Ovädersnätter

Min nya kudde har inte kunnat hindra att jag sovit ganska dåligt de senaste nätterna pga oväder. Det värsta hittills i vår var natten mot lördag, samma oväder som drog fram med den massiva tornadon (en EF4) över St Louis, ca 4 timmar väster om oss. Vi hade "cirkulerande" moln här enligt ett meddelande och ett riktigt åskbombardemang väckte oss medan tornadolarmet tjöt.
Mellan ovädren har det regnat en massa och vägar har varit stängda pga flooding. Aprilrekordet för tornados i USA har rykt nu och den nya toppnoteringen lyder på 292 st (tidigare 267 i april 1974) men än har vi fler apriloväder på ingång, imorgon o på tisdag bl.a. Maj är f.ö. statistiskt sett den värsta månaden och i maj 2003 sattes all-time high rekordet på 543 tornados.
Nu ska kalenderbitaren dejta kudden, är så galet trött, orkar inte tänka längre... Zzzz o gonatt...

Drömkudde

Här sitter jag i natten och håller ett halvt öga på vädret som är utlovat att bli ganska hårt i natt. Jag hoppas att vi slipper tornadovarning och får ligga i våra sängar hela natten. Natten som gick bjöd på några kraftiga åsksmällar och en liten gråtande Gabi kom och kröp ner bredvid mig med händerna för öronen, men i natt verkar det bli lite värre så jag har bäddat åt mig i tjejernas rum. Bl.a. har jag lagt dit mitt senaste shoppingfynd - en Tempurkudde för "sidsovare" (25 dollar ist.f. ordinarie 100) och man sover grymt bra med den (vilket jag inte gjorde med den "vanliga" Tempurkudden).
Oj, vad trött jag blev av att tänka på den... så jag tror att jag går upp o drömmer lite nu och håller en tumme för att vi inte blir väckta.
Godnatt från Columbus!

Back in Business!

Tjohoo, jag fick tack och lov tillstånd att köra bil! :)
På BMV såg de själva förvånade ut att det gick igenom... Superskönt, vilken frihet; det är konstigt att man kan uppskatta något så mycket som i vanliga fall är så självklart att man inte ens tänker på det. Så nu skjutsar jag barn, handlar mat, shoppar "förnödenheter" osv...

Apropå shoppa förresten - härom dagen var vi och köpte en ny ullmatta att ha under vardagsrumsbordet när vi är tillbaka i Sverige (den gamla såg lite trist ut efter bebiskräk, utspilld saft etc) och den var ett fynd prismässigt iaf. Lite kul att ha med sig lite inredning härifrån. Nu kollar jag på gardiner och lite fler mattor och det känns faktiskt mysigt att planera och fundera på hur vi ska ha det när vi flyttar hem igen.
Nu ska jag iväg o luncha - hörs igen sen! :)

TIllbaka i byråkrativerkligheten

Idag agerade maken taxi till mig igen när jag behövde komma till posten och sen till Social Security Administration. Det var samme kille som tog emot bakom disken och denna gång kom jag igenom hans nålsöga. Han knappade in alla uppgifter och både jag och maken kände oss rätt nöjda. Ett tag iaf, tills tjänstemannen var klar och upplyste mig om att jag måste ha varit i landet i tio dagar innan Homeland Security tittar på ärendet och sen kan det ta upp till en månad innan de godkänner mig i systemet.
T såg nästan svimfärdig ut, trött som han är på att skjutsa fruga och barn fram och tillbaka och serva med allehanda andra saker samtidigt som han försöker hinna med att jobba mellan varven...
Jag känner mig inte lika pessimistisk, även om man skulle kunna kosta på sig att få panik vid den svindlande tanken att vara körkortslös en hel månad till. Imorgon ska jag åka till trafikmyndigheten BMV (ja, T följer naturligtvis med...) och försöka med plan A resp reservplan B så får vi se vad det ger.
Jesus var klok och sa att man inte ska oroa sig för morgondagen utan istället ta en dag i sänder och det rådet tänker jag följa nu - Godnatt och fortsättning följer, for sure!

Längtan

Jag Skypeade med familjen ikväll, jag saknar dem så himla mycket redan och jag är faktiskt glad över att få åka hem igen imorgon!
Det var skönt att få en dag utan krav och stress och det var underbart att få bada i Karibiska havet igen, det var en bonus (tänk en sån tur att det var mycket billigare att åka hit än norrut till Kanada...). Men blod är tjockare än vatten och nu vill jag krama barnen!

Sen kommer jag otåligt vänta in först måndagen då T får skjutsa mig ännu än gång till SSA och sedan tisdagen då han får agera taxi till BMV, förhoppningsvis för sista gången. För då räknar jag med att jag ska ha kommit in i systemen och ha körkort igen. Eller så får jag göra om alla prov igen. Eller så händer nåt annat som poppar upp som en not so nice surprise.
Men en sak i taget och imorgon ska jag försöka komma ihåg att skriva fel förnamn på I-94, alltså rätt namn. Eller tvärtom alltså. Annars måste jag hit igen om det blir fel. Hm... vilket var rätt nu då...?

Hola Mexico!

Ja, då var man här, i Cancun, thanks to Social Security Administration...
Resan gick bra, faktiskt riktigt avkopplande utan barn att hålla koll på. Lite konstig känsla, men ändå. Sovmorgon, buffet frukost, vit sandstrand och en skuggig, varm bakong att surfa på. Ska försöka njuta medan det varar; imorgon fm bär det av norrut igen! :)

Fast i den amerikanska administrationen...

Long time no hear... sen vi kom hem har vi haft kyla, värme (+25C), kyla och snö, värme igen och så några åskoväder däremellan, sjuka barn etc, mao en vanlig vår so far.

Vanlig med ett undantag: jag har inget körkort!
För en vecka sen skulle jag förnya det då det gick ut - en enkel process i vanliga fall. För T gick det smärtfritt men för mig, som har ett förnamn före mitt tilltalsnamn, gick det sämre. De hade uppdaterat systemen på fordonsmyndigheten och mitt pass och visum matchade inte mitt Social Security Card som bara hade mitt (svenska) tilltalsnamn.
I korthet åkte jag till S.S. Administration där de vägrade att lägga till mitt första namn, trots att det står på körkort, pass, visum etc. Det enda de tittar på är en lapp man själv fyller i när man kommer in i landet, I-94, och där hade jag skrivit mitt vanliga förnamn...
Fick leta (ingen myndighet verkar se helheten) mig vidare till Homeland Security i Indy, hamnade på USCIS (typ immigrantbyrån) som hänvisade vidare till US Border and Customs Protection där de sa att de kanske kunde hjälpa till om jag faxade in uppgifter och sen skulle de ringa mig nästa vecka för en ev intervju. Eller så kunde jag riva ut I-94 och skicka till någon annan myndighet och be att de rättade till namnet. Under tiden de administrerar ärendet skulle jag vara utan giltigt körkort och inte kunna lämna landet...

Vad göra? Den här veckan har maken fått skjutsa, hämta och handla och det funkar inte i längden (plus att det är ganska jobbigt att inte kunna köra bil i en omgivning där det inte finns någon kollektivtrafik öht och att cykla med tre småbarn när det inte finns cykelvägar... I don't think so).
Snabbaste och billigaste lösningen: jag åker till Mexiko - idag! Så nu ska jag packa min enda väska (handbagage!) och göra mig redo för att T ska komma förbi och skjutsa mig till flygplatsen. Känns konstigt att packa utan att behöva fundera på skötväska, snacks, sagoböcker, extrakläder mm, men väldigt befriande att bara behöva tänka på sig själv i stressiga säkerhetskontroller etc. Nu hoppas jag bara att detta löser mitt problem nästa vecka!
Vi höres... Adios Amigos!