig och upplyste mig om att det är väldigt många som blivit arbetslösa efter alla neddragningar och konkurser. Jag skämdes lite över min aningslöshet, hemmafrun med järnkoll hemma och taskig koll på omvärlden, mumlade nåt om att jag var från Sverige och att man får hjälp från staten där...

Det har varit lite svårt att förstå att det verkligen är så pass tufft här, van som man är med alla skyddsnät som finns därhemma. När lönen inte längre kommer så har man antagligen ingen inkomst, med allt vad det innebär.

Det kändes iaf bra att åtminstone ha möjlighet att bidra med en matkasse och ställa ut. Jag hoppas bara att de fick ihop ett fint lager för det såg lite tunt ut just här omkring brevlådorna.

Fredagens matkassar. Ofta blir det ett helt gäng med kassar för de packar in ägg och mjölk separat t.ex. och slösar rätt bra med utrymmet, tycker jag (som ändå är nöjd över att vi är självförsörjande på soppåsar). Men denna gång sattes nog nytt rekord; 39 påsar!

Mörka marknader

Arbetslösheten här i USA ökade i februari till 8,1%, från 7,6% i januari i år.

In February, job losses were large and widespread across nearly all major industry sectors, enligt U.S. Bureau of Labor Statistics.

En som verkar ha drabbats är vår granne fembarnspappan som varit verksam på ett företag som har dragit ned på personalstyrkan i flera omgångar. Där blir man avstängd från sitt jobb omgående om man blir avskedad och man är aldrig mer välkommen tillbaka dit, även om man skött sig och blir av med jobbet pga nedskärningar.

The American way, åtminstone på vissa företag. Tufft, men det beror kanske på att det faktiskt förekommit att avskedade personer återvänt till den f.d. arbetsplatsen för att göra upp med chefen med skottlossning som följd.

Kanske är man rädd för hämnd från långsinta personer om de återanställs?

Hoppas att det finns en bättre förklaring...

Hur som helst så har grannarna sällat sig till skaran som försöker få sina hus sålda; en näst intill omöjlig uppgift kan man tycka för bostadsmarknaden har tvärnitat. Det finns många till salu-skyltar här omkring och de verkar nästan ha vuxit fast i marken.

Om arbetsmarknaden är osäker så är kanske inte ett nytt hus den första investering man gör, men en lånemäklare berättade för mig att det är svårt att få lån idag och att det numera tar tre månader att göra upp en låneaffär med bankerna, mot tre veckor tidigare. Och klarar man sig genom det nålsögat så har man fått svara på extremt många frågor och bankerna frågar inte allt på en gång utan det poppar upp fler och fler frågor i omgångar...

(Det har förresten även vi fått uppleva; irriterande, men det är väl bra att de kollar ordentligt nuförtiden fast de kan ju gärna tala om vilka uppgifter de vill ha redan från början.)

Nu sover alla andra i vårt, tack och lov hyrda, hus så det är dags även för hemmafrun att få några, troligtvis störda, timmars sömn... Zzz...

Snabba Cash

Det är nu ett tag sen jag hade förmånen att tjäna egna pengar men nyligen skedde det; jag håvade in 30 dollar på ungefär lika många minuter!

En dag knackade det nämligen på dörren och en dam som samlade in data för en undersökning om drogvanor åt U.S. Department of Health and Human Services ställde några snabba frågor (bl.a. ålder, etnisk tillhörighet dvs vit, african american, hispanic etc). Hon knackade in på en dator och så fick hon svaret att både jag och T blev utvalda till att svara på frågor några dagar senare. Eftersom hon gjorde mig vänligt sinnad genom att säga att jag ser mycket yngre ut än vad jag uppgav så var hon välkommen tillbaka.

Vid nästa besök var hon utrustad med en dator med ett frågeprogram om drogvanor och hälsa plus en pärm med bilder på hundratals piller och skumma droger. Eftersom de var okända för mig slapp jag en massa följdfrågor och fick så ihop en fin timpeng, för 30 dollar per person var belöningen för att man ställde upp - tackar!

Så nu ligger de där i lädret och bränner och vill bli använda... Men eftersom det börjar råda akut tekris här (ingen hemmakväll blir riktigt bra utan en kopp Sir Williams te från Sibyllans kaffe- och tehandel i Stockholm) samt en annalkande akut nappkris (E dräller sina nappar omkring sig och hade med ca åtta Mam Soft Ulti när vi åkte hit; nu finns bara två kvar och utan de "gamla goda nappisarna", som han säger, sover han inte så bra...) så kanske jag ruvar lite på hårdvalutan. Förhoppningen är att dollarkursen stiger ännu mer så att man får extra mycket te och napp för pengarna när vi åker hem till Sverige på besök. Är man ekonom så är man!

Tack och adjö!

Att det är tuffa tider i USA har väl knappast gått någon förbi; det är den värsta finanskrisen sedan 30-talet. T jobbar inom fordonsindustrin och det är katastroftider för branschen i allmänhet. Om man t.ex. tittar på de amerikanska personbilstillverkarna så har de bett om och till viss del blivit beviljade hjälp (nätt och jämnt; de tre giganternas resp VD:ar tog nyligen privatjetarna till mötet med politikerna de skulle vädja om hjälp till men de avvisades och fick ett tips om att kliva ned från sina höga hästar och istället visa en mer ödmjuk attityd. Nästa gång de gjorde ett försök tog de varsin biobil istället...). Om man vill köpa en amerikansk bil kan man göra riktiga fynd - vad sägs t.ex. om att köpa en ny Ford F150 och få en till på köpet?

Hur som helst, idag var det första dagen efter den obligatoriska julsemestern och det meddelades att en av T:s nära medarbetare hade fått sparken pga nedskärningar. Uppsägningen gäller, som det brukar vara här, omgående, ev kommer han in och städar skrivbordet. En bra, välutbildad kille med småbarn. I det här landet är det inte ovanligt att företagen har poänglistor där man får poäng för vissa avklarade uppgifter mm, där även skrivbordets status räknas, ett slags rankingsystem. Kanske ett resultat av att USA är ett väldigt individualistiskt samhälle, jämfört med t.ex Sverige som ligger i andra änden av skalan som väldigt kollektivt.

Händelser som denna får en att tänka efter och vara tacksam för vad man har idag; man får mer perspektiv på saker och ting och kan försöka skaka av sig den lite bortskämda attityd som vi i Sverige verkar vara drabbade av lite i allmänhet...
Good night från förkylda besserwissern Hemmafrun! ;)