Amerikaresan, del 3: Bilresan från Chicago

På väg till den fördjupade visumkontrollen hade jag fått syn på bagageberget! Vi hade varit sist av planet så bagagebandet hade snurrat klart och våra väskor hade lyfts av. Jag gjorde ett försök att kontakta resten av familjen så att de skulle veta vart jag tagit vägen samt kunna hålla ett öga på berget, men blev vänligt men bestämt visad tillbaka in i "förhörsrummet".

Efter en kort väntan kollades mina uppgifter och jämfördes med resten av familjens och tjänstemannen kunde snabbt konstatera att de gjort fel på ambassaden så hon stämplade och skrev för hand in rätt visum men sa att jag måste kontakta abassaden vid nästa besök i Sverige för att få det på riktigt sätt så att jag kan komma in till USA igen.
(För några veckor sedan fick jag reda på att passet ska skickas in efter ankomst och skickas sedan tillbaka innan avresan. Vi hade funderat på att åka hem en sväng till nyår men vi vet inte om vi törs, för de har väl julledigheter på ambassaden också? Risken att passet fastnar i nån posthög känns lite för stor så det blir nog inte av... :(
Nån som känner för att komma hit och fira jul med oss istället? Välkommen isf! :) )

Till slut återförenades familjen och därefter familjen med sitt bagage som skulle baxas ut till AVIS-skyttelbussen... Men, återigen var min oro obefogad - det stod ett helt gäng uniformsprydda killar med jättevagnar och bara väntade på att få hjälpa till! Thank you - allt lades upp på vagnen och 20 dollar senare stod det uppradat vid hållplatsen!

Hyrbilen tog lite längre tid, det var flera förslag som förkastades (bl.a en stor pick-up med öppet flak...) men till slut fick vi en Dodge Grand Caravan där vi och vårt berg kunde samsas under ett och samma tak, ca tre timmar efter att vi landat.

Vi var trötta och hungriga och hade en förmodad fyratimmarsresa framför oss. Vi hade tyckt att det var bäst att slippa ta allt bagage mm genom tullen och sen checka in igen för en kort flygresa, men frågan är om inte det hade varit bättre. Resan, med alla sorters pausar, tog sisådär sju timmar. Sista timman var vi som nätt och jämnt var vakna (jag och T) så mosiga att jag övervägde att ta in på hotell innan vi kom fram. Vi missade en delning av motorvägen också och hade åkt en bit på ringvägen runt Indianapolis innan vi upptäckte vårt misstag. Den sista biten kändes olidlig och när vi kom fram till vårt hus, som T sett irl men inte jag, och lastade in väskor i garaget så var jag så trött att min nyfikenhet på huset var lika med noll. Direkt mot hotellet alltså. Vi hade inte ätit någon riktig mat utan bara snacks men orkade inte, klockan var 22:30 och hotellrestaurangen stängde ändå då, så vi stupade i säng...

(...Fortsättning följer, nu måste jag hinna handla innan A ska hämtas från förskolan...)