Kalasjäkt med namnobildad hemmafru

Lördag: En fullmatad midsommardag med två kalas och två fester. Efter pusslande och kompromissande skulle vi försöka hinna med tre av dem; ett födelsedagskalas på ChuckE.Cheese's för A&E, ett badkalas för A och sen en svensk midsommarfest på det.

Förberedd: Ja, Sleeping Beauty-barbie inköpt till kalas nr 1, en lite killbetonad mekgrej resp en princesspysselbok till tvillingarna (enligt A) Cassidy (som jag inte kom ihåg vem det var)& Mya på kalas nr 2 samt matkasse förberedd till det svenska knytmidsommarkalaset.

Två timmar före kalas nr 1: Före lunch ville A hjälpa till att slå in presenterna. Vi gick ner till källarförrådet för att välja ut presentpapper. A valde prinsesspapper till alla.

Jag: Men tror du inte att Cassidy kanske vill ha ett annat papper på sin present? (här är det väldigt strikt uppdelat mellan vad som är kill- resp tjejgrejer)
A, förvånat: Men hon gillar också prinsessor!
Jag, ännu mer förvånat: Hon?! Är inte Cassidy en kille??
A: Nä, en tjej såklart.

Jag föreslog att vi skulle ge bort en annan prinsesspysselbok som jag köpt till A inför vår hemresa, med löfte om en ny till A förstås, men eftersom hon var nära att bryta ihop så gjorde jag en rivstart med Superflingan för att hinna till Walmart och panikshoppa två andra, snarlika presenter. Därmed rök också T:s efterlängtade löptur.

Kalas nr 1: T åkte m A&E till ChuckECheese-kalaset och när jag skulle hämta A till nästa kalas tog det en bra stund att få med henne (klicka på bilden ovan så blir det uppenbart varför...) och när vi skulle ut blev det stopp. De har ett system där att den vuxna som checkar in ett barn får en osynlig stämpel som matchar barnets, så jag var tvungen att hämta T. Då blev det ytterligare förvirring eftersom jag plankat in med ett barn (Lillis) som T skulle ta med ut sen m E.
De kontrollfrågade A vem jag var och vad jag hette. A fick tunghäfta (eller chokladhäfta rättare sagt, för munnen var proppfull) och hon bara nickade när de frågade om jag var hennes syster... Läget såg lite mörkt ut och jag bad henne på svenska att säga nåt och åtminstone tala om vad jag heter.
- Men jag vet ju inte hur man säger ditt namn på engelska! väste hon fram mellan chokladtänderna.
Jag vet inte om det var tack vare det faktum att vi pratade svenska med varandra eller att den legale fadern gav sitt samtycke, men iväg kom vi iaf till slut.

Kalas nr 2: Knappa tre kvart återstod av nästa kalas och av tårtan återstod bara den del som befinner sig under glasyren. Men det märkte inte A för hon drog på sig baddräkten och slängde sig i poolen tillsammans med sina klasskamrater.
Jag noterade att den ena tvillingen var ett huvud längre än den andra och hade ungefär dubbelt så stor kroppsmassa. Jag frågade lite diskret vad de egentligen fyllde och det var ett år som skilde dem åt. När jag pratade med deras pappa sa jag "Jag trodde att de var tvillingar, men nu ser jag ju att den ena är huvudet längre än den andra!" Han tittade klentroget på mig och sa inget, men det såg ut som om han tänkte "Antingen driver hon med mig eller också har hon problem med synen"...
Tur att jag inte kläckte ur mig att jag trodde att den kraftigare av dem var en kille också (pga namnet alltså)...

Svenskfesten: Efter tjat igen om att åka från ett kalas så kom vi hem och bytte om och drog iväg till nästa fest, kraftigt försenade. Det var jättegott och trevligt och lite märkligt att stå framför ett svenskt midsommarsmörgåsbord med västerbottenost, sill och nubbe mm, midsommarstång och svenska servetter i den 30-gradiga värmen. Våra barn, som var tårt- och godisstinna, nöjde sig med några kex, glass och godis och sen var de sockerspeedade resten av kvällen och somnade inte ens i bilen på väg hem, trots att klockan var efter 23 när vi kom hem.

Idag har vi också haft en späckad dag som började med åskoväder och inställd fotbollsskola, men det skriver jag om någon annan dag. Adios!