Sovmorgonen som kom av sig

Får man gnälla lite? Ja, jag gör det idag.
Det som står allra högst upp på min egen behovsönskelista är sömn.
Igår försökte jag lägga mig hyfsat tidigt och såg fram emot en sovmorgon eftersom:
- igår morse sov alla tre som små grisar i stora sängen och jag fick inte upp dem förrän åtta, sen blev vi rekordsena till förskolan;
- de somnade samma tid igår kväll som kvällen innan;
- idag fredag är första dagen på barnens drygt veckolånga Spring Break.

Jag borde inte ha blivit förvånad och sur när två stora piggelinare började med väckning redan vid halv sju och krävde frukost (som de ändå aldrig äter förrän ett par timmar senare för de måste leka först, efter att de jagat upp mig, och så blev det även idag). Det är klart att det är roligare att vakna när man vet att man är ledig. Men jag var/är så himla trött och blev väckt x ggr i natt av minstingen så fort hon tappade nappen... Bläääk.

Nu sitter jag med en kopp mörkrostat Starbuckskaffe, kanske piggar man på sig om en stund. Åtminstone till ikväll, för med handen på hjärtat ska jag erkänna att det är jag som är familjens nattuggla nr 1, medans T är morgonpiggelinaren.
Kanske inte så konstigt att man då får små änglar som är både och lite om vartannat?... :)