Jag har åkt ganska mycket skidor tidigare, utför och på längden, i mitt tidigare ickeförälderliv. Att få känna farten pirra i kroppen när man ger sig iväg, mmm... men liftköer är ju ingen höjdare och liftåkningen kan vara ganska tråkig den med.Jag har varit ganska förskonad från incidenter och pinsamheter vad jag minns, eller så har jag förträngt dem... Kommer bara på en pinsam händelse när jag var tonåring; om jag åkte ankarlift själv (den som är gjord för två) brukade jag sätta ett ben på vardera sidan om mittpinnen för att få bättre jämvikt och kunna slappa lite. En gång slappnade jag av för mycket och föll bakåt, hängde kvar i knävecken och skidorna släpade i marken, spretande utåt som en omvänd plog och jag kunde inte komma loss förrän efter en pinsam evighet då jag snabbt vek av in i skogen för att slippa alla stirrande ögon...
Men det var ingenting jämfört med den amerikanske skidåkare jag just läste om i Aftonbladet; stackars kille, men han klarade iaf livhanken... http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4126597.ab
Inlägg
1 kommentar:
Som tur är har vi sluppit uppleva en sådan pinsamhet i Bad Gastein denna gång! Nu har vi avslutat vår skidåkning och packar inför morgondagens hemresa. Vi landar 14.30 på Arlanda och J skall köra till Östersund och räknar med att vara hemma 22.00, där M och V väntar.
Skicka en kommentar