Hälsningar från Sunny California!

Sedan juldags- kvällen huserar jag och Lillis hos våra släktingar i Los Gatos, strax söder om San Francisco. Det var nätt och jämnt att jag vågade åka eftersom vår lilla bebis fick 40 gr feber på julaftons morgon, ingen rolig första jul för henne mao. A och E har haft liknande tidigare och det har gett med sig efter max tre dygn så jag tänkte att det kanske går bra iaf. Hon sov hela resan med byte och matpaus i Dallas och sov hela annandagen också. Efter tredje dygnet släppte febern men hon har inte riktigt varit sig själv sedan dess med lite hosta och allmänt småskrutt . Igår orkade hon ändå hänga med på en shoppingtur till Gilroy som har en enorm outlet. Det var ett par favoritbutiker jag ville besöka där (DKNY Jeans och Fossil) och det var fantastiska reor, priser man inte ens kan drömma om i Sverige... (kläder och skor tex är i normalfallet uppskattningsvis ca 1/3 av priset hemma, då kan man kanske få en uppfattning om hur billigt det är när det är rea och sen ytterligare rabatter på det...) Tur att jag flyger och har mycket begränsat bagageutrymme, annars skulle jag nog inte våga mig hem med allt jag skulle fastna för...

Imorgon åker vi hem till resten av gänget. Det ska bli roligt att träffa de andra igen, känns ovant att vara borta så pass länge. Men det har varit vilsamt och skönt och extra härligt när jag fått rapporter hemifrån att den ena dagen bjöd på värsta regn- och åskovädret och nästa på storm med 20 plusgrader, samtidigt som det varit soligt här och ca 17 grader med riktiga vårkänslor... Något att leva på när man är tillbaka i det lynniga Indianaklimatet igen! :)

God Jul, bloggläsare!

Nu börjar det dra ihop sig till julafton och barnen somnade sent, pirriga och förväntansfulla. Tur att det är uppesittarkväll, iallafall om man är svensk, för fortfarande är det julklappar som väntar på inslagning... Hit kommer tomten den 24:e fast på amerikanskt manér till att börja med; för att väntan inte ska bli för lång så kommer några klappar att ligga och vänta i julstrumporna på morgonen och senare på dagen kommer troligtvis tomten att ringa på ytterdörren och ha lämnat en säck (men han kommer att ha lite bråttom och inte hinna säga god jul, USA är ju så stort så han måste ligga i för att hinna, trots att han mest jobbar den 25:e).

E var förresten med mamma och handlade i ett par megabutiker häromdagen då det var storm och -15C så att vi höll på att förfrysa från parkeringen. När vi åkte hem slocknade han i bilen, var helt färdig... Inte lätt att ha en fullfjädrad shoppar-mamma, hehe... Men ibland får man åka oftare till affären än man tänkt sig; ikväll upptäckte jag att jag igår hade glömt en portabel DVD-spelare (E mekade sönder den gamla och en sån är nästan ett måste under lite längre bilresor), med kvittot synligt genom påsen, i kassan då jag köpte lite andra saker. Efter ett telefonsamtal fick jag åka dit ikväll och visa upp mig först, utan kvitto måste man ju vara trovärdig. De tyckte att jag var lite korkad, tror jag, för jag blev informerad om hur lätt det hade varit för nån att bara ta påsen när den var betald och låg där synligt framför kassan... Ja, tur att vi bor i bibelbältet, man får anta att folk är lite ärligare då. Undrar vad som hade hänt i ett julstressigt Stockholm?...

Nu ska jag ta min varma, hemgjorda glögg och gå och klippa, tejpa och snöra paket. En stor, varm önskan om en riktigt härlig och god jul kommer från oss alla här till er alla hemma i Sverige! :)

Säng, säng, säng, sova, sova, sova, sova

Idag kämpade jag mig upp i ottan, det har blivit alltför många nätter med sömnbrist nu. Igår kväll var jag ut och slängde soporna och det var isgata utanför pga minusgrader plus regn och dimma samtidigt, allt var inkapslat i en tunn isskorpa. Detta gjorde att förskolan var stängd idag, visade det sig. Vilket var tur för A som var uppe till 23:30 igår kväll (hon fick sova lunch på förskolan igår = pigg piggelin på kvällen) och nu fick sovmorgon.

Apropå att sova, förra lördagen hade vi inflyttningsfest för närmare 40 svenskar. Tidsoptimisten hade tagit i rejält med extra tid men fick stressigt på slutet ändå. Tack och lov hade vi underbara, hjälpande gäster som såg till att allt flöt på och gjorde att det blev en trevlig tillställning.

Dagen efter var kall och lite snöig och barnen var trötta efter urladdningen kvällen innan (bl.a. en punkterad hoppborg i källaren = en livad, rolig tillställning för de små...), mao perfekt för en barnvagnspromenad och alla tre slocknade tämligen omgående. Väl hemma igen fick föräldrarna dricka kaffe och äta lussebulle i lugn och ro, lyxigt!

Denna helgen var vi på luciafest i Indianapolis som svenskföreningen Swea hade ordnat. Där fick vi träffa både svenskar och amerikaner, äta "smörgåsbord" och dansa bl.a. Alla barn fick träffa tomten som bjöd på "treats" till deras stora förtjusning (återkommer senare ang. det markant ökande intaget av godis och snacks sedan vi lämnade Sverige...) .

På förskolan har de också haft besök av tomten. A talade om för mig att det inte var den riktiga tomten. Det förvånade mig lite och jag undrade varför. Då förklarade hon att tomten på förskolan hade glasögon och det har inte den riktiga tomten... Vi kommer att ta det säkra före det osäkra och skippa tomtebesök på julafton för att istället satsa på den amerikanska Santa-varianten, dvs han får lite diskret lämna sina paket på natten i strumpor vid öppna spisen.

Nu är klockan midnatt, utan draghjälp av barnen denna kväll. Godståget som brukar dunka förbi i fjärran vid midnatt tutar på, det låter lite mysigt. Törs man hoppas på att alla barnen är synkade och inställda på att det är första dagen på jullovet imorgon? Får jag bara mer än fem timmars sömn känns det bra... Zzzz...

Surprise myself!

Hundtemat fortsätter med ett hett shoppingtips för hundägare - för vem vill inte att lilla älsklingen ska vara julfin under den spända väntan på att tomten ska komma och fylla den specialdesignade hundjulstrumpan vid öppna spisen? (Det går att klicka på bilden ovan och läsa lite mer om hund- och katterbjudandet!).

Jag älskar att förutsättningslöst gå och kolla i de amerikanska butikerna då man alltid hittar nya saker som man inte visste fanns och än mindre behövde. Uttrycket "Surprise me!" har fått en ny innebörd!

Gräset är grönare hos grannen...

Ett tag har jag funderat på hur det kommer sig att vår ena granne, som har en lika gul, gles och risig gräsmatta som oss i övrigt, har en alldeles grön, tät och frodig gräsmatta just runt altanen.

Idag fick gåtan sin lösning; grannhemmafrun, som jag aldrig ser ute och vars bil jämt står på uppfarten, rastade hunden från altanen! Så praktiskt. Det är jättevanligt med hund här men man ser dem aldrig på promenad i kvarteret så jag antar att det generellt körs med altantricket då... Hoppas att det finns hundpåsar för mer solitt avfall, om inte annat så för de fem grannbarnens skull...

Black Friday...

...var det i fredags. Riktigt vad det betyder vet jag inte, kanske att man är ute i mörkret och shoppar eftersom det är årets Rea-dag. Och svart blev dagen för den anställde 34-åringen som klockan fem på morgonen i ett av staten New Yorks Walmartvaruhus tragiskt nog fick sätta livet till då folk störtade in för att fynda...

I övrigt verkar det ha varit lugnare än vanligt (har dock inte varit ute vid Outleten och hört mig för hur det var där i år), troligtvis pga rådande kris här, och det kan ju kännas sunt på sätt och vis. Jag gjorde iallafall vad jag kunde för att hjälpa till att lyfta den amerikanska ekonomin då jag vaknade i ottan pga två pigga barn och slog på datorn för att inhandla ett löpband via nätet. Senare blev det även en spinningcykel o träningsbänk, men det är tveksamt om inköpen egentligen gjorde någon nytta för USA eftersom det var så fantastiska rabatter. Men förhoppningsvis gör de nytta här i huset när vi får iordning vår träningslokal i källarplanet (där även en liten barntrampolin kommer att få rum och som förhoppningsvis kommer att hjälpa till att suga ut kvällsenergin som aldrig ger oss lediga kvällar). När ingen tid och ork finns att ta sig till gymmet så blir detta nog en bra lösning; "Om inte Muhammed tar sig till berget så får berget komma till Muhammed", eller hur det nu var...

Midnight Madness!

Ikväll är det helgdagsafton eftersom det är en röd dag imorgon: Thanksgiving Day. Det är en otroligt stor helg här då många samlar släkten och äter kalkon med fyllning, potatismos, sås och pumpkinpie (pumpapaj - smakar lite som pepparkaksdeg faktiskt) m.m. Många är lediga tor-fre och reser just nu kors och tvärs över detta enorma land för att återförenas med sina nära och kära.
Men säg den avkoppling som varar - eftersom maten ofta är väldigt fet så är det ju en bra idé att bränna lite kalorier och ett populärt sätt är enligt hörsägen att shoppa, gärna mitt i natten. Så fort klockan slagit midnatt är helgfriden över och det är fritt fram att dämpa shoppingabstinensen och då slå två flugor i en smäll: bränn fett med kalorier och gör grymma kap!
Walmart, som är öppet dygnet runt, släpper loss årets värsta rea klockan 5 på morgonen. (Undrar hur det funkar förresten; får man handla som vanligt före 5 och fylla vagnen med blivande fynd och sen vänta in tidpunkten och få reapriset i kassan? Eller står de och håller på grejorna för att sen skjutsa ut dem på lastpallar på klockslaget? Jag lär inte få svar på det själv eftersom jag 1) förhoppningsvis ligger och sover då, eller 2) sätter på datorn för ev fynd via nätet (why not?), eller 3) så är det något barn som bestämmer nåt annat (visst är det tråkigt om man kan förutse allt?)).

Jag var lite sugen på att dokumentera hur det är att shoppa på natten på vår närbelägna Outlet, ända tills en expedit berättade att det förra året tog två timmar att ta sig av från motorvägen och komma fram till parkeringen ett stenkast därifrån.
Sen har jag hört att folk nästan bryter sig in i affärerna (stackars den anställda som måste öppna portarna när folkmassan trycker på; jag såg ett exempel på TV och det var en ketchupeffekt som hette duga) och rusar fram till det de har spanat in och sen går loss på varandra, det kan uppstå riktiga handgemäng.
Men som sagt, det är nog en massa kalorier som ryker under så fysiska shoppingrundor och eftersom jag inte har tid att träna för närvarande så kanske jag också ska ta och slå två flugor i en smäll . För visst måste väl även ett Internetshoppingpass generera lite högre puls?...

Godnattsagefunderingar

Barnen får oftast höra en godnattsaga på sängkanten. Härom kvällen var det "Mooseltoe" som stod för underhållningen; den handlar om en älgperfektionist som ordnar allt superbt inför julen, fast hans familj upptäcker på julaftonskvällen att han gjort en fatal miss - han har glömt att köpa (?!) en julgran!!! Kris i kubik. Men bättre brödlös än rådlös - Älgis får hjälp av sina telningar att klistra sin gigantiska bautamustasch runt kroppen och bli dränkt i lampor och kulor mm. Och se där! Stiligare julgran har väl sällan skådats!

Jag till 4-åringen: Vilken fin julgran, va? Vill du ha en sån till jul?
A, ivrigt: Mamma, kan vi döda en älg?!
Jag: Ojdå, döda?
A: Ja, ett sånt där älghuvud...
A, eftertänksamt: ...eller, fast då blir det ju ett skelett...
A, beslutsamt: Nej, jag vill inte ha någon älg!
Jag, tänker: Vilken tur...

Hmm... jag ska nog tipsa Mooseltoe-gänget om Menards förtrollade julskog av plastgranar så att de slipper riskera att det krisar till sig i fortsättningen! För även en älg måste väl bli förtrollad där, åtminstone en stadsälg som Moose?...

My darling Dyson

Som hemmafru i USA kan man titulera sig Housewife eller Housekeeper, har jag hört. En amris jag pratade med pratade om en hemmafrugranne att "She's working at home". Det låter ju fint och det är verkligen ett jobb och på heltid i ordets fulla betydelse. Iallfall när man har noll egen tid och jour dygnet runt. En viktig kompis i jobbet att hålla hemmet så fit det går är dammsugaren och här pratar vi inte vanlig, smidig dammsugare utan modell BIG - allt för att fötterna ska få njuta av att studsa runt i mjuka, fluffiga heltäckningsmattor.

Min bästa housekeeparkompis heter Dyson men det var inte kärlek vid första ögonkastet utan andra, efter att vänskapen med rivalen Kenmore fick ett abrupt slut.

Innan vi fick vår container med flyttsaker tänkte jag gå igenom huset med dammsugare och skurmopp. Huset är nybyggt och mattorna hyfsat fräscha men det hade varit en del visningar och de till synes oskyldiga långhårsmattorna kunde ju gömma både det ena och det andra i sitt inre. De enda mattfria ytorna är f.ö. kök, matplats och hall, förutom badrummen. Och det är inte illa för det finns mer än ett hus som har heläckningsmattor i badrummen, t.o.m. runt toan och upp till badkarskanten.

Hur som helst, jag var och kollade på dammsugare och blev chockad över hur groteska de ser ut i svenska ögon; stora, tunga och klumpiga och allt på ett skaft s.a.s. samt stora roterande borstar i munstycket. Dyson Slim presenterade sig men jag ryggade tillbaka och dissade honom. I nästa butik, själv med tre småttisar, charmades jag av Ken som såg ganska normal ut och hade fått nån slags konsumentutmärkelse - inte illa! Jag slog till direkt, trots det motoriserade munstycket, det var visst bra för mattor.

Kanske var jag lite orättvis mot Kenmore när jag efter ett par veckors besvikelse bryskt återförde honom till butiken. Det var ju trots allt inte hans fel att slangen var irriterande kort; att jag retade mig på den fåniga lampan som lyste på munstycket (för att man ska se under trånga utrymmen där munstycket ändå inte fick rum?) eller att våra mattor var nya och luddade så att han tappade sugförmågan efter några drag och fick påsbytas på och att slangen trots det var totalt igenkloggad när vi skildes åt... Det blev ändå en lyckad affär för mig då jag fick tillbaka pengarna för de begagnade påsarna och dessutom hade dollarkursen gått upp under tiden jag haft den så jag fick plus i plånboken.

Dyson stod troget kvar i den första butiken och väntade på mig när jag hade blivit lite klokare och insett varför dammsugarna ser ut som de gör här. Heltäckningsmattorna kräver verkligen en stark maskin med kort slang och gärna med genomskinlig behållare som måste tömmas så fort det börjar bli fullt (kan ske 3-4 ggr under ett pass). Dyson Slim är smidig och lättkörd och cyklonteknologin är en mardröm för allt mums som sökt en tillflyktsort nere i mattmörkret. Finns även en fiffig, utdragbar slang för finlir.

Sen är det ju en helt annan sak varför mattorna måste vara så långhåriga och studsiga så att man måste ha dessa dammsugare över huvudtaget...

God natt, Dyson och sov så gott, imorgon behöver du vara alert igen för då ska vi ta en dust med ryamattorna igen!

När blir det jul egentligen???

När vi åker hem från förskolan brukar vi ta en lite lång- sammare väg hem och kolla in grannskapet lite. De senaste två, tre veckorna har ett hus på vägen fascinerat A och E. De har nämligen full julutstyrsel utanför med renar, jättekrubba och två stora klädda granar bl.a. Måste säga att jag blir nyfiken på om dessa julproffs redan har full utsmyckning inne också och hur det i så fall ser ut...

Idag snöade det och E frågade om det är jul nu. A och E har båda fått varsinn barngran (glitterlila med Tinkerbell-kulor("Tingeling") resp. silverfärgad med Bilar-kulor - gissa vem som valt vad...) som lagts upp högst upp i deras garderober och varje dag är det ett tålamodsprövande vädjande om att få sätta fram granarna... Jag får skylla mig själv som sa ok till köpet men om de tycker att det blir mysigt så är det väl värt det. Sen återstår det att se vilket läger som är ståndaktigast - åker granarna fram i helgen eller får de ligga ostörda på hyllorna tills nästa helg (efter Thanksgiving är det grönt här för att börja dekorera inne och ute, vad jag har förstått)? Ja, den som håller ut får se och då ska jag bjuda på bilder av vårt julpyntande!

Småbarnsvardag

Idag hade jag en liten simulant i sängen som hävdade att hon var sjuk och inte kunde gå till förskolan. Det har hon hävdat flera dagar nu men idag gick jag på det när hon sa att hon hade ont i magen. När sovmorgonen var över och det sjuka gått över till halsen istället anade jag att min piggelina fyraåring mest var TV-tittsjuk så jag bestämde att vi måste åka iaf trots starka protester. Dock blev det lite TV ändå eftersom lillebror halkade på stolen vid frukosten och spräckte underläppen och det tog en stund att trösta och kolla att det ändå var ok. Men till lunch kom verkligheten ikapp henne och efter lämning på förskolan åkte jag och småsyskonen till vår närbelägna Outlet för några nödvändiga inköp (ja, det är faktiskt utförsäljning på bl.a. Timberland och det KAN ju bli utplockat snabbt...).

Livet går oftast i expressfart med tre små och vår lilla bebis börjar bli stor, har jag nyligen förvånat kunnat konstatera. I lördags, efter IKEA-äventyret, var hon så lättad över att få komma loss hemma så hon genast började krypa på alla fyra och fort gick det! Så nu får man komma ihåg att hon kan vara var som helst så att man inte snubblar på henne. Idag kom hon på att det är fint att kunna sätta sig upp från krypläget och själv hålla lite koll på alla klumpedunsar runt omkring. Dagen avslutade hon med att blåsa en "prutt" på min mage, vilket var kul förstås...

Nu ska jag ta med lille storebror upp till sitt rum för natten. Han sov sig igenom Outletbesöket så han var på topp när syrrorna nattades. Blir väl en extra tuff match att få med sig honom till förskolan imorgon men sån är hemmafruns lott...

Sleep tight!

More shopping...

Sedan jag skrev senast har datorn i princip stått orörd pga att jag drabbades av zoombietillstånd ett par dagar (kan man önska sig ett jättestort sovpaket av tomten?); har väldigt kvällspigga barn; har gjort div. shoppingturer (IKEA bl.a) och så sist men inte minst ett allvarligt datorhaveri (som visade sig vara pinsamt lättåtgärdat - ingen mer info om det förutom att jag kom på det själv efter en dags förtvivlan när jag på kvällen packade upp datorn ur "servicekartongen" för att demonstrera felet för min man...).

IKEA, ja... I lördags var det faktiskt fjärde gången på denna korta tid som jag och Lillasyster, som hittills har haft förtroendet att få följa med, gjorde ett besök på varuhuset i West Chester. Det ligger strax utanför Cincinnati i Ohio, delstatsgrannen österut, och bilresan dit tar 2h . Jag hade även trevligt sällskap med en annan hemmafru härifrån och det var ett nöje att få möjlighet att prata ostört (en lyx, det vet alla med småttisar) och resan gick ju dessutom så fort då!

Varuhuset ser i princip likadant ut som i Sverige, både utanpå och inuti. Skyltar som upplyser om vad vissa ord betyder, t.ex "hej då", är väl i stort det som skiljer, m a o så känner man sig lätt hemma. Första gången vi var där så hade jag svår hemlängtan och mitt blågula hjärta började ivrigt bulta när vi kom dit. När jag stod i matbutiken trängde t.o.m. tårar upp i ögonen, av lycka över all svensk mat som barnen kunde tänkas vilja äta (det var innan jag börjat hitta på WalMart och lärt mig vilka motsvarigheter till svensk mat som finns här samt vilka inhemska matalternativ som barnen förhoppningsvis vill äta - ett stort problem särskilt i början som jag knappast tror att vi haft om vi rest utan barn).

IKEA känns iallafall som en skön plats där man vet vad man får (om det finns på lager...) och det passar oss väldigt bra just nu. Sen kan man ju tycka att det är tråkigt att handla just där (och så mycket mer än man hade gjort hemma) när man rest så långt men jag har inte riktigt blivit kompis med den amerikanska stilen ännu. Det finns fina saker också men just nu har jag inte tid att leta när vi har ett hem vi snabbt måste få lite hemtrevligt i. Några saker har dock passerat nålsögat såsom en väggljusstake (snirklig och dan passar den bra in i huset...) och en väldigt fin svart ram med en äldre, stämningsfull vinterbild från Central Park. Taklamporna som hänger i hallen är husets egna och är helt i linje med rådande trend här.

Apropå lampor så gav jag en bordslampa från Menards chansen att flytta in i vårt kontor. Ett par veckor stod jag ut, sen sades kontraktet upp och den stackars lampan blev utvisad. Att lämna tillbaka begagnade varor man inte är nöjd med, ibland utan emballage? Nemas problemas, bara man har kvittot med. Mycket generös policy här generellt, det tackar vi för! Och så flyttade en liten diskret glaslampa från IKEA in istället...

Och så sista apropåt för denna gång:

idag var jag återigen på Menards för jag skulle lämna tillbaka den lilla julgranen jag släpade hem i sommarvärmen för ett par veckor sen. I söndags fick nämligen A följa med när jag skulle lämna tillbaka bordslampan; hon hade inte sett Den Förtrollade Julskogen och ville gärna uppleva den efter att vi sagt adjö till lampan. När vi kom in i skogen hade de riggat upp vår granmodell, som jag inte sett live tidigare, och den showade för fullt! Det var en gran med fiberoptik av den mindre diskreta sorten, visade det sig. Jag kan tycka att det är mysigt och lite meditativt när färgerna dröjer sig kvar en stund och skiftar över mjukt. Men denna gran levde loppan i 180 - färgerna skiftade helt hysteriskt och 2-3 byten i sekunden gjorde mig helstressad! Nej tack, den togs alltså tillbaka till butiken idag, bye, bye!

Buy, buy blev det istället för en mer normal gran som jag köpte valfri belysning och utstyrsel till. Nu tycker man kanske som svensk att även den är magstark men jag som har blivit lite luttrad nu frossade i div rosetter och halsband (har man tydligen ist.f. glitter här) och kulor i blått och vitt (gult skulle det kanske ha varit istället); allt ackompanjerat av 200 småljus i klart vitt, frostvitt resp mörkblått - ska bli kul att klä den! Inte så traditionellt men spännande och jag börjar redan längta till nästa helg när man får ta fram sitt julpynt - eftersom vi ska stanna här i jul anammar vi sedvänjan! ;)

Shopaholic

Det kanske inte är helt obekant att USA är ett härligt land att shoppa i; kläder, elektronik, leksaker - you name it! Det är nog lätt att trilla dit och bli en hängiven shopaholic, dock är undertecknad immun, det ser gänget som hänger med mig överallt till.
Men emellanåt har jag bara en liten going att dra runt på och igår såg vi till att roa oss lite, den ena av oss utrustad med napp och tefatsögon, den andra med plånbok och tefatsögon. Efter ett besök i elektronikvaruhuset styrde vi nämligen kosan mot två favoriter, Bed Bath and Beyond (heminredning, hushållsapparater, köksutrustning mm - http://www.bedbathandbeyond.com/) respektive Hobby Lobby (inredning, hobbyartiklar, julpynt etc etc -http://www.hobbylobby.com/).

Jag har aldrig haft tid att kolla in sortimentet särskilt väl de få gånger jag varit där utan upptäcker nya saker varje gång. Igår fascinerades jag särskilt över Hobby Lobbys utbud som är ENORMT! Hyllmeter efter hyllmeter av allt mellan himmel och jord, bara fantasin sätter tydligen gränser för vad man kan göra! Jag blev lycklig över att se utbudet av fotoramar t.ex och genast kändes mina svenska, fyrkantiga, enfärgade i trä så otroligt tråkiga så jag var ju tvungen att befria affären från några av de vackra ramarna (och eftersom de har 50% rabatt blir det en tur till imorgon!). Intressant var att notera t.ex hur många sorters mönstrat papper som finns; kolla in bilden ovan, jag vet inte hur många fack det fanns att välja ur. I hyllan mittemot fanns bekväma block med olika teman av mönstrat papper. Kan ju vara bra att ha om man vill pyssla lite, eller? Skojsiga lampor fanns det också, till skillnad mot de gängse som verkar vara poppis här (snirklig bronsfärgad metall med beiga, böjda glaskupor; vi har hela huset fullt av dem i taken för när man hyr hus här så ingår de, vilket är bra och de passar även in i själva husets design).

Sen fanns förstås en prinsessavdelning och en korsavdelning. På söndagar är Hobby Lobby stängt, meddelar en skylt utanför, för att ge personalen möjlighet att umgås med sina resp familjer och kunna besöka kyrkan. Inte så dumt med en dag som ägnas åt lite seriösare aktiviteter än shopping kan man tycka.

Men imorgon ska jag som sagt vara lite oseriös en stund igen... :)

Dream Machines

För några dagar sedan klagade jag ju på vår fläkt som jag tycker är så b. Men för att inte ge en felaktig bild om att det bara finns skräpprodukter här, för det gör det verkligen inte, måste jag i rättvisans namn visa vår SÅ underbara tvättstuga! Där bor nämligen två supermaskiner som är hemmafruns dröm - förvarar smutstvätt diskret undertill, slukar multum, tvättar ganska snabbt och torkar snustorrt på ett kick även på låg värme!

Mmm... I'm Lovin' it! :D

Vädrets växlingar

Jag har hört talas om det snabbt skiftande Indianavädret; det kan t.ex vara sol ena stunden och sedan blåsa upp till rejält åskoväder för att sedan bli fint igen strax därpå.

En av de första nätterna här i huset låg jag vaken och tittade på skenet från blixtar i fjärran. Det var ett så kraftigt oväder att det blinkade på som ett trasigt lysrör, dvs non-stop. Vi hade inte hunnit få tv ännu då så det gick inte att bli uppdaterad om vädret (Weather Channel har kontinuerlig lokal uppdatering av vädret vilket är väldigt bra när det är så lynnigt emellanåt) så jag visste inte om ovädret var på väg mot oss och om man måste ta sig ner från övervåningen i så fall, det var lite läskigt. Till slut tröttnade jag och somnade i alla fall.

Två riktiga åskoväder hade vi här i augusti; den första gången var jag ensam hemma med barnen och det brakade loss precis ovanför oss så man fick gåshud. Den andra gången var på helgen och ovädret kom så snabbt och det blåste så kraftigt att regnet var horisontellt och stoppskylten utanför huset vred sig och vajade så mycket att vi trodde att den skulle lossna. Det blev översvämmat på nolltid; på bilden, efter att ovädret dragit förbi, finns en gatukorsning under vattnet och ca fem meter av vår tomt upp från gatan är under vatten. Det försvann på några timmar men allt gulbrunt slam (=jord från granntomter) samlades nedanför vår garageuppfart (vi bor på en hörntomt, längst ut i en återvändsgränd och det lutar nedåt gatan) så vi hade ett styvt jobb sen att sopa allt stoft när det torkat upp...

På vintern finns visst s.k. "blizzards", kraftiga snöstormar tror jag, vi får se. Första fredagen varje månad vid lunchtid testas det öronbedövande tornadolarmet - ingen risk att man inte skulle vakna av det... Vi bor i den s.k. tornadoallén; varma vindar från södern krockar med de kalla luftströmmarna från norr. Det är inte tornadosäsong ännu men kanske får vi framöver känna på hur det känns att krypa ned i källaren och ta skydd. Hmm, bäst att städa bort alla spindlar och ställa ner tältsängarna där så att det kan bli uthärdligt om man tvingas ner där mitt i natten...

Nu har vädret slagit om igen och den nära 25-gradiga sommarvärmen har i helgen bytts ut till mera normala ca 5C. Just nu på måndag fm har vi 3,5 grader, brrr... Jag blev förkyld precis när det slog om, passar ju bra. Det ska bli varmare i veckan men nätterna och morgnarna är kalla så det är lite bökigt att veta hur man ska klä barnen när de ska till förskolan. Idag är barnen hemma; en sover och två kollar in Pocahontas på Disney Channel och jag har smitit till datorn. A ska på playdate hos en svensk kompis i em så jag får ta och hitta på nåt kul för E också. Kanske en film till så att jag får pillra lite till med datorn... :D
Nädå, skojade bara...

Amerikaresan, del 3: Bilresan från Chicago

På väg till den fördjupade visumkontrollen hade jag fått syn på bagageberget! Vi hade varit sist av planet så bagagebandet hade snurrat klart och våra väskor hade lyfts av. Jag gjorde ett försök att kontakta resten av familjen så att de skulle veta vart jag tagit vägen samt kunna hålla ett öga på berget, men blev vänligt men bestämt visad tillbaka in i "förhörsrummet".

Efter en kort väntan kollades mina uppgifter och jämfördes med resten av familjens och tjänstemannen kunde snabbt konstatera att de gjort fel på ambassaden så hon stämplade och skrev för hand in rätt visum men sa att jag måste kontakta abassaden vid nästa besök i Sverige för att få det på riktigt sätt så att jag kan komma in till USA igen.
(För några veckor sedan fick jag reda på att passet ska skickas in efter ankomst och skickas sedan tillbaka innan avresan. Vi hade funderat på att åka hem en sväng till nyår men vi vet inte om vi törs, för de har väl julledigheter på ambassaden också? Risken att passet fastnar i nån posthög känns lite för stor så det blir nog inte av... :(
Nån som känner för att komma hit och fira jul med oss istället? Välkommen isf! :) )

Till slut återförenades familjen och därefter familjen med sitt bagage som skulle baxas ut till AVIS-skyttelbussen... Men, återigen var min oro obefogad - det stod ett helt gäng uniformsprydda killar med jättevagnar och bara väntade på att få hjälpa till! Thank you - allt lades upp på vagnen och 20 dollar senare stod det uppradat vid hållplatsen!

Hyrbilen tog lite längre tid, det var flera förslag som förkastades (bl.a en stor pick-up med öppet flak...) men till slut fick vi en Dodge Grand Caravan där vi och vårt berg kunde samsas under ett och samma tak, ca tre timmar efter att vi landat.

Vi var trötta och hungriga och hade en förmodad fyratimmarsresa framför oss. Vi hade tyckt att det var bäst att slippa ta allt bagage mm genom tullen och sen checka in igen för en kort flygresa, men frågan är om inte det hade varit bättre. Resan, med alla sorters pausar, tog sisådär sju timmar. Sista timman var vi som nätt och jämnt var vakna (jag och T) så mosiga att jag övervägde att ta in på hotell innan vi kom fram. Vi missade en delning av motorvägen också och hade åkt en bit på ringvägen runt Indianapolis innan vi upptäckte vårt misstag. Den sista biten kändes olidlig och när vi kom fram till vårt hus, som T sett irl men inte jag, och lastade in väskor i garaget så var jag så trött att min nyfikenhet på huset var lika med noll. Direkt mot hotellet alltså. Vi hade inte ätit någon riktig mat utan bara snacks men orkade inte, klockan var 22:30 och hotellrestaurangen stängde ändå då, så vi stupade i säng...

(...Fortsättning följer, nu måste jag hinna handla innan A ska hämtas från förskolan...)

På besök i Menards förtrollade julskog...

Ännu en dag med ca 24 grader och strålande sol, mao T-shirtväder! A var i förskolan, T på jobbet och vi övriga hade en dag att sysselsätta oss extra länge på då A skulle hem till en kompis efter skoldagens slut (kl 15). Jag har massor kvar att fixa (gardiner, sortera, greja iordning tavlor o hänga upp dem, att inhandla saker som fattas mm) men det kräver att man inte har en självutnämnd assistent i hasorna.

Vi åkte istället och lunchade på ett nytt ställe, Bob Evans, det var trevligt. E har blivit ett riktigt uteätarproffs och skötte sig fint (till skillnad mot i början); han vet vad som gäller och hur man använder den vanligt förekommande barnmenyn med pyssel o kritor (väldigt barnvänliga restauranger här f.ö., man känner sig välkommen nästan överallt). Maten var god och E:s portion alltför stor så efteråt bad jag att få en doggy bag (eller lite finare "box"). Kanonbra, skulle jag aldrig vilja be om hemma i Sverige, om det ens finns?

Ett besök på Menards hanns också med; det är ett gigantiskt byggvaruhus som påminner om tex Bauhaus hemma. Där inhandlades några Lavalampor bla och sen begav vi oss mot
Menards Enchanted Forest som tronade bakom hyllkilometrarna med juldekorationer... (Kolla in jättefigurerna på balkongen! De ska man pynta trädgården med och jag har redan sett ett hus här som är fullutrustat.)

Belysningen var nedtonad och de blinkande, stämningsfulla julbelysningarna kom i sin fulla rätt... Det var såpass att jag tog en guldbestänkt enmetersgran med vita ljus, guldvita julstjärnor och gyllene dekorationer till mitt hjärta ända tills vi kom ut i den vanliga, onådiga belysningen - då öppnades mina ögon och våra vägar skildes för gott... Men den lika stora granen med snöflingor och fiberoptik i skiftande färger passerade nålsögat; den ligger å andra sidan nerpackad i en kartong så jag/vi kanske får en chock när den öppnas, hehe...

Vad sägs annars om lite lysande renar, vissa kan röra sig också. Eller en belyst scen från ett välkänt stall i Betlehem? Kul att det finns lite att välja på!

E var fascinerad av allt han såg och var engagerad hela tiden, om än något förundrad emellanåt.

Detta enorma utbud har jag sett på flera andra håll och undrat hur det kan finnas kundunderlag för allt, även om vissa ställen redan har satt ner priset 50% från början.

Häromdagen fick jag kanske en förklaring; det sades att folk här slänger allt efter jul och sen köper nytt året därpå. Kan det verkligen stämma? Jag är faktiskt skeptisk men så kanske det är i dagens konsumtionssamhälle?

Hursomhelst, kul var vår shoppingrunda men det kändes konstigt när vi kom ut kortärmade i sommarvärmen igen med vår gran och andra attiraljer... :)

Valdagsköer

Är hemma och pular lite medan A och E är några timmar på förskolan, enda dagen för E denna veckan pga föräldrasamtal, så det gäller att passa på när man bara har en att serva. (Fast hon är fullt upptagen med att sitta fritt, lärde sig det på en gång när hon fick förtroendet, och är helnöjd när hon nu kan se sin leklåda och plocka ur den uppifrån)...

Hur som helst, jag har på CNN på TV och det är förstås valrapporter non stop. Nyss var det ett exempel på att det är problem med köer och valmaskiner; det var härifrån Indiana och köerna var 2h långa. Den enda valmaskinen (där de läser in valsedlarna) gick sönder och de fick vänta in en ny... Hörde om ett annat ställe igår med 6h kö. Efter allt man hört om valstrul i detta och tidigare val, tycker jag att det är fantastiskt att de kan komma fram till ett resultat till slut för det är ju inget litet land detta. Och att folk orkar stå och köa så länge - hatten av för dem!

Fläktelände...

En sak som verkar vara annorlunda här mot hemma generellt är vad man prioriterar i köket, efter den livsstil man har.

Vad jag förstår så äter folk här väldigt mycket ute och det finns oräkneliga restauranger trots att det bor ca 40000 personer här. Det är mycket hämtmat, ofta via Drive Thru's. Bekvämt och toppen om man har tre barn i bilen och inte råkar ha matinspiration någon lunch och drar till Pizza Hut (har hänt max tre gånger). Men, jag hade uppskattat ett kök mer designat för matlagning och framför allt med en bra fläkt!

Vi bor i ett nybyggt hus med bra standard, men fläkten är under all kritik... Just nu luktar hela huset av IKEAs köttbullar som jag stekte till barnens matlådor till förskolan imorgon. På bilden syns en spis och ovanför den en micro. Integrerad på undersidan av micron (som är hälften så djup som spisen, dvs de yttersta plattorna som stekpannor får plats på är utanför microns räckvidd) sitter en sk fläkt som kanske är 1cm hög på sin höjd. Det finns tre lika usla fläktlägen men den låter som en flygplansmotor - mycket väsen för ingenting alltså. Det påminner mig om gamla lägenheter jag bott i där matosutdraget bestod i en liten ventil högst upp vid taket. Gissar att den metoden var effektivare för här är det som att oset duckar när det stöter i micron och sen böjer av utåt rummet.

Men det är synd att klaga, det finns hus som inte har någon fläkt alls och framförallt finns det hus som inte har IKEAs smarriga köttbullar på menyn! :) Bon appetit, kids!

Election Day on Tuesday

Det har väl inte gått någon förbi att det är valdag i USA den 4 november... Valspurten är hysterisk här nu med ett riktigt valtalsrally för de två presidentkandidaterna och de två vice; de flänger från stat till stat i elfte timmen och TV sänder direkt från de olika orterna.

McCain ska visst hit till Indiana också men knappast till vår lilla stad.

Jag upplever att kampanjen har varit ganska smutsig, de har fokuserat på den andres svagheter (även ren spekulation) och målat upp skräckbilder av varandra i respektives valreklam på TV... Men det kanske är normalläge här och inget att höja på ögonbrynen för?

De olika TV-kanalerna har olika intressen och man märker ganska snart vem som håller på vem och vad. Det ska bli intressant att se vad som händer när valet är över, om luften går ur eller om det analyseras och spekuleras vidare.

Jag har hört att dollarn kommer att gå ner efter valet, vi får väl se...

Jag undrar också vad de gör med alla valgrejer som säljs; kommer de att slängas eller reas ut eller blir de samlarobjekt? Kanske läge att investera lite...?

Amerikaresan, del 2: Resan över Atlanten

Där stod vi med tre otåliga barn och vårt bagageberg som vi påbörjat incheckningen för och blir upplysta om att det via ett telefonsamtal precis kom en instruktion om att USA-flygen är undantagna från 24-timmarsregeln. Tack och lov höll SAS-tjejen huvudet kallt och sa att eftersom personalen på bagagetransporten redan gått med på att ta emot våra väskor och hon redan skickat iväg några kollin så skulle vi få fortsätta. På så vis hann jag inte tänka klart paniktanken:

1. Hur förflytta allt?
2. Vart? Hitta tio f'örvaringsboxar???
3. Eller kånka med allt till hotellet via buss - och i så fall: HUR få med sig allt tillbaka på morgonen plus få allt framåt i den ringlande incheckningskön när alla andra som ska checka in har infunnit sig?! *Gaaah!* TACK för att vi slapp den erfarenheten!!

Ett McDonaldsbesök senare åkte vi till hotellet med våra proppfulla handbagage. Barnen tyckte det var festligt med ett familjerum och undersökte det mesta och började laga mat och kaffe med socker- och tepåsar mm; tänk så fort det går att effektivt stöka till ett till synes från saker befriat rum; fascinerande! E var så i gasen att när syskonen sov som stockar och klockan slog midnatt fick T hålla i honom i sängen för att han skulle slappna av... Så gick det med föräldrarnas emotsedda softkväll för att slappna av och ladda inför flygresan...

Den natten sov jag sammanlagt två timmar eftersom hjärnan bollade med diverse logistiklösningar kring hur vi skulle göra i Chicago när vi väl skulle konfronteras med bagageberget igen. Och hur skulle flygresan gå? Skulle E kunna sitta still eller springa runt och terra medpassagerarna? Och A, skulle hon nöja sig med att kolla på video? Tänk om alla tre blev less samtidigt? Osv... Grubblandet avbröts bara av E som snurrade ur sängen och förvirrat grät en skvätt i sömnen.

Efter en tidig resfeberfrukost, stopp i säkerhetskontrollskön (orsakat av den stökiga trebarnsfamiljen där alla gående drog åt olika håll) och en promenad senare stod vi till slut i den lååånga kön vid gaten. Jag hade nyligen lagt märke till att platsnumren på boardingkorten inte alls stämde med de som jag nogsamt bokat med resebyrån och som stod på biljetten; vi ville nämligen gärna ha en spädbarnsplats där bebisen kan sova upphängd på väggen. Jag frågade om detta när vi kom fram till biljettkontrollen som några av de sista passagerarna och personalen bekräftade att det som var inbokat gällde återresan (fiktivt bokad till 1 april nästa då bebis är ett år...). Jippie, där sprack den förberedelsen... Men än en gång löste det sig, och till det bättre! Vi fick två rader à tre platser var då en man som satt där villigt bytte och satte sig på det lediga sätet framför bredvid två lugnare medresenärer än vad vi kunde erbjuda. :)

Resan gick också bra! De åt fint och E sov på två säten i ca fem (!) timmar så det var kanske inte så dumt att han var uppe och spökade kvällen innan trots allt. A somnade också men vaknade av att det var alldeles blött på hennes säte men familjens logistiker hade såklart ett ombyte med och så hade vi ju vårt extrasäte. En ny trevlig svensk bekantskap med småbarn introducerade ett svenskt nätverk i Indiana och det piggade upp resan. Ett tag sov alla barnen och ett gyllene tillfälle till en lur infann sig men då satt man ju bara och väntade på att nån snart skulle vakna och kräva service och så var det ju det där oflyttbara väskberget...

Väl framme på O'Hare Airport blev vi snabbt framvinkade i en gräddfil vid passkontrollen när de såg att vi hade tre små tickande bomber med oss. Fadern och barnen kom smidigt igenom nålsögat, men vänta nu, varför har "mamman" i sällskapet en annan typ av visum? Jag fick svara på diverse frågor, bla vad barnen hade för födelsedatum och när jag tänkt åka tillbaka. De var hela tiden trevliga så det var inte obehagligt och det kändes så långsökt att jag skulle behöva vända tillbaka att jag inte kände mig orolig. Men tvärstopp var det och jag blev eskorterad till ett kontor där det stod en stadig vakt utanför och såg till att ingen smet ut därifrån...

(Fortsättning följer...)

Indiansommar!

Vädret här i Indiana fortsätter att fascinera! För ca tre veckor sen hade vi uppåt 30 grader efter en svalare period, men sen slog det om och blev frostnätter och dunjackeväder. Häromdagen när jag skulle hämta på förskolan och tog på mig samma ytterkläder som på morgonen överrumplades jag av 20 grader *svett*! Och det verkar fortsätta några dagar till, denna indian(a)sommar med milda kvällar! Enligt lokala uppgifter så är det så här varje år; en kallperiod och sen en sista varm innan vintern kommer...

Amerikaresan, del 1: resan till Arlanda

Lägesrapport om flytten generellt: Sammanfattningsvis måste jag ärligt säga att det varit jättejobbigt, det har sugit långt mer energi än jag kunde tro (fast såhär lite i efterhand kan jag ju själv undra vad jag egentligen förväntade mig i ett nytt land med tre småbarn vv det äldsta nyss fyllt fyra...). Tack och lov för de svenska vännerna här som hjälpt och stöttat och som tröstat med att det första halvåret ÄR jobbigt. Nu är det ju fortfarande en hel del kvar av våra första sex månader men det känns redan bättre så nu ser vi framåt!

Nu känns det också jätteroligt att äntligen ha skapat en egen blogg som jag ska försöka skriva regelbundet i. Jag börjar med att berätta lite om själva resan:

Man kan väl säga att den fysiska resan började redan när vi skeppade iväg halva vårt bohag. Därefter råkade vi ut för strul i visumprocessen som stoppades och vi fick börja om med en ny typ av visum. Under tiden anlände vår container amerikansk mark på rekordtid (3v) och den fick inte tullas in förrän vi hade visum. Eftersom detta drog ut på tiden hotade tullmyndigheterna med att beslagta containern och låta den gå på exekutiv auktion. Jippie, kändes ju jätteroligt när man hade nog med andra problem, tex med att väntetiden för att få ens komma till Amerikanska ambassaden i Stockholm låg sisådär tre veckor efter att vi skulle ha åkt. Men det blev återbud eller nåt för plötsligt fanns tid så att vi slapp boka om resan mer än en gång; den snabbinbokade visiten till Norrland fick dock ställas in.
När passen med visumen anlände några dar innan avresa upptäckte vi dock att alla fått det sökta 2-årsvisumet utom undertecknad som fått ett tioårigt businessvisum... Men pga det korta tidsperspektivet satsade vi på att åka iallafall...

Vi packade i 1,5 dygn, det var helt sjukt mycket saker! Vi hade fått reda på att vi kunde ringa flyttfirman med ett par dagars varsel så skulle de hämta saker o skicka med samma flight, men ack nej, det visade sig inte vara så enkelt och kollina skulle säkert åka iväg med annat plan och de visste inte om vi kunde hämta ut dem när vi kom fram... Det kändes ju inte toppenbra (vi skulle bila minst fyra timmar efter ankomsten) så vi satsade på att få med alla bilstolar, vagnsinsatser, blöjor, ståbräda, kläder mm mm mm. Smärt- och utrymmesgränsen nåddes vid full kvot (tio kollin plus fem handbagage plus en sulky) så vi fick lämna en bilstol (vi hade redan buntat ihop två till ett kolli, babyskyddet räknades inte, men vår första sverigebesökare släpade med sig den - tack M!!!) samt barnens cykelhjälmar... Packproceduren avslutades fem minuter innan taxin kom, städa var inte att tänka på...

Det blev ett kvalificerat pusselarbete för att få in allt i taxibussen. Tyvärr hade chauffören bara fått tag på en bilstol som han inte kunde montera så det blev till att öppna upp det noga inslagna bilstolspaketet eftersom det var ett bättre alternativ än förslaget att barnen skulle åka obältade... En tvåtimmarsresa med superakut paus senare anlände vi Arlanda kvällen före avresan för att bo på hotell efter incheckningen. Jag hade inte behövt oroa mig under hela resan för hur vi två vuxna skulle få allt vårt pick och pack plus tre småttisar på de minimala bagagekärrorna fram till incheckningsdisken utan att behöva lämna något/någon obevakad eftersom chaffisen ställde upp och skjutsade bagage, skönt! När vi påbörjat incheckningsproceduren av vårt bagageberg fick vi dock reda på att just för USA-resor gällde inte regeln om incheckning 24h innan avresa utan det skulle göras samma dag...

............Nu är det lunchdags här så fortsättning följer senare, efter Walmart, dagishämtning och ev Halloweenfirande...........

Midnatt råder...

Nu sitter jag på övertid och pillrar med bloglayouten, vill ju ha det hyfsat snyggt innan den släpps... Något jag nog kommer att få ångra lite tidigt imorgon bitti när någon av de små regenterna i familjen blåser revelj! Hmm... time to hit the hay! :)

Testing, testing...

Hmm... har man skapat en blogg så ska det väl skrivas i den också? Det finns så mycket jag vill berätta av det som har hänt oss hittills men tiden är en trång sektor - men den som håller ut kommer snart att få lite mer att läsa... En bild av E en av de första förskoledagarna kommer här så länge.

C U L8er! :)