06 januari 2010

Gripen av en bok

När vi drog iväg till NY packade jag med en bok och några av mina olästa tidningar som jag prenumererar på. På hemvägen började jag läsa i boken "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak" av Pigge Werkelin som förlorade hela sin familj, fru och två pojkar, i tsunamin.

Boken kom ut för drygt fyra år sedan och har stått och väntat tålmodigt i min bokhylla men nu blev det alltså den som skulle läsas. Jag hann ju förstås inte läsa klart den, men den är så gripande, intressant, sorglig och skrämmande att det inte går att sluta läsa i den, trots alla hemmafru-/mammaplikter som annars sätter käppar i läshjulen. Det gäller bara att passa på när någon liten öppning ges; som idag på gymmet t.ex, då värmde jag upp med en rask promenad på löpbandet innan spinningpasset och det gick alldeles utmärkt att läsa då. Eller i sängen med en diskret röd spöklampa för att inte väcka de andra sovande. Men det är inte så bekvämt, som tur är, för annars hade jag nog inte slutat förrän jag läst ut boken.
(Som på Aruba när jag läste Martina Haags "I en annan del av Bromma" och inte kunde sluta då den var både spännande och rolig - jag försökte skratta tyst så att jag inte väckte Elias som sussade bredvid men då började hela sängen hoppa och han satte sig yrvaket upp och jag lovade att strax släcka. Som tur var var boken nästan färdigläst då för jag kunde inte släppa den innan jag fick reda på hur den slutade...)

Att läsa är en lyx, precis som att få träna, och jag är glad och tacksam över varje möjlighet som ges.
Undrar om jag njöt lika mycket av det för några år sen, då före barnen, när jag kunde göra det nästan när som helst? Nej, det gjorde jag nog inte, antagligen för att det var något som var självklart och vardagligt...

Något som inte heller längre är självklart är att kunna lägga sig när man vill och få sova ut (åtminstone på helgerna) om man vill. Kanske ska jag ta chansen nu när barnen sover sött, lunchlådorna är grejade och kvällsteet uppdrucket? Eller ska jag ta chansen att borra ner mig i resten av min bok? Hmm... vilket drömläge att kunna välja! C U!

6 kommentarer:

m family goes västerut sa...

Bok och Bio är lyx! Vi ses!

mammaxtre sa...

Jag tycker också att läsa en bok är lyxigt. Martina Haags böcker har jag haft behållning av att läsa. Den boken du nämner i ditt inlägg vetesjutton om jag skulle kunna läsa. Sorg och elände, jag skulle gtåta floder.

Jag och min familj tillbringar så mycket tid i Trosa som möjligt. Drömmen är att flytta dit. Idag har vi ena benet hemma, och ena benet i Trosa. Om du kikar lite i min blogg hittar du även sommarbilder :-)

Ha det gott

Camilla sa...

Så du har äntligen lyckats läsa den nu. En väligt bra bok som jag har läst flera gånger.
Helt otroligt att man kan överleva mentalt efter en sådan upplevelse.

Kram

Nena in da USandA sa...

m family: Ser fram emot det! C U!

mammaxtre: Ja, Trosa är en liten idyll som jag är glad att ha möjlighet att bo i! Hoppas att er önskan kan bli verklighet.
Ska leta efter dina sommarbilder och längta lite - i somras hann vi bara med en intensiv vecka hemmavid.
Ha det!

Camilla: Ja, men den är fortfarande inte utläst men snart så. Jag blev lite peppad att välja ut just den efter att jag läste ditt inlägg om den tidigare!
Håller med och otroligt hur han kan gå vidare efter en sån upplevelse...
Kramis!

annami sa...

Jag lyssande på just denna bok i ljudbok. Han som läste var en äldre man och viktigast var att han lät äkta. Bra och gripande eller hur!

Nena in da USandA sa...

annami: Vad mysigt med ljudbok! Har aldrig provat på det men ska nog ta och testa det. Man får hoppas att de är kräsna med vem som läser upp så att man inte stör sig på att det låter fel...