18 mars 2012

Slukad-av-bil-helg...


Hemma i garaget - gula lampor,
förutom blinkers,
 får man inte ha i Sverige.

När vi flyttade hem till Sverige så flyttade två fyrhjuliga vänner med oss och trots allt stök de orsakat oss har vi fortsatt vara vänner.
En av dem, Saaban, anlände till Göteborg och efter intullning och väntan på registreringsbesiktning (man måste regbesikta importerade bilar innan man får använda dem och det tog 

lång tid att få tid hos Bilprovningen, men sen gick den igenom utan problem) har den ställt upp för oss som vår andra-bil eftersom vi bor så att vi är beroende av två bilar. Men det administrativa jobbet med att komma i mål har varit påfrestande emellanåt, både i USA och i Sverige.

När det begav sig i Columbus.
Den andra bilen vi tog hem har vi haft mer stök med eftersom den är amerikansk och det var ett par saker utvändigt som skulle ändras samt intyg som skulle köpas. Den besiktigades hos Carspect och efter en andra omgång gick den igenom.

Förutom all "måste-administration" hade vi en del turer med försäkringsbolaget som krävde att nycklarna skulle kodas om, tills jag lyckades övertyga dem om att vi inte skulle behöva göra det. Vid det laget hade jag suttit i telefon och pratat fram och tillbaka med olika verkstäder i Stockholmstrakten tills jag något irriterad ringde försäkringsbolaget igen och påpekade det totalt osannolika i att en tidigare amerikansk ägare skulle ha sparat en nyckelkopia i Indiana - där man byter registreringsskyltar vid varje ägarbyte och dessutom hade bilen stått hos en OEM-firma - för att efter drygt ett år spåra bilen till Sverige, ta sig in i vårt garage, starta och dra iväg... Stor chans, not.

Den här helgen har vi stökat med hjulbyte och brottats med diverse tekniska frågor och fått aha-upplevelser.
Det är roligt med bilar och motorer när allt är som det ska men när de tar en hel helg i anspråk är det med lite blandade känslor.

Men trots allt, min ögonsten är värd det. I love you, Stang!

7 kommentarer:

BQ sa...

Stang Stay? Om du åkt med den till G-s hade nog M varit nöjd...tror du inte?

Camilla sa...

Så nu kan du och ponyn ut och lufta er lite då?

Men herregud, vad var det för idiot som satt på försäkringsbolaget och verkligen på fullt allvar trodde att nån skulle använda sig av en nyckel och fara iväg med bilen??? Det är ju inte direkt nån väg till USA;)
Skönt att det löste sig med den biten, men det är ju så grymt irriterande att behöva slösa så mycket energi på ett sådant problem.

Kram

Katarina sa...

Oj, vad mycket extra jobb med allt innan man kan landa.. Ni har ju fått god rutin på en massa saker.. Att flytta hemigen är nog minst lika tufft i början.

mammaxtre sa...

Så skönt tänker jag att du finner det vara värt det, en helg helg....

Själv hann jag tänka tanken, är det värt det :-)

Ha det gott

Nena in da USandA sa...

BQ: Stang stay? No way... Den får stanna ett år till, sen måste den tyvärr hitta ett nytt, kärleksfullt hem... Och jag tror inte M hade blivit imponerad av en grusvägsmisshandlad Pony; det är en street car så den är hemsk att köra med på allt annat än jämn asfalt (alltså är den inte så skön att köra med sista biten till oss på den dåligt underhållna vägen... :) )

Camilla: Haha, ja jag kan säga att jag har blivit luttrad så jag borde inte ha blivit förvånad... Men nu längtar jag efter att ut att åka! Ha det!

Katarina: Att det varit jobbigt, det kan jag skriva under på. Men det har gått bra ändå, även om man fått kämpa lite väl emellanåt.

mammaxtre: Det är väl så med saker som en hjärta brinner för, att man står ut lite extra för man ser det goda som kommer ut av det sen, typ att få vrida om startnyckeln och höra V8:an mullra igång, känna fartvinden och solen i ansiktet och låta motorn gå in i en ny fas när man trycker ner gaspedalen lite till... Aaahhh, wonderful!

BQ sa...

Tror nästan att jag närt en rallybrud vid min barm...

Maria sa...

Wow, vilka foton! :)