Syskonkärlek

Ikväll skulle E nattas med en Bamsesaga och A kom in i hans rum och ville vara med, men E var inte riktigt med på noterna.
A, listigt: - Om jag också får vara med så är jag kär i dig!
E, makar på sig, tacksam över vänligheten från sin idol: - Okej, du får det.

"Kär" för barnen är att de tycker om någon och på sistone har det varit mycket bekräftelsefrågor som t.ex. "Är du kär i mig?" vilket får ett jakande svar om mottagaren av frågan är på bra humör (som exempelvis vid lördagsgodisutdelning), eller "Jag är inte kär i dig!" när man är osams, vilket gör att frågeställaren brister ut i tårar (i alla fall om det är lillebror som frågar).

Storasyster vet att det finns nåt annat "kär" också, som man kan bli när man är äldre:
- När jag blir stor så blir jag kär i en annan kille!
Jag, retas lite: - Ja, kanske Charlie i din klass till exempel.

(När vi råkat stöta på Charlie ute på stan har han blivit överförtjust och hejat glatt medan A trumpet stirrat ner i marken och inte låtsats höra, för hon "pratar inte med killar" (iallafall inte Charlie tydligen, så det blir bara trista morsan som hurtigt hejar tillbaka...)).
A, surt: - Nähä, för jag ska bli kär i en smal och svensk kille!!

Det sistnämnda känns ju rätt okej för mig som mamma, för då är chansen troligtvis större att hon stannar i Sverige som vuxen (det skulle ju vara lite jobbigt om hon kärade ner sig i en nyzeeländare t.ex.)...

...nattfunderar hemmafrun som har gett barnen alltför långt sömnförsprång nu...