Sanning med modifikation...

Vi skulle äta middag härom dagen och jag bad E att tvätta händerna. Han ville inte och jag tjatade några gånger, sen blev jag distraherad av annat.

Innan han satte sig till bords hörde jag T fråga om han hade tvättat händerna och svaret blev "Ja!". Jag visste att han inte gjort det men iddes inte säga nåt mer.

En stund in i måltiden gjorde sig nog samvetet påmint, för E mumlade fram:
"Jag tvättade hännorna på förskolan..."

Ja, det var ju sant iofs, även om det var typ två veckor sen han var på förskolan senast, och tydligen förstod han trots allt att det inte var det T frågade honom om... :)

Time flies in the North...

Oj, vad snöigt det är här i norr!
Jag borde inte bli förvånad för det är ju ingen nyhet direkt, men det är ändå fascinerande med de stora snödjupen. I Övik var lekpatsen så igensnöad att det var lite svårt att leka där.

Restaurang Mamma Mia var som tur var inte igensnöad och där fick jag och T chans att prata lite med varandra för en gångs skull då farmor och farfar tog hand om gänget. Och så njöt vi av maten, uuuunderbart god pasta!

I Umeå var det också en hel del snö men det som jag och A minns mest är nog de brandruiner som återstod efter den stora branden i julas.

En annan betydligt trevligare sak att minnas är det överraskande museibesöket på Umeå Universitetssjukhus. När en av kulverterna tog slut uppenbarade sig plötsligt ett litet gammaldags museum, Medicinhistoriska museet, som var en intressant bekantskap (fast läskig, enligt A, med alla gamla bensågar, skalpeller och tandläkarstolar m.m).

E tjatar om att han vill åka "hem". När vi frågade var det är så säger han "hem till Sverige". Men när han förklarade så är det hans rum med bilarna, Kippe (gosehunden från T&M), Pingu och Alfons, som alla är rädda och ledsna och gråter, som han längtar till och det rummet finns i USA...

Men snart nog drar invasionsstyrkan från Sollefteå och vidare västerut igen, tiden går fort...

Svensk, simpel och alldeles underbart god mat!

Vi har kommit upp till Norrland nu; parkerade närmare bestämt mellan höga snödrivor i Ö-vik strax efter ett i natt efter en låååång resa på 9,5 timme...

Det känns ruggigt att lämna vårvärmen i Indiana och komma hit, särskilt efter att jag slarvat bort vantarna. En skidjacka som hängde kvar hemma har dock hjälpt mig att hålla värmen bättre än vårjackan jag tog med...

Nåt som däremot är väldigt positivt är all härlig vardagsmat som vi tillfälligt sagt upp bekantskapen med! Vi har hittills frossat i falukorv, stroganoff, blodpudding, Krögarpytt, våfflor... Mmmm, yummy! Så himla gott!

(Bild lånad från tasteline.com)

Home sweet home...?

Efter en dygnslång resa, med sju timmars väntetid i Chicago, kom vi till slut "hem" i vår hyrbil (i en stor, fin kombi där barnen satt som packade sillar där bak i sina bilstolar...).
Vår jetlag är inte så farlig men då har vi också fått två underbara nätter där samtliga tre barn sovit oavbrutet i 10-12 timmar! Fantastiskt.

Det kändes inte så konstigt att komma till Sverige som jag trott men vi reagerade på två saker:
- det var rätt glest med bilar på E4, och var var alla långtradare? I USA är var och vartannat fordon en långtradare.
- hade vi inte ett ganska stort hus? Var kom det här lilla huset ifrån? Och varför är allt så pyttigt?
Hälften så stor tvättmaskin och tumlare; varje program tar också dubbelt så lång tid = fyra ggr så lång tvättid...
Vilken smal spis och ugn! Varför är de så små här där folk lagar mat hemma och så stora i färdigmatens högborg?
Var är dubbelhandfatet med nästan obegränsad avställningsyta och massor av skåp och lådor?
Ja, fy vad trångt och "stora" sovrummet är ju löjligt litet...

Tänk vad bortskämd man kan bli av amrisarnas generösa byggnader och vräkiga interiörer. Vårt master bedroom over there, exempelvis, kändes gigantiskt i början (större än ett normalt svenskt vardagsrum) men känns helt lagom nu.
Men allt är en vanesak och det är mycket som är bättre här. (En annan gång ska jag bl.a. berätta om hur man bygger nya villor med plastdetaljer i USA...) Men nu har vi vårt hem i Indiana och det känns verkligen så, att vi ska åka hem om 1,5 vecka. Det är nog bäst att man inte stannar för länge här, då blir man väl helt förvirrad och vet inte var man har sitt hem...

Maratonpackning

Det är helt galet att det ska ta två dar att packa inför en hemresa... Själv har jag en ynka halv resväska, barnen dubbelt så mycket. Det kändes tungt att behöva packa ner en massa vinterkläder till dem när vi har haft 20-gradig värme idag. Sen är det bara en miljon andra saker jag ska komma ihåg till dem...

A är ganska nöjd med att få åka hem till Sverige och har tjatat om att få åka nu i några dar. Hon säger att hon är trött på att tala om att hon är från Sverige för "alla" bara frågar var hon kommer ifrån och hon "är ju inte engelsk så då är det ju bättre att åka till Sverige"...

Nu är jag galet trött, återstår att rigga bilbarnstolar, och det blir tidig revelj imorgon så godnatt med ett länktips som är bra om man vill kolla om var ett plan befinner sig, om det är i tid mm, funkar på de flesta flygplatser:
http://www.flightstats.com/

De gula bussarna

Idag har det varit ovanligt lugnt här hemma då skolbussarna, som brukar dundra in i området 5-6 ggr/dag, också har spring break.

Skolbussarna här i USA är ett fantastiskt system och där ligger Sverige i lä, får man väl säga.

Chaffisarna åker och hämtar upp skolbarnen utanför deras hus, lämnar dem vid skolan och sen skjutsar de hem barnen till resp hus på eftermiddagen.

Tydliga gula varningslampor gör andra trafikanter uppmärksamma på att skolbussen är på g och när den stannar flärpar två stoppskyltar med rött blink fram samtidigt som röda lampor fram och bak flashar. Då måste all trafik i bägge riktningar stanna tills kusten är klar igen.

Jättebra, tycker jag, och det måste kännas tryggt för föräldrarna, både pga trafiken och ev risk att barnen ska försvinna. Fast i Sverige kanske inte samma säkerhetsbehov finns men ur trafiksäkerhetssynpunkt är det ju mycket bättre. Det kanske skulle räcka med att man utrustade befintliga skolbussar med lite extra varningslampor plus införde en regel om att alla ska stanna; det vore väl en relativt enkel åtgärd?

Skoj för mamma och barn

Här i stan finns fantastiska möjligheter för barnen att roa sig - flera stora lekplatser, utomhusbad på sommaren, rekreationsområden med bad, camping mm och diverse inomhusaktiviteter. Vi har långt ifrån hunnit prova på allt och det känns ju kul.

Igår var A bjuden till ett 5-årskalas och det var första gången vi var till ett inomhuslekcenter här som är beläget i en stor hall (på bilden syns ena hörnet av lokalen). Det var riktigt lyckat och barnen hade så kul att de knappt gav sig tid till att fika. Vi kommer säkert att åka dit fler gånger

När vi ändå var på g ute på stan så blev det en liten shoppingtur inför resan hem till Sverige. När man har tre småbarn att hålla koll på så är det fint om man kan ha ett så smärtfritt bagage som möjligt. Jag klarar inte av att packa miniväskor åt dem då det är blöjor, flaskor, vinterkläder, extra byten mm mm som ska med så nu satsades det på en rejäl väska med fyra hjul - toppen om man inte har någon arm ledig utan bara kan putta på den med foten...
Hittades på en av favoritfyndbutikerna till vrakpris! Roligt att mamma fick roa sig lite också... :)

Nu har jag avnjutit en latte med hembakt muffins, som vi fick av E:s svenske kompis V som var här med sin familj i fredags, och det börjar bli dags att fylla väskan inför resan. A och E är lediga nu så det blir väl inte så mycket gjort de dagar som är kvar annars, gissar jag...