Idag har snödagen bl.a. ägnats åt frukostmys vid brasan, tefatsåkning och operation kaninräddning...
I somras hade vi en liten skygg kaninunge som höll till under altanen. Gliporna under vårt "plank" runt tomten är tillräckligt höga för att en kanin ska kunna komma under så jag tänkte att den skulle ge sig av så småningom. Vi såg den inte mer när hösten kom så jag tänkte inte mer på det, men härom dagen innan det stora snöfallet kom, såg jag kaninspår i trädgården. En kanin hade skuttat runt och krafsat bort snön för att hitta mat. Så igår satte vi ut ett fat med äpple, frön och morötter och idag såg vi, till barnens förtjusning, en kanin som satt och tittade på det tomma fatet. Jag fyllde förstås på det igen. För hur kul är det att sitta ute i kylan och vara hungrig? Inte alls, tyckte även en liten fågel som lät sig väl smaka...
Imorgon är det skola igen och det ska bli skönt att få tillbaka lite rutiner...
Nu ska jag dock bryta en rutin och lägga mig i tid. Nattinatt!
17 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vildkaniner förökar sig som fasiken. De äter allt och gräver gångar under jorden. Buskar, träd och plantor förstör dem. är du säker på att du ska ta hand om dem som du gör ?
Urgulliga är dem absolut. Ställer till problem gör de, absolut.
Det bor 2 harar bakom huset jag bor i, och häromdagen såg jag den ena förtvivlat gräva efter mat. Så jag drog iväg och köpte en påse morötter.
Du fixade ju ett smörgåsbord för kaniner och det var den säkert tacksam för:)
du är en god värd! Fin fin mat så du har kanske en större familj där snart!
Men ack så söta!
Jättegulligt! Du har ett hjärta för alla. Jag skulle också ha matat kaninen precis som jag matar mina fåglar.
Fick du Rosa-vibbar?
KRAM!
mammaxtre: När jag bodde i Skåne så fanns det en väldans massa vildkaniner som grävde och hade sig, så jag förstår vad du menar... Men här har jag inte sett någon annan så än känns det lugnt. Dessutom är jorden (leran) så tung och kladdig här så jag tvivlar på att kaninen vill gräva. Fast man vet ju aldrig... :)
Camilla: Jag har också svårt att bara ignorera hunger, särkilt när det är så kallt som det är nu. Igår kväll satt kaninen och tittade in genom fönstret när vi åt middag så idag handlade jag lite extra till den...
Katarina: Hm, ja, fast det jag är mest orolig för är nog om det är någon mus som upptäcker maten...
BQ: Ja, det vet jag att du hade gjort! Nej, jag tänkte inte på Rosa direkt men hon fanns väl i bakhuvudet kanske.
Skicka en kommentar