Idag var det bara A som skulle till förskolan och E skulle hänga med mig istället. I höstas var han ofta ledsen när jag lämnade honom när det var förskoledags och när inte kardborremetoden fungerade brukade han lägga sig ned på golvet och gråta. Att det i början av terminen var rena gökboet i småbarnsklassen där så gott som samtliga gick omkring och snyftade eller storgrät gjorde ju inte saken lättare... Och när jag hämtade honom brukade han säga: "Mamma, du glomde mig förskolan!..." Men i slutet på förra terminen började E trivas och jag fick rapporter om att han kramat fröknarna och började få lite kompisar som han skojade med, vilket förstås gladde mig enormt. En av de sista dagarna när A gick på julfest valde han t.o.m. att gå på extra lektimmar istället för att följa med mig hem några timmar.
Hur som helst, idag när vi lämnat A blev han väldigt upprörd i bilen när vi åkte och var ledsen och arg över att inte också han fick gå i förskolan, och ikväll när han skulle nattas somnade han med ett leende efter att ha fått löfte om att han ska få gå imorgon igen!
Tänk vad fort saker kan ändras, något som känts hopplöst blir plötsligt något roligt! :)
Why We Rarely Serve This
30 minuter sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar