Ingen har väl missat att Peter Forsberg ska göra comeback i NHL och det tycker vi hockeyälskare här är jättekul! Åtminstone vi som blivit "smittade" av den allmänt mer positiva livssynen som amerikaner har jämfört med oss svenskar.
Jag läste en krönika av Per Bjurman på aftonbladet.se, "Bjurman: Här tycker folket det är underbart att Foppa är tillbaka", där han skriver om hur mycket kritik och gnäll Foppa fått adresserat till sig från svenskarna i och med beslutet att göra en ny vända i Colorado Avalanche. Varför? Är Jantelagen så stark därhemma? Lever vi i ett gnällbälte där? Nu har jag ju inte bott här i USA så länge men jag har redan influerats av det mer lättsamma, positiva synsättet som oftast lyckönskar folk till framgång istället för att kritisera och racka ner (det finns förstås, som alltid, undantag). Att kunna tycka att det är roligt och spännande när folk gör försök och har målsättningar.
Det kan ju vara lätt att dras med i negativt tänkande och bli allmänt missnöjd, så varför inte haka på och tänka positivt och försöka se möjligheter istället för alla potentiella svårigheter? Och peppa varandra till vardagsframgångar, även om de är små och till synes obetydliga?
Bjurman skriver: "Det finns mycket att ifrågasätta i det amerikanska samhället och det finns mycket man kan sakna från Sverige, men vad gäller just vardaglig livsåskådning och synen på hur tillvaron bör föras känns det ofta lättare, generösare och mer inspirerande här."
Jag kan bara hålla med. Och utbrista: Go Foppa, you rock!! :D
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Jag hoppas att det går bra för Foppa, men med tanke på alla skador och att han inte ens kunnat spela ordentligt i Modo gör väl att det hela känns som gnäll.
Kanske funkar foten, kanske inte..så har det ju varit i flera år. Men jag håller tummarna:)
Kram
Ja, han har ju varit väldigt skadedrabbad men "hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge"... jag menar, vem drabbas illa ifall han misslyckas? Det är väl värst för honom själv isf. Jag håller också mina tummar! Kram! :)
Hmmm. I ärlighetens namn bryr jag mig inte om Foppa spelar mer eller inte. Men som fd. Ångermanlänning, är det som att svära i kyrkan om man inte är Foppa frälst!
Däremot är jag förundrar över svenska tidningar, fortfarande skriver om honom. Är det nyhetstorka eller händer det inte mer i lilla Svedala?
Att få utöva sin idrott eller passion tills man själv vill sluta, det måste vara helt underbart!
Tänk om man hade en sådan begåvning som han har!
Kram
Att se Foppa live på isen är en ren fröjd. Att han har det största hjärtat för ishockeyn står helt klart. Jag har inte hört ngn säga ngt negativ om hans comeback. Tvärtom är många impade vöer att han tackade nej till den lön han erbjöds. Han ansågs sig inte vara värd så mycket. Det är stort!
Heja Foppa!
Katarina: Haha, ja man undrar ibland när man inser hur mycket de skriver om vissa saker, typ Maddes nya kärlek etc. När det gäller Foppa så måste det ju vara att folk har hjärta för honom trots allt för det är ju inte någon skandalnyhet direkt.
Nåväl, jag tycker också att det är fantastiskt att kunna välja om man vill satsa igen och vara så bra på det. Och håller en tumme för att det går bra för honom. Ha det, kram!
mammaxtre: Kul att höra att du inte hört något negativt om comebacken. Wow, visste inte om det där med lönen men han har ju visat att han kan vara ödmjuk tidigare också. Härlig kille! :)
Skicka en kommentar