Resan tillbaka till vårt amerikanska hem

"WEEEE-OOOOO-WEEEE-OOOOO...."

När vi kom hem i torsdags kväll med trötta/sovande barn och började packa ur bilen så satte ovädersalarmet igång... Vi orkade faktiskt inte gå ner i källaren, det var bara A som gjorde det och gömde sig på studsmattan och drog igen skyddsnätet.

"Kan vi inte åka tillbaka till Sverige, snälla?!" bad hon ängsligt. Efter lite tröstande och mat i magen somnade hon gott iaf.

Resan hit gick bra, men det är såklart jobbigt att resa med tre småbarn, resan är lång och man kan inte direkt slappna av. Sen är det svårt att hinna med allting eftersom det tar sin lilla tid för dem att gå långa sträckor på flygplatser och oplanerade toalettbesök etc gör också att extramarginalerna raderas ut.

På Arlanda var det jätteköer till incheckningen; det var ett plan till New York och ett till Chicago som skulle gå nästan samtidigt. Jag frågade om det fanns någon "familjeincheckning" eftersom jag var lite orolig att de skulle tappa tålamodet och börja springa omkring. Det fanns det förstås inte men de skötte sig tack och lov fint.

09:30 var vi färdigincheckade och sen tog det 35 min raka spåret genom säkerhetskontroll, passkontroll och korridorer innan vi kom fram till gaten. Planet gick 10:15 och började taxa ut i samma stund som vi satt oss ned. Just in time, puh...

I Chicago hade vi 2,5h på oss och det behövdes; utan pauser på vägen så kom vi fram till Indianapolisflyget när det var dags att kliva på.

Undrar vad som hade hänt om vi inte hade fått:

1. skjuts från Chicagoplanet genom den långa korridoren till passkontrollen;

2. fått gå i den korta "amerikanska" kön (den icke-amerikanska ringlade sig sakta fram och var hur lång som helst!) och direkt blivit visade fram till en lucka där det gick hur smidigt som helst?

Vi är väldigt glada för den fantastiska familjepolicyn som finns här i USA; att man får gå i speciella security- resp passkontrollköer med småbarn, blir skjutsade osv. Service som uppskattas enormt av småbarnsföräldrar och gör resandet lite enklare! Där ligger Sverige lite i lä...

En annan trevlig företeelse, som man tänker på nu när vi precis kommit från Sverige, är att folk här bryr sig på ett annat sätt än hemmavid. Det kanske kan uppfattas som ytligt när så gott som alla säger "Excuse me" när de passerar en i affären tex men är betydligt trevligare än det ganska vanligt förekommande zoombietillståndet på vissa håll i Sverige där man får dörrar i ansiktet eller knuffar från kundvagnar där föraren inte ens tittar på en och än mindre säger nåt. Och när man reser med barn är det alltid andra resenärer som frågar om man behöver hjälp med nåt. Även om man inte behöver det så känns det väldigt bra att nån åtminstone orkar bry sig så pass att han/hon frågar...

Ja, nu är vardagen här igen, T jobbar och A är på preschool. När hon kommer hem ska vi fira lillebror som fyller 3 år idag - Hipp hipp hurra!