Happy 4th!

Idag är det USA:s nationaldag, Independence Day eller 4th of July.
Vi har haft en så otroligt bra resa men tiden har varit minst sagt späckad då det varit massor med saker att hinna med, inte bara för mig utan även Alba som har haft div önskemål om bad och utflykter.
Vi har varit och hälsat på i vår gamla hemstad Columbus, IN, dit vi bilade från Chicago, och vi har varit i Los Gatos, CA, hos släktingar och gjort div utflykter därifrån. Nu har vi hamnat i New York; igår var vi till Empire State Building och på bio (filmen Brave).  Vad mer vi gör idag beror på hur mycket Alba orkar med. Hörs av igen med lite mer bilder;
Stay tuned!

Fasligt förberedelsefixande...

Den kändes så avlägsen, vår resa, men nu inser jag att tiden har kört med full throttle och nu har jag bara tre dagar på mig att förbereda saker på mina kluddiga lappar och tänka ut vad jag ska ha med mig! Och dessa tre dagar jobbar jag heltid också, får se hur det går...

Det är inte bara en "vanlig" resepackning jag ska ta med utan jag måste komma ihåg att ta med t.ex. info för att få ut skattepapper hos IRS; ta med bankchecker och kontonr etc; ta med den numera obrukbara Verizonmobilen där telefonnr jag behöver finns lagrade; ta med USA-gps; sparade Boxtops till skolan; fixa några saker till amerikanska vänner osv.
Jag skriver listor även på sånt jag ska göra och inhandla, t.ex. favorittuggummina, Starbucks kaffebönor, Bigelow's Spiced Chai Tea, refill till Cottonelle, Hard floor tool till Dyson, Shout color sheets, Maple syrup, Swiffer Wet Jet pads... Listan är lång, det är många saker som är saknade från livet i USA. Men till min glädje har jag fått stryka några "hemmafruförnödenheter" på listan såsom Lysols automatiska tvål-refill och Gel-kluttarna till toan, för de har hittat hit till Sverige under tiden vi varit borta! :)
Nä, det är såklart inte så att jag inte tror att det finns nödvändigheter här, det är bara så att vissa superfiffiga saker saknar jag lite, de förenklar vardagen.

Nu ska jag använda mig av priceline.com och lägga ett bud på ett hotellrum; får jag det så har jag lite större shoppingmarginaler... ;)

Godnatt från en samtidigt surfande, EM-fotbollstittande, tedrickande och lappskrivande trebarnsmamma!

Till Staterna!

Jo, jag glömde ju att tala om att jag ska åka till USA om en vecka - whoa! Det ska bli så kul, bara jag och Alba och hon längtar lika mycket som jag!
Och idag åkte jag med den nationaldagsvaxade ponnyn till jobbet; en skön start på dagen så nu känns livet hoppfullt igen trots alla störiga fågelgrannar :D

Ljust och kallt... :(

Oh my, vilken lååååång och seg och jobbig vår! Varför är det så kallt?
Jag njöt för fullt när vi i Stockholmstrakten hade tidig vår tre veckor i mars, men bakslaget som kom nu efter den underbara sommaren som kom av sig får verkligen humöret att sjunka...
Jag "lider" lite av ljuset också; jag tycker att det är underbart vackert med kvällsljuset, men när ungarna ifrågasätter varför de måste lägga sig mitt på dagen eller, efter en dag hemma, undrar om vi äter lunch eller middag när vi äter kvällsmat, då känns det inte så kul.
Kul är det inte heller att vakna 3:30 av att fåglarna högljutt lever om när solen går upp, när man vet att klockan ringer 1,5h senare; det har hänt lite för ofta nu...

Det var faktiskt skönt i USA, att när man skulle sova var det mörkt. Ursäkta gnället men det har varit så påtagligt.
Good night från den heltidsarbetande frun som egentligen gillar våren när hon får vakna av sig själv och slipper elda i braskaminen i juni... :)

Tacksam för antikvariat!

Time flies as usual... Kan inte tro att jag inte skrivit sen i mars; dagarna bara flyter ihop med jobb, barn, handla, fixa i trädgården, städa, plocka legobitar, laga mat, natta osv...
Jag har fått några glada tillrop med anledning av bloggen - tack! Blir såklart peppad att skriva igen, för det är ju så roligt egentligen!

Jag var i Paris för ett par veckor sedan och allt sedan jag kom hem har jag letat efter kamerakabeln för att kunna ladda ur bilder... suck. Mest är det bilder på motorer och diverse maskiner eftersom det var en jobbresa till en stor mässa, Intermat. Men några lite roligare bilder finns också fast de får nu vänta.
På resan hade jag med mig en intressant bok, "Amerikanerna Sådana är de, så tänker de" av Staffan Ekendahl. Jag hade bara kommit en fjärdedel in i den när jag glömde den på flyget... När jag skulle beställa den i bokhandel på Internet var den slut hos förlaget. Men så testade jag Antikvariat.net och där fick jag napp! Vilket flyt; jättetrist om jag inte hade fått läsa klart. Den låg i brevlådan härom dagen, fint inslagen och i perfekt skick. Fantastiskt, jag som i mitt tidigare liv gått och grottat i antikvarier i hopp om någon speciell bok och nu kan man hitta den hemma i datorn och få den till brevlådan!!

Nu är det dags att gå och sällskapa lite med nämnda bok - Gonatt! :)

Vårsol och Mommy Friday!

Vi har värsta underbara vårvädret idag, det kunde jag inte vänta mig när snön vräkte ner härom dagen när det var vårdagjämning!

I USA hade jag "Mommy Mondays" med Elias, då bara han fick vara ledig och ha mamma alldeles för sig själv. Han har varit ledsen över att det är slut med dem här i Sverige så jag har börjat ta ut mammaledighet varannan fredag då han och Gabi får vara hemma och mysa. Riktigt härligt för oss alla tre!
Nu ska vi strax gå ut och leta vårtecken - ha en underbar dag!

Slukad-av-bil-helg...

Hemma i garaget - gula lampor,
förutom blinkers,
 får man inte ha i Sverige.

När vi flyttade hem till Sverige så flyttade två fyrhjuliga vänner med oss och trots allt stök de orsakat oss har vi fortsatt vara vänner.
En av dem, Saaban, anlände till Göteborg och efter intullning och väntan på registreringsbesiktning (man måste regbesikta importerade bilar innan man får använda dem och det tog 
lång tid att få tid hos Bilprovningen, men sen gick den igenom utan problem) har den ställt upp för oss som vår andra-bil eftersom vi bor så att vi är beroende av två bilar. Men det administrativa jobbet med att komma i mål har varit påfrestande emellanåt, både i USA och i Sverige.

När det begav sig i Columbus.

Den andra bilen vi tog hem har vi haft mer stök med eftersom den är amerikansk och det var ett par saker utvändigt som skulle ändras samt intyg som skulle köpas. Den besiktigades hos Carspect och efter en andra omgång gick den igenom.

Förutom all "måste-administration" hade vi en del turer med försäkringsbolaget som krävde att nycklarna skulle kodas om, tills jag lyckades övertyga dem om att vi inte skulle behöva göra det. Vid det laget hade jag suttit i telefon och pratat fram och tillbaka med olika verkstäder i Stockholmstrakten tills jag något irriterad ringde försäkringsbolaget igen och påpekade det totalt osannolika i att en tidigare amerikansk ägare skulle ha sparat en nyckelkopia i Indiana - där man byter registreringsskyltar vid varje ägarbyte och dessutom hade bilen stått hos en OEM-firma - för att efter drygt ett år spåra bilen till Sverige, ta sig in i vårt garage, starta och dra iväg... Stor chans, not.

Den här helgen har vi stökat med hjulbyte och brottats med diverse tekniska frågor och fått aha-upplevelser.
Det är roligt med bilar och motorer när allt är som det ska men när de tar en hel helg i anspråk är det med lite blandade känslor.

Men trots allt, min ögonsten är värd det. I love you, Stang!

Mellofinalen

Igår kväll samlades tre förväntansfulla barn för att kolla in melodifestivalen och favoriterna "Mirakel" (Elias) och "Amazing" m Danny (Alba). Gabi hade ingen uttalad favorit.
När det var dags för de tatuerade hårdrockarna i "Dead by April" utbrast lillasyster, utan att något kommenterat något innan:
- Ja tycker dom e snygga! Dom e coola! Me tratrueringa!
En liten ilning passerade min magtrakt och bilder om framtida pojkvänspresentationer flashade förbi i mitt inre... *Gulp!*

Alba fick ringa och rösta på Danny och blev alldeles till sig när hon hörde Dannys (inspelade såklart) röst i luren... Elias, som ringde och röstade på Ranelid och Sara Li, föll i tårar när låten kom sist...

Men nu är vi alla laddade för en ny dag och jag ska strax ta och ge mig ut på en liten motionstur i vårsolen! Ha en skön dag!

Växthusdrömmar

Växthuset från skanskabyggvaror.se

En av fördelarna med att vara hemma i sitt eget hus är att man är fri att planera och fixa med hus och trädgård. Vi byggde vårt hus på en skogstomt och där hann vi bo 2,5 år innan vi flyttade till USA. Vi flyttade in i vårt hus med en 1-åring och en bebis på g och innan vi emigrerade hade trean hunnit födas. Mao fanns det inte så väldigt mycket tid över till att greja med tomten utöver det allra mest nödvändiga. Vi hade väldigt mycket lera och grus runt hus och garage efter att vi tagit ner skog och höjt marken något så det var verkligen till att starta från scratch. Baksidan prioriterades med gräsmatta, sandlåda och marksten till uteplats bl.a. men framsidan har varit i princip viltväxande. Nu har vi några träd där och ett lerigt lager som så småningom ska bli grund för något, som gångar, gräsmatta, buskar etc. Jag har en start för ett stenparti också.

Idag var jag ute och mätte upp en plats för ett växthus, det skulle vara så härligt att odla eget grönt. Jag har också hittat ett växthus som jag/vi vill ha och jag tog fram små drivhus på vinden för att starta en odling.
Men så gick luften plötsligt ur mig för det är så mycket annat som egentligen är mer priotiterat såsom redskapsbod, gäststugefriggis, kontorsvägg inomhus och en del andra saker... För man ska ju hinna jobba också så hur många hemmaprojekt mäktar man med egentligen? Det kanske är tre års avsaknad av trädgårdsprojekt (vi gjorde bara mindre insatser och investeringar i den amerikanska trädgården eftersom vi hyrde) som har gett oss ett uppdämt behov av att hinna ikapp här? Och sen är det så många andra måsten också...

Men man kan väl få längta och drömma om ett växthus iaf och hoppas på att kanske, kanske kan man sätta upp det i vår för så komplicerat är det väl inte egentligen, eller?
Kanske bäst att börja så lite frön i drivhusen iaf, just in case...?

Tillbaka i ekorrhjulet...

Oj, nu har jag jobbat i ett halvår och det har varit så mycket i ett i ett så att jag inte orkat skriva något här. Jag skrev några inlägg som aldrig blev klara så de hamnade bara i arkivet, kanske kan damma av dem.
Vet inte om det finns några bloggläsare kvar, men fick iaf ett mejl med en undran om jag skulle skriva nåt mer så här är jag igen.

Livet tog en ganska abrupt vändning när vi kom hem igen; vi blev varnade för "hem(sk)komsten", att det skulle bli så jobbigt. Första tiden var vi fokuserade på att packa upp, skaffa förvaringsutrymmen, ordna tre barnrum (innan vi åkte hade bara Alba ett halvfärdigt rum, Elias o Gabi sov båda med föräldrarna), stöka med bilarna, komma in i ett helt nytt heltidsjobb (jag), skola in på förskola och skola mm mm av praktisk natur, så vi hann inte reflektera så mycket. Det var egentligen inte förrän efter julledigheten som vi kände att vi hade hyggligt i ordning och vardagen hade fått en rutin och då började jag tänka tillbaka lite mer.

Det var konstigt att komma tillbaka. På tre år hinner det hända saker i Sverige som man inte haft koll på och man känner sig lätt som en alien. Vi fick ju ansöka om våra personnummer etc igen och byråkratin kändes trög (precis som första tiden i USA innan man kom över alla hinder och kom in i rutinerna där). Vi är fortfarande inte kreditvärdiga, dvs om vi vill köpa något på faktura via Internet, oavsett om det är en struntsumma, så är vi invandrare utan kredithistoria så man måste betala med kort eller internetbank. Vilket inte heller var lätt med alla dosor och kodkort och personliga koder i kombination.

Sinnet är ett annat också, iaf på mig; när vi kom hem kände jag mig frimodig och lite fri sådär, att tycka fritt och klä mig som jag känner för etc. Men jag hade glömt av att vi svenskar är ett kollektivt folk och att man tycker ganska lika, att det är mainstream och Jantelagen som gäller och att om det t.ex. är modernt med superslimma jeans så har man det, oavsett om man passar i det eller inte (och så har man svarta eller mörkfärgade vinterkläder för att pigga upp sig och andra i vintermörkret)... Nu generaliserar jag lite men i stort sett är det så jag ser det; det finns inte så mycket utrymme för personlighet här som i USA och det känns beklämmande.

Från Marysville IN
(foto från Indianapolis Star, indystar.com,
klicka på bilden för länk.

Nu jobbar jag som sagt heltid och har extremt lite tid över att sitta med datorn och vi har saker som står på vänt (bl.a. en vägg att sätta upp för att ordna ett kontor samt en massa att ordna med utomhus också och det har vi börjat planera så smått). Jobbet är intensivt men är som tur är både roligt och intressant, men trots det så saknar jag livet vi hade i USA då vi bl.a. hann och orkade bjuda hem vänner och umgås, resa, träna mm.
Men var sak har sin tid och sina dåliga och bra sidor och det är underbart skönt att vara hemma i sitt eget, välbyggda, hus och ha natur och hav inpå knuten. Tornadosäsongen, som redan satt igång, saknar vi inte heller. Våra tankar går till dem som förlorat hus och hem eller dödats inte långt ifrån där vi bodde i Indiana, där tornados drog fram i fredags och jämnade de ganska klent byggda husen med marken.

Nej, nu kallar plikten, ungarna ska i säng och måndagen hägrar. Hörs!

Long time, lots of strul...

Ja, nu var det ett tag sen jag skrev, ofrivilligt. Sitter på annan plats för att snabbt kolla av mejl och andra datornödvändigheter då vår Internetanslutning hemma packat ihop. Vi skulle fått en ny, snabbare anslutning i fredags men istället för en postavi om paket skickade Telia en anmälan om telefonavstängning... Nu funkar telefonen igen men Internet kan vi få vänta på i ytterligare ett par veckor.
SUCK men det är bara att ställa in sig på att allt inte går så smidigt som man har tänkt sig att det ska. Som att de skeppade bilarnas batterier och bensin var slut i Göteborg resp Stockholm och gav oss tre mycket hektiska dagar. Sedan har det inte hänt så mycket mer med bilarna då byråkratin när man importerar bilar maler på lååångsamt och vi lär inte kunna utnyttja den månadslånga trafikförsäkringen vi tecknade då vi inte får köra bilarna förrän till den första besiktningen (och vi har inte ens någon bokad tid ännu eftersom vi väntar på att importärendet ska behandlas). Nåväl, vi har en bil iaf och det är ju tur (vi bor på landet och tar oss ingenstans utan bil).
Bilar och Internet är två av de saker som vi stökar med men nu måste jag snabbt hem och fortsätta med Albas rum; hon är hos mormor i Norrland och kommer hem i morgon kväll och förväntar sig att hon kan flytta in i sitt rum när hon kommer... :)

Med förhoppning om att vi snart synes här igen - Eder Hemmafru (snart f.d.)
 

Invandrad flyttröra...

Vi kom hem till Sverige i torsdags kl 07, hela resan gick väldigt bra ända fram till dörren. Sen måste vi ha fått lyckohormoner av att komma hem eftersom ingen, inklusive barnen, tog någon lur förrän framåt sju/åttatiden på kvällen då det var dags att ta nattvila.
Det har varit mycket att ordna med här och igår kom flyttlasset, det som var i containern, så nu är här rörigt, vill jag lova... Vi har levt i olika typer av flyttstök i ett par månader nu så man börjar bli van, men det känns nog roligast nu, att få packa upp allt. Det är lite av julaftonsfeeling kan man säga.
Idag begav vi oss även till Skattekontoret för att få status som invandrare och bli inskrivna i alla olika system men det tar några veckor så vi hoppas att vi inte behöver åka till läkare nu t.ex. för då kan det bli lite problem med kostnader etc.
Nu ska jag sova; vi har så hopplöst seg internetuppkoppling här att jag inte vågar mig på att ladda upp några bilder sent som det är. Och så måste jag sova lite så att jag orkar åka till Göteborg imorgon för att hämta en bil som vi tagit med som flyttgods. Det är som sagt mycket som ska ordnas... Vi höres! :)

Från Los Gatos

I natt kom vi till Newark efter en lång och jobbig resa från San Francisco, kraftigt försenade. Vi orkade aldrig åka in till New York (Manhattan) idag som planerat utan blev kvar på hotellet på New Jersey där vi har badat i utomhuspoolen och ätit på Applebees och Starbucks härintill.

Vi längtar hem nu och ser fram emot att sätta oss på planet onsdag em, även om det aldrig känns särskilt kul att anlända till Arlanda kl 07:15 när barnen sover tungt sedan ett par timmar tillbaka och man själv knappt fått en blund i ögonen pga den korta natten...

Men det är inte utan att vi saknar vår sista vistelseort Los Gatos och vår kära familj där. Det var så mysigt och vi har fina minnen därfrån.
Mexikanska favoritrestaurangen Andalé t.ex. med sin härliga bakgård där man kan njuta av den goda maten.
Gabbis var mer imponerad av den nyöppnade Applebutiken där hon hittade en dator fullmatad med barnprogram. Hon fick tom åka med dit en andra gång eftersom hon tyckte att det var så roligt att köra dator på plats i Silicon Valley...

Överhuvudtaget är det mysigt att promenera i Los Gatos och kolla in alla fina hus och butiker längs huvudgatan Santa Cruz Avenue.
Apropå fina butiker förresten så finns det ett område i grannstaden San Jose som heter Santana Row och där är det fullproppat med flashiga och exklusiva butiker och trevliga restauranger. Min faster Z och jag fick en härlig tjejdag med god mat och lite shopping där, den sista på amerikansk mark för min del för denna gången, sedan fanns ingen mer plats i väskorna... :) En sak som slog mig var att de flesta var slanka och välvårdade (dessutom snyggt klädda); jag tror inte att jag såg en enda överviktig vid det här besöket, däremot en hel uppsjö cyklister och joggare. I Columbus var det mer tvärt om.
På Santana Row förresten bor bl.a. det svenska hockeyproffset Douglas Murray  som spelar i San José Sharks, kan tänka mig att han har det bra i det behagliga klimatet och den trevliga omgivningen. 

En dag tillbringade vi på Happy Hollows, en härlig park för barn med både djur, diverse åkattraktioner och lekplatser. Innan vi kom dit lunchade vi i Little Vietnam och vi var de enda västerlänningarna så långt ögat nådde. Senare fick vi reda på att vi hade besökt en av de farligaste platserna i San Jose men på dagen verkade det iaf kav lugnt.

Idag pratade jag med min faster och hon sa att Bo, deras Grand Danois, gick och hängde med huvudet; det hade blivit tomt efter oss.

Snart lämnar vi ett tomt rum efter oss här med men först ska vi få oss lite mer nattsömn än vi fick natten innan, har vi tänkt.
Good Night from New Jersey!

Bo hemma i trädgården med kompisarna Gabi och Alba.

Kusin R:s söta lilla Haley, barnens favvis, fanns alltid i närheten... (Fotograf: Gabi)

Farväl till Det lilla huset på Mellanvästernprärien...

Vi är nu i Los Gatos, California, sedan några dagar och bor hos min faster med familj. Det är så otroligt skönt att bo i ett riktigt hem och slippa nya hotellrum och äta på restaurang hela tiden! Samt jättemysigt att träffa kära vänner förstås.
Jag ska berätta mer om vad vi har sett och gjort men tills dess kommer bilderna från flytten som inte gick att ladda upp tidigare. Vårt f.d. hem är på den översta bilden - "The Little Green House on the Corner" som det kallades! Så mysigt med sina vinklar och vrår på den sparsamma ytan på drygt 300 kvm...

Igår fick vi förresten besked om att containern anlänt till Sverige - fyra veckor efter den gick iväg, fastän de sa att det skulle ta mellan sex och tio veckor! Så igår fick vi bråttom att skicka iväg tullhandlingarna som flyttfirman sagt att vi kunde vänta med tills kom till Sverige eftersom vi skulle få vänta på containern...

I två dagar packade flyttkillarna in våra saker; det gick åt hur mycket bubbelplast, tejp och kartong som helst! Och massor av papper i kartongerna... Jag funderar redan på hur vi ska mäkta med att slänga alltihop sen... Många turer till återvinningen blir det.

Flyttbilen kom den tredje dagen.

Jag vet inte om jag berättat om madrassen "Barbapappa" men inpackad och utlyft blev den med fyra mans hjälp (plus en flyttgubbewanna-be... "Yo don' wanna be a movah, Am suh' 'boud tha'! ")

När vi fått in våra kartonger etc byggdes en vägg upp inuti containern för att ge plats åt bilen.

Bilen på plats, klart för avfärd.

Bye, bye, see you later Over There!

Från stad till öken

I Las Vegas kan man bo på alla möjliga fantasihotell; här är "New York, New York", ett hotell uppbyggt i modell med namngivna gator inuti. Plus en berg-och-dalbana som går inne och utanför hotellet och kittlar i magen...

På väg mot Death Valley passerar man ett ödsligt landskap och man har inte så mycket service att välja mellan. Vi hade bara ett val när det gällde lunch och det blev på Nevada Joe's...

...ett ställe som specialicerat sig på stabbig "trucker friendly" mat (typ drypande pommes och kycklingsallad bestående av stora bitar kyckling och några få isbergssalladsblad för syns skull) samt Aliens! "Area 51" ligger i närheten, ett område där det sägs att man hittade ett ufo på 50-talet och det påstås att någon amerikansk myndighet fortfarande har en nedfryst utomjording någonstans...! 

Death Valley - varmt och torrt. USAs lägsta punkt ligger här och det finns inte mycket till synligt liv. Förutom turister då och folk som sprang ett Ultra Marathon genom dalen! Tyckte man inte att det var varmt innan så... Vi valde en väg genom parken som visade sig vara extremt brant och var lite som smala alpvägar bitvis. Vi var tvungna att stanna i en lång nerförsbacke eftersom våra bromsbelägg började ryka i hettan och bromsarna höll på att tappa sin verkan. Men allt gick bra, vi hittade en plats att stanna precis i rätt tid.

Nu ska vi lämna Bishop där vi övernattat och åker vidare mot Yosemite och förhoppningsvis kommer vi fram till våra släktingar i Los Gatos till kvällen! På återhörande!

Från östkust till västkust på en vecka

Vi hade en skön badsemester i Myrtle Beach och därefter besökte vi den underbart vackra staden Charleston, även den i South Carolina. Resan hem gick förvånansvärt nog i ett svep, kanske tack vare de nya spelen - en bra investering mao.

Myrtle Beach - utsikt från hotellrummet.

Många mysiga gator i Charleston, SC. Här på bilden kallas huslängan Rainbow Row; ett f.d. förslummat område som köptes upp av ett par på 30-talet och därefter renoverades, vilket inspirerade andra att göra detsamma.

Vi fick två intensiva dagar i ett mycket varmt och fuktigt Columbus (över 100 Fahrenheit, ca 38 C) då vi packade och rensade det sista plus gjorde alla de där sista ärendena som måste göras (bl.a. tre tandläkarbesök på en dag, byta sex klockbatterier, beställa och redigera i skolans årsbok och adressändra) plus att Elias skulle hinna med sin sista engelskalektion. Jäktigt värre alltså. Allra sist innan resdagen hann vi förbi vårt f.d. bostadsområde för att hämta lite saker och när Gabi fick se vårt gamla hus började hon gråta och ville till sitt hus och cykla... hon var så ledsen, det är ju det enda hem hon känner till och hon trivdes så bra där precis som vi andra.

I tisdags flög vi till Phoenix där vi stannade två nätter och laddade batterierna innan vi åkte mot Gran Canyon. Idag har vi åkt ett tag på Route 66 och fått i oss lite 50-talsnostalgi i Seligman, därefter hamnade vi i flashiga Las Vegas.

En skön baddag på hotellet i Phoenix.

På väg mot Flagstaff stannade vi till i Sedona och beundrade bergen.

Ingen bild i världen gör Grand Canyon rättvisa. Det är makalöst mäktigt och vackert; har man inte känt sig hänförd någon gång så gör man det garanterat här.

Seligman vid gamla mytomspunna Route 66. Vi gick inte in till nostalgibutiken på bilden, däremot valde vi att fika på Road Runner som har massor med roliga prylar plus ett underbart gott kaffe - Starbucks förstås!

Nu ska jag sova i den goa Vegassängen. Imorgon bär det av mot Death Valley och därefter mot San Francisco; natur och stad om vartannat. Vi höres! :)

Maratonresa med bil

Varför tar en resa, som enligt Google Maps ska dryga 12 timmar, tre dagar att göra för oss?
Visserligen tog vi en liten omväg över Smoky Mountains National Park på en krokig väg och det kryllade av turister (och bilköer) både där och när vi närmade oss Myrtle Beach. Vi har även tre osynkade barn när det gäller nödpausar.
Vi har försökt att kort tiden med att ta någon Drive Thru' bl.a. och försöker få alla att sträcka på benen samtidigt. Idag tog vi dock en extra bensträckare på Walmart och inhandlade diverse spel, uttråkenivån i bilen blev för påtaglig till slut. Men ändå, två övernattningar...
Nåväl, i eftermiddags kom vi iaf fram till en varm badort med regn i luften men imorgon hoppas vi kunna ladda batterierna lite på stranden innan vi ska bege oss vidare.
Vi höres - Stay Tuned!

Hälsning från SC...

Igår, när amrisarna firade 4th of July som bäst, drog vi kosan österut. Vi är på väg mot Myrtle Beach och Charleston i South Carolina och vi körde nyligen över gränsen till SC och har hamnat utanför Spartanville där vi har vår nattvila.

Efter den intensiva flytthetsen kan vi äntligen lämna just det momentet bakom oss och vi känner oss ganska lättade över det...
Här tänkte jag visa några bilder men Blogger är inte med på det ikväll tycks det, hm. Det är väl dags att sova då, antar jag. Imorgon har vi 4 tim körning, sen kommer det en hälsning från beachen istället. See ya'll!

Varning för vaktkalkonen!

Imorgon bitti sätter vi punkt för saker som ska skeppas hem, då en biltrailer kommer och plockar upp vår Saab. Det har varit intensivt med flytten, verkligen, och sen vi flyttade in på hotellet har vi stökat med flygfrakten som de kom och plockade upp igår; det var de sista resterna av vårt hem som inte hanns med innan containern drog iväg. Det har även varit (och är förstås fortfarande) intensivt med barn som ska underhållas för att inte tråkas ihjäl. Vi är lyckliga över den sköna poolen här på hotellet, vill jag lova.

Har suttit och kollat igenom diverse bilder men orkar inte fixa med dem just nu utan bjuder istället på den bitska(?) vaktkalkonen som ett bärgningsbolag har gåendes på sitt område när det är stängt - med skyltarna "No Trespassing" resp. "Warning for the Guard Turkey" hälsas objudna kunder att hålla sig undan. Lite läskig såg den faktiskt ut när den burrade upp fjädrarna och blängde på oss som satt och glodde på den från bilen... :)

Nu är det läggdags också för mig, ska försöka skriva lite oftare nu när vi kan börja slappna av; jag kommer att ha en del spännande resor att rapportera ifrån snart! Good Night!

Containerdagen

Idag gick var container ivag... Det har varit sjukt mycket senaste veckan med forberedelser o sa kom flyttfirman o packade man o tis. Jag kom nyss fr huset, ar galet trott o ska upp t tandlakaren om nagra timmar, sen tillbaka o husstoka igen o slappa in stadfirmanr. Far mer tid att skriva nar allt ar klart o da ska jag beratta mer. Zzzov goooott... snark...